7^^^

fe>^

^^Ä^

.^Sfc-ÄC^^

\0^

•M:i^.4'

^^mi

::J|É#?'

.^.'^

^^'i

:%^

l^m

--yr-d:^

y:^-

JS^

^^'^^^

-•■w

■ph-f^iU^Oi^'^^*^ ^€"^f

^

BO^TAIXISKA NOTISER

UTGIFNE AF
AI.. ED. lilNDBIiOM.^

^^ZSN YO^-'

M 1. JLiiiifl den 2 Jaeiisari. »^46.

1. Fortegnelse över Plumerogame Planter og Brmg-
neVj samlede ved Avendul 1S3S, af B lytt.

Hippuris vulgaris , Sandvigen og — vaginatum.

fl. st. — alpinum, Högedalsvand .

Zosteia marina. Scirpus palusths.

Leniiia

minor, Ormekjarn

ved

— uniglumis.

Strömsbo.

— Boeothryon.

Verfmic;

p. tnrpillifoliä.

— caespitosus.

—

sculcllala

— rnfus.

—

. Beccaluriga,

Tiomöe.

— lacustris.

—

Chamadrys.
oilicinalis.

— maritimus, Nalvigströmmen
og Espenss.

—

agreslis.

— silvaticus, Sluppervigo.fi. st.

—

arvensis.

Närd US stricta. -

Pinguicula vulgaris.

Alppecurus geniculatus.

Utricularia vulgaris, i en Dam ved Thleum pralense et /? nodosum.

Yejen til Strömsbo ; Ormekjarn Thalaris arimdinacea.

og Högedalsvand. Agroslis canina.

— intermedia, Jovand, Hö- — vulgaris et /S pumila.
gedalsvand. — stolonifera

— minor, i smaa Sumper Calamagrostis lanceolata, Högedals-
svdfor Sandvigen; OrmekjfLrn. vand.

Lycopus europrtus.

Yaieriaua ollicinaiis.

Fedia oiiloria, Havstad.

Iris Pseudacorus, Torungen, Höge-

dalsvand o. fl. st.
Schoenus albus.

— fuscus , Jovand.
Eriophorum angustiiolium.
— latifolium.

— Epigejos.

Aruiido Phragmites, Jovaud, Log-

ncvand o. fl. st.
Antlioxanlhum odoralum.
Avena praecox, Sluppervig o. fl. st.

— pubescens.
Aira ca'spitosa.
— flexuosa.
Melica nutans.

. — iiniflora, Pusnäs paa Tromö.
Briza media.

Molinia cferulea. ,

Glyceria marilima.

— (listans.

— fluitans.
Poa tnvialis.

— aiinua.

— pvatensis et ^. subca?nika.

— nemoralis.

— compressa.
Daclylis glomerata.
Fesluca ovina.

— lubra

— elatior.

— pratensis.

— silvatica, Pusilts i Skoveu.
Bromus secalinus.

— racemosus.

— mollis.
Tnodia decumbens.
Cynosurus fcristatuö.
Elymus areuarius.
Triticum repens.

— caninum.
Lolium perenne.
Montia fontana.
Scabiosa arvensis.

— succisav
Alchemilla vulgaris.
Plantago major.

— media.

— lanceolata.

— maritima.
Majanthemum bifolium.
Centunculus minimus, Espenies ved

Stranden.
Asperula odorata.
Galium boreale.

— palustre. '

— uliginosum.

Galium MoIlugOy Bratleklev paa
Tromö.

— verum.

— Apariae.
Cornus suecica.

Ilex Aquifolium, M;i'rdö., (En li-
den Lund, lidt af Frosten i Vin-
tern 1837—38).

Potamogeton natans, Jovand, Hö-
gedalsvand, OrniekjcTern.
• — oblongus, Tromö, Sajid-
Tigen 0. II. st.

— prffilongus, Högedals-
vand.

— compressus var?, Bar-
boelven.

— perfoliatus, Natvigslröm-
mene. _

Glaux maritima.
Pulmonaria maritima, Majrdö.
Litliospermum arvense. (D:r Möl-
lers Herb.)
Cynoglossum olTicinale.
Myosotis ca^spito&a. .

— arvensis.

— coUina.
Asperugo procumbens

Anagallis arvens;». (D:r Möllers

Herb).
Lysimachia vulgaris.

— thusillora.

Primula veris, Sluppervig, Tospe-

dal , Espenses o. 11. st.
Menyanthes trifoliata.
Genliana campestris, La?restved ,

Tromö
Erythrcea litoralis, Espenäs.

— pulchella, Espenäs.
Convolvulus arvensis, Byens Gader

cg Havslad.

— sepium, Micrdö.

Verbascum thapsiis.

— nigrum.
Hyoscyamus niger.

Solanum nigrum. (D:rMöllcrs llerb.)

— dulcamara

— — /S. pubescens,
Strandkanten.

Canipanula rotundifolia.

— persicaefolia.

— trachelium

— laliloha , Tromö, liovig.
Jasione monlana, Sluppenig, Sand-

vigen o. fl. st.

Lobelia Dortmanna, Jovand, Sol-
bergvand.

Lonicera Periclymenum.

Viola palustris.

— canina.

— — /?. silvatica.

— montana.

— tricolor.
Rhamnus Frangula.
Ribes uva crispa.

— rubrum, Barbodalen^
Hedera Helix , Masrdö, Kovigen.
Chenopodium polyspermum.

— viride el /?. album.

Ulmus campestris.
Sanicula europsa, Tromö, Tospe-

dal.
Heracleum Sphondylium.
Peuced'anum paluslre.
Angelica silvestis.
' — litoralis, Maerdö.
Liguslicum scoticum.
.^gopodium Podagraria.
C arom C arv i.
Pimpinella Saxifraga.
iEthusa Cyiiapiura.
Cicuta virosa, Högedalsvand , Or-
mekjann.

Chierophyllum silvestre.

Scandix Cerefolium. (D:r Möllers

Herb.j
Viburnum Opulus.
Sambucus nigra.
Linum calharlicuni.
Statice armeria /S. maritima.
Drosera rptundifolia.
^— intermedia.
^- longifolia.
Convallaria majalis.

— polygonatum.
•^ mulliflora. Barbodalen.

Allium ursinum. Barbodalen.

— oleraceum.
■^ arenarium.

Narthecium ossifragum.

Calla palustris, Jo"Vand, Ormekjaern.

juncus conglomeratus.

— eflusus
— ■ filiformis.

— acutiflorus.

— lamprocarpus.
-^ ullginosus.

— bulbosus /?. botnicus.
Luzula campestris.

— pilosa.

• — maxima, Tromö mellan Brat-
teklev og Pusnäs i Skoven.

Berberis vulgaris.

Pephs Portula.

Rumex Acetosa. ,
• — acetosella.
^— obtusifolius.

— crispus.

— domesticus.
Triglochin palustre.

— ■ maritimum.
Scheuchzeria palustris, Jovand, Hö-
gedalsvand, Ormekja;ru.

Alisma Plantago.

1 *

Ttrienalis europaea.
Daphne Mezereum.
Vaccinium vitis idsa.

— Myrtillus.

— iiliginosum.

— Oxycoccos.
Erica Tetralix.

— vulgaris.
Epilobium angustifolium.

— Tnontaiiiim.
■ — palustre

— tetragonum, Barbodalen.
Forhen ikke funden i Norge.

Chrysosplenium alternifoliuni. (D:r

Möller.)
Polygonum Persicaria.

— hydropiper.

— viviparum.

— aviculaie.

— convolvulus.

— dunietorum.
Paris quadnfolia.
Arbutus uva ursi.

Andromeda polifolia, Jovand o. fl. st.
Pyrola uniflora, Tromö.
i— secunda.

— minor.

•"— media, Tromö ved Pusna?s
og Bratteklev, Jovand o. fl. st.

— chlorantha, Pusnäs i Skoven.
Scleranthus perennis.

• — annuiis
Saxifraga granulata.

— tridactylites (Möllers Herb.)
Dianthus deltoides.
Silene nutans, Tromö.
- — infläta.

— maritima.

— Tupestris.

Alsinella rubra,» Sluppervig, Sand-
vig o. fl. st.

Alsinella marina.

Halianthns peploides, Ma^rdö.

Arenaiia trinervia.

— serpillifolia.
Sleilaria media.

— uliginosa.

— graminea.
Agrostemma Githago, isa?r i Hvede-

agrene.
Lychnis silvatica.

— flos cuculi.
visoaria.

Ceraslium semidecandrura.

— vulgatum.
Spergula arvensis.

— penlandra, Kloppehejen.

— nodosa /?. glandulosa.

— subulata;

— sagina.
Sedum Telephium.

— acre.

— anglicum, Torungen, Espe-
nffis.

— annuum.

— rupeslre.
Lythrum Salicaria.

Agrimonia Eupatorium, Tromö,

Strönisbo.
Euphorbia helioscopia, sja;ldnere i

Agre.
— palustris, sparsomt ved

en Bugt af Söen imellem Aattvig

og Espena^s.
Semperviviim tectorum, Lajrestved.
Prunus spinosa, Tromö, Sandvig,

Espenss o. fl. st. is$r ved Söen.

— avium.
— , Padiis.

Cotoneaster vulgaris.
Crata?gus raonogyna.
Sorbus Arij^.

Sorbus hybrida, Sandvig.

— auciiparia.
Pyrus Maliis.
Spira?a Ulmaria.

Rosa canina « nitida et /3. opaca.
■ — coriifolia.

— villosa.

— cinnamomea.
Rubus chainaBinorus.

— saxatilis.

/ — corylifolius.

— sp.

— idaeus.
Kragaria vesca.
Polentilla anserina.

— argeutea.

— norvegica.

— Tormentilla.
Comarum palustre.
Geuni iirbanum.

— rivale.
Chelidoniiim inajus.

Actsa spicala, Tospedal , Barbodal

o. fl. st.
Tilia europa'a.
Kymphaea alba.

— lutea.
Aquilegia vuigaris.

Thaliclrum flavum, Tromö ved Oe-

gaarden, Espenais.
Anemone Hepatica.

— nemorosa.
Ranunculus Ficaria (Möllers Herb.)

— flammula.

. — reptans, ved Nidelven.

— acris.

— auricomus.

— repens.

— sceleratus.
Callha palustris.
Mentha arvensis.

Glechoma hederaceum, Ma?rdö.
Ajuga pyramidalis.
Stachys silvatica.

— palustris.
Laraium album.

— purpureum.
• — incisum.

Galeopsis tetrahit.

— cannabiiia.
Origanum vulgäre.
Scutellaria galericulata.
Prunella vuigaris.

Thymus Acinos, yderst sparsomt
ved Landevejen til Tospedal.

Cliiiopodium vulgäre.

Eiiphrasia oflicinalis.

Bartsia odontites, Tromö, Espeuss.

Rhinanthus crista galli.
• — minor.

Melampyrum pratense.
— silvalicum.

Pedicularis palustris.
r- silvatica.

LiiHiaea borealis, Tromö.

Liuaria vuigaris.

Scrophularia nodosa.

Cakile maritima.

Iberis nudicaulis, Tromö, Strömsbo
o. fl. st.

Coionopus depressus, Gaderne.

Thlaspi bursa pastoris.

— arvense.

Cochlearia danica, Torungen, Mcerdö.

— oflicinalis.
Camelina sativa.
Draba verna.

Nasturtium amphibium /3. terrestre.
Sisymbrium Sophia.

• — ofTicinale.

Barbaraea vuigaris.
Arabis hirsuta.

Arabis Ihaliana. ,

Cardaniine hirsuta.

— pratensis.

Denlaria bulbifera, PusritES i Skovea

og ved \"ejeii til Bratteklev,
Sinapis arveiisis.
Brassica canipestris.
Raphanus Raphanistriim.
Erodiiim cicutariiun.
Geraniuin sanguineiim.

— silvaticiim.

— robertianum

— luciduni, Arendal. CAhn-
felt cl Lindblom.)

— molle, Biatteklev, Slup-
pervig , Strönisbo o. fl. st.

— rolundifolium.

-^ columbinum , Bratteklev.
Oxalis acetosella.
Malva rotundifolia.

— silvestris, i Mifiigde.
Fumaria ofiicinaiis.
Polygala vulgaris.

Ojionis spinosa, Elvekanten henimod
Söboden onilrent 4 mil fia Byen.
AntliNllis vulneraria.
Astragalus glycyphyllus.
Orobus verniis, Tospedal.

— tuberosus.

— niger.

Lathyrus silvestris, La>restved.

■ — pratensis.
Vicia sativa.
-- sepium.

— silvatica.

— cracca.
Ervum lelraspernnim.

— • birsutiim.

Trilolium filifornie, Havstad

— arvense.

— medium.

— pralense.
Lotus corniculata.
Medicago lupulina.

Hypericum pulclirum, Sandvig, Klop-
pehejen.
■=- monlanum.

— quadrangulum.
— - perforatum.

Tragopogon pratensis, Högedal.
llypochyeris niaculata.

— radicata, Lislölt.
Apargia autiimnalis.
Leontodon Taraxacum.
Prenanthes muralis.
Sonclius arvensis.

— olcraceiis.
Hieracuim Piloselia.

— auricula.
-^ ; pahidosum.
— - murorum.

— vulgalum.

— boreale «. et /?. Fr.

— umbellalum.
Crepis tectorum.
Lapsana communis.
Arctium Laj)pa.
Circium lanceolalum.

- — paliislre.
arvense.

-— heterophyilum.
Carduus crispus.
Bidens 4ripartila.
Centaurea Cyanus.

• — Jacea.

• — Scabiosa.
Tanacetum vulgäre.

Trifolium repens.

• — procumbens, Sluppervig, Artemisia Absinthium
Havslad. — vulgaris.

Gnaphaiium silvaticum.

— uliginosum.

— dioicum.

Filago minima, Sandvig, Sluppervig,

Havslad o. fl. st.
Aniica montana, sparsomt ved Sö-

boden.
Erigeron acris.
Senecio vulgaris.

— silvalicus, Micrdö,

— Jacobsa.
Solidago Virgaurca.
Asler Tripolium.
Axliillea Plarmica.

— milleroliiim.
Antliemis arveusis.

Bellis perennis, Havstad o, fl, st.
Pyrcllirum iiiodonim.

— maritimum.
Matricaria chamomiiJa, Spirrevigen.
Cluysaiitliemum segetum.

■ — • Leiicautliemum.

Orcliis maculata, mellem 'fangen paa
Hisero og Oyeslad. {^Aluiielt et
Lindbl.)

— .conopsea.
rialanlhoia bifolia.
Callilrichc veina.

— aiitumnaiis.
Carex dioica.

— pulicaiis.

— pauciilora.

. — arenaria, Ma^rdö.
■ — intermedia, Tiomö, Espenajs.
— • muricata.
■ — lepoiina.

— slelluiata.

— canescens.

— eiongata^ Tromö.

— remota, Lsrestved.

— maritima.

Carex salina, Tromö, Espenaes.

— aciita, Nidelven.

— caespitosa.

— flava.

— Oederi.

— fuha.

■ — distans, Espenees.

— punctata- Gaud. Sandvig. Ny
for Skandinaviens Flora.

— panicea.

■ — Hmosa, Jovand, HögedaJs-
vand, OrmeiijiErn.
~ — pallescens.
, — ampuilicea.

— vesicaria.
• — (iliformis.

— hirta, M;erdö,
• — cricetorum.

— pilulifera.

— digitala.
Sparganium natans.

— simplex \

— ramosura.
Urtica dioica.

— urens.

Litorella lacustris, Langseidvand,
Solbergvand , Lognevand o. fl. st.
Alnus glutinosa.

— incana.

Myriophyllum spicatum, Langseid-
vand, Ormekj.crn, Högedalsvand.
Beluia alba.
Ouercus sessiliflora.
Fagus silvalica, Espenaes.
Corylus Avellana.
Tinus siivestris.

— Abies.
Salix Russeliana.

— repens.

— phylixisfolia.

— aurila.

J-alix caprwa,
J mpetrum lugiuirK
Myrica Gale.
Ilunnilus Lupulus.
Topulus tremula,
luniperus comnuinis.
Fraxiiuis excelsior,
Acer platanoules.
Atviplex angustifolium.

— patiiluin.

— liastatum.
folypodiam vulgäre.

— Phegopleris.

— Dryoptens.
Aspidium Filix mas.

— spinulosum,

— Filix femina.

— fragile.
Woodsia ilvensis.

Asplenium scpteiitrionale.
— Trichomaiies.
Pteris aquilina.
Strulhiopteris germanica , Trotnö

(Ahnf. et Lindbl.)
Blechnum spicant.
Opiiioijiossiim vulgaUnn,. EspeiUTS

ved Stranden.
Lycopodiuin Selago.

— iiiuudaliim, Jovand.

— anuotinum.

— clavalum.

— complaiiatuin (Moiieis
llerb.)

Equisetum arveuse.

— silvalicum.

— limosuiQ.
Isoétes lacustris.

II. lilteraliii'.

1 . Beceyisio Specienim Generis Pteridis Äactore Jac,
G. Af/ardh, P/iil. Dr. Botanices in Acadeinia Ca-
rolin. Demonstratore etc. etc. — Ltnidoi Typis
Berlin ffianis JS39 paff. SGcf FL 8:vo. 40 sk. B:co.

Det är redan några år sedan en utländsk tidning på för-
hand lofvade från Författaren till ofvanskrifna arbete en
fullsländig monographie öfver släglel Pteris. Men då un-
der tiden Presl utgaf sin Pteridograpliia beslöt Förf., sasoni
han sjelf uti företalet säger, att endast ulgifva en Recensio
Specierum. För utarbetandet af denna sednare har Förf.
haft lillgrmg till de förnämsta nutidens herbarier, synnerli-
gast Hookers samlingar, hvllka för närvarande afliandling,
liksom Lindleys för Förf-.s Lupinmonographie, ha måst till-
släppa de flesta nya arter, liar kan således icke komma i

fråga någon förlrolighet hos Förf. med Pteris-arternas till-
stånd i den lefvande naturen ; arbetets förtjenst blir att sö-
ka uti slågtets indelning, goda artbeskrifningar och en väl
samnianslälld synonymie : trenne punkter, hvilka Ref. noga
skulle granska ifall han, med tillgång antingen till de främ-
mande samlingar Förf. begagnat eller några andra i samma
väg, hade gjort Pt6ris-slägtet"till föremål för ett monogra-
phiskt sUidium, och hade för afsigt all meddela annat än en
blotfrelation öfver afhandlingens innehall.

Efter företalet, sluladt med några anmärkningar öfver
den af Förf. begagnade terminologie, börjas afhanulingen
med en ''''Tabula Sectiomim Synoptica ,'^ der Pleris-slägtet
indelas uti fyra afdelningar, hvilkas diagnos vi tro oss böra
anföra :
Sect. I. Ettpterls , stipitibus fasciculatis virescentibus 1.
stramineis , fasciculo vasorum stipilis transversaliter
secti formani soleae equinae, apicibus ssBpe incurvatis, of-
ferente, venis simplicibus furcatisve (rarissime apice
anastomosantibus 1. basalibus in arcum conjunctis). —
Innefattar 53 arter.
Sect. II Ornilhoptcris'. stipitibus sparsis virescentibus I.
stramineis, fasciculis vasorum pluribus discrelis; fron-
dibus demum coriaceis decomposilis, venis repetite fur-
calis incurvis parallelis approximatis ; inferioris paginas
prominenlibus, superioris impressis. — Innefattar S
arter.
Sect. Ill Lltobrochia: stipitibus fasciculatis, virescentibus
1. stramineis, fasciculo vasorum stipilis transversaliter
secti formam soleas equinae sinuosae offerente; venis
reticulatis. — Innehåller 28 arter.
Sect. IV [Jlstopteris: stipitibus sparsis (?) plerumque ni-
tidis, fasciculo vasorum stipilis transversaliter secti for-
mam soleae equina? sinuosaj offerente ; frondibus decom-
posito — pinnatis, pinnulis pinnatifidis , infimis pinnas
cujusvis heteromorphis ; venis basalibus arcuatis , se-

10

cimdanis fiircatis liberis 1. anaslomosantibus. — Inne-
fattar 4 arter.

Ref. inser ganska lätt svårigheten att för underafdelnin-
gar i ett så naturligt slagte som Pteris finna några fasta
och säkra cliaracterer; må vara att de af Förf gifnalemna
mycket öfrigt att önska — hitintills äro de förtjenta af för-
sta rummet. — Utan obillighet torde man bordt vänta en den-
na Tabula Sect. Syiioptica föregående Character yeneris
jemte en framställning af slägtets affinitet , geographiska ut-
bredning etc. Väl ursäktar Förf uraktlåtenheten häraf der-
med att Presl nyligen uti sitt berömda arbete — ehuru mer
och mindre fullständigt — behandlat dessa ämnen; men
livad särskilt en Character f/enericus angår gifvas för den-
sammas utelemnande deslo färre skäl som andra Författare
t. ex. Presl fört de beskrifna arterna till olika genera, hvar-
till kommer, alt det gifves andra med Pteris närslägtade ge-
nera, och hvar och en, som begagnar Herr Agardhs afhand-
ling, utan Ivifvel fordrar att först och främst få veta, huru
slägtet enligt Författarens mening bör begränsas. Hvad
framställningen af arternas geograj)hiska utbredning åter vid-
kommer, hade Ref. uti ett dylikt arbete, för att bespara lä-
saren mödan att sjelf extrahera en dylik , ej uteslutit den-
samma. Här komma dock olika åsigter i fråga och — in
re ambigua — vill Ref. ej , äfven om han äger för ögonen
den mtist sjelfförtröstande föresyn, på något sätt upphöja
sin subjectiva mening till absolut lag.

Efter "Tabula Sectionum Synoplica'' vidtager sjelfva Re-
censio Speciernm. Dessa sednare äro till antalet 94, med
undantag af dem , som uti noter anföras och af hvilka Förf.
ej sett exemplar. För hvarje Species anföres artmärket, en
som det tyckes temligen fullständig synonymie, vexlställe
och de samlingar, i hvilka Förf. sett de beskrifna exempla-
ren, derefter arlbcskrifningen, hvilken, utom det att den tyc-
kes vara exact, äger den förtjensten att ej vara lång och så-
ledes visar att Förf., i motsats till en del andra, mindre ser

11

på quantitas än qualitas. Detta hedrar Förf. i vår bredt-
skrifvande tid.

De nya här först iipstälda arterna äro följande : P. nml-
tiaurlta (från Ceylon), P. Hookerkma (Ceylon), P. triphijUa
(Madagascar), P. 3h{daf/ftscarmn, P.trlpUcnta (Madagascar,
Mozambique), P. r/^V^Y/ (Otaheiti), P.pellucpns (Ina. oviei^i.')-,
P. stride/is CHmdiica), P .lanceo?fo/ia (Madagascar), P. crassipes
(Martinique), P.elata C?) (Panama), P. prophiqua (?) CJa-
maicsL^ , P. E/idlic/ierlana (ön Norfolk), P. rcvolvens (Ind.
orient.), P. loMflhruchkda pr. p. C^nd. occident.) och — P.
Morrenhoiittiana (Otaheiti) — Det barbariska ljud, som delta
sednare namn orsakar, föranleder Ref. till den önskan, att
hvarje Författare ville vara litet mera noggran, än vanligen
är fallet, i frågan o.m trivial-namnens bildande.

Förf. uppkallar i närvarande arbete, lika gerna som i Lu-
pin-afhandlingen, nya eller förvexlade arter efter mer och
mindre namnkunniga bfftanister; sålunda har Förf. upnämnt
P. IJookeriana, Blumeana , Svartzirma, Gaudiclicmdi , Kun-
zeana , Berteroanaj, Endlicheriana^ Bec/icijana, f Fallit
chicma och sluteligen — Movrcnhoxdtkma ; att dylika små
hederssaluter, heldst pålända af en brinnande lacksamhetslå-
ga, laga sig rätt vackert ut och hafva sill goda med sig, är
Ref. nogsamt bekant; men sjelfva namnen innebära och sä-
ga — intet. Föröfrigt hade Pteris redan förul så många namn
på — kina, alt deras vidare tillökning kunde synas alldeles
öfverflödig, såvida meningen ej är att upplåta Pleris-släg-
tet till etl botaniskt Pantheon.

De orsaker, hviika redan blifvit antydda, i förening med
del inskränkta rum denna tidskrift medgifver, afhålla Ref.
från all ingå uti några detaljer; läsaren hänvisas lill sjelfva
afhandlingen. Ref. slutar derföre med innerlig önskan alt
hvar och en, som är i tillfälle alt få begagna de stora mas-
sor torkade vexter , som årligen föras till Europa , ej måtte
underlåta lemna dylika monographier; sannl är-, deras ut-
arbetande är mekaniskt och visar sällan det, hvilket endast

12

adlar Naturfoskaren — dess förtrolighet med den lefvande
naturen och dess förmåga att tolka den. Men vetenskapen
fordrar dem, och stannar i förbindelse till deras utgifvare.

Hvad det typographiska vidkommer, motsvarar det full-
komligt hvad man i sednare tider är van att emottaga från
den i detta hänseende så utmärkta Berlingska officinen.

—L—

2. Novitianim Floree Svecicce Mcmtissa alt er a 3
additis lilantis iii Norvegla recenthis detectis.
Scripsit Elias Fries. Upsalice. Leffler et Sebell
. JS39. — 64 pag. S:vo.

Delta arbete , hvarmed dem om skandinaviska vexternas
kritiska kännedom så högt förtjente Förfallaren riktat bota-
niska literaturen, och hvaraf första hälften redan i N:o 4 af
dessa notiser blifvit anmäld, är, liksom allt hvad som kom-
mer från denna Författares hand, rikt på intressanta och
gedigna observationer, hvilka äro vigtiga ej blott för Skan-
dinaviens, utan för alla länders botanister, som icke åtnöja
sig' med en allenast ytlig och på några få yttre kännemärken
hvilande kännedom om vextarterna. Prof. Fries har alltid
ifrigt yrkat på den vigtiga och sanna sats, alt arter inom
vexlernas verld ej böra bestämmas blott efter vissa yttre
skiljemärken , utan hufvudsakligen efter hela deras vegeta-
tionshistoria, något hvarom de, hvilka blott efter torra her-
barier upställa arter, icke hafva ringaste kunskap eller fö-
reställning, hvaraf ock blir en naturlig följd, att man hos
sådana författare oftast trätfar, visserligen i hänseende till
numerären talrika, men ock i qiialitativl hänseende dåliga
och föga anmärkningsvärda arter, hvilka det ganska ofta är
högst svårt att i den lefvande naturen återfinna, enär de
vanligen äro upstälda efter ett par ofta ofullständiga torra
exemplar och sålunda snarare .kunna sägas representera in-

13

divider än arter. Prof. Fries , iiksom alla gedigna Botani-
ster, går en alldeles motsatt väg; han följer vexternas hela
utvecklings och vegetationshistoria; han tager i betraktande
de yttre momenter, till följe af hvilka modifikationer i vex-
ternas yttre former och derifrån hemtade karakterer åstad-
kommas, och först sedan han härom erhållit fullständig kun-
skap upställer han arter; denna method är visserligen något
långsam och kan ej begagnas af kammar-botanister; men
den är dock den enda säkra, och endast genom den blir
man i stånd, att inom större polymorfa slägten till sina be-
höriga ställen hänföra de analoga, ehuru ej derföre affina,
former, hvarunder särskilda arter framstå. En följd af detta
framgångssätt är, dels den att Prof. Fries under hufvudarten
ofta såsom underarter uptager sådana former, som vanligen
betraktas såsom sjelfständiga arter, dels ock att han är högst
försigtig i uptagandet af sådana species, hvilka han ej sjelf
varit i tillfälle att i lefvande naturen undersöka, helst om
dessa derjemte tillhöra slägten , som till sin natur äro vari-
abla och böjliga för yttre momenters inverkan. Häri bör sä-
kerligen äfven grunden sökas, hvarföre man i närvarande
arbete saknar behandlingen af flera intressanta skandinavi-
ska genera t. ex. Calamayrostis, Erigeroiij de alpinska for-
merna af Poa, m. fl.

Som det nu ifrågavarande arbetet är af den vigt, att in-
gen, som vill studera Skandinaviens vexter, kan undvara
det, anser Ref öfverflödigt att på annat sätt redovisa for
dess innehåll, än att, liksom skedl vid förra hälften*), alle-
nast upräkna dei sednare hälften (pag. 33— 64) afhandlade
vexter och sålunda visa dess rikhaltighet; härvid vill Ref.
icke heller fästa sig vid de, visserligen mindre väsendtliga,
omständigheter, i fråga om hvilka han icke till alla delar
öfverensstämmer med Författarens åsigter.

*) Utg. vill begagna detta tilHälle att anmärka det hittills öfversedda
felet att i JN:o 4 sid. /la är Gl. maritima uteglomd ; bör införas
näst elter Gl. arundinacea och näst före a. palustris.

u

Arenaria gothica Fr. Herb. norm. (.4r. ciliata ^ Wahl.) e Vestrogothia

. et Gotlaiulia.
A. ^ciliata L. — JI. et K-. — * rera {A. cUiala 11. D.) — * norvegica

(^A. ?}orv. Guxin. — Fl. D.) — b. hiimifusa [Ar. hinnifusa Wahl.),

huic accedit A. mitUicanlis L. — Giinii. — E r\oidl_, Fiiim. et

Lapp.
Cerastium lalifolium L.
C (jhitinosum Fr. (noii C. pvmihim Curt. quod est C. semidec. ma-

cilentum. — C. brac/iypetali/m Pers. est. C\ viscos /5. Fr. C. ro-

tundifoHum Kit. , iiec C. slrifjosum Fr.)
Rubus gla/idulosi/s Bell.
R. casloreus Heib. norm. — a. verus (/?. arcf. ^ cast. Lcesl} ■ — b. hy-

bridus QR. sax. ^. hybridits Wahl.)
Ranunculus cassubicus L. — a. plebejus — b. elalior.
Galeopsis tetrahit * bifida. (G. bi/ida Böiinigh. Koch). — a. virens

— b. pallens.
Draba trichclla Fr.

Braya alpina Sternb. el Hoppe — b. rivularis.
Polygala vulyaris * depressa. [P. depressa Wender. P. serpyllacca

Weihe).
Ornitliopus pustUus L.

Uieraciuin (af detta sJägte meddelar Förf. en dianome specierum utan
att likväl biloga diagr.oscr och beskrilningar vid andra än N.o 9,
11, 15. Arterna upslälias pä följande sätt:)

I. rUosellai: Rccoptac. punclato-areolatum , celerum Iteve et conti-
gaum.

Sp. 1. //• pilosclla L. — varr. H. peleterianum et //. pedunculare
■ — liybr. aiiricvlo — pilosella.

2. //. Auricula L. — varr. majus et minus. — hybr. cymoso-
auricii/a.

3. //. prmallum Vill. — var parviflorum {H. piloselloid.es Vill.
llaiiMi)- ('•■('t enda exemplar, som finnes i Sommerfells Herba-
rium, är samladt i Salten i Nordlanden , sä väl enligt anteck-
ning vid exemplaret, som efter Sommerfells niundlliga upgift.
— Utg. anm.).

4. //. cymosum L. — var. parviflorum.

5. //. collinnm Gochn. (Endast funnen i Osira Sverge; icke i
vestra, ej heller i Norge).

6. //. aurantiacum L.

15

II. Pulmonarece : Recept, alveolatum, interstitiis fimbrillifero-dentatis.
+ Capitulis defloratis (in vivo) apice contractis, basi veutricoso-
torulosis; involucri squainis lineari-allenualis pluiiinis aequali-
bus; paucis brevioiibus irregiilariter imbricatis.

7. //. alpinum. L. '

8. //. muroriim. L. p. p. — var. silvaticum.
!). //. diaplianum It.

*. genuiniim -^ varr. pratense, — BCmorosiim (//. muror. Viilgo.

H. silvat. Retz), — coHinuni {U.pulinonarium Engl. B. H.pic-

tum Schleich.)
* //. LaicsoiiH Sm. (nec Yill.) (U.riipestre Reich.) — varr. mon-

taiium (II. Schmidtii Tausch, Koch) — rupestre (//. rup. All. //.

Halleri Hook.) — ericelorum (//. Lawsonii Eng!. B., Herb,

norm.).

10. //. vnlgatum Fr. — a. lalifolium — b. aiigustifolium.

11. //. rigidum Hartm. (//. silo. Gouan. H. tridcntat. Yv.H. as-
per um Gaud.) — a.- lalifolium — b anguslifoliiim.

+ + Capitulis oblongo-cylindriois, involucri squamis lalioribus li-
neari-lanceolatis inaequalibus et in series (vulgo spiraliter) dis-
positis.

12. //. paludosum L. i

13. //. prcnanthoides Vill. — bybr. boreah-prcnanlhoides.
.14. //. borcale Fr. (//. silccstre Reich.) — a. normale — b. la-

tifolium — c. anguslifoiiiHn.

15. //. Icevigatum Fr. (H. Friesii Hartm. //. Icevigatum Willd?).

16. //. iimbellatum. L. — varr. elatiim et proslratum.
Crepis agreslis Vvaldst. Kil.

Viola uliginosa Sciirad.

V. epipsila Ledeb.

V. strida Horn. (F. nemoralis Eulz. V. Ruppii All sec. Koch.)

Orchis lali/olia L. Koch. (O. majalis Reich.)

O. angusti/oäa Wim. Koch. (0. latifolia Reich.)

O. iiicarnata L. Fr. Hartm. (O. Traunsteineri Saut. Koch. O. a/igusrti-

folia Reich.)
Epipaclis media Fr. — a. flor. albis QSerap. latifol. y. Wahl. Suec.)

— b. fl. virid. (Epip. viridtflora Reich. sec. Koch) — c. fl. roseo

• — rubris {Ser. lalif. /?. Wahl. Svec. ■ — Ep. atrorubens Reich.)
Carex nardina Fr. — (Kobresia scirp. Fl. D. t. 1529. Kobr. nardina

Horn.).
C. panicnlata L. Koch.

16

•

C. Schreberi Schrank.

C. axillaris * — (C. Bönnighausiana Weihe, Koch, Sturm). — Ad

Stehag Scaniae.
C. pedifonnis Meyer, (C. rhizina 1. rhizodcs Blytt mscr.) — E Nor-

vegia.
C. binervis Sm.
C. vaginata Tausch. — (C. curvirostra Hart.). — b. pumila —(C.pa-

^nic. y. Wahl. — C. depauperata Horn.)
C. bullata Willd. — b. IcBvirostris. — E Norvegia.
Myriophyllinn allerni/lorum Dec. — (M. spic. var. tenel/um Liljebl.)
Betida aiba L.
B. ghitinosa Wallr. — varr. primaria {B. alba. L. Lapp., Ehrh. , Fl. D.)

— pubescens {B. pubescens Ehrh.)
Salix — Här upräkiias en del arter med bifogade mindre anmärkningar.
Asplenium Ådianthum nigrum L.
Botrychium Lunaria * cordatum Fr.
Chara papulosa Wallr. — E Gollandia.

III. Befordran.

Till Botanices et Oeconomiae Professor vid Lunds Uni-
versitet har H. K. M. under den 7 sisll. December i Nåder
utnämnt Akademi-Sekreteraren, Professorn, Ridd. af Kongl.
Wasa-Orden, Magister Johan Wilhelm Zetterstedt.

Botaniska ISotifier komma att under år 1840 fortsät-
tas och får Utf/.j, under åberojjande af den iN:o 1 för lS,'i9
införda anmähin, iipmana Skandinaviens Botanister att ge-
nom meddelande af ujisatser bidraga till ernående af det
qemensamma målet , och anser han sig särskildt böra upma-
na till observationers anställande och meddelande rörande
Vårens framtåg, på sätt som Prof. Fries i den i nämnde num-
mer intagna upsats föreslår. Alla bidrag torde addresseras
antingen till Red. af Botaniska Notiser eller ock till Vtgif-
vareii Akad. Adj. A. E. Lindblom i Lund.

Ä 12 Nummer af Botaniska Notiser för år 1810 ,
kvar der a utgörande 1 ark, kan med 1 R:dr 32 sk. Banko
prenumereras i Stockholm hos Frilze et Bagge; i Upsala hos
Lundequist, / Linköping hos SahlStröm, / Lund hos Gleerup,
i Köpenhamn i Gyldendalska Bokhandeln, i Kristiania hos
Stud. Med. Schtibeler; samt, med tillägg af postarvode, på
alla postkontor i riket.

f.^uiid, tryckt uti BerlJngska Boktryckeriet, 1839.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AP
AI.. ED. lilNDBLOBI.

^. liund den 7 Februari. 1840.

/. Bidra// och anmärkningar till Göthehorgs Flora,
af Joh. Erh. ArescJioug.

1. Trayopoyon pratensis L. /> minor.
T. minor Fries Nov. ed. 2 p. 241.

Uti Slottsskogen samt nya allén närmast staden : von
Diiben.

Arctinm majus Schkuhr. —Plant. Got. Fl. Golhob. p. 12 —
finnes flerestädes vid Gölheborg t. ex. på Hisingen vid
Sannegården i mängd. '

Carduus temdflorvs Smith. — Pl. Gothob. p. 13 — är ej
återfunnen och bör således uteslutas. Sammalunda är
förhållandet med Artemisia campestris L.

Onopordon Acanthium L. tagen i mängd 1835 på en hol-
me nära Varholmen , är under sista åren ej återfunnen;
en i hela Sverige föga inhemsk vext, som vid Cimbrits-
hamn visade sig 1826 på flera ställen, hvarest den
1831 — 33 ej kunde återfinnas.

2. Valeriana sambucifolia Mik.

foliis pinnatis 4—6- jugis, radice stolonibus repente. ~

Koch Syn. Fl. Germ. p. 337 — Fries Mantissa alt.

p. 64.

På en bergssluttning bland buskar och Veronica lonyi-
folia, då man stiger i land vid Sannegården på Hisingen,
strax till venster om vägen.

Stjelken från 1 till 2 alnar hög. Blomflocken understun-
dom i diameter nära 8 tum och mera. Föröfrigt till alla de-
lar så lik V. öfficinalis 3 att man ej obilligt synes belvifla

18

denna art som sådan vara god och tillräckligt skiljd. Små-
bladen variera til^ anlal och ibland träffas stånd, hvilka sak-
na stolones; dessa äro måhända yngre och nppkomne på
sätt Koch beskrifver artens fortplantning. Under hela 15
åren har jag tagit denna vext på citerade ställe men ansett
den för Val officinaUs (i Wahlenb. Sv. p. 19, tills Prof. Fries
gjorde mig uppmärksam på den hos Koch beskrifna V. sam-
bucifolia Mik.

Lithospermum oficinah L. — Pl. Gothob. p. 23 — vexer

ej sparsamt i murfogningarne på Götheborgs vallar

söder om staden.

3. Meiitha aqnatica L. y pilosa.

floribus capitato — 1. verticillatis, caule piloso, foliis
hirsiitis obtusis, superioribns ovatis, inferioribus subor-
biculatis.

På bergssluttningar bland buskar nära Långedrag. De
få former detta, annorstädes oftast så polymorpha, slägte
visar vid Götheborg , må ursäkta anmärkandet af närvarande
varietet, som skiljer sig betydligt genom trubbiga blad och
den täthåriga stjelken från M. aqnatica /? subsativa; märk-
ligt nog att denna sednare, som alla år tillförene visat blom-
morna samlade i distincta verticilli , förflutne sommar oftast
fanns med desamma förenade till capitula.

4. Verbascimi collinum Schrad.

Hartm. Skarid. ed. 3 p. 55 — Fries Mänt. alt. p. 15 —
Koch Stjn. p. 512.

På bergssluttningar med V. thapsus och F. nigrum nära
Jonsereds Fabrik (eg. några alnar utom Götheborgska Florans
område) funnen af Dreyer.
Antirrhinum Orontium L. — Pl. Gothob. p. 32 — är ej

återfunnen och bör uteslutas.;

5. Veronica spicata L.

På ett magert och ouppodladt fält på Hisingen ej långt
från Sannegården, högst sparsamt.

1»

Gentiana Amarella L. — - Pl. Gothob. p. 37 — i en äng
mellan Sannegården och Håstevik på Hisingen.
G. VJtricularm vulgaris L.

Uli gropar på Gamnielstadsholme samt uti ett kärr på
Storholmen nära Varholmen i Skärgården.
Limosella aqvatica L. — Pl. Gothob. p. 40 — i små kärr

nära Ganled och Långedrag.
Acer campestre L. — Pl. Gothob. p. 44 — vid Tarras'
Grotta i Gammelstaden (oriktigt Torrarps grotta) utan
tvifvel odlad.
Ileracleiim sphondijlium L. — Pl. Gothob. p. 49 — är H.

Sph. hos Koch och Fr. Mänt. alt.
Sivm latifoVmm § anyustifoHum — Pl. Gothob. p. 49 —
är en föga märklig form, som städse visar de tydligaste
öfvergångar till S. latifolium.
7. Glmiclum lideum Scop. Nära hafsstranden på Grötö , fun-
nen af Herr Wåhhtedt.
S. Thalictrnm minus L.

Bland buskar och stenar nära hafsstranden ej långt från
Långedrag. ^

9. Elatine orthosperma Dub. i Bot. Not. 1839 p. 88.
Yexer bland E. hydropiper, merändels under vattnet,

Göthaelf vid Hisings sidan midt för Lilla Bomen samt vid
Gammelstadsholme.

10. Elatine triandra Schkuhr.

Koch Syn. p. 125 — Ilartm. Skand. ed. 3 p. 94.

a minor, foliis utrinque viridibus.

(3 elatior, foliis supra viridibus subtus argenteo nitentibus.

Vid och på Gammelstadsholme; « vid holmens stränder,
alltid under vattnet; /? i gropar, som under elfvens låga vat-
tenstånd äro nästan torra. —« knapt tumshög, med små blad;
/? 2—3 tum och derutöfver, till alla delar större.

11. Elatine hexandra Decand. Koch Syn. p. 125.

Uti elfveu på Hisingssidan eller vid Gammelstadsholme;
ovisst på hvilketdera stället. Att den likväl förekommer flere-

20

städes såsom gissadl är i Pl. Golhob. är otvifvelaktigt,
ehuru jag först under förflulne sommar hade tillfälle efter
söka dessa arter, i sällskap med Bar. von Diiben, som re-
dan så beskrifvit dem, att det är öfverflödigt tillägga några
diagnoser.
Rumex aquaticus Fr. No v. ed. 2. p. 109.

valvulis omnibus sequali-graniferis e basi subtruncata
late ovato-lriangularibus subintegerrimis 1. denticulatis ,
verticillis compaclis confluentibus , foliis inferioribus
radicalibusqiie utrinque attenuatis acuminatis lanceolatis,
petiolis planis.
R. Hydrolapalhum Wahlenb. Sv. — Hartm. Skand.
Flerestädes vid Götheborg allmän , alltid vexande i sjelf-
va vattnet, ofta i sällskap med följande.
Rumex maximus Schreb. — Pl. Gothob. p. 100.
valvulis omnibus »quali-graniferis e basi subtruncata ex-
Iracte ovato-triangularibus subintegerrimis 1. denticulatis,
verticillis laxis subconfluentibus , foliis inferioribus radi-
calibusque e basi rotundata 1. plus minus oblique rotun-
dato-cordata oblongis, petiolis supra utrinque costa pro-
minula marginatis.
« yigantca, herba elatiori laxiori, caule ramis magis pa-
tentibus, foliis radicalibus horizontalibus e basi latissi-
ma oblongis.
/? strida 3 herba minori slrictiori, caule ramis contractis,
foliis radicalibus verticalibus in basin angustiorem pau-
lulum attenuatis.

Yid Götheborg ingalunda sällsynt; a vid stränderne af
Göthaelf t. ex., utom de anförda ställena, på Hisingen vid
Pölsebo; /? dels sammastädes dels i Rosenlund bland R.
aquaticus.

Formen « blir understundom nära fyra alnar hög; gre-
narne något frånstående sjelken ; rotbladen stora, någon gång
1 i aln långa och \ breda, ligga nästan horizontalt utbredda
och äro merändels vid basen snedt äggrunda (d. v. s. bladet

21

fortsältes längre ned på den ena än på den andra), mera
sällan egentligen hjerllika, och ega der sin största bredd; ^
rigid, ej så hög och mindre yfvig än föregående, här gre-
narne tilltryckta sljelken, rotbladen rakt uppstående; dessa
sednare hafva på midten sin betydligaste bredd och afsmal-
na något litet mot den merändels snedt äggrunda basen. —
Denna form är till yttre utseendet lik R. aquaticus Fr. , men
bildar på intet sätt någon öfvergång till densamma. Dere-
mot gifvas mellan båda formerne en otalig mängd öfvergån-
gar de få endast betraktas som tvenne ytterligheter.

Hvad Rumex-arternes synonymie beträffar torde jag få
tillfälle att på ett annat ställe vidare orda derom. Här må
endast anmärkas att den hos Hooker British Flora ed. 4 p.
150 beskrifna R. fhjdrolapatkmn utan tvifvel, enligt beskrif-
ning, är R. maximus. Huruvida R. Ihjdrolapalhum Huds
är vår B. aquaticus Fr. (såsom de flesta Auktorer synas
medgifva) eller R. maximus , kan jag för närvarande i mitt
isolerade läge ej afgöra. Emedlertid synes namnet "aquati-
cus" enligt min oförgripliga mening passa bäst för den art,
som uteslutande vexer uti sjelfva vattnet.
12. Rumex cristatus Wallr.

valvulis omnibus graniferis, unica magnogranifera, plus
minus late-cordatis acutiusculis acute triangulari-denta-
tis, verticillis confluentibus, ramis patentibus, foliis acu-
tis inferioribus radicalibusque e basi plus minus cordata
1. oblique rotundata oblongis.

Vid nya vägen mellan staden och Masthugget bland R.
ohtusifolius och crispus.

Exemplar af denna art frän Götheborg äro till habitus ej
olike dem af R. ohtusifolius ^ med hvilken art den närvaran-
de dock ingalunda, enligt de gifna kännemärken, kan för-
blandas. Grenarne äro frånstående stjelken , blomkransarne
nästan sammanflytande och hela vexten af ett något spretigt
utseende. — Närvarande art förblandas utan tvifvel af de

22

flesta botanister med R. obtudfolius liksom följande med R.

crispus. Båda äro redan omnämnde uti Pl. Gothob.

13. Rumex propinquus (mihi)

valvulis omnibus graniferis, unica magno-granifera , lale
cordatis obtusis subintegerrimis, verticillis confertis, ra-
mis contraclis, foliis acutis subundulato-crispis , inferio-
ribus radicalibusque e basi plus minus oblique rotundata
I. cordata oblongis.

På torra ställen bland andra Rumices vid byar t. ex.
Långedrag.

Vexten 1 \ aln hög och kanske högre. Stjelken med
tilltrykta och sammangyttrade grenar. Rotbladen 1 r fot lån-
ga och 5-- 6 tum breda, våglga samt något krusiga. Foder-
skalen, af hvilka ett, i likhet med förhållandet hos föregåen-
de art, är stort-grynbärande och de tvenne öfrige försedde med
mindre gryn, äro i mogna tillståndetrödbruna. Fröna med concava
sidor (i tvär afskärning bildas således fröels sidor af inåt böj-
da krokiga linier); detta sednare kan dock vara individuell
eller härröra af vextens möjligen hybrida uppkomst. Till
. habitus är den lik R. ci-ispus , men skiljes lätt genom sina
characterer; med hänseende till dessa sednare står den när-
mast följande, men skiljer sig medelst vextslälle och dylikt
till den grad, att de på intet sätt kunna förenas. Deremot
■skulle jag för min del efter theoretiska och kanske äfven nå-
got practiska skäl anse denna art böra förenas med R. cri-
statiis båda skulle vara former; uppkomna genom hybridi-
sering. R. cristatus skulle härstamma från R. obtusifolius
befruktad af R. crispm; R. propinquus frän den sednare
befruktad af den förra.

74. Rumex coiispersiis Hartm. Skand. ed. 3 p. 85.

valvulis, unica magno-granifera excepta, subnudis, late
cordatis subacutiusculis denticulatis, verticillis confertis ,
ramis congestis, foliis planis inferioribus e basi rotundata,
radicalibus e subcordata oblongis.

23

På våta ställen nära vatten t. ex. vid Rödabryggan mel-
lan staden och Masthugget blandad med R. Friesii , R. ma-
ximus och R. aquaticus.

Stjelken från 1 till nära 2 alnar hög , rödfläckig (troli-
gen af främmande orsak). Grenar gyttrade liksom hos R.
Friesii. Rolbladen vid basen hjertlika, uppräta, ej vågiga
eller krusade som hos föregående. Foderskalen i förhållande
till vexten större, ett med stort, de öfriga med någon gång
rudimentära, oftast aldeles felande, gryn. Fröet i tvär afskär-
ning visar sidorne bildade af raka linier. Lika närslägladt
denna art visar sig, då man endast rådfrägar charactererne ,
med föregående, lika skiljd är den då man fäster afseende
på dess historia. — Den synes mig stå följande närmast.
Rumex Friesii (mihi) Pl. Got. Gothob. p. 100.
valvulis omnibus nudis e basi sublruncata 1. subcorda-
ta ovalis subacutiusculis subintegerrimis, verticillis con-
fertis, ramis contractis, foliis inferioribus radicalibus-
que cordatis 1. e basi subobliqué cordata oblongis.
R. aquaticus Wahlenb. Svec. — Hartm. Skand.
a, gigantea, herba elaliori, ramis magis patentibus, foliis

radicalibus e basi cordata oblongis.
^ strida, herba minori, ramis cauli contractis, foliis radi-
calibus cordatis 1. cordato-triangularibus.
R. Friesii PL Gothob. Le. ' -

Allmän vid Götheborg på fuktiga ställen, hvilka tidtals
öfversvämmas under Götha-elTvens höga vattenstånd; a. t. ex.
midtför gamla Tullen i Älasthugget; ^ vid Rödabryggan, på
Gammelstadsholme o. fl. st.

Med föregående art kan närvarande, tillfölje af de alde-
les bara foderskalen, ingalunda förblandas. Från R. dome-
sticus skiljes den lätt förmedelst foderskalens obetydliga (dock
understundom nästan hjertlika} intryckning vid basen. Mellan
formen « och /? gifvas många öfvergångar. — Att närvaran-
de art är R. aquaticus plurimor. Auctor. utvisar redan diag-
nosen uti Pl. Got. Gothob.; och då alla Författare nästan utan

24

undantag beskrifva foderskalen som hjertlika är naturligtvis
det fråglecken, som insmugit sig uti Hartm. Skand. ed. 3 vid
cit. af R. Friesli Pl. Gothob. , att uppföra bland errata.

15. Chenopodmm murale Linn.

Vid Ballastkajen, men troligen ditförd. På andra stäl-
len vid Götheborg tagen af Prof. Fries.

16 Taxus haccata Linn.

På Foto, observerad af Mag. Sieurin. På Särö i Norra
Halland bildade detta träd, åtminstone för 15 är sedan,
en hel skog, hvilken likväl i sednare tider lärer vara
betydligt uthuggen.

Potamoffeton ohtusifolius Mert. Pl. Got. Gothob. ; är all-
män vid Götheborg t. ex. i Göthaelf nära Lejonet, samt
vid bryggan mellan staden och östra Haga.
Potamofjeton jjusilhis L. ; är lika ymnig som föregående
och finnes pä samma ställen.

17. Potamogeton pecthmtus L.

Vexer i Götheborgs vallgrafvar f. ex. mellan staden och
östra Haga.

IS. Zannichellia palustris L.

Uti elfven vid Hisingssidan midlför lilla Bomen. — Den
Götheborgska formen är Z major Bönnigh. Fl. Monaste-
riens.

19. Ruppia rostellata Koch.

Uti viken vid Långedrag. R. maritima Pl. Got. Goth. är
Kochs R. maritima; den från Domsö har jag likväl ej
sett.

20. Carex Oederi Relz.

C. flava ^ Fl. Gothob. p. 131.

Allmän på öarne utanför Götheborg t. ex. Hälsö.

Carex distans L. Pl. Got. Gothob. p. 132 — på Björkö,

21. Carex Biixbaumii Wahlenb.

På Varholraen, nere vid stranden mot Hisingssidan,
högst sparsamt.

23

22. Carex paradoxa Willd.

Uti ett kärr på Slorholmen nära Varholmen utanför Gö-
theborg.

11. Fortegnelse över Phanerogame Planter og Brreg-
ner, bemasrkede i Sommeren 1S38 i Skiensfjor-
dens omgivelse i af 31. N. Bhjtl.

Salicornia herbacea, Langesund.

Hippuris vulgaris , Skien ved Börs-
vand, Porsgrund, Långö ved Lan-
gesund.

Zoslera marina, Brevig, Lange-
sund.

Blitum capilalum. Langesund som
Ukrud i Haverne.

Lemna minor, Skien.

Veronica serpyllifolia, almindelig.

— scutellata, alm.

— Beccabunga, alm.

— chamsdrys, alm.
■ — ofHcinalis, alm.

— agrestis, Brevig, Lange-

sund.

— arvensis, alm.

— verna, Fjsrestrand k mil
fra Skien (Lindblom).

Pinguicula vulgans, alm.
Ulricularia vulgaris, Porsgrund.

— intermedia, Porsgrund

i Yaliemyren.

— minor, Skien i Börs-

söen og i en liden
Sump i en Myr ved
Fyrreskoven nsr
Klostret.
Circaea alpina, Skien, Porsgrund,
Brevig.

Lycopus europaeus, Skien, Pors-
grund, Langesund.
Valeriana ofTicinalis, allm.
Iris pseudacorus, Skien ved Börs-
söen, Porsgrund ved Ojenkastnaer
Fjorden hist og haer; Langesund
ved Bugter af Fjorden.
Schoenus albus, Porsgrund paa Val-
lemyren.
— fuscus, Porsgrund

ved Lönevand.
Eriophorum angustilblium , Skien ,
Porsarund , Brevig ,
Langesund.

— lalifolium , alm.

— vaginatum, alm.

— alpinum, Skien ved

Börssöen og paa_
Myrenenaer samme",
Porsgrund paa Val-
lemyren.
Scirpus palustris, Skien, Porsjfrund,
Langesund.

— uniglumis, Porsgrund, Bre-

vig, Langesund.

— acicularis, Porsgrund.

— Boeothryon , alm.

— ca;spitosus, Skien ved Börs-

söen-, Porsgrund paaVal-
lemyren.

26

Scirpus rufus, Porsgrund, Brevis,
Langesund.

— lacusliis, Skien, Porsgrund,

Langesund.

— maritimiis, Langesund.

— silvaticus, alm.
Nardus slricta, alm.
Alopecurus pratensis, Skien spar-

somt.

— genicuiatus, alm.
Phleum pratense , alm.
Phalaris arundinacea, alm.
Milium effusum, Skien, Porsgrund.
Agrostis canina, alm.

— vulgaris, alm.

— stolonilera, alm.

— spica venli, Brevig i Agre

ved Kimen.
Calamagroslis lanceolala , Skien,
Porsgrund, Brevig.

— Epigejos, alm.

— strida, Porsgrund.
Arundo Phragmites, a!ra.

, Anlhoxantluim odoratum, alm.
Panicum viride, Langgangen.
llolcus lanatus. Langesund.
Hierocliloa borealis, Skien, Pors-
grund.
Avena pubescens, alm.
• — pratensis, Skien, Brevig,
Langesund.
Aira caespitosa, alm.

— flexuosa, alm.
Melica nutans, alm.
Briza media, alm.
Molinia caerulea, alm.
Clyceria maritima, Langesund.

. — distans, Brevig, Langesund.

— lluitans, alm.

,— spectabilis, Porsgrund.

Poa hybrida, i Skoven ved Borge
naer Porsgrund.

— Irivialis, alm.

— annua, alm.

— alpina var. cenisia, alm.

— pratensis, alm. — /?. humilis,

Porsgrund. — y- angustifolia,
alm.

— iiemoralis, alm.

— compressa, alm.
Dactylis glomerata, alm.
Fes tu ca o v in a, alm.

— rubra , alm.

— elalior, Porsgrund og Bre-

vig paa Strandbredderne.
(Forhen ikke bemasrket i
Norge).

— pratensis, alm.

— silvatica, Fjaerestrand 4- mil

fra Skien.
Bromus secalinus, alm.

— mollis, alm.

— racemosus, alm.

— asper, Langesund paa Klip-

perne ned mod Havet.

Triodia decumbens, alm.

Cynosurus cristatus, Skien.

Elymus arenarius, Brevig, Lange-
sund.

Brachypodium gracile, Porsgrund
ved Vestvigen naer Frierfjord;
Brevig ved Heileaasen og Frier-
flangene-, Langesund,

Triticum repens, alm.

— caninum , alm.

Lolium temulentum, Skien, Brevig.

— perenne, Skien.
Monlia lontana, alm.
Scabiosa arvensis, alm.

— succisa, alm.

27

Alchemilla vulgaris et /J. montana,

alm.
liantago major, alm.

— media, alm.

■ — lanceolata, alm.

— maritima, rorsjjrund, Bre-

vig. Langesund.
Sanguisorba officinalis, Skien paa

Enge ved Gjerpen l-ritslegaard

og Gjerpen Liller.
Majanlhemum biiolium, alm.
Asperula odorata, Skien, Porsgrund

ved Thorsberg og Gunneklev •,

Brevig.
Galiuni boreale, alm.

— palustre, alm.

— uliginosum, alm.

— verum, alm. — /S. ochro-

leucum, Porsgrund.

— aparine, alm.

Cornus sanguinea, ved Skien al in.;
Porsgrund h. o. h. , i M;eng-
de ved Frierfjord mellem
Bökekaasa og Vestvig samt
ved Gunneklev, Brevig-,
Langesund i stor Maengde,

— suecica, alm.
Potamogeton iiatans , Skien , Pors-
grund, Långö red Lau-
gesund.

— gramineus, Skien.

— perfoliatus, Porsgrund.

— prffilongus, Porsgrund.

— pusillus, Porsgrund.
Ruppia rostellata, Brevig ved Dalen

og paa Öerne i Eidangertjord;
Langesund.
Glaux maritima, Porsgrund, Brevig,
Langesund.
/ Echium vulgäre, Brevig ved Stathelle.

Lithospernium olficiuale, Ojenkast
ved Porsgrund-, Bre-
vig h. o. h
— arvense, Skien.

Pulmonaria maritima, Langesund.
Cynoglossuni ollicinale, alm.
Echinospermum Lappula, Brevig.

dedexum , Brevig
v-ed Frierflangene.
Myosotis palustris y. strigulosa,
Porsgrund.

— ca^spitosa , alm.

— arvensis, alm.

— coliina, Brevig.

— slricta, Fjaerestrand, Skien,

Porsgrund.
Anchusa arvensis, Skien.

— officinalis, Långö og Lan-

gesund.
Asperugo procumbens, Skien, Bre-
vig , Langesund.
Lysimachia vulgaris, alm.

— nummularia, ved Skien
h. o. 11. längs Elvesi-
den til Foliestad, ved
hvilket sidste Sted den
isxT voxer i störste
MiEngde ved en lille Ba;k
nsr Gaarden. ■ — Ny for
Norges Flora.

— thyrsillora, Skien, Pors-
grund.

Androsace septentrionalis, Skien..
Primula olficinalis, alm..
Menyanthes trifoliata, alm.
Gentiana campestris, Skien, Pors-^
grund, Brevig, Langesund.

— amarella, Brevig, Långö
ved Langesund.

Erythra'a litoralis, Langesund,

28

Lovö og Sandö ved Bre-
vig.
Eryllirjea pulohella, Lovö ved Bre-

vig.
Convolvulus Sepium, Öjénkast ved

Porsgnind.
Verbascum Thapsus, alm.
■ — nigrum , alm.
Hyoscyamus niger , alm.
Solanum nigrum , Brevig.

— Dulcamara, alm.
Campanula rotuudifolia, alm.

— persiciDFolia, alm.

— Cervicaria, Långö ved
Langesuiid.

— Trachelium, alm.

■ — lalifolia, Porsgrund ved

Skrukkeröd og Öjeiikast.
Lonicera Xylosleum, alm.

— Periclymenum , Porsgrund
ved Thorsbere, Brevig,
Langesund.

Viola hirta, Fossum, Skien , Pors-
grund-

— umbrosa, Porsgrund i Höj-
S3Etskoven.

— palustris, alm.

— mirabilis, Fjsrestrand, Skien,
Porsgrund, Brevig, Lange-
sund.

— canina et /S. silvatica — y.
Riviniana, alm. —rf. monta-
na, Porsgrund. — • e. persi-
csfolia, alm.

•— arenaria, Skien?

— tricolor, alm. — -/?. arvensis,
Porsgrund, Langesund.

Impatiens noli tangere, Skien, Pors-
grund, Brevig.
Rhamnus catharticus, alm.

Rhamnus frangula, alm.
Ribes uva crispa, alm.

— rubrum, Skien, Langesund.

— nigrum, Rolighed ved Pors-
grund — forvildet.

Hedera Ilelix, Langesund paa de
sleile Klipper ud imod Havet.

Chenopodium polyspermum, Brevig.
— viride et /S. album,

alm.

Salsola Kali, Långö ved Langesund.

Ulmus campestris, alm.

Sanicula europaea, Porsgrund ved
Vestvig nsr Frierfjord; Brevig
ved Staliielle-, Langesund.

Laserpitium latifolium, almindelig
ved Brevig og Langesund.

Heracleum Sphondylium, alm.

Peucedanum palustre, Skien, Pors-
grund, Brevig, Langesund.

Selinum Carvifolium, Porsgrund vid
Thorsberg-, Brevig.

Angelica silvestris, alm.

— litoralis, Brevig, Lange-
sund.

Cicula virosa, Börssöen n«r Skien.

Conium maculatum, Brevig ved
Stathelle.

Liguslicum scoticum, Brevig, Lange-
sund.

jEgopodium podagraria, Skien, Bre-
vig.

Carum Carvi, alm.

Pimpinella Saxifraga, alm.

jEthusa Cynapium, Skien, Brevig,
Langesund.

Torilis Anthriscus, Skien, Porsgrund,
Brevig.

Ch*rophyllum silvestre, alm.

Viburnum Opulus, alm.

29

Sambiicus nigra, Brevig.
Parnassia paluslris, alm.
Linum catliarticum , alm.
Armeria vulgaris, Skien , Porsgriind.

— — /S. maritima, Pors-

grund, Brevig
Langesund.
Drosera rotundifolia, Skien, Pors-
grund , Brevig.

— longifolia, Skien, Pors-
grund.

— intermedia, Porsgrund.
Myosurus minimus, Fossum, Skien.
Convallaria majalis, alm.

— polygonatum , alm.

— mulliflora, Porsgrund
ved Skrukkeröd , Bre-
vig ved Stalhelle.

— verticillata, FjaTestrand,
Skien, Porsgrund.

Allium oleraceum , alm.

— arenarium, alm.
Ornithogalum kileum, Eidanger,

Skien.
Calla paluslris, imellem Holdeiiog

Fjitrestrand, Skien ved Börssöen,

o. fl. st.
Juncus conglomeratus, alm.

— effusus ?

— filiformis, alm.

— lamprocarpos , alm.
— : acutillorus, alm.

— uliginosus y. fluitans, Skien,
Porsgrund.

— bulbosus, alm. — p. Iiott-
nicus, Porsgrund, Brevig,
Langesund.

— buibnius, alm.

Luzula campestris, alm. — ?. mul-
tiflora, alm. — y. palle-

scens, Skien.
— ■ pilosa, alm.
Berberis vulgaris, Skien.
Rumex acetosa , alm.

— aoetosella, alm.

. — obtusifolius , Skien.

— crispus, alm.

— domesticus, alm.
Triglochin palustre, alm.

— maritimum , alm.
Scheuchzeria palustris. Lönevand

ved Porsgrund.

Alisma Plantago, alm.

Trientalis' europsa , alm.

Daphne Mezereum , Skien, Pors-
grund, Brevig, Langesund.

Vaccinium vitis id;ea , alm.

— myrtillus, alm.
^- uliginosum, alm.

— oxycoccos, alm.
Erica vulgaris, alm.

Epilobium angustilolium, alm. ved
Skien og Porsgrund, Bre-
vig-, sparsommere ved
Langesund.

— monlanum, alm.

— palustre, alm.
Chrysosplenium alternifolium, alm.
Polygonum ampliibium /?. terrestre,

Skien.
• — persicaria, alm.
^ lapatliifolium, Skien, Bre-
vig.

— hydropiper, Porsgrund,
Brevig.

— viviparum, alm-

— aviculare, alm.

— Fagopyrum, Brevig i
Agre.

— Gonvolvulus, alm.

30

Adoxa Moschatellina, Skien, Pors-
grund i Poinpedalen.
Paris quadrilolia, alm.
Arbiiliis uva ursi, alm.
Andromeda polifolia, Skien, Porsgr.
Pyrola secunda, alm.

— minor, Skieii, Porsgrund.

— media, imellem Langesiind
og Brevig i Granskovene
längs Vejen.

— rotundifolia, alm.

— clilorantha , paa Skaatet ved
Porsgrund-, paa Helleaasen
ved Brevig; imellem Brevig
og Langesund samt paa Långö.

Scleranthus perennis , alm.
Saxiiraga granulata, Skien, Brevig.

— tridactylites, Skien, Pors-
grund , Brevig.

Diantluis deltoides, alm.
Saponaria oificinalis, Skien som

Ukrud i Haver, forvildet.
Silene nutans, alm.

• — infläta, alm.

— maritima, Brevig, Langesund.

— rupestris, alm.
Alsine rubra , Porsgrund.

— marina, Langesund.
Halianlhus peploides. Långö ved

Langesund.
Arenaria trinervia, alm.

— serpylliiolia, alm.
Btellaria nemorum, Skien, Pors-

giuud, Bl evig, Langesund.

— media, alm.

— crassifolia, Brevig.

— uliginosa, Skien, Pors-
grund , Brevig.

— Friesiana, Sk., Porsg. , Brev.

— graminea, alm.

Stellaria glauca, Porsgrund.
Agrostemma Gilliago, Skien, Brevig.
Lychnis silveslris, alm.

— praleiisis, Eidanger, Brevig,
Langesund.

— flos cuculi, alm.

— viscaria , alm.
Cerastium semidecandrum, Pors-
grund, Brevig.

— vulgatum , alm.

Spergula arvensis, alm.

— nodosa, Skien. — /3. glan-
dulosa, Porsgrund, Bre-
vig, Langesund.

— sagina, alm.
Sedum Telepbium, alm.

— acre, alm.

— • annuum , alm.
— • rupestre, alm.

— album, alm.

Anm. Den af Wille omtalte Asa-
rum europaeum, som skulde fin-
des i Skoven ved Borrestad, har
jeg dersammesteds sögt omsonst.
Uden tvivel have Bladene af Vi-
ola mirabilis, der her er i stor
Maengde, forledet Wille til at an-
tage denne Plante for Asarum.

Lythrum Salicaria, alm.

Agrimonia Eiipaloria, alm.

Euphorbia helioscopia, alm.
— palustris, Langesund.

Sempervivum tectorum, paa Bjergs-
siden ved Aabningen af S:t Mik-
kels Kirke paa Nordsöens nordre
side (Lindblom).

Prunus spinosa, Brevig ved Frier-
fjord. Langesund.

— Padus, alm.

— Avium, Skien.

31

Cotoneasler vulgaris, alm.
Ciatagus monogyiia, alm.
Soibus Aria, Poisgrun'1 , Brevig,
Langesund.

— scandica, Porsgrundmellem
Kalletangen og Öjenkast
ved Krieifjorden — Ky for
Norges Flora.

— liybrida, Skien, Porsgrund,
Brevig, Langesund.

• — Aucuparia, alm.
Pyrus malus, alm.
Spiraea ulmaria, alm.
Rosa rubiginosa, Langesuud.
• — canina «. nitida et /5. opaca,
alm.

— coriifolia, alm.

— villosa, allm.

— cinnamomea, alm.

Rubus chaniamorus, Skien, Pors-
grund.

— saxatilis, alm.

— fruticosus, Fjeerestrand, Ski-
en, Porsgrund, Brevig paa
Sandö.

— spec. — Langesund.

— idiBus, alm.
Fragaria vesca, alm.

— coUina, Skien.
Potentilla anserina, alm.

— argenlea , alm.

— alpesiris, alm.

— norvegica, alm.

— Tormenlilla, alm.
Comaruni palustre, alm.
Geum urbanum , alm.

— intermedium, Skien ved Brads-
berg og i Sko ven ved Foliestad
etc-, Porsgrund ved Thorsberg.

— rivale, alm.

Dryas octopetala. Langesund og paa
Långö i Mängde paa de torre
Klipper mod Havet.

Chelidonium majus, alm.

Glaucium luteum, Langesund.

Actaea spicata, alm.

Tilia europa?a, alm.

NympluTa alba , Skien i Börssöen,
Porsgrund i Lönevand.

— lutea, Skien, Porsgrund.
Aconitum septentrionale, Skien,
Aquilegia vulgaris, alm.
Thalictrum simplex, Skien ved Bol-
lestad i et Stengjaerde.

— flavum , Skien , Pors-
grund, Brevig, Lange-
sund.

Anemone hepatica, alm.
— nemorosa, alm.
Ranunculus Ficaria, Skien, Pors-
grund , Brevig.

— flammula , alm. — /S.
reptans, Porsgrund.

— aquatilis /?. pantothrix,
Porsgrund.

— acris, alm.

— polyanthemos, Skien,
Langesund.

— auricomus, alm.

— repens, alm.

— sceleratus, Porsgrund.
Caltha paUistris, alm.

Menlha arvensis, alm.
Glechoma hederaceum, alm.
Ajuga pyramidalis, alm.
Leonurus Cardiaca, Helgeraaen.
Stachys silvatica, Skien, Porsgrund,
Brevig.
— . palustris, alm.
Lamium album, Porsgrund, Brevig.

32

Lamium purpureum, alm.

— incisum, Brevig.

— intermedium , Brevig.
Galeopsis Ladanum, Brevig.

— tetrahit, alm.

— cannabina, alm.
Origanum vulgäre , alm.
Scuteliaria galericulata, alm.
Prunella vr.lgaris, alm.
Thymiis Acinos , alm.
Clinopodiiim vulgäre, alm.
Euphrasia officinalis , alm.
Bartsia Odontiles, Lovö og Sandö,

ved Brevig.
Rhinanthus crista galli, alm.

— minor, alm.
Melampyrum pratense, alm.

— silvaticum , alm.

Pedicularis palustris , alm.

— silvalica, Porsgrund ved
Lönevand.

Limosella aquatica, Porsgrund.

Linnaja borealis, alm.

Linaria vulgaris , alm.

.Scrophularia nodosa, Skien, Pors-
grund, Brevig.

Bunias orientalis, Skien, Porsgrund.

Cakile maritima. Långö ved Lan-
gesund.

Lepid^ium campestre, Brevig i Agre.

— ruderale , Langesund.
Capsclla bursa pasloris , alm.
Thlaspi arvei-se , alm.
Coclilearia ouiciualis, Langesund.
Cameliiia saiiva, Porsgrund.
Draba verna, alm.

Kaslurlium amphibium /?. terrestre,
Skien, Porsgrund.

Sisymbrium Sophia, alm.

— officinale, Skien, Bre-
vig, Langesund.

Erysimum cheiranthoides, Skien,
Porsgrund, Eidanger.

— hieracifolium , Brevig,
Langesund.

Barbaroea vulgaris, Skien, Pors-
grund.
— parvillora, Porsgrund.
Turritis glabra, Fja^restrand, Skien,

Brevig.
Arabis hirsuta, alm.

— thaliana, alm.
Cardamine hirsuta, Porsgrund i Höj-

saetskoven.

— amara, Skien, Porsgrund,
Brevig.

pratensis , alm.
Sinapis arvensis, alm.
Brassica campestris, alm.
Raphanus raphanistrum, Skien,

Porsgrund.
Erodium cicutarium, Poisgrund,

Lovö ved Brevig.
Geranium sanguineum, alm.

— pratense, Skien, Pors-
grund, Langesund.

— silvaticum, alm,

— roberlianum , alm.

— rotundilblium, alm.
Oxalis acetosella, alm.

Malva rotundilolia, Skien, Brevig.

— silvestris, Brevig.
Fumaria officinalis, alm.
Corydalis fabacea, Skien, Porsgrund

i Pompedalen.

Forts. e. a. g.

liUiid, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet , 1840.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE ÅF '
AI.. ED. I. IN DB I, OM.

3. Ijuna den ^ Mar». 1840.

/. Strödda anmärknmrjar öfver iiagra Svenska

växter , af E. Fries.

1. Lölaini arvense Fr. Nov. — Lol. arvense Entfl. Bot.
t. 1125 kan omöjligen ciieras lill vår arl; den föreställer
L. termdentiim a. och icke ens dess var. mutica s. L. ro-
husiwn Reich. — Äfven från Tyskarnes beskrifningar afvi-
ker vårt genom vid basen ffvenifja sträng som redan i Fl.
Hall. blifvil anmärkt.

2. Helt nyligen skilde man en stor mängd arter från
Festuca ovina; sednast har man återfört dessa samtlige till
denna ena. Det är ett så vanligt förhållande att det knapt
saknar undantag, alt, då man en tid gått för långt i skiljan-
de, kastar man sig till den andra ytterligheten och förenar
allt någorlunda likt ; och jemför man endast lotkade exem-
plar, så finner man så många öfvergängar man behagar. Att
alla till denna flock hörande arter hafva en forma tenni folia,
en /". crassifoUa , foliis saepe curvulis: en forma virens , en
forma tjlauca , en f. aristata, en/, suhmntica , en spiculis
glabris , en spicidis villosis o. s. v. är ingen tvifvel, och då
man vanligen deraf hämtat skiljemärken, så förklarar ock
detta" lätt, hvarföre man till F. ovina hänfört äfven de se-
dan lång tid tillbaka erkände F. glauca och F. duriuscida.
Vår uppfattning af dessa arter grundar sig likväl ingalunda
på någon af de anförde olikheterna; vi ega tvertom hvaran-
dra motsvarande former af dessa samtlige, äfven som af F.
rubra (någon borstlös form af/^. (jlauca känna vi dock icke).

$*
•m

Vi ålskilje F- (jlauca ciivars forma frmnfo/m leninats i Heib.
Norm. ; den vanligare f. crasstfoHa afviker vida mer lil ut-
seendet och liknar F. duriuscida caesia) genom dess oli-
ka \äxesätt, alldeles likt Scirpi caespiiosi; hvarje strå-
och blad-fascikel omklädes af bladlösa fj;:ll; något hvartill
intet spår finnes hos de öfrige. — Vår Feslvca (hiriuscula är ■
fullkomligen öfverensslämniande med Smilhs! Hookers och
säkerligen afven Linnés; Tyskarnes åter är en grofvare F. o-
vina. Vill man förena den med någon annan måste detblif-
va med F. rnbra , ty ehuru den bildar tufvor liksom F. ovi-
na, och ofta har på torra stållen kortare fullkomligt raka
strån, blir den pä skuggiga stållen flera fot hög, med lutan-
de blomvippa; dess 2-3 fot långa rotskottsblad, ofta af strå-
ets höjd, gifva den elt eget utseende. Alt F. heteroplniUa
hör till en sådan form anse vi utom allt tvifvel. Ehuru ro-
ten bildar täta tufvor som Festuca ovhia , blir den icke e-
gentligen krypande som på F. rnbra (F. ruhra v. arenaria
har rot lik Trit. repens, med ensamme strån) utan den täta
tufvån bildas mest af de tät stående (condenserade) upprätta
rotskollen; fiiUkomligl som på GJycerin maritima. Den fin-
nes i största mängd på vestra kuslerne, och att den slår i
samband med kustklimalel bestyrker analogien med Ghjceria
maritima, Armeria maritima o. s. v.

3. Af Bromus pratensis finnas ivenne former, hvaraf
en med mycket grenig vippa, lik B. secaJimis , på torra
ställen och i åkrar. Denna är den äkta Br. commntatus

^Schrad. CMeyer i Chl. Hanov. anmärker äfven att Bromus
pratensis E. bör förenas med B. commntatus, ej med B. ra-
cemosiis'). Br. secalinus har älven i mellersta Sverige en
smalare enkel form, växande på fuktiga ängar, som alls icke
får förblandas med Br. pratensis. Säkert är det efter denna,
som Prof. Wahlenberg förenat Br. jyratensis meå Br. seca-
linus.

4. Poa caesia Engl. Bot. t. 1719 är alldeles omisskän-
neligen Poa aspera eller Poa Gaudini Fl. Svec.

35

-5. Alopecurvs arjrestis L., förgäfves sOkt i Upsala trak-
ter sen Ehrharts tid , har sisflidne år blifvil återfunnen vid
Holque af H:r Hoffman Bany.

G. Till Potamoyeton spartjamfoVnis hör P. fluitans
Liljebl. Sv. Fl. som synonym ,

7. Den söm dubius anmärkta Potamoyetoii A.¥ries'^6y.
p. 41 är den verkliga Potainofjeton lanceolafits Smith —
Engl. Bot. t. 1985, hvilken först blifvit bestämbar lefter den
fullständigare begränsning Wilson af den samma gifvet. Öe
flytande langskaftade hinnaktige bladen, de smala jemntjocka
blomskaften, de korta axen utmärka denna art bland P. he-
terophyllos. Med P. coloratus har den utmärkt likhet, men
dess alla blad äro skaftade.

8. Att Potamoyeton Inccns , äfven om den ej egde fo-
lia natantia^ måste föras till samma naturliga grupp med P.
yramhieiis och P. curmfoJfiis af hvar och en som lägger
hufvudsakliga vigten på naturliga förvandtskapen, synes vara
klart. Då den är i detta afseende vida skild från P. perfo-
Uatus et aff., står den så nära de förstnämde, att skarpsyn-
te Botanister förenat dem som varieteter. Att min P. lucens
heterophylliis likväl verkligen hör till P. lucens kan jag o-
möjligen tveka, och Enyl. Bot. t. J7^ framställer arten äf-
ven med det öfre bladet flytande.

9. AUsma Ranunculoides b. zosterifolhim , foliis lon-
gissimis linearibus natantibus (från Öland Sjöstrand!^^ är en
märkvärdig med Al. Plantayo yramimfolium analog form.

10. Under min Öländska resa 1818 urskilde jag der
tvenne förut -i Sverige okände arter af Alm iVlmns) neml.
V. suberosa och U. effusa. Som blommande exemplar sak-
nades förblef i synnerhet den förras förhållande till de öfrige
dubiöst. Att korkbildningen icke var tillräckelig för grun-
dande af egen art utvisade Acer campestre m. fl. Genom
talrika för Herb. Normale insamlade exemplar och genom
jemförelse med de Engelske arterne är det mig nu klart, att

^6

vi i Sverge af dcUa slägte ega ireune skilda arler, livaraf
båda de första variera med och utan korkartigt \ingad bark,
neml. :

1. Vlmus camjieslris , 5—6 — andra, fructibus sessilibus
nudis apice iutegris late obsoleleqiie emarginalis.

a. ramis terelibus. U. montana E. Bot. t. ISHl opiime!

b. ramis suberoso-alatis. U. major En(fl. Bot. t. 2542. (En-
dast odlad).

2. V. suberoso , subtelrandra , fructibus sessilibus nudis',
apice profunde incisis, sinu interiori cordalo subclauso.

a. ramis leretibus. Ulmus campestris E. Bot. t. 1S86
opiime.

b. ramis suberoso— alatis. U. suberosa Engl.Bot.t. 2161.
Denna är en sydligare art, som, enligt Engelske förfat-

tarnes egen uppgift, endast förekommer i S. England, då V.
montana är der den nordligare och ensamt i Skottland före-
kommande.

3. U. effusa, suboctandra, fructibus pedunculatis ciliatis.

Alla dessa arter finnas på Öland och äro lätta att efler
sitt olika växesätl och ulseende åtskilja. Växande tillsammans
hafva de olika blomningslid. Vlmns conipestris har de stör-
ste blomgytlringarne och blommar tidigast; sedan följer Ul-
mus effusa, sist blommar Ulm. suberosa.

11. Den i nyaste Engelske Flororne anförde Rwnex a-
quaticus är den i kärr växande R. domesticvs ; onekligen
passar ock Linnés beskrilning bäst på denna, ty från den man
vanligen vill kalla så afviker Linnés genom spetsiga rotblad.
Måtte man dock en gång upphöra, all vilja hänföra Linnés
R. aquaticus till någon bestämd art, då han dcrunder nj)-
penbarligen och bevisligen saraman fattar fyra.

12. Sedan de mycket naturliga slägtena Vaccininm
och Pyrqla blifvit upphöjde till egna familjer, kan det visst

synas consequeiitast dela dessa i liera slägten. Emedlertid
hafva hvarken Oxtjcoccos eller Chhnaphila blifvit allmänna-
re antagne, som oss synes på den goda grund, att inyende-
ra blifvit naturenlbjt begränsad. Skall Oxtjcoccos skiljas
från Vaccinium (de blå-fruktige måste nödvändigt enligt
Romerska språkbruket behålla namnet Vaccinium: ''^Vacclnia
nigra?'' är ett bekant Romerskt epilliet for dessa), så måste
man till detta slägte hänföra äfven V. vitis idaa. Genom sin
CoroUa 4-partita , limbo i^atente reflexove , flamenta hirsu-
ta, antherm submuticcB (jemf. FL Scan.') står Oxgcoccos
Vitis id(2a närmare O. palustris, än någon Vaccinium, hvilkas
corolla är urceohda, ore constricto derdato, filamenta glabra,
anthercc exiniie blcornes o. s. v. Än tydligare blir detta om
man rättvist afser hela vegetations-systemet. Vaccinierne ä-
ro upprätta verkliga baskar med platta affallande löf, verk-
liga knoppar. Oxycoccos Vitis id(Ba har långa under jor-
den krypande refviga stjelkar, ingen egentlig buskstam, in-
gen knoppbildning, läderartade perenna i kanten tillbakarul-
lade blad, röda syrliga frukter, alldeles som Oxycoccos.

13. Antager man Oxycoccos^ så fodrar consequencen
alt äfven skilja C/dmaphi la, men skall Pyrola då bringas till
ett naturligt slägte cty ett större naturligt f. e. Linnés Ge-
ranium kan upplösas i mindre äfven naturlige), måste det
inskränkas till de arter, som hafva klaslik blomning, nedböjd
frukt (en bland Ericimae högst väsentlig characler, som an-
tagits bestämma högre sectioner), syllika ståndarsträngar fa-
stade vid kronbladens bas, tvåknöliga ståndarknappar , frö-
husets fogningar genom ludd förenade. Cldmaphilae cha-
racter blir: enblommiga blomskaft, upprätt frukt, på midten
utvidgade ståndar-strängar fria från kronbladen, tvåhornade
ståndarknappar, fröhusfogningarne utan ludd. Efter denna
begränsning får Cldinapldla 2 arter: Ch. umbellata och Ch.
uniflora.

14. Rubus corylifolius litoralis Fr. har jag förr hän-
törl till R. corylifolius i vidsträktare mening, men de röda.

3S

kronbladen m. m. utvisa att den, efiter Do€. Arr/tmii när-
mare bestämning, hör till R. JFah/ ber f/ii.

15. Fullständiga blommande exem\i\aT r[ Sasifrat/a /tt/p-i
noides hafva från Östlinmarken af Prof. Hornemami blifvit
mig meddekde.

16- Bet är ett uppenbart misstag hos alla Tyska Flori-
ster, att citera Arcnaria rubra^. Linn. {\\\ Alsitie marina mi-
när. Den hör uppenbart och bestämdt till A. marina obesior
Mert. et Koch. För öfrigt står den förstnämnde, i min öfver-
tygelse^ närmare Alsine rubra^ såsom Prof. Wahlenberg för
längesedan antagit.

17. Erodium inmpinellifoUum (E. cicutarium Enrjl. Bot.
t. 17681) har stamina fertilia basi bidentata , som anförde
figur väl utvisar, och tydlig moschuslukt, hvilket derstädes
anmärkes i te.xlen. Den är i min tanka snarast en magrare
mer inskuren form af E. moschatmn , alls icke af E. cicu-
tariwn^.

18. Drosei-a, lomfifoUa E. Bot. t. 808 föreställer icke
J)r.. intermedia, utan Dr. oborata !

19. Cardamine hirsvta E. Bot. t. 492 föreställer var.
silvatica. Denna torde vara artens typiska form; varr. cam-
pestris och clandestina stå på hvar sin olika* sida skilde från
den. Högst oriktigt förenas derföre varr. campestris och
clandestina > då 6\ silvatica skiljes frän de båda förenämnde.
Vi kunna icke gilla artskillnaden emellan C. lursida och sil-,
vatica; än mindre föreningen (se Hooker) af C. parviflora.

II. Ny, teori, om v.extextms hefruktninysorganer.

Alltifrån Linnés tid har man betraktat antherer och pol-
leri såsom utgörande de fanerogama vexlernas han-organer,
OQh. stigma såsom honorganet; först i sednaste åren har man

3?)

i Tyskland rramkommit ined en alldeles motsatt åsigl. Det
är isYiuierhel End/iche)' j som i en liten afhandling (Gnind-
ziige einer neuen Theorie der Pflanzenzeiigung, Wien 1838:
8:vo) utvecklat denna teori; och ehuru Utg. ännu ej varit i
tillfälle studera denna afhandling, hvilken han allenast känner
af den korta redogörelse fördess innehåll, som meddelas i
Linnaja 13 Band. l:s Heft, så har han dock trott sig här bö-
ra meddela en kort notis om denna teori.

Densamma var imellertid af andra vextfysiologer förbe-
redd och till en del äfven förut framstäld för allmänheten.
Redan 1833 observerade Roö. Brotvn hos Orchldeac och
Asclepiadea att den sträng, som utgir från hvarje pollen-
korn, icke blott genom stigma nedtränger till oviilum och
fäster sig dervid , så att en sådan sträng blir liksom häftad
till hvarje särskildt ovuluni; ulan ock verkligen intränger sig
uti detsamma, hvilket derefter undergår en märkbar förändring, i
det att nucleus i detsamma begynner visa sig Cjfr- Rob. Browns
Verm. Schriften 5. p. 450 följ., samt Meyens Literaturberich-
le i Wiegmanns Archiv fur Naturgeschichte 4.r Jahrg. 4:s Heft.
p. 147 följ.) — Hvad sålunda hos dessa vexter observerats,
har derefter Sch le iden (i en afhandling: Einige Blicke auf
die Entwickelungsgeschichte des vegelabilischen Organismus
in den Phanerogamen ; införd i Wiegmanns Archiv 3:r Jahrg.
4:s Heft p. 289— 319 *) sökt göra gällande för alla fancroga-
mer, hvarvid han sökt ådagalägga, att sjelfva embryo eller
nucleus bildas genom pollensträngen, sedan den eller rättare
dess innehall blifvit befruktadt af ovulum eller embryosäc-
ken. Resultatet af hans åsigt innehålles i följande : "Aus die-
sen Beobachlungen geht die wichtige Folge hervor, dass man
die beiden Geschlechter bei den Pflanzen geradezu falsch

*) Som detla häfle »f Wiegmanns Archiv ej larei finnas iiär i Lund,
har Utg. rörande Schleidens åsigt måst åtnöja sig med den i Mey-
ens Literaturberiohtc deröfver lemnadc redogörelse.

40

benannt hat, indern jedes Pollenkorn der Kern eines ne.uen
Individuiims ist, imd dagegen der Embryosack, als das. niänn-
liche Prinzip zu belrachten wäre , welcher nur dynamisch dia
Organisation der materielien Grundlage bestimml" (se Wieg-^
inanns Archiv 4:r Jahrg. 4.s Heft. Literalurber. p. 149). —
Denna åsigt har Endlicher i åfvan anförda afhandling om-
fattat och vidare utvecklat, hvarvid han afven åberopat den
öfverensstämmelse, som 31 o hl sökt ådagalägga mellan de
högre kryptogamernas sporangier och fanerogamernas anlhe-
rer. Endlicher afviker dock deri från Schleiden, att han an^-
ser befruktningen åstadkommas medelst den på stigma varan-
de fuktigheten. Gången af hans framställning, äfvensom det
resultat, hvartill han kommer, inhämtas bäst genom följande
i Linnasa meddelade korta resumé : ''Der Verf. bespricht
nun, ins Einzelne gehend, die Lage des Embryo in dem 0-
vuluni, und zeigt, wie es sich als ein vonAussen Eingedrun^
genes, in entgegengesctzler Richtung mit der Mutterpflanze
Gebildetes und Ausbildendes deutlich zu erkennen gebe; er
verfolgt ferner die Entwickelung des Pollens in der Anthere,
welche ganz glcich ist mit der der Sporen im Sporangium,
wofaus er schliesst, dass sie dasselbe Organ sind; er verfolgt
ferner die weitere Ausbildung der Pollenkörner durch die
Einwirkung der Narbenfeuchtigkeit, wodurch sie bis in die
Eyhiillen eindringen , um hier den Grund zu einem neuen
Keim zu legen; er deutet ferner darauf hin , wie bey Moo-
sen und Lebermoosen, ausser den Sporangien, auchnoch an-
dere Organe vorkommen, welche wahre männliche Organe
sind, und glaubt nun den Schluss ziehen zu mössen, dass ähn-
liche männliche Einwirkung auch bei den Phanerogamen Statt
finden miisse, und dass diese in den Narben öder imleitenden
Zellgewebe ihren Silz habe. Nach Vergleichung mit dem Bau
und der Einrichtung bei den Thieren , wiirde daher bei den
Pflanzcn das Sporangium und die Anthere gleich sein dem
thierischen Eyerstocke (ovarium), das Gewebe des Griffels
gleich dem Eyleiter loviductus), das Pollenkorn und die Spo-

41

re gleich dem Ey (ovulum) , und die Keimhullen der Phane-
rogamen endlich gleich dem Ihierischen Fruchtbehälter (ute-
rus)^' — (So Linnaea 13 Band, 1 Heft. titeraturberichte p.
46— 47J

Uti en afhandling rörande fortplantningen hos Riccia f//auca,
införd i Linnaea 13 B. l:s Heft., har Ufi//er äfven vidrört
ifrågavarande ämne och dervid framställ den meningen, att
pollenkornen äro befruktade förrän de komma på stigma.
Hans resonemang i detta hänseende är följande: "Herr End-
licher, sowohl als Herr Schleiden , die in dem Pollenkurne
die Anlage des kunfligen Embryo sehen, nehmen zwar an,
dass eine Befruchtung desselben nothwendig sei, differiren
aber in ihren Ansichten darin, dass sie nicht einem und
demselben Organe diese Function zuschreiben, indem letzterer
geneigt ist, im Embryosacke des Nuclé'us eine solche Ein-
wirkung zu suchen, während Endlicher in der Narbenfeuch-
ligkeit eine, dem Sperma ähnliche Secretion finden will. —
Untersuchungen, welche ich auf Veranlassung meines Freun-
des Endlicher uber die Narbe kurzlich anstellle, haben, wenn
sie gleich nicht als entscheidend zu betrachten sind, dennoch
Resultate geliefert, welche nichts weniger, als zu Gunsten
dieser Theorie sprechen, sondern gezeigt, dass die Secfete
der Narbe sehr mannigfaltiger Beschatfenheit sind, dass sie
zwar aul die Entwickelung der Pollenscliläuche einigen Ein-
fluss haben, der aber doch nicht mit solchen Wirkungen za
vergleichen ist, welche v/ir wenigstens bei Thieren nach der
Befruchtung wahrnehmen. — Nicht mehr Griinde sprechen
dafiir, im Embryosacke das männliche anregende Princip zu
suchen, der, falls das Pollenkorn Avirklich die Anlage zum
Embryo enthält., also wahre Ey ist, mehr wie der Frucht-
halter selbst auf ihn einzuwirken scheint. — Halten wir uns
indessen an die Betrachtungsweise iiber die Natur des Pol-
lenkorns, wie sie mir beide obgenannte Männer wahrschein-
lich machen, — geben wir ferner zu, dass nicht nur allein

42

in den Moosen und Lebermoosen eine Diiplicität der Ge-
schlechtsorgane vorhanden ist, sondern diese nothwendig auch
b.ei den Phanerogamen poslulirt werden musse , so lässt sich
mit ^eziehungauf die oben auseinandergeselzten Untersuchiin-
gen der Riccia der Sache noch eine andere, und, wenn ich
nicht irre , eine der Natur des Gegenstandes viel zusagende-
re Wendung geben. — Was könnte man wolil gegen die
Behauptung, dass die Pollenköniet' ^ sobald sie aufdieNar-
be kommen, schon befruchtet seten, Erhebliches einwenden?
Spricht nicht die Analogie dafiir, dass schon ilire Bildumj
em Werk der Befnicldumj ist. Offenbar ist das Austreibe
der Schläuche nicht aus physischen Einwirkungen zu erklä-
ren, sondern als eine Art Keimung zu belrachten, die doch
nur in lebensfahigen befruchteten Keimen vor sich gehen
känn. — Somit wäre denn eher in den Antheren, öder die-
sen zunächst gelegenen Orten das männliche Geschlecht der
Pflanzen zu suchen, und wir möchten daher, um^ iiber diesen
Punkt ins Reine zu kommen, statt der Untersuchung des Nu-
cleus eder der Narbe,einc muglichst genaue Erforschung der
Anlhere in ihrer erslen Bildungsperiode empfehlen.'' Csc
LinucTa I. c. p 16-17).

///. En vy ZannicheUia,
beskrifven af Joh. fVallman.

Vid Södra Gothlands kuster {öi Q^oiwm^v c\\ Zannichellia,
hvilken jag icke funnit beskrifven hos Botaniska författare.
I)en öfverensstämmer i, några fall med Z. repens Bönnigh.
CReichenb. Flor. Excurs. s. 6), men utmärker sig ifrån alla
kända arter af delta slägte genom qn aldeles egen habitus
och väsentliga charakterer, hvilka icke gerna kunnat und-
falla en så uppmärksam Botanist, som Reiclienbach. Jag
antager således, att den är okänd och har benämnt den ef-

4Ä

ter ./. l^. Rosén, en (litig och förljent Bolanist, hvilken
efter Linné och Wahlenberg mer än någon annan bidragit
till kännedom om Gothlands interessanta, på en gång Alpin-
ska och Syd-Germaniska vegetation , och lill hvilken nitiske
arbetare Svenska Floran dessutom har många förbindelser.
Hans lott i lifvet, der fattigdom och nöd voro hans första,
och sista följeslagare, var obemärkt: det är åt en anspråkslös,
blomma jag anförtror hans minne.

Zannichcllia Ttosenii: caule longe laleque reptante,
radicante, ad genicula stolones fructiferos exserente ; foliis ob-.
solete Irinerviis, planis, obtusiusculis ; umbella brevissime sti-
pitata, nuciilis sessilibus, lunulatis, compressiusculis, ulrin-.
que cristatis, lateribus tuberculosis.

Växer vid Södra Gothlands kuster flerstädes, såsom vid*
Gröttlingeboudde (Stenhamm. herbar.); vid Närsudde och
Bursvik (Östgötha Naturhist. Sällsk. herb.) Rosén.

Hela växten har något högst eget succulent och fucoi-
cUskt , som genast ådrager den uppmärksamhet och vid första
ögnakast skiljer den ifrån alla andra former af detta slägte.
Stjelken är krypande och slår rötter med korta mellanstånd;
vid dessa knän eller leder utgå små bladiga och fruktbäran-
de stoloner. De flesta öfriga arterna hafva fructificalionen o-
medelbart utgående ifrån stjelkens leder på ett bart gemen-
samt fruktskaft (pednnculus 1. stipes), hvilket är längre el-
ler kortare hos särskilla former. Hos denna, hvilken äfven
har ett ganska kort, nästan omärkligt, gemensamt fruktskaft,
är fructification aldrig plaqerad vid hufvudstjelkens knän , u-
tan på egna stoloner, hvilka jag icke funnit krypande, och,,
som skulle kunna, anses, för gemensamma fruktskaft, om de
icke vore bladiga och i flera afsalser fruktbärande ; nötterna
äro större, än de öfrigas, med undantag af Z. major; och
hafva mogna en ljust nötbrun och nitid färg, olika andra ar-,
ters. De äro 2—3 samsittande, utan märkbara småskaft (pc-
dicelli) , lill formen halfmånlika, något sammantryckta, i båda.

u

kanterna kölade, med vingad och knöligt-tandad costal (co-
sta 1. Carina dorsalis). Liksom de flesta formerna ha de
en sidonerv på hvardera sidan, men mer än vanligt eleve-
rad. Såväl costalen, som sidonerverna och flatsidan emellan
de senare och costalen, äro besatta med myckel upphöjda, ore-
gelbundna, stundom hinnakliga tuberkler,hvaraf sjelfva nöten
nästan får utseende af alt vara i ryggkanten trekölad (trica-
rinata 1. tricristata). Stiftet mäsl rakt ungefär dubbelt kor-
tare än nöten. Bladen vanligen 3:ne tillsammans, platta, mer
eller mindre tydligt 3-nerviga, med kort spels, nästan trubbi-
<ra. Hela växtens färg är brun och den saknar det veka och
gräsartade, som mer eller mindre tillhör de andra arterna.
Jag har icke haft tillfälle att granska växten i sin blomning.
Med Z. major, hvilken jag genom Baron v. Duben fatt ifrån
Landskrona j öfverensstämmer denna art i storlek och något
i färgen , men är för öfrigt så skild , att de icke af någon ,
som sett båda, böra kunna förblandas. Koch förenar alla
ZannichslUer och påstår, att de på grundt vatten blifva kry-
pande , hvilket äfven skall vara förhållandet med Z. major
vid Halmstad. Jag vill icke bestrida en sa noggrann förfat-
tares öfvertygelse, men för mig har del ännu icke lyckats
att vid Calmar läns och Östergötlilands kuster, ibland ett gan-
ska stort antal, finna en enda med verkligt rotslående stjelk,
och de specimina' jag ifrån Halmstad erhållit under namn af
^Z.palastris' var. repens''^ äro sterila former af Rupplamari-
tima. I alla fall kan den nya art , jag beskrifvit icke med
Z. major förväxlas.

På Öland vid Boda hamn växer tillsammans med Z. pe-
dunculata och pedicellata Fr. en art, som har caulis radi-
cans, men denna skiljer sig ifrån sina grannar äfven genom
fruklens form. Jag anser denna senare för Tyskarnes Z. re-
^ew*, såvida något med visshet kan, utan tillgång till original-
exemplar, i detta fall bestämmas *).

^) Z. radicans, caule rcptante , radicante, ad genicula fructifero, fo-

45

Linné beskrifver i Golhlandsresan med sin vanliga nät-
la korthet en Z. palustris ifrån Grötllingebo. Det är svårt
att afgöra, om denna bör hänföras till den nu beskrifna, el-
ler till Z. pedunculato, som växer på samma ställe och är
allmän vid Golhlands kuster, der den har bredare och plat-
tare blad, än vanligt. Synonymien efter växtställen skall all-
tid blifva osäker i ett slägte, der flera former eller arter of-
tast växa tillsammans. Linnés benämning är dessutom både
otjenlig och ledande till mångtydighet. Hans Z. jjahisiris
är lånad ifrån Micheli och är, såsom synonymien tillräckligt
visar, ett collectifspecies. Sjelf synes han icke lemnat myc-
ken uppmärksamhet åt detta slägte; man kan endast deraf
förklara anmärkningen i Flora Svecica om habitationen "in
fossis et fluviis'\ hvilket kan äga sin rigtighet i Italien, men
icke i Sverige, der alla hittils upptäckta former endast, med
ett enda bekant undantag, växa i saltvatten vid hafskusterna.
Om namnet skall bibehållas, tillhör det Michelis art, hvilken
utniärkes genom ''''capsvUs ad costas harbatis"' och således
svårligen kan vara identisk med Z. major Bönningh. som har
''''dorsi crisfa, contUjua.'''^ Den senare, som i Södra Sverige
lärer vara allmän , är i den öfriga delen af landet åtminsto-
ne mycket sällsynt. Yid Öslergöthlands och Calmareläns ku-
ster, der, utom Z. pedunculata och pedicellataYx.^ flera an-
dra former äro allmänna, har jag aldrig sett den, lika litet
som på Gothland. Det är således troligt, att den af Linné
var okänd.

Slägtet ZannichelHa förtjenar uppmärksamhet och jag
torde vid ett annat tillfälle återkomma till de Svenska former-
na. Med Professor Fries anser jag det ännu förtidigt att af-

liis anguslissimis, subselaceis; umbella subsessili,. nuculis brevifer

pedicellatis , utrinque subcristatis, late lunulatis, stylo dupto loiigio--

ribus.

Z. repens Bönningh. ?

Ad Boda Oelandiae.

göra om dessa böra anses sasotn egna arter eller föränderli-
ga foster af lokalförhållanden , förrän de blifvit under flera
utvecklingsperioder med noggrannhet observerade. Hvilket
öde vid en sådan revision än må förestå slägtet, vågar jag för-
moda, att den art jag beskrifvit, skall bibehålla sin rätt liU
«n egen plats i Svenska Floran.

IF. Forteg7ielse över Phanerogame Plauter og Brmg-
lur, bemwrkeilé i Sommeren 1S3S i Skiensfjor-
dens omgivelse t af M. N. Blytt.

(Forts.)

Polygala uliginosa, alm.

— vulgaris, alm.

Ononis spinosa, Blekebakkeii ved
Brevig , Långö ved Langesuiid. -

— arvensis, Skien, Porsgrund
ved Frierfjorden.

Antliyllis vuliieraria, alm.
Astiagalus glycyphylliis, alm.
Orobus vernus, alm.
• — luberosu5, alm.

— niger, Fja;restrand , Skien,
Torsgrund, Brevig, Laugesund.

Latliyriis pratensis, alm.

— silveslris, Frierflangene
ved Brevig.

Vicia sativa, Porsgrund, Brevig.
■ — sepium, alm.

— silvalica, alm.

— cracca, alm

Ervum letraspermum, Skien.

— hirsutum, Skien, Porsgrund,
Brevig.

Melilotus ofTicinalis, Porsgrund, Bre-
vig.

Trifolium repens , alm.

— arvense, Brevig.

— medium, alrn.
• — pratense, alm.

Lotus corniculala, alm. — /S. uligi-
nosa, Brevig.
Medicago lupulina, alm.
Hypericum quadrangularc, alm.

— perloratum, alm.

— montänum, iiedenTor
Kjörholtaaseii ved Brevig og ved
Langésund h. o. h.

TTagopogon pratense, Skien, Pors-
grund, Brevig.

Scorzonera liumiiis, Stathelie ved
en gammal llave.

llypochoeris maculata, alm.

Apargia autumnalis, alm.

Leonlodon Taraxacum, alm.

— corniculatus, alm.
Prenanlhes muralis, alm.
Sonchus arvensis, alm.

— oleraceus, Brevig.
Hieracium Pilosella, alm.

47

Hiciaciimi Auiicula, alm.

— cymosuni, Brevig. — p.
strigosum?, Langesund.

;— praaUum?T Brevig ved
llelleaasen-, Långö ved Lange-
'sund. — Ny for Norges Flora.

— praeinorsuni, alm.
paludosum, Skien, Pors-
grund, Brevig,' Langesund.

— murorum, alm. — /?. in-
cisum, Skien, Porsgrund.

— vulgalum, alm.

— umbellatum, alm.
Grepis icctorum, alm.
Lapsana communis, alm.

Carlina vulgaris, Porsgrund, Brevig,

Langesund.
Arctium Lappa, alm.
Circium lanceolatum , alm.

— palustre , alm.

— arvense , alm.

— hctcrophyllum, Skien, Pors-
gruiMl, Brevig.

Carduus nutans, .Brevig i Ma;ngde.
— Ny for Norges Flora-.

— crispus, alm.

Bidens triparlila, Porsgrund, Bre-
vig.
Centaurea jacea, alm.

— scabiosa, alm.

— Cyanus alm.
Eupatorium cannabinum, Brevig Ii.

o. h. ved Frierfjord ved de brät-
te Klipper nedenfor Kjörholtaa-
sen og ved Langesund i Klippe-
rifterne ud imod Havet. — Ny for
Norges Flora.

Tanacetum vulgäre, alm.

Artemisia vulgaris, alm.

— campestris, alm.

Artemisia absinthium, alm.
Gnaphalium silvaticum, Skien, Pors-
grund, Brevig.

— uliginosum , Porsgrund,
Brevig.

— dioicum, alm.

Filago arvensis, Fjarestrand, Pt>rs-

grund.
Arnica montana, Skien, Porsgrund,

Eidanger.
Tussilago Farfara, alm.

— Petasites, Skicu.
Flrigeron acris, alm.
Scnecio vulgaris, alm.

— Jacobaea, Langesund.
Solidago virgauréa, alm.

Inttla Hélenium , Brevig i en gam-
niel Have, og omtrent | mil fra
Byen i en Stenrös ved Aejcu
mellem Grava og Aas. — Ny for
Norges Flora.

— salicina, alm.

Aster Tripolium, Brevig paa Sandö

x)g Lovö •, Langesund.
Acliillea ptarmica, Skien, Porsgrund,

Brevig.

— milleFolium, alm.
Anlliemis arvensis, alm.
Fyrethrum inodorum, alm.

— • maritimum, Langesund.
Brevig.
Matricaria chamomilla, Skien.
Chrysanthemum segetum, Skica ,
Eidanger, Brevig.

— leucanthemum, alm.

Orcliis mascula, alm.

— lalifolia, Skien, Porsgrund ,
Langesund.

— maculala, alm.
Platanther^ bifolia, alm.

48

Gymnadenia conopsea , alm.
Habenaria viridis, Långö sparsomt.
Oplirys Myodes, Helleaasen og Fri-

erflaiigene ved Bievig; almir.de-

1ig ved Langesiind og paa Långö.
Listera ovala, Porsgriind ved Skruk-

keröd og Öjenkasl-, Brevig paa

Helleaasen; Langesiind og Långö.
Epipaclis lalilolia, alm.
Coialloihiza innala, Sluen paa Klip-

pene ved Börsöen.
Cypiipedium Calceolus, llelieaasen

ved Porsgriind (Sörensen og Es-

mark).
Zannichellia palustris, Porsgrund

(Schiibler).
Callitriche verna, Skien, Porsgriind.
Carex dioica, alm.

— pulicaris, Porsgrund, Brevig.

— paucifiora, Skien.

• — incurva, Porsgrund ved El-
ven, Långö ved Langesund.
.— chordorliiza, Skien, Pors-
grund.
'^- arenaria, Långö.

— inlermedia, Skien, Porsgrund,
Brevig, Langesund.

— paradoxa, Skien, Porsgrund,
Langesund.

— leretiuscula, Skien, Pors-
grund.

— muricata, Skien, Porsgrund,
Langesund.

— virens, Skien, porsgrund,
Brevig.

— leporina, alm.

— miorostachya, Fje&restrand,
Skien.

Carcx clongala, Skien, Porsgrund.

— stelliilala. alm.

— loliacea, Skien.

— cancscens, alm. •

— Gebliardi, Skien.

— Buxbaumii , Porsgrund inel-
lem Tollevsklev og Frierfjord.
-— maritima, Porsgrund, Brevig,
Langesund.

— salina, Porsgrund, Brevig,
Langesund.

• — slricta, Skien.

— acuta, Skien.

— caespitosa, alm.

— Hava, alm. — /5. pygma?ä,
alm.

— Oederi, Porsgrund, Brevig,
Langesund.

— lulva, Porsgrund, Brevig,
Langesund.

— distans, Långö.

— panieea, alm. — p. sparsi-
llora, Skien, Porsgrund.

— limosa, Skien, Porsgrund. —
/S. irrigua, Skien.

— capillaris, alm.

— pallescens, alm.

— ampullacea, Skien, Porsgrund.

— vesicaria, Skien, Porsgrund.

— iihiörmis, Skien, Porsgrund,
Brevig paa Öerne iEidangerfjord.

— hirla, Skien, Porsgrund, Bre-
vig , Langesund.

— flacca, Porsgrund, Brevig,
Långö.

— prfficox, Langesund.

— ericetorum , alm.

(Forts. e. a. g.)

liund, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet , 1840.

BOTAIMSKA rV O TI SER. ^

UTGIFNE AP ' f %■

AL. ED. LINDBLOM. "^ "^

M 4. Xiimd den 2 April 1840.

^>

/. Chara coronuta och Ch. Pouzolsil j tvånne föt ^^M
Skandinaviens Flora nya arter frän Norrige , be- '■■^'^y^f0-
skrifna af J oli. Wall man.

Ibland Charer från Norrige, hvilka en ung Norrsk Bo-
tanist, Hqvt Schäbeler, öfverlemnat till min granskning,
har jag, utom många andra märkvärdiga former , funnit tvän-
ne fur Skandinaviens Flora nya och i hela Europa ganska
sällsynta arter: Ch. coronatu Ziz. och Ch. Pouzolsii Gay.
Redan förut hade jag till begagnande emottagit en stor och
dyrbar samling Charer ifrån den Danske Botanisten Etats-
rådet llovnemann , och ibland dessa upptäckt C/«. Po?fco/-
sii ifrån Hoffmansgave påFyen. Då samma art sedermera blif-
vit funnen af Herr Schiibeler vid Norrska kusten, är det an-
ledning till den förmodan, att den i Nordsjön och dess vi-
kar icke är sällsynt och äfven torde finnas vid Svenska stran-
den af Kattegatt. För att på dessa växter fästa uppmärk-
samheten , vill jag meddela öfver dem en kort beskrifning.
Båda höra till afdelningen Monosiphoniccc af de egentliga
Charerna , med hvilka de föröfrigt i hela sin conformation haf-
va en afgjord slägtskap. Ifrån Nitellerna skilja de sig ge-
nom färg, verticillernas involukrer, kransvis sittande brac-
téer och fructificationssättet.

Ch. coronata Ziz (Braun Regensb. Bot. Zeit.) caule
simpliciter tubiiloso , inermi, diaphano; verticillis sublO-ra-
diatis, basi involucratis; spinulis involucri diametro caulis
brevioribus: ramentis latere apiceque bracteiferis ; nuculis

50

1— 2, bracteas subaeqvantibus, 8— 9-slriatis. — Ch. Braunii
Gmel. Flor. Bad. Suppl

Växer i Mitelveii, Skedsnio socken i granskapet af Kri-
stiania. Denna sällsynta väAt, hvilken hittills endast blifvit
funnen i Rhendalen och på Corsica och som är en af Skan-
dinaviska Florans prydnader, hade Herr Schiibeler sjelf rig-
tigt bestämt under namn af Ch. Brminii Gmel. Jag antager
Brauns benämning. — Denna art , hvilken är stor och lum-
mig och torkad har en grågrön något glänsande färg, har
vid flygtig granskning utseende af en Nlfvlla. Kransgrenar-
na (ramenia) variera emellan 8—10, utdragna, med 3—4 le-
der, ifrån hvilka fruclificationen, såsom vanligt, utgår, ofta
med bracleer i sjefva spetsen, som derigenom blir kort-gaffel-
lik. Svepet vid kransarnas bas beslår vanligen af omkring
20 något Ijocka piggar (spin«, murices), mycket kortare än
diametern af stjelken. Nötterna hos den Noriska formen äro
icke fullt sa breda, som grenens diameter, nästan sphajriska,
med en kort 5-tandad krona. Kulorna Cglobuli) sitta, såsom
hos de flesta egentliga Charer, under nöten (hypogyni).
Växten är Blonoecisk.

Denna art har blifvit förblandad med C/iara scoparia
Baner, till hvilken den Preussiska Ch. Brmmii (Reichenb.
Flor. Excurs s. 149; Beyrich i Hornemanns Herbar. m. fl.) hö-
rer. Charn scoparia är lätt skiljd genom sin mörkare, i
brunt dragande färg , sin polysiphoniska och således slrim-
miga stjelk, hvilken dessutom är besatt med glesa taggar.

Ch. Pouzohii Gay (Braun Regensb. Bot. Zeit.) caule
simpliciter tubuloso , rigidiusculo, tenaci, inermi, subopaco,
verticillis 8-radiatis, basi involucratis, spinulis involucri subo-
ctonis, diametro caulis plus duplo longioribus, deflexis : ra-
mentis latere frucliferis, internodio basali proximis vix lon-
giore; bracteis elongatis; nucula ovali , coronula cylindri-
ca, truncata. — Ch. papulosa Wallroth? (non Svecorum).

' Vid Hvalöerna utanför Norrska kusten, Schiibeler. (I
Balterna vid Fyen, Hornemanns Herbarium. Vid Tyska

51

Nordsjökusten IV allroth (Ch. jiapulosa). På Corsica
Pouzol s).

Växten är vanligen mörkt brnnaktig, dunkelt genomskin-
lig, 2—3 lum hög, fin, rigid, men seg. Kransgrenarna mer-
endels 8, och svepets taggar sällan öfver detta antal, men
ofta under C*— 7} cylindriska, fina, nålformiga, äfvensom
bracleerna. Basalfalangen (internodium ramenti basale) är hos
denna art vanligen af ungefär samma längd, som den näst
följande. Bracteerna 3—4 gånger längre än frukten. Nöten
har jag funnit oval, men den förändrar hos Charerna ofta
sin form efler åldern — Till charakteren öfverensstämmer
denna art mycket med Ch. harbata Meyen, men habitus är
ganska olika. Båda äro dock väl skilda, som följande dia-
gnos visar. Ch. barbciM : caule simpliciler lubuloso, inermi,
diapliano, glaucescente; verlicillis 7— 8-radiatis, involucra-
Sis, spinulis in volucri numerosis, diametro caulis plus duplo
longioribus, biserialibus; ramentis lalere apiceque longe bra-
cteiferis, inlernodio basali longissimo; nuculis subrotundis, in
coronam acutiusculam desinentibus, globulis pleurogynis.

Att den här förut beskrifna Ch. Pouzohii är Wallroths
Ch. populosa anser jag troligt. Beskrifningen inträlfar till
alla delar, utom de papulae microscopicse, hvilka Wallroth
observerat på sina specimina och som sannolikt äro acciden-
tela. Den af Magister Norr<Tus på Golhland funna Ch. fle-
xilis y. pfqmlosu {Ch. pajndosa Yy.) är en helt annan art
och hörer till Charae polysiphonicae, slrigosae : då deremot
Wallroths är monosiphonica och inermis, med långa involu-
cral-laggar och bracteer. Enligt specimina af den Gothländ-
ska växten, hvilka blifvit mig tillsända af D:r Säve, är den
så nära Ch. crinita., att jag mycket tviflar, om den bör an-
ses såsom egen art. Emedlerlid har jag tillsvidare upptagit
den, under namn af Ch. muricata, såsom subspecies under
den förra, ifrån hvilken , isynnerhet den extrema form, som
Loiseleur kallat canescens , den hufvudsakligt skiljer sig ge-
nom en olivgrön färg, flexilare stjelk och mera talrika mo-

52

nosiphoniska internodier af kransgrenarna. Liksom Cli. cri-
nita har den caiilis dislincte polysiphonicus sulcalo-plicatus-
Man har hiltills icke iippUickl de så kallade globuli hos Ch.
crinita, hvilken synes vara unisexualis. På de af D:r Säve
meddelade exemplar af den Gothländska, äfvensom på D;r
Karlmans, har jag endast funnit nuculae.

Sedan denna artikel redan blifvit till Botaniska Noti-
serna insänd, har jag haft tillfälle i Agardhska samlingen af
Charer, hvilken Herr Demonstrator Jacob Agardh tillåtit mig
begagna, alt granska exemplar af Clmra Pouzolsii ifrån Hi-
eresöarna i Medelhafvet. De Franska äro något större och
svagt incriisterade , men föröfrigt både lill habitus och karak-
terer fullkomligt öfverensstämmande med de Skandinaviska.

Nästan pä samma gång emollog jag ifrån Herr Magister
lNorra)us originalexemplar af den Svenska Ch. papnlosaiiihv
När på Guthland och genom S. M. Adjunkten Herr Lutte-
man ett större antal dels torkade och dels i sprit conserve-
rade specimina af denna växt ifrån samma ställe. Jag har
derigenom med full visshet öfvertygat mig om identiteten af
Ch. 2)apuhsa\ Fr. och Ch. flexills y. papidom Wahlenb. et
Säve , hvarom beskrifningen i Mantissa kunde föranleda nå-
gon tvekan.

Ibland JSitella Stcnhammarkma (nidifica) från Balterna
i Hornemannska samlingen af Charer, har jag funnit ett spe-
cimen af Ch. Pouzohii, som förut undfallit min uppmärk-
samhet, hvilket undanrödjer alla återstående tvifvel om Wall-
roths synonymi *). Detta exemplar, som har alldeles mog-

_*) Proiessor Al. Braun , med hvilken berömde Botanist Demonstrator
Agardh communicerat Svenska Charer, har bestämt den i 3 Ed. af
Lilj. Sv. Fl. af mig beskrifna Ch. corallina till en egen art, hvil-
ken han gifvit namn af Chara Agardhi. Pä mina specimina ifrån
Vesterbolten har han såsom synonym tecknat "CA. papulosa Wallr.
Co7isp.?" Denna syuonymi förfaller, sedan den rällSi Ch. paptilosa ,

33

na, klara och nästan blygråa nötter och således är af en se-
nare utvecklingsperiod, än de jag förut beskrifvit, är tätt
beströdt med de "papulfsmicroscop/ccs" ^YgLlholh omnämner ,
hvilka i de öfra och tätare verlicillerna nästan sammanllyta
och äfven intaga sjelfva nötternas yta. Under loupen visa de
sig discreta, af regelbunden hemisferisk form och ungefär
samma storlek. De äro ytterst små , korallhårda, hvita och
glänsande , och utan tvifvel af analogt ursprung med den ko-
ralliska eschara, hvaraf fucoiderna ofta äro öfverdragna. De
träffas också endast på föråldrade speciraina af växten.

//. Bidrag till bestämmande af de olika begrepp ^
som innefattas under varietets-benämmngen , af
E. Fries.

För hvar och en, som något befattat sig med speciel
Botanik, måste det vara klart, att intet begrepp i den sam-
ma är så obestämdt som benämningen varietet. Man infat-
tar derunder, icke blott alla möjliga så väl normala , som aty-
piska förändringar en vext undergår af tillfälliga individuela
förhållanden , af. olika ålder , af yttre momenters inverkan o.
s. v., utan äfven sådane, som hafva en inre väsentligare or-
sak, eller ock en abnorm, från vextlifvet helt af främmande.
Att hänföra alla dessa till bestämda begrepp och afskilja de

hvilken Wallroth sjelf genom sin egna och besynnerliga terminologi
gjort oigenkänlig, blifvit återfunnen. Ch. corallina Lilj. 3 Ed. hö-
rer dessutom till aidelningen polysiplionicae, hvilket de ännu bibe-
hållna topparna af kransgrenarna tydligt bevisa, fastän den yttre
polysiphoniska barken på dessa specimina, hvilka blifvit samlade un-
der sin destruction, är afskalad: ett förhällande, som är ingenting
mindre än sällsynt, isynnerhet med Chara aspera, till hvilken den
Västerbottniska arten sannolikt hörer. Den är lika mycket skild
ifrån Ch. papulosa, som ifrån Willdenows Ostindiska art.

54

som oriktigt hänförts till varielets-cyklen , skall blifva ända-
målet med denna sammanträngda upsats.

Först afsöndra vi från varietets-benämning alla sådane
olikheter hos en art, som endast bero af olika ålder hos
samma individ. Sådane äro f. ex, en del former, som i bör-
jan äro enkla, sedan greniga, hvaraf liera varr. simpUces
och ramosce. bero, eller först nprätta sedermera nedliggande
(analoga härmed äro s. k. Hibujhjörhar , hvilka npkomma
af äldre individer både af B. alba och B. fjlutbiom^ helst
då stammen utan afstympning får vexa rakt upp); eller yn-
gre ludna , sedan glatta; eller yngre tunn- äldre tjock-bladige
SS. hos Saliv phyliccFfolia; eller äro bestämde efter rotskot-
tens ofta afvikande bladform, blommans efter åldxen vex-
lande färg, o. s. v. Hit höra äfven de, som hafva en tidi-
gare, en senare form eller blomma två gånger om året, f. e,
Genisia pilosa , Ilelianthcmum Ölcmdicum , hvars höstform
skiljes stundom som art, ty sådane höstformer äro mera få- och
små-blommiga, men som del är samma individ som fram-
bringar bägge formerne, äro dessa tydligen endast olika sta-
tus, ej varicteter. Hit höra äfven olika kön af diclinska el-
ler polygama vexter (hvaraf man ofta antar varieteter); icke
heller kan man som varieteter erkänna hermaphrodila stånd
af f. e. Lijchnides dloiccB eller diclinska , af Cucuhalus Bc-
hen.

Från varietefs-begreppet anse vi vidare alla genom ett
individuell sjukligt tillstånd, såsom bleksot, frambragte olik-
heter böra uteslutas, ehuru icke få varr. höra till denna kate-
gori, till och med arter, (Monstrosileter åter anföras nedan-
för särskildt, ty vexten kan hos dessa vara fullkomligt frisk,
ehuru en del blifvit anamorphoserad). Till denna klass räkna
vi äfven former upkomne derigenom aft frukt eller frö fel-
slå, hvarigenom man, f. e. bland Galia , får en microcarpisk
form; vidare af Uredines etc. vanstälda vexter (t. ex. Evphorbia
degener) — och af Brand till fröredningsorganerne förstörda
(t. ex Ayrostis pumila^.

55

Men äfven sedan dessa afvikelser blifvit frånskilde, åter-
stå mångfaldiga individuela afvikelser, som icke kunna an-
ses för varieleter. För att antyda dessa, vilja vi exem-
pelvis blott nämna lågvexta (piimila) individer af Juncus
bufonms , som förekomma enkla enblommiga i samma grop
med de mest grenige och mångblommige. — Vida väsendtligare
äro de följande sex olika heyrepp vi antaga, som oftast varit in-
fattade och förvexlade under benämning af varietet. Jag har
genomgått alla kända varieteter af Svenska vexter och först
sedan dessa blifvit fördelade efter sina olika kategorier , har
det blifvit mig möjligt consoquent anordna dem. "Men då
det för närvarande är svårt att skilja individuela former
och varieteter, varieteter och arter," skall man invända, "så
långt ifrån att dessa svårigheter liäfvas , skola de snarare ökas
genom antagande af flera afdelningar." Man pröfve dock
först de bestämda grunder vi för hvarje angifva, sädana som
hittills saknats; man besinne äfven, att då det icke är att hop-
pas, knapt att önska, att en allmän öfverensstämmelse skall
ega rum i antagande af hvad som är art (man jemföre vår
utförligare framställning om species-begreppet i Sv. Litt. Tidn.
lS3Sn.4S), är det verkligen en vinst, att hafva alla dylika om-
tvistade arter frånskilde frånotvifvelaktiga varieteter och arter.

1. För verkliga varieteter (Varietates) anse vi endast
de afvikelser / fria naturen från stamarten , som upkommit
af yttre momenters inverkan; som väl genom tydliga känne-
tecken skiljas från stamarten, men ock genom mellanformer
sammanflyta med den samma eller genom kultur under olika
förhållanden till den samma återgå (neml. updragne genom
frön, ty fortplantade genom knoppar, d. v. s. rotdelning,
sticklingar, okulering o. s. v., bibehålla de flesta varieteter
sina individuela kännetecken); men tillika icke blott bero af
olika ålder (status) eller blott individuela skilnader (hit
räknas äfven de frodiga former man kan finna af samma rot
ett regnfuUt år, och små förkrympte ett tort, eller på ma-

grare eller fetare vexeställe i allmänhet o. s. v.) — iche
heller endast genom konstens olika hehandlimj ära fram-
broffte (till hvilka äfven sådane secundära bildningar torde
böra räknas, som upkomma genom afbetning, hvaraf ofta
upslår en forma tenuior basi ramosa , humifusa; Ja! ofta
blir en annuel vext, derigenom perennans, att den första
ärel hindras gå i frö, o. s. v.); samt slutligen icke heller up-
kommit genom en atypisk utbildning eller anamorphos. —
Taga vi varietets-begreppet i denna bestämda och inskränk-
tare mening, sä tro vi det blifva vida lättare, att säga hvad
som är variefet eller icke; och vi kunna äfven lätt åtskilja
tvenne olika slag af varieteter, nemligen:

A) Art/orändrhifjar (Variationer) , det vill säga sädana
afvikelser, som blott upkomma yenom en viss dels olikhet
eller en bestämd karakters afvikelser under det vextens
antingen karakterer eller hela utseende i öfrigt förblir oför-
ändradt. Vanligen är hos hvarje slägte eller åtminstone hos
närförvandta arter ett likartadt anlag (nisus analoyus) att
bilda analoga variationer, hvilka de, som i artbestämning ut-
gå frän vissa karakterer, vanligen förvexla. Så f. e. hafva
de flesta vexter en var. elatior et pumila, Uieracia en v. lalifolia,
en anguslifolia; Rosoe en pubescens, englabra; Primulfs en
longistyla, en brevistyla; Campanuhe en albiflora, eller en
micranlha, en macrantha; Salices en lejocarpa, «n eriocar-
pa o. s. v. i oändlighet. Del blefve vanligen alltför vidlyf-
tigt att anmärka alla sådana variationer, hvarföre man i vår
tanka helre i slägtets eller afdelningens generela karakteri-
stik äfven antyder dess anlag till vissa hos alla återkomman-
de artförändringar, eller ock i beskritningen efter hvarje art
anmärker: "Exstant variationes albiflorce. , micranthff. , t/la-
bratcs eic.''\ allt med afseende på det förhällande, som är ty-
piskt i slägtet. De flesta artförändringar visa sig hufvudsak-
ligen : 1} i en viss dels relativa storlek j, hvaraf ofta up-
komma beslämde vai-r. elatiores et jntmilcE (bland Rosce etc.
finnas sådana ofta, under odling genom sticklingar, constante);

Ö7

rfrandifolidi et parvifollce , yramliflorm et parviflorai , mi-
crocarpfF et macrocarjyrE o. s. v. (Ar äter storleken /;/■()-
portionclt större eller mindre i alla delar , så är det en in-
dividuel olikhet efler mer eller mindre passande vexeställe;
man säge icke torrare bördigare o. s. v., ty vexter, som äl-
ska loirt eller magert vexeställe, förminskas på fuktigt eller
bördigt, liksom åkta nordiska vexter blifva mindre i blidare
klimat); T^wW form: sådane äro variationes r//-(^07Y/^j erectm
och friiticosfp- , hnmifasm; latifolifc och unyustifoU(R ; radi-
atm och discoidece , jdattjpetalrs ooM. stenojjetahe^ o.s. v. ; 3)
uti beklädnad , såsom varr. aculeutce et inermes, IdrsutcE et
(jlabra; lejocarpm et eriocarpcB etc.; 4) vX\ färy , såsom
varr. vitellina och nitellinai hos Pilar; albiflorm etc; enj-
tlirocarpcB^ xant/wcarpce o. s. v. Öfver allt är här att skilja
mellan individuela former; så f. e. utmärker en blekare färg
hos hela vexten endast en individuel skillnad orsakad af
skuggrikt vexeställe. — Ehuru verkliga artförändringar sy-
nas mindre afvikande frän stamarlen än afarter (se nedan-
för) äro de ofta constantare, såsom kulturen af simpla färg-
förändringar visa; mellanformer äro sällsyntare, just deraf
att de bero af en enda karakter ; ty uphäfves denna, blir
det ej någon mellanform , utan just stamarten sjelf. Äfven
är det vanskligare, att vilja upgifva dessas yttre orsaker,
om icke kemiska förhållanden ; ty de synas f. e. för de vi-
tellincB Salices bero af något inre anomalt tillstånd, ehuru
detta måste hafva en yttre grund, som likväl i de flesta fall
är lika svår att upgifva, som den är lätt att finna för af-^
arter. Theoretiskt tror jag man riktigast kan säga : en art-
förändring är en till beständighet stegrad individuel afvikeK
se; ty fortplantad genom individens delning förblir den con^
stant, men updragen genom frön öfvergår den oftast till ur-
formen. TillfäUif/a former äro icke con^tanta hos individen
utom under vissa förhållanden ; underarter åter äro , äfven
updragne genom frö , conslante. — I talförhållanden kän-
ner jag inga bestämda artförändringar; ty folia opposita, ter^

na, quaterna, quina och till och med sparsa hos f. e. Vero
nica lomjifoUa, Lyshnachia], Lijthrum, Paris; flores tetra-
meri pentameri o. s. v. lios Saf/in(e , Tormentillfe etc. äro
endast tillfälliga former, som träffas pä samma rot med den
normala. Men vi måste gå vidare ; ämnet är så rikt, att myc-
ken upmärksamhet fordras det icke en tillämnad kort upsats
vexer till en vidlyftig afhandling.

B. Afartcr CAberrationes) kalla vi sådane afvikelser
från en arts normal-form, som visa sig (vanligen genom
nödvändigt sammanhang) %Lti alla eller de flesta vextens de-
lar :, hvarUjenom den far ett från stamformen olika utseende.
Liksom de, som efter karakteren bestämma arter löpa mest
fara, alt taga artförändringar för arter, så misstogo de äldre,
som efter utseendet bestämde arter , vanligen afarlerför arler.
Ehuru afarter i det hela synas anmärkningsvärdare än artför-
ändringar, så äro de sednare vanligen constantare, ty alla
afaiter flyta genom mer eller mindre tydliga mellanformer
sammans med hufvudarlen. Då artförändringar skiljas genom
någon bestämd karakter, så är det oftare blott elt plus el-
ler minus, som skiljer afarter f. e. Polf/fjonum ampliibium
ooh dess afurt terrestre. Artförändrinfjar förekomma van-
ligen under samma yltre förhållanden med stamarten; afar-
ter åter under helt olika, hvarföre i den mån dessa närma
sifr till stamartens finner man talrika mellanformer. Också
äro derföre de yttre orsakerne (ill afarlerne långt lättare att
finna än till artförändringarne, ehuru i sig obetydligare; ty
hvaraf P. amphibium terrestre , Salix repens argentea o. s.
v. upkomma, är lätt alt inse; men hvarfur S. repens under
alldeles samma förhallanden har artförändringar med f/ernwia
nu sericeaj nu (jlaberrima, eller Orchis sambucina blandad
är antingen bestämdt röd- eller gul-blommig, är icke så lätt
alt säga. Redan af det anförda torde inses, att, det är en
väsentlig skillnad emellan artförändringar och , afarter eller,
som jag >ille kalla dem, urartningar, om denna benämning ej så
stötte svenska öron. Men mänga andra långt vigtigare skäl

59

tillkomma, livariblaiid det icke är det minsla, att samma
polymorpha art har en särskild serie af artford ndr in ff ar , en
annan af afarler. Stundom komma samma eller analoga
artförändringar före under de olika afarterne f. e. den röd-
och grön-hvila af samtlige Poltjf/oni lapatlrifolii afarler;
ludd- och glatt-fruktiga artförändringar under de vida märk-
värdigare verkliga afarterne bland Salices. —

CForts. e. a. g.)

111. I<iteratur *).

J. c. Röhlings Deutschlands Flora. JSach einem ver-
änderten und erweiterten Plane bearheitet. Fort-
fjesetzt von Ull//. Dan. Jos. Koch. Filnfter Band,
Erste Ahtheilung. Frarikf. am 3lain hel Wilmans
JS39. 370 pag. 8:o.

Den outtröttlige och om vexternas kritiska kännedom så
högt förtjente Författaren har nu fortsatt åfvannnämnde klas-

*) Som lied. frän åtskilliga häll erfarit obelätenhet deröfver, att inga
utländska notiser, Ivert mot det i anmälan gilna löftet, i bladet
blifvil intagna, anser sig Red. förpligtad uplysa, att orsaken härtill
hufvudsakligen varit den, att de utländska botaniska jurnaler, hvil-
ka Red. förskrifvit, genom något missförstånd från bokhandelns si-
da, ännu icke erhållits, hvarjemte den under vintern hämmade
kommunikationen med utlandet gjort alt icke heller några andra ar-
Iteten ännu i är inkommit; men så väl det ena som det andra hin-
dret skall väl nu snart uphöra, och Red. sålunda blifva i tilllalle
att i detta hänseende fullgöra sina förbindelser. Älven anser Red.
sig böra tillkännagilva, att den hoppas kunna gifva åt tidningen en
större mångfald, sedan åtskilliga af de bidrag dels redan ankommit,
dels olörtöfvadt väntas, hvilka, ehuru låfvade och påräknade, dock
alldeles uteblefvo under förra året, dä derjemte den botaniska re-
sa, som utgifvaren företog och som ej var beslutad i den stund till-
stånds-bref till bladets utgifvande begärdes, gjorde för honom omöj-
ligt att ensamt sjelf sä som vederbordt draga omsorg om en sådan
omvcxling och mångfald af artiklar, som måhända de lleste läsarne
önskat.

60

siska arbete, hvaraf 4:de delen redan 1833 utgafs. Orsaken
till det långa mellanskof, som egt rum mellan dessa delar,
är, såsom Förf. i det korta furordet yttrar, förnämligast att
söka i utarbetandet af Författarens under tiden utgiinsL St/no-
psis flora germanicce et helvetica. — INärvarande del är utar-
betad efter samma plan som de föregående; således efter sex-
ual-systemet och omfattande allena Tysklands vexter (med
inbegrepp äfven af Istriens, hvaremot de Sveilziska äro ute-
slutna). Nu ulgifna afdelning omfattar 16—18 klasserna eller
Mona- Dia- Polya-delphia , och den kan, med hänseende
till de till dessa klasser hörande vexter , betraktas som en ut-
förlig kommentarie till åfvannämnde Synopsis, hvilken dock
icke utan vid särskildta fall citeras, något som Ref. ej kan
fullkomligt gilla. — Vi vilja ur det rikhaltiga innehållet här
allenast i största korthet anmärka ett eller annat, som kan
vara af intresse för Svenska floran, samt nämna de här till-
komna i Synopsis icke uptagna, af hvilka de flesta äro från
Islrien.

Till Eroflhim cicutarhtm citeras Engl. Bet. t. 17(»8, hvilken
Fries anser höra till Erod. moschalum (se Bot. Not. 1840 p.
38) — Förf. säger sig icke känna någon Er. pimphielUfo-
UwH Willd. rostro fruetus glabro colyledonibus indivisis ; i fall
någon sådan finnes anser han den böra utgöra egen art. —
Yid Geran. pyrenaicum anmärkes, att Fries' beskrifning på
den svenska arten (bvaraf Förf. ej sett något exemplar} öf-
verensstämmer fullkomligt med den tyska, som är alldeles den-
samma, som vexer i Pyrenéerna: och hvartill G. vmbrosum
W. K. hör såsom synonym, ej som alart. — • Namnet G. ro-
tundifolium L. tillägges här den art som Wahlenberg kallat
G. mcdvaceiim och Fries G. viscidulum^ och som förekom-
mer på åkrar och berg i rhentrakten, Sachsen o. s. v.- de
sistnämnde Författarnes G. rotundifolium har deremot åter-
fått namnet G. pusiUum L. — G. siblricum har nyljgen
Vptäckls i Baden. — 31alva vidyaris Fr. har återfått nam-

hel 31. rotundifoUa L. , hvaremot den af Fries under
detta namn uptagna benämnes M. öoreaiis Wallm. — M.ni-
Cfsensis All. från Isliien liar tillkommit. — Cortjdalis solida
oc\\ fabacea betraktas som skiljda arter; af den sednare up-
tages en var. difjitata, och vid den förra anmärkes att den
någon gång förekommer med hela bracteer — C. acaulis L.
anföres från Istrien. — I slågtet Polt/gala hafva tillkommit
P. niccRensis Risso {Y. biixifolia p". Reich. Icon f. 51. P,
amblyptera p'. Reich Fl. exc. p. o^l) från Istrien, och P.
calcarea Schiiltz (Bot. Zeit. 1837 p. 752. Vaill. Bot. t. 32
f. 23 från Zvveybriicken , denna står närmast P. amara, men
har de stora rotbladen ej fullkomligt rosettlikt samlade och
saknar den bittra smaken. Förf. anmärker, att Fries i Novit.
Fl. Suec. p 226 under namnet P. amara så noga beskrifvit
P. calcarea^ alt han knapt tviflar det denne haft sistnämnda
framför sig; och i sanning synes beskrifningen passa vida
bättre på denna än på P. depressa , till hvilken Fries i Mänt.
alt. p. 42 nu synes vilja hänföra sin amara; men då han ut-
tryckligen i Nov. 1. c. säger denna vara "intense amara" , sä
synes den icke heller höra till P. calcarea. — P. amara be-
gränsas på samma sätt som i Synopsis; dit hör således P,
uliffinosa Fr. — P. comosa och deprcssa antagas , hvaremot
P. oxfjptera Reich. hänföres under P. viihjaris. — Förf. an-
märker, att den under namn Ononis Clierlcri L. i Syn. up-
tagna vext icke kan höra till denna art, ulan bör hänföras
till O. reclinata L. — Pisum elatius Slev., funnen i Istrien,
uptages såsom skiljd från både P. arvense och P. sativum\
P. maritinmm bibehälles i detta slägte. — Den i Syn. up-
tagna OroOxs versicolor återföres till O. albus som varie-
tet. — Latliijrti^ latifolius L. CSp. Pl. nec Fl. Svec), som
utmärker sig med rent karminröda blommor, har Förf. sett
vild allenast från Iraklen af Fiunie. L. heter ophijllus anta-
ges såsom skiljd art, och vid L. silvestris anmärkes, att L.
intermediiis Wallr. , som i Syn. föres till förra, måhända sna-
rare hör till den sednare. — Slägtet Ervum bibehålles så

02

som Linné framstält det; hvarvid Förf. likväl anmärker, att
första afdelningen iE. Lens elc") i sjelfva verket enligt ka-
raktercn hör till Lathjrvs , liksom den andra (E. Inrsutum,
monanthos etc) liör till llcia. — Vic/a Germrfi (V. cracc^L {9.
Synops.) anlages såsom skiljd art. — Colvfca cnienta Ait.
kallas liiir C. orirntalis Du Roi. — Förf. säger sig numera
blifvit öfvertygad, att CoroniUa mordana Scop. et Synops.
utgör den verkliga Cor. coronala L. , hvarföre den ock här
under detla namn blifvit uptagen, hvaremol den efter De
Cand. i Synops. under namn af C. coronata upfagna utgör
en annan art, som nu blifvit kallad C. lotoides. — ISamnen
på arterna af DJcliloUis ha blifvit ändrade, så att M. ofjici-
nalis Willd. , DC. , Kocli Syn. nu kallas M. macrorrhiza
Pers.; M. vuIf/arixWiM. Koch Syn. benämnes M. a/ba Lam.;
och 31. Petitpierrana. Koch Syn. (Ji. arvensis Wallr.) har
fått namnet !M. officlnalis Lam. — I Istrien hafva nyligen
blifvit funna: Trifolmm maritimum Huds., T, BocconW^ay. ^
T. tflomeraivm ].. , T. mlcranthvm Viv. , Lotvs av//v,s1i.s-
simus L. — Af Medicar/o falcata anföres en var. glandulosa.

W. HYarJelianda.

1. Professor Elias Fries i Upsala blef den 4 Julii
1839 utnämnd till Riddare af Kongl. Nordsljerne Orden.

2. Professor Johan Wilhelm Zetterstedt blef den
7 Febr. 1S40 instäld i embetet såsom Botanices et Oecono-
miae Practicae Professor i Lund, hvarvid han höll en föreläs-
ning om vexternas migration. Det väckte en allmän och ej
oförtjent upmärksamhet , att H. K. H. Akademiens Kansler un-
der den 27 Jan. så fördelade göromålen mellan Professorn
och Demonstratorn, att denne sednare , Adjunkt Agardh , fick
sig updraget att föreläsa och examinera i Botanik, hvaremot
åt den förre, oansedt dess af Konungen den 7 Dec. 1839
meddelade ovilkorliga fullmakt, endast lemnades att föreläsa
och examinera i praktisk ekonomi, och det oaktadt att här

63

Vid Universitetet icke hållils föreläsningar eller examina i
praktisk ekonomi alltsedan år 1812, dä dåvarande Pro-
fessorn Agardh genom ett Kongligt Bref därifrån befriades,
och behofvet af några dylika alldeles icke under de sednare
åren blifvit ökadt. Dylika föreläsningar tyckes ock vida
bättre ha sin plats vid ett landtbruks-institut än vid ett
Universitet, hvarest allt tillfälle saknas att visa den prak-
tiska tillämpligheten af de teoretiska föredragen. Det tyc-
kes nästan som man ville återkomma till den föråldrade fal-
ska åsigten enligt hvilken naturvetenskaperna icke ega nå-
got värde utan som tjenarinnor åt Ekonomi och Medicin.
Till en början har imellertid utförandet af den upgjorda planen,
hvars egentliga källa och motiver det icke tillhör närvarande
ställe att utveckla, blifvit hämmadt , på det sätt nemligen att
sedan Prof. Zetterstedt genast till Cons. Acad. atlemnat en pro-
test, hvari han anhöll att blifva bibehållen vid rättigheten
att föreläsa och examinera i Botanik, hvari han var Profes-
sor, och Cons. Acad. hos Kansleren tillstyrkt bifall till denna
anhållan, så har Denne genom Nådigt Bref af d. 25 Febr.
stadgat, att Prof. -Zetterstedt eger tillvidare bestrida hela
den till dess profession hörande undervisningen; hvarjemte
Cons. Acad. fått sig updraget att inkomma med förslag till
fördelning af göromålen mellan Professorn och Demonstra-
torn.

3. Filosofie Kandidaten Johan P. Arrhenius har af
H. K. H. Upsala Akademies Kansler under den 14 Jan. 1840
blifvit utnämnd till Botanices Docens vid Upsala Universitet,
sedan han förut såsom specimen utgifvit en intressant och
med omsorg författad Monografi öfver Svenska arterna af släg-
tet Rubus, hvilken afhandling med det snaraste skall i dessa
notiser blifva anmäld. Doc. Arrhenius har af Filos. Fakult.
blifvit tillförordnad att i fullständig studentexamen examinera
i Naturvetenskaperna.

4. Salix daphnoides * acutifoUa, onekligen den skö-
naste Pil-art i Norden, är, enligt af Prof. Fries meddelad un-

64

(Jcrrätlelse, fnniieu vcikligen vild äfven i Sverge , nemligen
på Dalelveiis strand vid Mora i Dalarne. Innan korl hoppas
Red. blifva i lillfalle all i dessa notiser meddela en upsats
af Trof. Fries ofver Skandinaviska Pil-arterna.

W Tillkännasrifvande.

Som en längre tid förflutit sedan snbskriptionsteckningen
skedde till flerbarimn normale, livarunder subskribenternes
vistelseort blifvit foriindrad, och transportkostnaden icke är
en ringa utgift bland de snart sagdt oräkneliga, som från
tletta företag äro oskiljaktiga, helst i det fall exemplaren ic-
ke skulle uttagas; så anmodas de, som ännu icke erhållit ex-
emplar af de sednare (3, 4, 5) fasciklarne, att hiom Maj
månads nhjåvij insända reqvisitioner till Utgifvarne eller till
Lnndeqvists et comp. bokhandel i Stockholm och Upsala
eller till Gleerups i Lund, då exemplaren skola skyndsamt
expedieras. Efter nämnde tid kunna komplelta exemplar
svårlif/en mera erhållas, då de få åslerstäende sedermera
disponeras till andra ändamål. Vi skulle vilja anse denna
samliiig sä vigtig, att framdeles icke något kan öfver Svenska
Fanerogamerna utan dess begagnande utarbetas. Sjette fa-
scikeln utkommer, vill Gud, till sommaren så snart åtskilliga
inväntade sällsyntare vexter hunnit ingå. Redan finnes till-
räckligt förråd insamladt af Carex bullata, pedifornus, ma-
ritima, ev oluta ; Poa läxa; Ghjceria remota; Ruhi; lla-
mnieulus snJphureus; Campannla harbata; flieracium furca-
iuni , collinum, o. s. v. — För utgifvarne vore stor vinst att
vela , h vilka subskribenter genast behaga utlaga sina exemplar,
då uplagan kunde rättas derefter. Ty med ett arbete af den-
na art är en våsendtlig skillnad från en boks tryckning; om-
kostnaderne äro lika stora för hvarje enskildt exemplar och
hvarje fascikel utgör ett mycket betydligt förlag.

Ijund, tryckt uti B e r ii ngska BolUryckcnet , is40.

T ANIS K A I^OTISE

UTGIFNE AF
AI<. EB. I.INDBI.OBE.

■ i''fA.:'f^,

M 5. litasad deia 1 Maj 1840.

I. tlriginal-aflaandlin^ar.

/. Vårens antag. f

Andra stycket.
CSe Bot. Kol. 1-839. n. i )

Den teckning vi för ett år sedan lemnade öfver våren i
Upsala fick kort derefter dementi. Sisllcdna års vår blef nemli-
gen en den angenämaste man på längre lid haft. Visserligen kom
den sent, egentligen börjades den först sista dagarne i April ;
men den framskred sedan i ett jemt stigande utan recidiv af
vinter. Den var klar och torr, hvarföre det hastiga starka
solskenet under det kälen ännu låg i jorden (så kallad Isbrän-
na) verkade förstörande på en mängd vexler. Den mesta
odlade klöfver uldog och flera träd; men på enbuskarne in-
träffade en verklig Diarrdöd^ bland dessa Röda döden; fle-
restädes blef icke ens hvar fjerde vid lif, och sällsynt var
alt finna någon buske, som icke var mer eller mindre ska-
dad. Del vore intressant känna huru långt den sträckte sig,
emedan det skulle lemna elt vigtigt bidrag till bestämmande
af den region , som är under samma momenlers herravälde som
Upland. Ehuru det icke var af köhien åen bortdog (utan
snarare af den hastiga värmen som inföll medan kälen ännu
var i jorden *}), ly den är for den alldeles icke ömtålig, sy-
nes den inträffat öfverallt i mellersta delen af riket och så långt

■t..*

*3 På öpna fält och solöpna slallen hade dödligheten varit störst-
mindre äier inuti täta skogar eller pä mot norden sluttande ställen.

66

norrut som jag kunnat den fiilja, men lill Goltland sträckte den
sig icke (Mag, Pontéii) och da jag kom mot Wellerns södra
sidor uphör("e den äfven. I Vesira Småland eller Halland såg
jag icke tecken till den samma. Detta ofverensslämmcr väl
med den teori jag förut npgjorl och i första stycket antydt
om landels fördelning i trenne större klimaferiske zoner, o-
beräknad fjällens. (1 zoologiskt hänseende var ock förra året
utmärkt af en ovanlig mängd af ekorrar och spindlar, hvil-
ket, jemte endöden, af enfaldigt folk äfven bemärktes som be-
tydelsefulla järtecken).

Då V\ slutade förra upsatsen hade vi hoppals före fort-
sättningen erhålla nya faktiska bidrag; men fast dessa ute-
blifvit återkomma vi ända lill samma ämne alt det icke må
falla i fL.rgälenhel. Hvad vi i synnerhet derigenom hoppats
finna beslyikl, är all vårens framskridande mot Norden sker
hastigare i de kalla klimaterne än i de tempererade, liksom
vi anse fullkomligen bevist, alt vårens utveckling i de sednaro
sker vida raskare än i de förra, hvarföre vår och sommar
i nordligaste trakter sammanfiyta; lagen härföre torde icke
vara svår alt finna, då man besinnar, huru hastigare och ef-
ter vårdagjemningen betydligare dagen mot norden förlän-
ges. I stället för den jcmnn progression i vårens ankomst
Schiibler antager, tro vi oss derföre kunna antaga en i dub-
belt hänseende mot Norden accelerad. Ty genom flerårig ob-
servation af vegetationen i Lund och Upsala hafva vi funnit
att d. 1 Juli vegetationen lika långt (ungefärligen i avancerat i
Skåne och Upland, ehuru icke blott det sydligare läget
utan äfven andra lokala förhållanden verka att våren i Skäne
börjar per medium trenne veckor tidigare än kring Upsala.
Men sen vårvarmen börjat sä påskyndas vexllighelen allt
mer och mer ju U.ngre man kommer mol Norden. Linné
lemnar redan ett falande bevis deruppå uti sädesslagens mog-
nad. Rågen går minst 14 dagar lidigaie i ax i Skåne än i
Upland , men den skördas nästan vid samma tid. Kornel mog-
nar nästan på dubbelt kortare tid i Lapland än i Upland. Att

kornet i Skåne mognar på kortare lid än i Upland beror icke
af större varma, !y Juli månads medeltemperatur är lika i
Lund och Upsala, ulan väl i synnerhet deraf, alt kornet f
Skåne sås en månad sednare och således under den lid vege-
tationen hastigare framdrihes än i Upland , der det sås så
snart jorden kan bearbetas.

De öfriga orsaker, som utom en orts sydligare eller
nordligare läge bestämma vårens tidigare eller senare bör-
jan, och hastigare eller långsammare utveckling äro , dels de
samma som bestämma en uris varmegrad, dels andra fysiska
förhållanden. Sådana åro: i3 flöjden ofver hafvet och tem-
peraturens deraf beroende aftagande. Det är lillräckeligen
bekant huru man högre på ett fjäll finner de vexter ännu ic-
ke utslagne som i dalen redan hafva frukt, men man saknar
ännu några bestämda observationer på våra fjäll, huru låno-
tid som fordras för vårens upstigande t. e. 1000 fot. Tyd-
ligen bör delta i synnerhet på våra nordliga fjäll ske hasti-
gare än i S. Europa, der nätterne äro längre och omvexlin-
gen i temperatur mellan dag och natt följakteligen större.
2) Grnnsliopel af hafvet och större vatten. Vi hafva redan
anmärkt, huru samma bassin mera jemt fördelar våren krin^y
sina kuster, liksom det är bekant huru dylika bidraga till vå-
rens tidigare början; deremot synes man icke hafva iakttagit
alt de verka menligt på dess skyndsamma utveckling. Vid
Vesterhafvet, vid hvars kuster våren tidigt börjar, men hvil-
ka likväl hafva en ytterst torftig vår-vegelation , ser man tyd-
ligen huru i hafvets granskap våren sakta och långsamt fram-
skrider, så att på orter belägna in uti landet, der vegetatio-
nen längt senare börjar, är den vid midsommarn lika långt
hunnen som vid kusten, om höjden öfver hafvet icke är de-
sto betydligare. 3) Samma förhållande äger rum , äfven in-
om ett mindre distrikt, mellan öpna fält och lundar; ehuru
snön på de förra förr smälter och våren förr der kan siigas
börja, utvecklar sig vår-vegetationen snart långt kraftigare
och frodigare i de sednare, som lemna skydd mot vindarnes

158

fria spel och natlKylaii, hvarföre de fiesla ^årvexter före-
trädesvis äro hindvexfer, såsom CorydaJis arternp , Tussi-
Uifjo albn , Asartnn . rjolce , Oniithaffnla . Orobns v or nit s ,
Ijcithrcca , liammcnhis ficnria , Pnhnonaria m. fl. Dapkne
och Cortilus arellaiui bloninia i ti.la liinrar medan iinnu
snun der beläcker marken, innan de utslagit på öpna fäl-
ten, som länge vant snufria. 'O Landets sluttande lä-
f/e mot norr eller söder, sasom ^jcstämmande den vinkel sol-
slrålarne bilda mol jordytan , är ifven af sKirsla indytande.
Redan på en liten kulle ser man huru vexterne tidigare ut-
slå på dess södra Jin norra sida och ännu större blir skill-
naden om hela landet slullar t. c. ; t norr eller söder. För
Botanisten blir södra slullningen af en höjd äfven intressan-
last derigenom, all åf^n frambringar de sällsyntaste vcxierne,
men fur Ekonomen, ålminstone i södra orlerne, är den norra
mest i värde, iy den lemnar frampå sommaren den kraftiga-
ste vegetationen och frodigaste gräsvexten under det den sö-
dra : r af torka mer furbränd. Också finner man alllid på
Ivenne närliggande konlinenler mera sydligare vexter på den
nordligares kust och nordligare på sydligares, än lvertom._
Så finner man i Skåne flera vexter som först (riffas inuti
Tyskland; på Tysklands nordliga kust åter Pedtcniaris Scep-
trum Carolnnnn , NtjniplKxa pnmila, Tiippopliae B hamnoides
m. fl. som trälfas först hrgre upp i Sverige. 5} Jordens I>e-
miska beskaflenliet , ehuru på kalk och fin sand (flygsand)
både snön hastigare smilier och båda företrädesvis ega vår-
vegetation, så alt de kunna sagas prskynda vårens framskri-
dande, synes i detta afseendel verka mindre än 6) Dess fy-
siska beskaffenhet. Huru nemligen vårens framsteg fördröjes
i ett skoaigt af moras och träsk upTyliU landekap ;r nog-
samt bekant. Dereniot synes, inom Sverige åtminstone, jord-
temperalur och en del andra i vexlgeografien anmäikle för-
hållanden icke märkbait inverka |å vårens ankomsl annor-
lunda än i det diiekla furhållande, som de stå till luftlempe-
raluren. Helt annat blir förhållandet i länder der varma kal-

lor finnas, ly dessa franidrifva i sitt granskap icke blott en
sydligare vegelaiion, uian äfven en tidigare vår.

Ehuru vi hafva flera anteckningar öfver YC.xters blom-
ningstid i Sverige, for ex. i J.innés Philos. Bo!. §.338, i dess
Calendarium Florae Upsaliensis, af Bjerkander (i Vet. Acad.
Handl.), Nezen m. fl., lemna dessa dock inga tillfredsställande
resiiKaier för \årt syfie, dels för bristande korresponderande
observationer till jemförelse, dels emedan ofvan anförde mo-
nienter i flera fall icke blifvit antydde. Den tid är val ännu
långt afitigsen , då nian kan, hoppas erhålla ett för flera orter
tillförlitligt medium af flera års fortsatte observationer. För
enskiita års observerande åro alla icke I ka passande; sistledne
hade med sin jemt stigande varma varit ett af de yppersta.
Islossning (se förra stycket), vindarnes riklniiig, nederbör-
dens olika fördelning m. m. måste eljest alltid verka störan-
de, då man blott har ett års iakttagelser att beräkna. Också
far man icke 1; gga lika vigt på alla vester; minst på såda-
na, som stått öfver frän ett föregående år, fast uc vid blid
väderlek utveckla nya blommor såsom BpIUs pereimis . Stel-
Javia vn'dia^ handum purpureum , Viola tricoJor m. fl. De
antyda mer en blid vinter an tidig vår. Åfven Conjlus A-
vellanct , ocli n igon gång Draba vcrna ^ utveckla stundom si-
na blommor, åtminslone i S. Sverge, i Februari efter några
solskens-dagar under blid väderlek, men derefter infaller ej
fållan sträng och långvarig vinter. Alldeles oefterråttelig
är IhUeborus nhjcv ; den blomm.ar när som helst då under
vinlren någon längre tids blid väderlek infaller. Derföre be-
räkna vi våren icke efter första blomman, utan efter första
löfsprickningen och anse askens lofsprickningsom gränslinien
mellan var och som.mar. Öher de Cörsla vårblonimornes ut-
slående vid Femsjö i vestligaste Småland har jag antek-
ningar under 11 år, hvilka lemna det medium, som här
skall nedanför meddelas för dem, som icke höra till de
ofvanför som osäkre angifne. Dervid är dock i förväg alt
märka, att dessa autekningar gjordes mest på 1820-talet (el-

70

ler 1821—1834) som utmärkle sig genom tidiga vårar, äfven-
som att tvenne lacuner äro i årsföljden och all dessa vårar
troligen varit sena. Således torde riitia medium vara en' el-
ler några dagar senare. Gcdcmtlms ijitxs. IG Mars (har fun-
nits sena varar i April betäckt af 4- alns djup snö på isklädd
mark så utbildad alt den inflyttad i glas fujande dagen varit
1 full blomma), Cortjhis d. 28 Mars, Eriophornm vagina-
Uun d. 3 April *^, Salix acutifolia å.^ k\m\, PiihaUlla ver-
naUs '^'*) d. 9 April, Draba verna å. 10 April, Chnjsosple-
nium den 12 April o. s. v.

För löfsprickningen lemnar Linnés dissertation, Vernatio
arbornm , så rika mateiialier att de kunde anses nära tillräc-
kelige, fast det är af vigt alt få dem ytterligare bestyrkte af
nya , helst fråga kan väckas om klimatets förändring. Också
fordrar ett och annat dalum uppenbart rättelse t. e. upgif-
ten att Ribes Grossularia utslog löfven vid Göteborg den
V , nien på Tjörn i Bohus län först den f ehuru blott ett par
mil skiljer dessa, m. fl. Genom Linnés anförda arbete är re-
dan ordningen för de flesta trädslags löfsprickning bestämd,
hvilken, då den är känd, hör förekomma sådana anomalier,
som finnas i nämde och flere observationer. Den är följan-
de: 1) Sam'nciis racemosa, 2) honicercc , 3) Ribes Gros-
sularia ^ 4) Ribes rubrum, 5) Sjiircea SalicifoJia, 6) Prtimis
Padus, 1^ Evomimus europaeus , 8) Potentillafndicosa, 9)
Sambucus iiir/ra , 10) Liyustrum vulyare , 11) Sorbiis Au-
cupariuj 12) Salix vinwialis *) , 13) Alnus glntinosa , 14)

*) Anses der ai bönderne tor vårens lorsla tiärold, allmänt kitnd under
namn af Tobelel ; deraf: Ej nöd för ij c. ten , nar tobetef på mossen.

*'^) Ivallas Ljungsnören i S. llaliand*, deraf: ISär Ijungsiiörel siar som
kållast (frodigast?), (jår ko som gällast. ■

***) AJa observalionerne äro icke liämtade af denna art, ly Salix up-
gifves på Linnés tabell både från Lappland, Westerbotlen, o. s. v.
der S. viminalis icke linnes. Hela kolumnen för Salix torde rät-
tast böra utgå, såsom afseende olika arter.

71

Hippophae Uhamnoides , 13} Pijvvs Mahis ; 16} Primus Ce-
rasiis , 17) V ibnnium O pnlus \ 18) Betala alba , 19) Corylus
aveUana , 20) JJlmus campeafris , 21) Rosa cauina , 22) Py-
r?M' cornmunis , 23) Primus domcstica , 2 i) Rfiamnus ca-
tharticiis , 25) Rhamnus franrjuhi, 2ö) 7V//« Europtea , 27)
Farpis sUvotica^ 28) Sorbus scand/ca , 29) Populas tremula ^
30) ^f?^;- Platanoides , 31) Quercus Rob ur , 32) Fraximis
excelsior. Åtskilligt återstår likväl härvid alt både tillägga
då flere trädslag saknas (f. e. af Salix anföres blott en art) i
så utslår llästhastaniens löf samtidigt med Rönnen eller näst
före den , — dels observera om ordningen så förhåller sig öf-
verallt (I. e. Samhvcus nhjra utslår efter mina observatio-
ner i S. Sverge löfven samtidigt med Ribes arterne, i norra
samtidigt med S. rac-mosa^ — och hvad Loniccrm beträffar,
så är hela sectionen Perich/memun snarast att räkn i till suf-
frutices sempervirenles, som ej höra till denna kategol"i. Men
vår afsigt är icke att i denna upsals inga i speciella detal-
jer, utan endast framkasta åsigter, i afsigt att framkalla yt-
terligare observationer.

Betrakta vi den af Linné lemnade tabell, så lemnar den
redan åtskilliga resultater. Den bestyrker öfverhufvud den an-
lydda lagen för vårens ankomst, men tillika finna vi tydli-
gen huru vårens utveckling ju mer påskyndas ju längre vi kom-
ma mot norr. Så f. e. är skillnaden i Ribis rubri löfsprick-
ning i Skåne och Lappland 45 dagar, men för Populus\i\o{\,
16 dagar. Och vid sommarens gräns närmar vegetationens
utbildning sig sa mycket att Asken upgifves för Calmar den
21 Maj, för Upland den 23 Maj, och för Finland den 26 (ob-
servationen för Öland den 22 April är i likhet med flera up-
penbart skriffel). Mångfaldiga flera resultater äro deraf att
hämta fur den, som vill utföra detta ämne i detalj, ehuru
det är uppenbart, att de olika observatörerne följt olika prin-
ciper för sina antekningar, hvarigenom åtskilliga ojemnheter
upkommit; de för Öland synas allt försent, de från N. Små-
land öfverhufvud allt för tidigt anteknade. Det är derföro vi

72

anse alla vidare resaltater böra iipskjutas lills nyare och fle-
ra iakttagelser eihållils.

E. Pr.

2. Ytterligare några ord of ver ZatmichellifB ;

af E. Fr i e s.

Genom en i N:r 3 af denna tidning införd u{^sats har Herr
Lector iVallman å nyo fästat iipmärksamheten på nämde
intressanta slagte och då jag fornt (i ]Nov. ]\Iant 1.) niono-
graflserat de mig bekanle Svenska arterne anser jag mig skyl-
dig lemna förklaring öfver mina till en del afvikande åsigter
— och finner j g mig dertill så myckel mer förbunden som
förf. synes belvifla så väi minc upijlftev , alt ZanniclirlUare-
pens Böningh. vexer vid Halmstad, som alt den endast aren
af vextslållet npkommen form.

Först får jag anmärka, att de exemplar, som Förf. sä-
ger sig fatt under sistnämnde namn, men skola lilliiöra Riip-
pia maritima (vid Halmslad har jag endast set^. R.rostellata^^
icke äro från mig. Om man skulle anse möjligt, alt jag för-
vexlat dessa Cde exemplar jag från Halmstad eger framför
mig, äro rikligen fruktbarande), så får jag åberopa Prof.
Wahlenbergs (Fl. Svec. p. GOO) och flera utmärkta Botanisters
vitsord, som tillika med mig der ymnigt insamlat nämde Zrm-
niclicllia. — Hv;id vidare min upgifl om dess beroende af
vexestället i grundare vatten angår, så hafva Meyer, Kock
och alla, som efter mig skrifvit öfver den samma, delat min
åsigt. Meyer säger uttryckeligen : "Ob die Pflanize in den
Gelenken Wurzeln triebl öder nicht hängt lediglich von Was-
serslande ab , im tiefen Wasser ist lezere, im seichten, wo
die Gelenke den Boden beriihren kiinnen, Ersleres der Fall;"
o. s. v. Också har jag på samma ställe insamlat olika år el-
ler olika årstider än Z. pahtstris , än Z. repens — ett förhål-
lande som dessutom tillräckligt bevisas af Rammcuhis aqua-

73

tHis, Trapanatans, Polyr/on. ainphibiuma., Bulliar da aqiiatlca
m. fl. på uttorkade ställen. Grunden hvarfore Herr Lector
IV allman anser Z. repens skild från Z. palustris är att dess
Z. repens icke hör till Bunninghausens form, utan i min tan-
ka är en analog form af Z. pedlcellata.

Professor Nolte i Kiel var å^n som först gjorde Bota-
nisterne upmärksamma derpå, att \inder Z. palustris L. inne-
fattades flera arter ; han antog trenne , af livilka Z. polycarpa
är både den utmärklaste och sällsyntaste; Kock säger sig icke
hafva sett den, men synes böjd anse den som skild art; icke
heller har den förekommit Meyer^ som antager Noltes båda
öfriga arter. Den är i allmänhet föga känd och vore onske-
ligt all någon Botanist", som vid slutet af sommaren har till-
fälle följa Ätran Iran Falkenbe g till hafvet , ville insamla den
för herbarium normale. De andra båda äro allmänna; for den
mesi bekanta, i EvijL Bot. T. 18441 Fl Dan. etc. afbilda-
de, öfver allt i Tysklands sumpar forekommande ochäfveniS.
Sverige vanligaste, behöll Prof. Nolte, som mig synes rätt-
vist, namnet Z. palustris (Z. paluslris N!}!fe zr Z. major
Reich.^ och har deruli blifvit fuljd af mig och alla sednare
utom Reickenbach , som efter Michelis figur för Z. pa-
lustris antager en art, som säkerligen varit lika obekant för
Linné, som den i närvarande stund är okänd af alla, äfven
Italienska Botanisterne. Att efter blott de äldres figurer sta-
tuera nya arter är äfventyrligt (det är bekant hur genom Mi-
chelis felaktiga teckning en Najas tetrasperma opkom^ och
sannolikt är bäsl lemna den till sido tills någon dylik återfin-
nes i naturen. C^an skulle kunna gissa att den närmade sig
till det på Medelhafvets kusler nyligen upfäckta släglet Alte-
iiia , som till utseendet alldeles liknar en Zamiickellia.^

Efier Nolte bearbetades slägtet af Reichenbach .^ som
deröfver lemnade förträfflige figuren, efter hvilka bestämman-
det är lätt, men då tillika ytterligare flera icke haltbara arter
åtskildes, så drogo dessa med sig de Notteske i misstroende,
alldeles som skett med Rubi o. i\. Så uplösles? Nolles Z. pa-

histrix i Z. major och repens ^ Nolles Z. maritima i Z. /;c-
dunciiktia och (jibbprosa, hvilka sednare båda man kan fin-
na på samma tiifva.

Då jag derefler i Nov. Mänt. 1 utaibelade de svenska,
sökle j;>g först göra mig klart, hvilka karakterer för åtskill-
nad icke voro brukbare; sådane syntes mig vaulis fluitans
och c. radicans 3 umbf/la pedu?wn/af a- ocli u. sessilis, nuculce
dorso 1. ntriiique cristata (jibbero.scpque ; deremot antog jag
lills vidare (ty öfvergångar hade jag ej sett) att nucidcB sti-
pital{? och sessiles , caritia dorsalis primitus contigna ei pri-
mitiLs dentata samt i synnerhet styli beskaffenhet föiväsent-
Uye karakterer. Härigenom kom jag till samma resultat som
>folte, fast jag då ej kunde känna att <len icke beskrifna Z.
maritima var å^n ^dimma m^åmxn 7^. pedicellata, hvilkel sed-
nare namn jag föredrog det Keichenbachiska Z. pedunculata
eller yibberosa, emedan båda åsågo individuella former och
dessutom Prof. Wahlenbery , som var källan for benäm-
ningen af Z. peduncuiaia, icke kallar den så utan pedicella-
ta. J^g antog således trenne arter:

1. Z. j-nlustris Nolfe. En tillfällig (orm deraf är Z. repens
Bönningh. umbella sessili.

— pedimcuIala.\\mhQ\\'d.^Qå\mcMh\lä. Met/er. Chior. Han. p.32S

Obs. Den af Herr Leclor Wallman beskrifna Z. Roseni
hade jag då i Roséns egna exemplar äfven under ögonen , men
anmärkte den bloU fur en missbil-lning af afarten peduncuia-
ia motsvarande Z. (jibberosa af Z. pediceUata. Huru vida
den likväl bör skiljas kan jag icke bestrida, då jag ej sett
den, som alla of riga former, vexande.

2. Z. polycarpa ^'olte. Åfven denna förekomer repens ^ um-
bellis sessilibus et subpedunculatis.

3. Z. pediceUata Whlnb. (sub Z. palustr.) Fr. Nov. Mänt. Z.

maritima No/te! (arten är icke beskrifven, utan endast
meddelad i exempl. af författ. — Z. repens Wallm. en
krypande form härafj

— jfeduncnlata , Z. peduncnlala. Eeich.

i it

Obs. Z. f/iöbcrosa Riiich. är en missbildning häraf. Cfr.
Nov Mänt. et Herb. Norm. 1.

Prof. Walilenburff \ar den försle, som anmärkte den-
na förmodade art, men anförde den endast som afart, under
namn z.{ pedlccllata. Sedan Botanisferne derigenom blifvit up-
marksamme på' den samma, skildes den som art af Nolte
under namn af.Z. maritima, emedan han ansåg den endast
finnas i salt vatlen. Reiclienbach förkastade denna be-
nämning, efter den liksom Z. jmlustris förekommer i inre Tysk-
lands söta vatten, och återtog Wahlenbergs, ehuru den orik-
tigt ändrades till pedunciikita (peduncuU äro oväsentUfja men
pedlcelU eller rättare slipitelli väsentlige; hvarföre Koch kal-
lar den v. stipitata). Wahlenbcrgs benämning är icke blott den
äldsta utan ock visserligen äti\. bäsla, som derföre bör bibe-
hållas; da afarter uphöjas till arter bör forsla besiämmarens
namn bibehållas, så mycket mer so.m dess asigt kanhända är
den rikligaste, ^ixmmi pedicellata är tillika det enda karak--
tcristika, intryckande aitens egen karakter, då hvarken benäm-
ningen Z. pedtincidatn eller Z mavttbna passa till den i dess
hela omfång.

Sedan vi i det föregående antydt vår åsigl, böra vi en-
dast tillägga att vi sjelfve anse den helt och hållet subjectiv
och icke dermed velat bestrida andras.

TiUäfjfj af idyrfvare)).

Då iipmäiksamheieu bliiVit riKlad på, siiiglct .?";.'/( ;72r/!f^//i«, lorde det
vara i sm ordning ail äleik;i,la i miniiet en unsiis tfier detta slägte af
Ad. Steinheit i Annaies des sciences natuiciles, 2 serie. Tom. 9. B'.)-
tanique p. 87 — 99. Der riieidelas lörsl en korl historik, hvaraf har biott
anniäikes, alt Föif. anser, det liian för de I å(ia ai' Michcli tecknade,
men afL?7j«e seJan sanim;!iiblau'di'!C , ärtorna bör uptaga Willde-
nows namn Z. palusins ocii dtnlata, oaktaJt den förra oftare vexer
i salt och den sednare i sött vatten. Deiefter granskas de delar, hvarai'
man hämtat karaktercr iör de tiera i sednastc tider iipslälda arter; här
förkastas såsom osäkra de kännemärken, som (agits at vegetations-orga-
nerna, emedan dessa modifieras af vattnets beskaiieiiiiet ocl! djnp, hvari
devexa-, Irukten anses icke heller lemna särdeics liiUöriitliga ivaraktcier,
med uiidar.tag af stiilefs längd, och märkels bejkalienhet thos' fjfvando.

vexteu) som, d\ lies vara konstantare. Pedunculi och pedicelii förkastas
likaledes, livaiVid anmärkes, alt deras begaijnande till karakterer har
gjort alt nnder den sålunda bildade arten Z. padnnculala sammanlörts

3 former, hvaraf den ena hör till Z. de» fa/a och den andra till Z. palu-
slris. Karpelieriias antal är älven nnckel löränder.igt ; likaledes stän-
darsträngens läiigl, hvaremot ständaiknappen anses lemna goda karak-
terer. Härefier Iraniställes iöljande ölversigl af arler och former:

1. Z. (/c«;«/« V*ill 1. antheris bilocularibus uni-apiculalis , sligmalibns cre-

nuialis papillosis, st\lis in Injctir maturato ovariis dimidio breviori-

bus. Mich. Gen. t. 34. f. i.
Subsp- 1. Z dctitata repens: stipiils intrafoliaceis fugacibns tenerri-

niis; planta gracil;or-s l pissime repens. Z. pnl. ^ repetis Koch Syn.

K carpeil.s sessililnis dorsi» crenalis. Z repens liunningh.. Keich. Z.

paliislns G.irln. Fruct. T. l. p. 19. fig «.

fi carpeliis sessilibns dorso marginatis denlalis.

y. carpe.ls siibsessilibus dorso crislis dentatis, tribus exasperatis et

antice meiiibranaceo-denlatis.

J. carpell s pednnciilatis dorso marginatis dentalis. Z. pedunculata

et sUijna/is Reich, H. exc.
Subsp. 2. Z. major: stipnlis intrafoliaceis htioribus nec tam fugacibus,

carpeliis subpediincinalis. Tlanla Jiuilans , magiiiiudine Folamog. pu-

siiii. Z. pal. VI. Din. t 67. Z palustr. « major iioch Syn.

«. dorsi (Misla subconlinua. Z. major Keicli. Z. paltisliis Bönningh.

/J. dorsi crisia den tala.
a Z. palusirts VVilid. anlheris (juadrilocul^ribus biapiciilalis , sligmatibus

paiiiuin aug.iSii>)ribus iniegorriinis non papillosis, s!ylis'in Iruclu nia-

turalo ovana subatjuanlibus. Mich. Gen. t. 3'i 1. 2. Z. pnlustris

Smith. 11. Brit. Z. jaUtstr y sti/ilaia Koch S\ii.

«. carpeliis geminis longs peduiiculatis, lilamenlis 2— 3— poliicaribus.
E iNaniidia

/S. carp. geminis subsessilibus. Z. digyna Gav.

y. carp. 3 — i plus ntinusve liedunc.iilaliS noinuimquam sessilibns. Z.
manlima iNolle. Z ped inculata /? manlima Uoich.

tT. carp. 3— .•> peduncuialis in ulratiue margine membranaceo-denta-
'tis Z. ijihlerosa Reich.

Species non salis noLr:
s. Z. poli/carpa iXoUe: slylis in fracta maluralo ovariis fere sextuplo

brevioribiis.

4 Z. 1'eruoiana — forsan ab una ex europais non diversa.
5. Z. CO n tor la Chim. et Schiecht. Linn. 1827 p. 231.

Slinligen moddelas pä tab 3 och 4 figurer al karpeller och fruklih-
kalioiisdelarna hos Z. dentala och palusirts.

II. IjiterfitiiF.

Monoffraphia Biibovfim t^uevin^. EdUlit Johan P.
Arrhenins , ail rr(). Areal. Upsal. Bolanir. Docens.
' VpsaUm Jfahhfknu et Låstbom iS40. 64 pag.
8:o. (Först vty}ft\.'n som disputation under ti-
tel: Hahorarn SiiecifB dispositio monoijvaphico-
critica. P. l—\. Ups. 1S39).
Bolanisterne. älvensoni i allmänhet nalurforskarne, skulle

77

man kunna indela i henne klasser: de, som studera föremå-
len i den lefvande iria naliiren, och de, som furni.mligast be-
falla sig med Uindersukning ocli beskrifning af de döda i sam-
lingarne furvarade nalurkropiiarna. Båda aro nödvändiga ar-
betare på del vidstrackia fallet och bidraga livar i sin män
till ernåendet af det gemensamma målet; men deras arbete
är i alla hänseenden aT den mest olikartade beskalienhet. tJn-
der det de sednare kunna i ro och maklighet tillbringa hela
sitt lif på samma ställe och inom samma vaggar och ändock
med tillhjelp af de massor, hviika de genom kop , byte eller
lan samlat kring sig, utgifva det ena aibelet efter det andra
och deri, {)a snart sagdt mekaniskt sått, beskrilva och up-
nåmna en m:ingd nya arter, hvi:Hiuenom de snart nog och
utan särdeles besvär eller hufvudbry ((»rskatfa sig ett mycket
celebreradt namn, så måste de, hviika föredraga att -studera
den lefvande naturen , allijcmnt med oafbrulen u| mårksamhet
och ospard möda följa dess utveckling, och det icke blott
under ett utan under många ar, och icf:e på ett utan pa fle-
ra stiillen , for att fa fullständig kunskap om del inflylande,
som olika yllre omsl; ndighcler utöfva på naturföremålens för-
ändring. Öaktadt all den tid ocli omsorg, som erfordras för
dessa undersökningar, sputs dock rcsullalerna vara af ftga
betydenhet, ehuru de för vetenskapen äro af den slörsla vigt
och derjernle utgöra den enda säkra basis, hvarpå den veten-
skapliga bygnaden kan upforas. — En ej mindre olikhet rö-
jer sig i det sått, hva;pa dessa bada slag af naiui forskare up-
falia föremålen; kammaibotanistcrna äro nemligen benägna
för att mångfaldiga arterna, under det do, hviika i den lef-
vande naluren undersöka dem, visa mera benägenhet alt sam-
mandraga ; och ii[\en i de fall, da rnotsaila äsigler å Ur gol-
dera hållet gjort sig gällande, kan man nästan vara saker att
de grisnder , enligt livilka de liamgå, icke öfverensstämma.
Orsaken till denna allmänna olikhet är lätt att finna; i her-
barier finnas vanligivis af hvarje vexl allenast ia exemplar,
livilka dessutom g.uiska olla icke äro annat än fiagnicnier af
det hela, om fivars veikliga beskalftnhtt och lullsuindiga ut-
rci nde någon kunskap således icke erh lies, likaså Ijiei som
om den series af mellanformer och oivergangar, som furbin-
der älven s;.dana, som for sig bcttaklaue synas vara gan-
ska utmarkla och val skiljda; en I. Ijd hårafblir, att alla
specimina, hviika förete något afvikande karaklera , upstallas
som sjellsl ndiga arter, ulan all nu.n känner eller tager i be-
tiaklande halten ai de ka.akterer, hvika man begagnat. Den-
na olågenhet har i sednare tider ickvi obetydligt oKals sedan
ett nyit slag sa kallade natm forskare upsiatt, neioligen de,
som pa egen eller andras kostnad företaga resor i aen enda

afsiat atl samla. Dessa, som oftast alldeles sakna den veten-
skapliga bildning;, som är oundgänglig för att kunna samla
med urval och plan, rikta hela silt sirrfvande på sammanho-
pandet af stora massor, hvarvid de naturligtvis i främsta rwm-
niet afse sådana former, som visa njgot afvikande utseende,
hvilka derefter, då de komma i händerne på kamma;botani-
sterne, uphöjas till rang och heder af egna arter, ehuru de
kanske icke sä sällan i grunden ej åro annat än obetydliga
formforändrinofar; men genom detia iiphujande icke biolt
kittlas så välbeskrifvarnes som samiarnes fåfänga, utan öf-
ven riktas dcsse sednare , emedan dtt är klart, att då dessa,
som vanligen är fallet, utminutera s\n fångst, kunna de höja
priset och utbasuna samlingarnes stora värde i samma grad,
som deribland förekomma en mängl så kallade nya arter.
Helt annat ar förhållandet med den andra åfvanföre upstälda
klassen af botanister. Dessa se icke så mycket på qvantife-
ten, som fjvaliteten af de upslälda arterna; deras första om-
sorg är derl7)re alt um^ersöka hvilka delar, som erbjuda kon-
stanta karakterer , och visshet härom vinnes ofta forsl efter lång-
variga observationer, anstälda under <ie mest olikartade yttre
förhällanden, hvarunder det icke så sällan befinnes, dels att
de karaklerer, som äro mest i ögonen fallande och fur den
ytliga betraktaren tyckas vara serdeles goda, äro af gan-
ska" underordnad! värde och vida mindre konstanta än andra,
som synas mindre betydliga och vigiiga; dels ock att for-
mer, som vid första ögonkastet synas mycket skiljda och af
hvilka kammaibotanisleme icke skulle tvekat bilda egna ar-
ler, i grunden leda silt ursprung från yttre momenler, vid
hviikas' förändrande de återgå till den ursprungliga formen,
hvarmed de äfven genom mellanformer äio förenade; hvar-
emot andra, som tvxkas vida mindre utmirkta, i sjelfva ver-
ket äro sjelfständiga och under alla förhållanden konstanta.
Det tillhör ej närvarande upsats atl vidare utveckla olikheten
mellan de båda slagen af Botanister eller upgifva de grun-
der, hvarpå den beror; endast del bör tilläggas, att det lig-
creri salens natur och icke kan undvikas, ail myckel sub-
jektivt hos båda kommer alt inverka på upfaifnmgen af fö-
remålen och deras skillnader, äfvensom att delta kanske icke
så' sällan grundar sig mera pa föruifallade meningar, ja blot-
ta hugskott, än det stödjer sig på någon objektiv basis; men
man måste likväl antaga, alt detta subjektiva element ärme-
ra herskande och af vida betydligare inflytande hos kammar-
botanisterna än hos de öfriga. Slutligen bör äfven anmiakas,
att de forras hufvudsakliga förtjenst eoch den är ganska stor)
och det fält, hvilket de egentligen böra bearbeta, bestar i del
systematiska anordnandet af hela grupper och "klasse-r, hvar-

79

emot de eio .vida underordnade de sednare i fräga om arf-
beslämiiingar och allt, som hvilar pa en rent objekliv och
passiv upfatining af föremålen.

Alt Skandinaviens Bolanisler i allmänhet aro att hän-
föra under den klass, som sysselsätter sig med studium af
åen lefvande naluren, är kändt och lätt (örkiaradt; ty genom
saknad af betydligare otTentliga samlingar, äfvensom genom
sina egna inskränkta pekuniära liilgångar och de proportions-
vis ännu obetydligare piiblika medel, som för dem äro alt
tillgå, liksom tvingas de alt, med försakande af det vidsträckta
och lockande falt, dit det för de flesta andra europeiska län-
ders botanisler, ehuru i mer eller mindre grad, är tillatet ka-
sta sina blickar, vända sig till den natur, som närmast om-
gifver dem och åt dess studium helga sina krafler, från hvil-
ket allmänna förhiillande blott en eller annan, al helt och
hållet enskilda omständigheter mera gynnad, då och då gjort
nndantag. Botanikens literatur visar äfven, alt det är inom
kryptogamernas i de nordiska länderna mera rika gebit, som
Skandinaviens Botanister företrädesvis förvärfvat ett celebert
namn. De hafva dock derfore icke torsunimat den fane'Oga-
ma vegetationen, sa vidt det nembgen för dem varit möjligt
att bearbeta delta falt; och fisra arbeten hafva äfven i denna
väg utkommit, som alltid komma alt med rätta iniaga ett ut-
märkt rum i tien botaniska liteiatssren.

Al denna art är den monografi, som utgör föremål för
denna upsals. Visserligen har dess innehcll redan i en annan
tidnina (Kos 1840. ^:o 34) bhfvit rcfereradt , men vi anse oss
det oaktadt så mycket mindre kunna eller böra underlata att
äfven härstädes anmäla den, som den iilgär en af de gedig-
nare och intressantare botaniska afhandlingar, som, under dé
sednare aren i Svergc utkommii. Det slagte, hvars svenska
arter deri afhandlas, är mera än de flesta andra i dubbelt
hanseende spinöst, och har länge afskrackt botanisierne från
att vid detsamma lägga närmare hand, hvadan ock stor o-
sakerliet och motsägelse herskal i frågan om dess arter. I
närvarande arbete hafva dessa, såvidt de höra inom svenska
floran, med utmärkt omsorg och kritik biifvit bearbetade, ut-
vecklade och framstälda, hvarvid Furf. gått en lycklig och
på egna fleråriga observationer grundad medelväg mellan den
äsigt, som vill hä"nfora alla såsom former af några fa arter, och
den Weiheska, enligt hvilken snart sagdt hvarje något af-
vikande individ uphöjts till egen art.

Sedan Förf. lemnat en historik öfverslägtets behandling af
Svenska författare, samt i kortiiet redogjort för de delar, hvari-
från enligt hans erfarenhet konstanta karakterer kunna hämtas,
öfvergar han till arternas beskrifning. Såsom sådana upställas

§0

ii, således 7 flera än som u{jtag;is i sista iiplagan af Hart-
mans Fiora. Diagnoser, beskrifningar och luit. anmärknin-
gar ä!0 niedflelade oih till slut 4 anaiyt. tabeller.

En ulfuriigare redogörelse för dcila arbete anser Ref. öf-
verflödig, lielsl enhvar, som intresserar sig för Svenska Flo-
ran , icke lärer underlåia att anskiiffa sig det; och en egent-
lig kritik derofver kan naturligtvis ej meddelas förrän man i
den lefvande naturen begagnat och pröfvatdet; Ref ansersig
dock böra tillägga, alt det for honom blifvil möjligt alt me-
delst de Itmnade diagnoserna och bcskrifningarna bestämma
torkade sjecimina, ehuru dessa ej varit med urval samlade el-
ler med tillbörlig amsorg inlagda; och då nästan enhvar, som
försökt att efter blotta beskrifningar bestämma formerna af
Jiubus-släglet dervid rakat i villrådighet, så måste han an-
se denna egenskap såsom en icke obetydlig förtjenst hos
när\arande monografi, och haii lyckönskar Förf. alt hafva,
såsom första produkten af sina botaniska forskningar, lemnat
en så intressant afhandling, ii vilken derjemle i typografiskt
hänseende utgör en heder föf den officin, hvarifr;-n den utgått.

III. Mvarjeliaiaila.

1. Oaktadt de milda dagarne göra dock de kalla nrtterna
och brislen på regn att våren framskrider långsamt. Här i
Lund hafva vi hiUintills (d. 23 April) skådat följande blom-
mor: Galanlli. tiiv. d. 2, Crocvs Sus. d. 8, LcvroJ. rcrii. d.
21 , Daphiw i\lpz. d 28. Tnssil. Favf , Veron op. d. 31 Älais ;
Auom.hrp. , V/oia od. , CortjhiS å. 2., Ficarki , Ver. Iicdrra^f. ,
Gcif/pci lut. d. 12, TusfiH Pet. d. 14, Lam. hicis d. 13, fJlm.
caiiip. d. Ii), Pop. freni. d. £0; Ver. ofjr.^ trtp/n;llos .^ Lam.
hiivrm. ^\t\\ 21 Apr. , m. W. /fVi. ^Vyav.v började utveckla si-
na löf den 13 April. Lundar och skogstrakter, der säkert
flera blommor äro utvecklade, saknas tyvärr vid Lund.

2. Bland mäikligare Botanister, som under förra aret äro
döda, vilja vi anföra: Chri.st i an lÉvinr. Fuvch, utgif-
vare af Kryptogamische Gewächse des Fichtelgebiraes m. m. ,
död i Gefrees d 14 April 1839 i sitt ()8 ar. 'A. Sleiuheil
den 26 Maj 1839 på resan mellan I\lartinique och Caracas.
Beum d. 25 Juli 1839 i Tharandl, hvarest han var liotani-
ces Professor. Dessutom afledo 1838: Ad al h ert von C h a-
tnisso, lika utmärkt som Botanist och Skald, den 21 Aug.
— han var född d. 27 Januari 1781 — och Ca. spar 3J a-
ria Grafronfåternbertf, ki.nd genom sm monografi
öfver Saxifraf/a och sin Flora der yor\velt m. m. född o Jan.
1761 fiog i-O böc. 1838 i Brzezina i Bumen.

Eiund, Iryclit i;ii B e rli ngska Bolitryckcnet , i8«o.

BOTANISKA NOTISE

UTGIFNE AF

AI:. SD. I,IKDBI,Ori.

-W 6. JLimd den 1 Juni 1840.

I. Orig^inal-Afliandllng'ar. >:

/. ^Undarsökmng rörande miyra af Linnés omtvi-
stade Svenska vextartev ; af C. J. II ai^tman.^^.^

1. Äfjrostis rubra och A. canina L. Fl. Sk. ed. 2.

Wf följande anledningar anser jag den arl , som numera
allmänt kallas Aqrostis canina , vara Linnés A. rubra, och
Linnés A. canina vara A. rtdr/aris [3 aristula Handb. i
Skand. Fl. ed. 3.

Afjrostis rubra beskrifves af Linné furst i Fl. Lapp. nn-
der n:o 46: ''''panicula inferr.e vvrticiUatim taxa, svperne
confraefa. — ■ Dnin floret .sfciinduni vrrticillos expticatur ,
horizonialiter paténs; contracta snperius.^ — I Fl. Suec.
ed. 1 är diagnosen: ''''ponicutfB parte flor ente patentissima ,
petalo exteriore tilabro terminato arisfa tortiti recarva;''^
hvilken diagnos bibelialles nästan oförändrad i Linnés sed-
nare arbeten. I Spec. Plant. ed. 2 innehåller den korta be-
skrifningen: '^panicnlre. verticitli florente.s horixontales , non-
dnm florentes contracti (juasi in spicam , deflorata tota ru~
bescen.f.'" — I Linnés eget exemplar af Spec. Plantar. har
Prof. Adam Afzelius funnit vid A. rubra följande af Linné
handskrifne till;'gg; ^ ruhjatissinvim fj ramen ^ florens panicida
patentissima , defloratnm anrpisfissinnim , autumno totum ru
örum.''^ Något af Linné namngifvet e.\em| lar af Af/r. rubra
hafva Dryander och Afzelius icke funnit i dess Herbarium.
De omständigheter, vid hvilka Linné s;!ledes hufvudsakligen
fäslat sig, äro blomvippans beskalfenhel och färg. De inträ/fa
äfven vi>'a bättre på vår nuvarande canina än på vulyaris
(A. rubra /AV/. Fl. Su. ed. 2), hvilken sednare har vippan,
afven deflorata, aldeles öppen Cpan. late pyramidata, ra-
mulis diveryentibus''' Hy. 1. c.) och färgen mera gråbrun än röd.

Linnés beskrifning af A. rubra passar äfven ganska väl
på Af/rostis borealis Un. (A. rubra Wy. Fl. Lapp och Fries
Mani. 2), ett gräs, som ännu är ganska svart att säkert
skilja Iran vår A. canina och säkerligen af Linné aldrig der-
ifrån , d. v. s. från hans rubra , kunnat urskiljas. Då härtill
kommer, att Prof. Wahlenberg ej fann vår canina i Lapp-

M

marken, der dock Linn; först aniniirkl A. rnbra cLaches,
Lapp. 2, paS- 91: "« (/rass irith a s/rnder chtrkcoloiired pa-
nicle, approachhiff to t lie ^tem ,'^ sedan iiplagen i Fl. Lapp.
som citeras till A. ruhra i Fl. Siiec. ed. 2), följde aanska
otvunget att A. boreolis skulle anses vara A. rubra L. och
A. canina L. något annat. Hfaemo! förekommer dock att
Linné såsom ofvan n;nines, nästan omöjligen kunnat skilja
2:ne arter, som nutidens micrologie näppeligen förmår be-
stämma. Vidare kallar Linné A. rubra ett allmänt gräs: ''in
pratis depressis iibhpie^ Fl. Sii. , ^'"(jramon ViiU/atissimtiin''' i
Handskr Ant., afvensom A. rubra. anfures i nästan alla spe-
cialfloror Linné utgifvit i form af Disputalioner , såsom Her-
bationes Upsalienses, Flora Anglica, Fl. Danica., Flora Åker-
öensis, afvensom i Demonstrat. plantar. in Horio Upsal. (jemte
A.stolotuf.). hvilket antyder ett vida mer lUbredl gräs än A.
boreaUs, som hiltiUs endast blifvit funnen eller utredd i Sve-
riges nordligaste provinser, samt i Smaland och Halland enl.
Fries. Tsar härtill kommer att var A. canina verkeligcn fin-
nes i Lappmarken, älven den nordligaste, såsom ofta s;nd af
H:r Kyrkoh. L. Laestadius, så furfaller dol inkast, som hämtas
af localen , ehuru det gerna medgilves, all Linné lika lätt
kunnat lörsl påträffa A. borealis; något som ej kan afgöras
och inaenlins belyder, om del kan <iöras probabelt att Lin-
nés canina är A. rulf/aris p'. Tvä; I om masle man i detta
fall sluta, all Liiuié anlingen alls ej känt vår A. canina eller
ock enl. min förmodan innefattat både denna och borealis i
sin rubra. Att Linné förr haft reda jå A. canina (hans rw-
bra) j än på den lörsl år 17 55 i Fl. Su. nämnda canina sy-
nes naturligt, da den förra nästan i alla trakter bekläder
hela sträckor och kan kallas ruhjatissima , när den sednare
(om min förmodan att den bör sökas i A. vuhjaris är rigtig^
på sin höjd här och der kan kallas copiosa.

Linnés origliga beskrifning pa kronborstens plats hos A.
rubra: ''petalo exieriore terniinato arista torfili recwva ^'^
är troligen lånad af Scheuchzer, som har: 'f/lnma alterutra
in arista ni apice sno terminatnr'" — samt kallar den vidare:
tortileni <5' aliquantisper recurvaui^ '■'}. Delta lan är sa myc-
ket möjligare, som Linné försummat inlägga vexten i sin sam-
lino" en vårdslöshet, som ofta händer med de allmännaste
vexterna. Del af Scheucliz. beskrilna gräset är dock lör oss
främmande, näml. Milium lendifjenun , enl. Smith och Tri-
nius. Scheuchzer hade sitt exemplar frän England och cite-

*) Äfven passande {.å vår A. canina, iivaruire niisslagel är sä myc-
ket ursägtligare. Scheuchz. lig. T. 3, f. ii G är ock snarlik en
lamulus af J. canina.

»5

rar Ray, hvars synonym Srnith haft läll att bestämma. Det
införes afven af J.inné, som dock synes Iiafva anat något
misstag, då han i Sp Pl. ed. 2 utesluter både Scheiiclizers
och Ray's synonyma, ehuru han åter, troligen efter Hudson,
som åfven med A. rubra förstår I\Jil. lendhf. upptager Ray's
synonym i Mänt. 2. Detta synes bevisa att Linné ej lemnat
det svenska gräset synnerlig uppmärksamhet, i sednare tider
upptagen af vigtigare saker.

Affrostis cnnlna L. beskrifves först i Fl. Su. ed. 1 i til-
laggen: '''cahjeibus colomtis 3 pctaJorinn arista dorsali , re-
curva:' — I Spec. Plant. ed. 2 tillågges i diagnosen: "c?//-
mis prost ratts subramo.sis /^ samt i beskrifningen : 'remota
purpurosccntp. (colorp) lucens focUiiis observatur qnam pro-
xirna:'' — I Sysf. Plant. ed. XII tillkommer: '''panicnla elon-
ffata smpiiis , raiHulis coarctafn pnrpiirasccns , arista seta-
€ea , alba , floscuh dvplo lontpore , rccfa , media notata qe-
nicnlo fusco:' — I Praelectiones in Ord. Nat. ed. Gieseke p.
3 47 säges: 'V/r/ bosin habef parvam ar/stam, qnam von ha-
tet Hotonifera , alias similliina ; sola decnmbit , pluribiis ta-
nten cincfa er ii/ ilar.'''

Första diagnosen passar visserligen äfven på vår canina^
men lilhiggei i Spec. Plant, kan endast undantagsvis gälla
om denna, som väl sällan har ciilmos prostratos subramo-
sos; en egenskap, som är så allman för A. vuhjaris , att den
med skäl blifvit intagen i diagnosen. Äfven jemför Linné
icke A. canina med A. rvbra (hvilket ovilkorligt bort ske
om A. rubra vant borealis) , utan med A! stolonifera , med
h v liken (\^\\ är si tu il Urna.

Prof Afzelius säger ock: A. caniua L. Herbar. qua co-
lorem, habitam et sfaturam est omiiino simitlima A. stoloni-
fercE, in collibns vulrjari:' Äfven äro A. vuh/aris och stolonif.
ännu svara alt altid skilja, då caniua Oi^h stohnifera aldrig
kunna förblandas.

Dä man vet huru borsten på A. rnJgaris ^^ varierar från
liten och omärklig till dubbelt längre än sitt petalum (flos-
culum L.), så förklaras de olika "uppgifterna: då den blir
lång, är den ock något böjd, ehuru ollast ''recta;'" alba är
den altid. Hos nutidens A. canina är den altid, så ofia den
finnes, lomja et ijenicidata och nedom knäet mörkare. "P«-
nic. eloufjata srepins , ramvlis coarcfata'' synes antyda en
tätare vippa, sådan A. vuhfaris ofta äger. Huru A. vnJq. då
den vexeF i tufvor blir nästan upprätt och spridd nedliggande
enl. Praelect. vet hvar botanist. Föga eller intet, utom må-
hända färg och andra obetydligheter, kunna lämpas på vår
nuvarande canina.

84

Att I.inné kunnat, mot sin vana att snarare förena ån ål-
skilja närslagtade vexlcr, likafullt göra en obetydlig variation
till art, kommer sannolik! deraf, at han efter Sclieuchzer an-
sett aristans när- eller fran-varo af synnerlig vigt, hvilket sy-
nes deraf alt han i Spcc. Plant, antagit denna omständighet
till grund för slägtets indelning. Denna karakler faller också
lätt i ögonen, att det skulle vara \ida oförklarligare huru
han kunnat skilja A. horedlis från vår canina , mellan hvilka
endast omärkliga och comparativa skiljemärken finnas. Af-
zelius beskrifver Linni'is exemplar af A. sfoloiufera (mtå
tillägget: "'aquaticcC) såsom: ''''(jramen marjnum foViis longis
lailsque ef. paniciila densa svbvcrticillafa , sim! le A. olbre ,
qu(B tamen prceter colorem album habet etiam panicnlam
ramiffos(/ur hmtfiores^'' Alt Linné i Fl. Suec. förblandat A.
vuUjaris miitlca med A. stoloniffrn under sednare namnet
är nästan säkert; afven anser Prof. Fries i Fl. Hall. och Mänt.
2 A. stolonifera a L. Fl. Sa. ed. L* vara förstnämnda ; af
Afzelii beskrifning synes att l>inné i siit herbarium haft A.
stolonifera och icke vnlf/aris förvarad , hvarföie han så myc-
ket lättare kunnat anse den med borst försedda och i öfrigt nog
olika A. ndtiaris [j ^-ksom en egen art och kallat den canina.

Orsaken till namiiels liyltnrng af sednare författare på en
annan vext ligger tydligen i Sclicuchzers synonym vid Lin-
nés A. canlna. Jag vill ej bestrida dettas behörighet, ehuru
den hufvudsakligen beror pa ligui;e beskaffenhet, hvilken af-
viker från Aijr. vuh/aris. Hvad fasclctdl folior. radicaVmm
och de öfrigä karaktererna vidkommer, kunna former af A.
mdfjaris visas, som i allo fullt motsvara Scheuchzers beskrif-
ning på den s. k. A. canina. j\Ien äfven med antagande af
synonymets riglighet, synes Linnés första misstag att tillägga
A. rubra (vår canma) ett orätt synonym (Mil. lendirjerum),
lätleligen kunnat medföra ett nytt, da han sedermera sökte
synonymer för sin canina; och med förbiseende af ligul©
form, hvarvid Linné aldrig fastade sig. passar Scheuchzers be-
skrifning fullkomligt så väl på A.vuUjaris [i som på A. canina.

Imellertid , sedan namnet canina öf^er hela Europa är
antaget for den allmännaste arten, ehuru enligt anförda grun-
der troligen elt misstag, bör detta namn bibehållas; men att
flytta dess ursprungliga namn, rnbva, af Linné tillagdt en
öfverallt allmän vext (^Hndfjatiasima) på en vida sällsyntare,
hvilken det är oNisst om Linné någonsin känt, åtminstone
som art aldrig af honom kunnat bestämmas, synes vara en
ny origtighet, hvarlore jag i Handboken föreslagit namnet
horealis för den nordiska formen, hvilken ännu icke blifvit
funnen eller iirskiljd i sydligare länder än Sverige.

So

2. Bidrag till hestunnnande af de olika begrepp,
som innefattas under varietets-benämningen ; af

E. Fries. __ ' cForts. fr. ii:r 4X'

Vi indelade aiifuiändiingarne efter det organ som furän-
dras; afarlerna, der mindre något viss! organ i'n hela vexten
furändras, böra indelas efler deras grundorsaker, neml. uti 1}
temporela, som liafva sin grund deriili alt frön kommit att
gro vid en atypisk tid o. s. v. (hvaraf Hyoscyamvs aijre-
stfs, Viola bicolor , Cardamine Inrsuta ckmdesiina m. fl.
npkommit och i allmänhet de flesta 'annuela och bienna vex-
iers afarter) ; 2) .slationcla eller efter vexeslällels mångfaldiga
olikheter, hvilka äter mera visa sig hos perenna vexter (den
väsentliga skillnaden, som visar sig mellan annuela och per-
enna vexters varicteter, är här ej tillfälle afliandla, blottan-
tyda atl grunden derlill är, att de furra aldrig reproducera
sig genom knoppar, hvarföre olika stationers mångåriga in-
verkan icke eger rum, ty fröet forlplanlar normalt alltid
stamformen). Vanligen nöjer man sig med att lösligen an-
föra bördigare och magrare vexestäde, som förklaring för
varieteter; jag känner likväl iiKjeii verkliff rarietet (endast
individuela ofikheier), som deriif uphcmmit , men många af
jord-grundens keniiska (såsom kalk-vaiietclcr, sandvarieteler)
och fysiska beskalfeniiet, i hvilkct fall upvexandet under
ett så olika medium, såsom vatten är frän luft, är det vigti-
gaste (hvaraf P öl ij (jonorum flesta afarter); och liksom rin-
nande vatten frambringar en" annan afart än stillastående (f.
e. Potarnofjeto7iei\ iSaf/ittaria), så upkomma på lokaler, blott-
ställde för beständig luftström, afarter skilda frän dem som
vexa i lugn; desso sistnämde, såsom Vcrouica maritima, stå
pa öfvergangen till 3) klimatcris/ir afarter, Inilka aro de
mest utmärkte och ofta svara atl skilja från underarter, eme-
dan då stationela afarter tillika med stationen inom ett ringa
omfång kunna förändras, lilliiöra de klimateriske bestämda
regioner, inom hvilka de äro constanle, men fuljer man dem
under den ena regionens öfvergang till en annan, så finner
man ock tydliga mellanformer. En annan viglig omständig-
het är, att underarterne mest hafva samma geografiska ut-
bredning, som hufvudarlen; då motsatta förhållandet eger
rum i afseende på klimateriska afarter. Hit räkna vi alla
afarter, som hafva en bestämd endast nordlig eller sydlig ut-
bredning, flera till Vesterhafvets region horande; äiVen som
alla fjäll-afarter af laglandets vexter. För hvardera af dessa
särskildt kan en allman karakteristik framställas, men den
hör icke till närvarande ämne, blott att anmärka, atl man
här måste akta sig att icke utsträcka denna analogi till con-

se

sequens-makeri , så atl nian f. e. ej anser hvarje fjällvexl för
afart derför att den har fjäll-varieteternes yttre pregel ; f. e.
Arnica alpina synes visst sta i samma förlinllande till Arnica
montana, som Aparqla autumn. Tara.rari till den vanliira ;
men att deraf sluta, atl de bada förslntimnde ej borde skiljas,
Tore förhastadl. Sa utmärka sig Ghjcrria niarithna, Fcstnca
durinscula occ/d., Anna-ia maritima ni. (1. just genom den
lijxiirierande stolon-bildning, som iir cll utmärkande (iiag i
vegetationens skaplynne vid Yeslhafvet (den blida höst- och
vår-temperaturen gynnar denna), men då den normala Oly-
cevia distans etc. der förekommer tillika, så tvekar jag, att
det år rätt endast at analogier slula, att de böra furenas. Mig
synes det åtminstone vara en lika naturlig slutsålts, att de
vexter, för hvilka en sådan bildmufj ar innjot jwrmalf, må-
ste vara inskränkte til! den region, som är gynnande f.,r en
dylik bildning såsom Arnica alpina till fjällen , Arnieria
maritima till Vesterhafvet. (Tyskarnes Arnica montana al-
pina synes vara nagol helt obetydligare än vår art, liksom
deras Aparyia Taraxaci Iverloni är vida båtde ån v;;r}. Yl
hafva många exempel, att en bildning, som (örelrädesvis till-
hör arterne i en region, anlagcs äfven af främmande, som i
den intränga. Så f. e. hafva alla de egentliga fjäll-pilarne
blad och blomning (med bladiga hängeskafl) samtidige, men
äfven andra arter, f e. S. nir/ricans , S. caprca ^ S. dcpres-
sa , S. hastata m. fl., som i Skåne blomma på bar qvist med
oskaflade bangen, fa hängena mot INoruen allt mer och
mer samtidiga och slutligen i fjällregionen älven bladigl skaf-
lade; så afviker ock -^\ majalis AYhlnb. Lapp. från S. arbu-
scula 1. c. Dessa förhållanden lata icke blolt förklara sig,
utan äro äfven nödvändiga (öljder af den klimateiiska olik-
heten; ty i södern kommer vårvarman småningom, afbrulen
genom flera recidiver af vinterköld , hvarföre endast hänge-
nas mera utbildade knoppar utvecklas, da i högre norden
vår- och sommar-varma i förening samli(iigt ulACckla blad
och blomning. Flera Saliccs, soin i Ijällen alltid hafva blad
och blomning samtidiga, få de sednarc tidiga, odlade i sö-
der; se f. e. Willdenows Berl. Baumz. öfver S. MuJfeniana
eller ylobra o. s. v. — Yissa slägten synas mera benägne
att bilda lokala, andra klimaleriska afarter, och da bada före-
komma, såsom bland Sa/icrs , underordnas de förra de sednare.
II. Sedan vi nu antydt skillnaden cmcllåw artförändrin-
f/ar och afarter, hvilka båda 'i sann mening endast kunna
kallas varicleter, återstår alt afsöndra de öfriga bildningar,
som vanligen äfven riknas af en del til varieteler, af andra
åter till egna arter och i sjelfva verket äro ett medelting imel-
lan båda, nemligen Underarter (Subspecies) och Bastard-

87

arter (^Hybriditales). Råda afvika från varieleter derigenom,
all de vpliowmlt af våf/(m inre orsak och ide kunna för-
klaras af na f /ra tji t re r.tornenlers inverkan , och alt de icke,
afven updragne gciiom frun, liillills åtminstone, låtit redu-
cera sig till stamformen.

C. Underarter (Subspecies) , vanligen kallade beständiga
förändringar (varietates conslantes), en conlradiclio in ad-
jeclo, iiro af alla hithörande begrepp det svåraste att riktigt
bestämma — och synes ofta endast vara ett provisoriskt sätt
att betekna en voxtform, som man icke med säkerhet kan af-
göra, huruvida den är art eller icke. Från båda slagen af
varieleter .skiljas de genom ofvan antydde förhaJlander, samt
specie-lt från .-^/r/r//'/' derigenom, alt de förekomma under sam-
ma lokala och klimateriska fiirhallander med slamarten, så
att de icke kunna anses bero endast af dessa. — Från
närbesJätjlade arter (species affines) skiljas de åter derige-
nom, alt de, sa vidl man känner, icke hafva nåijot ef/en-
domli(/t i sm historia , icke keller ännu *) känner riCujra så
väsetkVuja. skilnarler , som berdttitja autar/a dem för egna
arter , emedan dessa kännetecken^ fast hos underarlen hittills
konslanie, vanVujen äro sådana, .som hos andra, arter anses
vara eller äro underkastade förändring. — Tills dessa för-
nållanden blifvit nlredde, då de aniingen blifva - crkliga ar-
ler eller endast afarter, kallar man dem nndera.ter. Det är
ock ganska troligt, at de! gifves verkliga sådana bildningar,
som »pkommit af en annan art genom för oss oförklarliga
förhallanden, hvilka sedan lixerat sig [\\\ beständiga typer el-
ler, som Linné säger om flera närbeslägtade arter, endast
äro' 'Hemporis fllioi.^ Hvad vi nedanföre komma att anföra
om konst-produkter lorde till någon del nplysa djtla förhål-
lande. (Som underarter ville vi f. e. betrakta de numera be-
slämdt skilda mennisko-racernc). För var del äro vi öfver-
lyga:!e, atl hmgt liera arter på detta salt upkommit än de
djerlvaste hypoteser furmodat iNecker , och i en viss tid äf-
ven Linné, anlogo all ursprungligen endast en art af hvarje
slägt var skapad — jemför *.S>. Liter. För. Tidn. 1: c), men
praktiska Bolanislen måste hålla sig vid erfarenheten, och nu
antaga fur art, hvad nu är bestämdt skildt, och uplåta sen
åt teorierne, mellan hvilka någon öfverensstämmelse ej är att

*) Man kan betrakta en ve.xtform os gånger, men först den ioo:de
/inna den verkliga Kaiakteron. ttnru mänga väsenlliga karakterer
lialva icke törst f sednare åren blifvit upläckte på vexler , som i är-
huiidiaden varit bekante. Då man derioie hos en ve.vt finner de
angiiiie skillnaderne osäkra, bor man icke deiföre strax reducera
den, utan söka ujjp nija läsenlliiinre, säsom Kocli gjort i ioo:de tals
fall; liäruti återstår mycket att göra.

SS

hoppas, all efter sina hypoleser upgöra deras genealogi. Den
som skrifver verldshistorien far icke förneka nu mera Ame-
rikanska staternas sjelistandighet , fast han känner deras Eu-
ropeiska härkomst; pa samma grund, fast all liknelse hallar,
syntiS icke Nalurhislorikcrn bura förneka furvandta arters
sjelfständighet , så mycket mindre som han ej historiskt kän-
ner deras ursprung. Da miin vet, at så mangfalldiira arier i
naturen äro utdöda, så torde det äfven vara billigt tiller-
känna naturen ännu en fortfarande skapande kraft att ersätta
dessa genom nya arior, icke omsdelbart frambragla, utan
-genom de lefvandes fria utbildning uli bestämdl olika rikt-
ningar.

Vi hafva hittills hufvudsakligen fästat oss vid begreppet
underart och dervid upgifvit dess väscnlligasle skillnad frän
verkliga, fast närbeslägtade, arter vara saknaden af histo-
ria. I Svenska Litavatarför. Tidn. L c. hafva vi vidare
sökt uplysa flera hitliurande förhållanden och lillika Ujigifvit
skalen, hvarfure vi belrakta flera, som arter ansedde Gale-
opsides , Solana m. fl. (Orobancltcr , Fedlcr o. s. v.) endast
som underarter. — Dessutom skulle vi vilja som underarter
iiptaga alla sådana, om hviika det ännu icke är oss fulU
klart, huruvida de äro konstante eller icke; ty det är sär-
deles vigtigt alt atsliilja livad man bcstamdt. vet frän det
man blott anser sannolikt. Ty hvaraf härleder sig del stän-
digt herskande misstroondel mot de flesta furfaltares arire-
duktioner? Val till en del deraf, att liklielerne undgå ingen,
men många verkliga skilnauer ofta åtw skarpsynlaste , hvar-
före mången 10 gånger reducerad art slutligen ändå befun-
nits ganska go 1, — men hufvudsakligen deraf, ait de sam-
manblandat livad de verkligen sett sammanflyla med det de
förmodat kunna sammanflyta, hvaraf den sanna erfarenheten
varit utan all frukt och nytta. Nybörjare kunna väl iinna
mången vigtig skillnad, men knappast någon riktig reduk-
tion af allmännare goJ kända aiter, ty karakferernc förvilla
och kunna försvinna ulan all någon verklig öfverg.ng eger
rum. Si har handt mig, oaklal all försökt varsamhet, med
Cori/dalls fabncea. Jag förde C. solida frän Skåne lill Små-
land, på mager jord fick den der bracteas integras och alla
upgifna karaktcrer af C. fabacea ; men den var derföre icke
C. fabacea , utan C. solida bracieis integris. Det var mig
då ännu icke klart, att artbestämnbuj var oberoende af eller
är nå/jot lunjre än karakterer. Alla våra Corijdalis arter
variera bracieis palmatis o 'h bracteis inteijris — och just
dessa analoga former, i stället för att ulgJra öfvergångar,
bevisa, att do äro trenne verkliga arter.

Sf9

Af det anförda ;;r likväl icke' meningen, att man blott
skulle se efter huru \extformer af olika furfatlare betraktas
och då man finner någon hos en som ait, hos en annan
som varietel, ga en medelväg och anföra den som underart.
Kan nian icke sjelf begära svar af naturen, så svare man
icke sjeU' elter sitt eget tycke. Ihw torde vara platsen fram-
ställa en anmärkning. Det har varit liittills vedertaget, att
nästan alltid iiänfura hvarje af andra bestämd ny art, som
man icke känner, s.som varielet till någon bekant. Sa hiin-
fdrde Liljeblad i forsla editionen af sin Flora Melica imi-
ftora Rctz. till M. mdans ^ Tus.silmjo A-puria till 'J\,'ssiUff/o
alba, iUudlann pulchvila S\v. till O. Coitauriiiin o. s. v.
Del har sedermera bliivit ett sä anlaget bruk, ait efter nå-
gon yllre likliet hänf(jra andras arter (ill någon annan bekant
(f. e. vår ISaybta clliaia fursl till S. apetala , sedan till S.
viarithna , sist till *S'. procumbcns ; eller Epilohiiun virf/afum
successive till Epil. pnlnstrc , irh-cKionam , puhpscfm<) , att
man ofta icke ens synes inse, alt sadani förfarande <r orätt-
vist eller kan vara oriktigt, och alt livarje reduktion efter
gissning är beslänidt skadlig ''■). Jag hisr dercmot trott den
grundsals vara riktigare, alt i fråtjan om hvarje vrxfform,
.som Dtaii ej ^Jt^lf i naturen Ininnat iradersöka . följa dem
,win drront döiama efter anlopsi. År deras oii.döme oriktigt,
så står det for deras egen r; kning. Anser inan del osäkert,
sker ålminslone ingen nytta, att sätta blott en ny gissning i
stället. Eser man intet furlroende för andras omdöme "är
väl bäst aldeles förbigå den ifrågavarande vcxtcn.

Innan vi lemna underarlerne är nödigt anmärka, att vid
deras skiljande Iran afarter intet afseende far fästas, hvarken
pa mera olika utseende eller vigtigare karak!erer. Antager
man f. e. att Carcx rotundata , C faxa, C. (jUireosa o. s.
v. af olika lokala ocii klimateriska orsaker uiikommit af C.
ampiillacea, C. iiinosa, C. ile/eonaxtes ni. fl. (släglet Carex
har en mängd sådana bildningar), så bura de betraktas som
afarter, icke underarter; da derernot de med Soiauuni ni-
(jnunj GateopsLs- Tetrahit o. s. v. furvandta former, såsom
alltid förekommande oförändrade under likartade förhållanden
med stamarten, ehuiu mera lika åaw (emedan de dfi-en ära
typisl,e, icke urarlaue) , blifva underarter.

D. .^ai7«/Y/-.//"/^y (Hybriditatesi öfverensstämma väl med
underarter i de ofvan angifna gemensamma kännetecken ^

^ *) Liksom det vore o vik lig t , att af gissniiiir eller analogi iiplaga en
vext som iaiie-iisit, iuiian den verkligen lunr.ils, äiven om den se-
dermera skulle linnas, så äro dylika reduklioiier , älven om de se-
dermera bclunnos sanna, oriktiga såsom anticiperade.

90

men skiljas brstämdt och klart (jcnom sin upkomst af tvemie
ii(irb(',sl(i(/tude arters inbördes befrulitninff (mellan icke när-
besläktade , livilket I.inné likväl äfven antog i sin Dissert.
de Plant, ilijbrid.^ eger sådan icke rum). De slä midt imel-
lan båda starn(Oräldrarne, utan all man kan föra dem till nå-
gondera; något sådant medeUurhållande eger icke rum med
underarter, som blott närma sig en, och snarare mer afvika
frän de ofrige , och ej sällan ega aldeles egendomliga känne-
tecken. Hybriditcicr äter ega inga karaklerer, som ej finnas
hos någondera af föräldrarne eller som ej upkommit genom
deras olikheters förmedling. Derlill kommer alt bastard-ar-
terne sällan sjelf^a gifva groende frön, hvarföre de föga
ökas, alllid ferekomma mycket spridda och sparsamt, och
vanligen efter någon tid utdö, såvida icke en ny befruktning
mellan slam föräldrarne eger rum. Derföre halva de också
ingen egen historia, ulan sluta sig an till den ena, än till
den andra af dessa. Att sätta bastard-arterne på samma li-
nie antingen med varieleter eller med verkliga arter, s;isom
af de flesla nyare brukas, är i vår lanke bestiimdt iika orik-
tigt ; de ulgöra vexlbildningar iif en alldeles egen ordning,
som, då del liybrida ursprunget är bevisligl, böra på eget
sätt anmärkas i systemet.

Teorien öfver en del vextformers Isybrida ursprung, länge
anad, slutligen klart insedd, r/.kade snart i misskredit genom
öfverdriflen i sin lillanijning. Efter den ytligaste yltre likhet
aniog man hybriditeler mellan de aflägsnaste vextcr f. e.
Chenopodiinn liijbridmn af Da t ur a Sfra/uonium och Cheno-
jjodiuni viride ; Al nits incmui pinnat a af Sorbiis avciiparia
(som blommar först frampa sommaren) och Alnus incana
(som blommar under snösmältningen så all sjeKva blomnings-
tiden lillräckligen ulvisar orimligheten) o. s. v. *). ^ujner
är dess verklighet genom direkta försök satt utom allt tvif-
vel; konsten har icke blott frambragl en mängd sådana (f. e.
af Pelargonia) , utan äfven lyckats efterbilda några i natu-
ren förekommande I. e. af Ditjitahs och Verbasca. Det lyc-
kas deslo lättare, ju mer näVbeslåglade föräldrarne äro och
endast de mest närbcslägtade fortplantas genom egna frön.
Möjeligen kunna, f. e. bland Saiices iCanis), närbeslägtade
arter derigenom blifvit så sammanblandade all arternes åt-
skillnad nu icke mera ar möjelig; liksom hybriditeler ofta
oriktigt blifvit tagna för öfvergångsformer mellan verkliga ar-

*) Af denna beskaflenhet äro iiäslan samtligé de i Linnés disserlatiou
de plant, hybrid, anlörda exempel, ulom de, livilka såsom Xero-
nica liyhnda m. (L endast äro Idiläliiga alvikelser Iran någon an-
nan art.

91

ter. Man akle sig likväl all anse alla inedel-arler för ba-
stard-arfpr ; så t. e. är Sorbu.s hijlvida en verklig art med
egen historia och olika geografisk lUbredning; del är endast
den tillfälliga likiieten i bladen, som vallat att man gissat
den härstamma tillika från S. aiicnparki. Nyaste författare
äro allt for frikostiga, alt lag;i uppenbara varieteter for ba-
stard-arter f. e. (r. i}hlli(fjo ochroicucutn (vid Fröbokc i Hal-
land, der den ;:r högst ymnig, finnes ingenslädes G. Molla-
f/o (i i hela nejden); icke iialfien af de Isybridileter Dccati-
doUp npiräknar i sin Ve.M-lysiologie äro sadane, utan endast
afarter. I sydliga länder, der slägterna äro mera arlrika än
hos oss, äro hybriditefer icke så salisynla; i Sverge hafva
vi få fullt bevisliiit varande hybiiditeter f. e. Vrrbascnm se-
7n'u{i<jrnni och V. colliinim, Cirsiuni decoloratam , Geinn iu-
termediinn.

Ui. Nu återstår en tredje afdelning af vextformer, som
afven vanligen utan urskilnad räknas till varieteter, men äf-
\en uppenbait afvika 1'ran de fyra redan anf';rde bestiunnin-
gar, deiicenom ait de äro mera tillfälliga anomalier, som
strida mot hvarje arts och således hela släglets typiska för-
hållanden. De äro äfven af Ivenne slag:

E. iSlissbiiduuKjor (Monsli ositates), som upkomma genom
delarnes furvexning, ofullkomliga eller ofverbildade metamor-
fos, såsom elt organs öfvergående till et! annal o. s. v. I
alla vexifysiologier finnes tillräckelig underrättelse om dessas
mångfaldiga slag, och Erif/chuaim , Jofjcr m. fl. hafva utför-
ligt beskrifvit dem i egna arbeten. I vegetativa syslemet fö-
rekomma de mera sällan (f. e. caidh fusckiius) och äro då
föga fiirvillaude ; men i fruklifikations-systemet uphäfva de
sjelfva generiska karakleren, sa ait egna slägten af sådana
blifvit bildade t. ex. Orvala , Pr/oråf ^ a[l fortiga en mängd
exlra-eurojjeiska. Det kan icke vara vår afslgt, alt här af-
handla dessa, blott att anmärka alt for systematiska Botani-
ken äro de af föga intresse, såsom helL och hållet atypiske
och sa inkonstanta, all anan vanligen finner dem på samma
stånd eller Iran samma orl med åan. vanliga och således
nlldeles icke böra iiptcn/as .såsom varicleter , likaså litet
som man kan antaga nugra egna varieteter af menniskosläg-
tet efter alla dess möjliga lyten. Således böra bland varie-
leler uteslutas Geitm Ittjbridtini Wulf. , Linaria vidtj. Peloria
(analoga former äro icke blott funne hos de fleste Lin ar i en ,
ulan äfven hos andra Personata') , Piantago major rosea
Menyanthes irifoliata paradoxa , Saxifratja. stellaris como-
sa , t/ibidösa b f ominor i\{ f/ierarirr och andra Synatdlierfe ,
androtpjnska. amenter bland Saliccs. Hit höra ock alla dub-

92

bla , vivipara och prolifereiande blommor o. s. v, I syste-
matiska arbeten böra sådaue aJdrUj stirshilåt amnärhas (på
sill höjd i en observation), men IVr Fysiologien äro de af
verklig vigt och inlresse — och frän dess synpunkt betrak-
tade kasta de synnerligt ljus på Systemet genom furklarande
af de metamorfoserade delarnes ursprung och betydelse.

(Forts, i n. n:r).

3. Om de knrahterei' , som kiunta tagas af Semi-
na, vid bestämmandet af ilnbas-artertie ; of J.
Ar r hen i u s.

Frukten, såsom slutresultatet af ett helt föregående lif,
och uti sig inneslutande rudimenterne lill den blifvande vex-
ten , måste naturligtvis efler de olika egenheterna hos de olika
arterne visa sig helt olika. Då det vegelativa systemet, från
hvilket man vanligtvis håmlar arl-kånnemiirkena, hos ett och
annat slägte framler, i följd af silt beroende af yttre momen-
ter, så olillfurlitliga karaktcrer, at man stundom furlvitlat om
möjligheien att kunna bestämma arterne; visa fruktidkations-
delarne, om man ger akt pä dem, den specifika skiljaktig-
helen likasom in iiuce conceiilrerad. ''Wlinimis partibus , per
tottnn natnr(p cainptrm , cprlUndo oiwtis innit It nr , qnas qid
futfit , naturam pariter fii(/>t,'"' yttrade redan Linné. — Vi
anse denna sats aldraminst har serskildt behöfva bevisas,
utan anhålla endast att exempelvis få fästa uppmärksam iieten
pa åew. olikhut, som företer sig mellan scmina hos de Kubus-
arter, vi varit i lillfälle att observera.

Frukterna hos slägtét Rnbus utgöras, som bekant är, af
flera små stenfrukter, förenade till ett oegentligen sa kalladt
bär. Detta bar siller fästadt på en mer eller mindre, van-
ligtvis betydligare ulvidgad och upsväld torns y hvars skilj-
agtiga beskalfenhet lemuar goda karakterer mellan hvaran-
dra närståcndo arter. Vid sjelfva frukternas färg och smak
har man i allmänhet fästat sig, utan att närmare undersöka
deras vidf.^stning vid torus. Ännu mera har man förgätit
taga i betraktande spmina , eller de i hvarje småfrukt inne-
slutna kärnarne, hvilka tvifvelsutan Icmna säkra och ofelbara
karakterer, synnerligast som de visa bestämda skiljaktighe-
tgp. _. Som jag 'icke varit i tillfälle att höst-liden , da fruk-
terna äro moiina, undersöka mer än en del af vara Rubus-
arler, meddelar jag här upgift öfver dem vi observerat. Min
afsigt härmed är ij att få mina egna observationer constate-
rade; 2) att vinna uplysning om förhållandet med de arter,

93

jag icke Tarit i tiilfälle att undersöka, och 3) alt ytterligare
fasla Svenska Bolanislernes upmarksamhet pä detta högst in-
teressanta, ehuru hittills hos oss försummade slägte, af hvil-
kel tvifvelsutan ännu flera arter framdeles torde vindiceras
vår Flora.

Svårligen hirer en enskild Botanist fä tillfälle att besöka
alla vara Provinser; och äfven om han hade tillfälle härtill,
skulle likafullt mången local undgå hans upmarksamhet. Det
är derföre al högsta vigt, att alla observationer, som öfver
ett ifrågavarande ämne på olika orter blifvit gjorda, eller
ytterligare komma att göras, icke säsom en enskildts tilliiö-
rishet undanhållas allmänheten , utan tvertom olTenlliggöras,
för att sins emellan profvas och granskas. Naturvetenska-
perne fordra framför allt, alt dess idkare göra gemensam sak,
och med sann liberalilet städse räcka hvaran(ira en broder-
lig hand. Conjvncta ralent är en oomkuUkastlig sats, och
det är Iran deiina synpunkt, som jag med tiliförsigt vänder
mig till Sveriges samtelige Botanister, for att fa utredt,
hvad som annars måhärfda en längre tid torde furblifvit
oafgjordt.

De buskartade arlerne af slägtet Rubus hafva semina re-
ticulafo- 1. vcnoso-scn/posa , och efter fröens form kan man
uppställa arterne pa föjande sätt:

A) Semina ovafi-rolinnlala 1. rotuudato-ovalia.

1. /?. idieiis L. semina alba , latere curvido.

2. R. sifbcrecli/s Aii.l. sera. viresccritia, gibba , ovaU-rolundata,

laiiTL' redo.

B) Semina ocata.

3. R. (hi/rsoidcus Wimm. sem. magna, gibba, ovata, dorso et la-

tere leciis.

C) Semina semiorbiculata lalerc redo, hand incurvo.

4. R. affinis AVtie. sein. parva, dorso ventricoso-rotundato, latere

compresso.

,5. R. frulicosHs L. sem. triangiilari-semiorbiciilata, ajiplanala.
G. R. pruinosus nob. sem. magna, rotuiidalo-ventricosa.

D3 Semina semiorbiculata , latere incurvo.

1. R. corylifolius Sm. sem. ventricosa, gibba, semiorbiculata, latere
incurvo obliqua, in dorso el lateribus pilo uno alterove ob-

sita.

8. R. Walilbergii nob. sem. magna, subsemiorbiculata, dorso ro-

tundato-ventricosa , lalere incurvo.

9. R. nemorosus Hayn. sem. magna, sublunata, dorso ventricoso-'

roUindato gibba, lalere subrecto.

94

E) Semina ovalia.

10. Pi. caesius L. sem. elongala, gibba, ovalia. latei^ curviilo.

11. R. glandulosns Bell. sem. ovalia, lalere redo, ut in R. corj-

folio pilosiila.

U. horridns Hri. , R. nmbroms Whe, R. discolor Whe,
och R. Radida saknas i denna tabell, emedan jag ej varit i
tillfälle att undersöka dem. Till den, som kan komma i
tillfälle att öfver dem meddela mig, jemle exemplar och frön,
tillförlilliga iipgifter stadnar jag i största furbindelse. — Af
det anförda är det för hvar och en klari , ait karuktererne
hämtade af Knbns-arlernes frnn, väl icke i egentlig mening
kunna anv;ndas såsom art-kännetecken, alldenstund skillna-
den emellan dem, som höra till samma afdelning, ofta blir
liten eller ingen. Deremot kan man, såsom oss synes, af
desse karaklerer draga åtskilliga andra högst vigliga resulla-
ter , vid jemfurelsen emellan de arter som, enligt fruens be-
skaifenhet, komma i olika afdelningar. Så äro t. ex. Semina
helt olika hos R. snbrrcclus And., R. fndtcosiis L. , och R.
thfrsoidens Wimm. hvilka man vanligtvis f irenat. — ^ Samma
är' ock förhallandet med R i.cniorosus Ijayn. och R. cresius,
— Öfver Rubiis arternes utbredning inom landet blir Ivif-
velsutan myckel alt tilläoga, när ålskilliga trakter, frän hvilka
man nu känner ingen ting, blilva undersökta. Mot fullstän-
diga och väl con&erverade exemplar från hvad landsort som
helst, skall jag med nöje till den, som det skulle önska, ut-
byta de arter, jag funnit och beskrilvit. — Slutligen far jag
såsom tillägg till min ]\lonografi nämna, alt Jag af llookcrs
Flora Boreali-Amcricaua (London 1S32), som helt nyligen
kommit mig tillhanda, blifvil uplyst alt den af mig beskrifna
R. caxtoreus Fr. icke väsendlligen afvikcr från Rubiis tri-
florus Richardson. Så väl beskrifningen som fig. hos Hook,
träffa nästan alldeles in på de ex Jag haft i sigte vid för-
fallandet af min Monografi. Den Amerikanska synes endast
något större och frodigare, samt har "'cahjx exlus ctim pe-
duncidis piibe brevi aciäa v/l/osiis , et (jlandulis minutiSy
pediceUatLs , deckhus obsiftis.'^

I sammanhang med hvad ofvan blifvil anlydt öfver vig-
ten af de karaklerer, man vid bestämmandet af arlerne inom
vissa släglen har att observera, anser jag mig vid detta till-
fälle ej med lystnad böra förbigå ett annat fall, hvaruti våra
Botanister disseutfera , neml. i frågan om Ro.m molllssima
Milld. All hos denna den mogna friiklen är cai-noso-pnlpo-
ms j såsom Prof. Fries' anmärkt, är nogsamt bekant. Men
nå Weslervik har jag under flera år observerat en annan
Rosa friictibus coriaceis , som till alla delar öfverensstämmer

95

med R. tomentusa Koch. I Prof. fViksfröms Stockliohns
Flora upgifvas alVen fur R. tomcnto.sn fniklerna vara ^^brosk-
artade '' — Jag fjrniodar iiäraf alt den Stockholmska är den-
samma jag funnit vid Westervik. — Men den kan ingalunda
förenas me:1 den förra. Denna sednare med härd frukt, tyc-
kes tillhöra, efter Prof. Fries's bestämningar, Rosa caiihia du-
melorum (jfr. Flora Scan. p. 113 och Ts^ov. p. 117). Den
afviker dock i mänga väsendtliga hänseenden från grundty-
pen för R. canlna J.., och för var del äro vi öfvertygade,
att den är ett eget sjelfständigt species. Vid elt annat lilllalle
torde vi fa redogöra för grunderna till denna vår förmodan.

II. MvarjeSianda.

1. Skandinaviska Läkarnes och Naturforskarnes andra
sammanlräde, som är bestämdt att hållas i Köpenhamn, kom-
mer der att biirj-as d. 3 instundande Juli, och Itar nuv. Ko-
nungen i Dasimark visat sig för detsamma högst intresserad.

2. Prof. llornschuch i Greifsvald har \\{\ Alhiemeine
Gartrnzeitiinf/ ISiO N.r 4—7 infort en upsals innehållande
anmärliuinqår om tradqårdslionstpu och enskilda trddf/årdar
i Svpr(/e gjorda under' dess resa 18^58. Deri innefattas en
skarp,' men tyvärr"^ann teckning. Furf. yttrar att ehuru stor
kärlek till blommor, som visar sig i Sverge, saknas dock
all verklig tiädiiardskonst ; och hvarest något tecken till en
sådan visar sig^ kan man nästan vara säker att trädgårds-
mästaren icke är Svensk, vanligen Tysk. Bland de enskilda
trädgårdar lian besökte, erhålla endast de vid Sahlsta, Orby-
hus och Österby i Upland beröm; äfvensom Resenbladska i
Stockholm , vid hvilken anmärkes att den är den enda \
Stockholm, hvari vexthus förekomma. Upsala botaniska träd-
gård och dess vexthus berömmas; men der furekommo endast
få och allmänna vexler, hvilka alla odlades i en och samma
jordmån, och alla krukor voro lika stora och andamälslösa.
Dervarande Irädgardsmäsfare med Direktörs titel erhåller föga
låford och skulle Hornschuch enligt Wahlenbergs önskan an-
skalfa en mera duglig Tysk. Ett skarpt men rättvist tadel
tilldelas Svenska Nationen i allmänhet, och Upsala Univer-
sitet i synnerhet, för det att Linnés gård Hammarby icke
blifvit inköpt till publik egendom , ehuru den varit Universi-
tetet erbuden till utbyte mot en annan gård, som dock an-
såss vara af bättre beskaffenhet ! ! — Bergianska trädgården
i Stockholm motsvarar det ändamål, hvartill den är bestämd,
och dervarande trädgårdsmästaren Direktör Lundström be-

96

römmes. Trädgärdarne och parkerne vid de Kongl. Lust
sloUeii sägas vara under all kritik, särdeles Drodningholms ;
ändock vt läget här, så väl som annorstädes i det romanti-
ska Sverge, utmärkt skönt och i högsta grad passande för
trädgårds- och park-anlägsningar; men på dugliga och dug-
liga trädgårdsmästare är total brist. Den vackraste och enda
verkliga park, som Förf. såg under sin resa genom Sverge,
var på Baldersnås i Dalsland hos Wamu ; men här var ock
en tysk trädgårdsmästare. — Deremot syntes alltifrån Göte-
borg till Helsingborg knapt tecken till trädgårdar. I Dan-
mark, der Förf. gjorde ett kort besuk, herrskade e!t alldeles
motsatt förhåUaniie, i det man här allestädes mellan Hel-
singör och Köpenhamn sag trädgårdar och parker, hvilken
motsats gjorde att den olika ståndpunkt, hvarpa Irådgards-
kulturen i Sverge och Danmark står, sa mycket mera fram-
stack. — Lunds Bot. trädgård beskrifves såsom liten; vext-
husen sma, gamla, ändamålslösa ; vexterna icke andra än
allmänna; hela institutionen fordrar en total omstöpning, om
den på något sätt skall kunna motsvara sin bestämmelse. —
(Men, får Utg. tillägga, hvart skall man väl komma med ett
anslag af icke fullt 600 K;dr B:ko, hvarmed alla utgifter,
icke blott för inköp af vexler o. d , utan älven eldning, fen-
ster, renhållning etc. etc, skola bestridas; och huru skall
man kunna anskaffa en skicklig och passande trädgårds-
mästare, då man ej har större lön än 25T) R:dr Biko att er-
bjuda honom! — Såsom motsats torde böra anföras, att Bo-
taniska trädgården i Kristiania har ett årligt anslag af 1000
TNorska specier, således omkring 2333: 16 Svenskt Banko;
och trädgardsmäslarejis lön utgör 450 N. Sp. ; dessutom har
sednasle Stortinget beviljat en ganska betydlig summa till
upförande af nya vexthus; men också gynnas i Norge allt
som afser det vetenskapliga, i fråga hvarom det annars så
sparsamma ISoiska folkel visar en berömlig och efterfoljans-
värd frikostigliet ; när skola vi i Sverge få motse ett lik-
nande förhallande!!). — Från Lund fortsatte Förf. skyndsamt
resan till Ystad och derifran till Greifswald.

3. I dessa dagar har Professor Zctterstedt, i säll-
skap med Mag;r Dahlbom^ anträdt en naturvetenskaplig
resa till Jemtlands fjälltrakter, hvartill han af Kongl. Veten-
skaps-Akademien erhållit reseunderslöd.

/ detta mnuiuer saknas viihrihcn Literatur af den grund,
att Vtg. tänker i ett särski/dt bihanff till det oförtöfvadt ut-
fiommande N:r 7 i ett santmanhang anmäla (lera utgifna arbeten

fjund, tryckt uti B e riingska Boktryckeriet, 1840.

BOTANISKA NOTISER

"» ••■* •

^

UTGIFNE AF fc '^ ]

AI.. BD. I.INDBI.OM. V\ t^'

M 7. l<und deR 1 Juli 1840.

•v^

I. Ori^inal-Afhanclling-ar. ^

/. Bidra ff till bestämmande af de olika begrepp ,
som innefattas under varietets-benåmningen ; af

E. Fries. (Slut fr. N:o 6).

F. Som konstprodukter Calienationes) kan man slutli-
gen betrakta alla bildningar, som aldrig frambringas utan nå-
gon ytlre tillfällig, för vextlifvet främmande mekanisk orsak.
De närma sig mycket missbildningar, men dessa hafva en
mer fysiologisk fOrklarings-grund , äfven om de äro frambragte
genom kultur f, e. dubbla blommor, som dock äfven finnas
naturen; alienationes bero endast af yttre tillfällig inverkan.
I fria naturen förekomma de aldrig, om man ej hit ville räk-
na sådana som frambringas genom insekt-larver såsom Phf/l-
lerii- och Bedeguar-bildnijig , missbildade blommor af Cera-
stia^ Thymi m. fl., frukter af Carices, Campanula, men
rättare borde dessa, liksom vanställningar af aphides o. s. v.,
hänföras till växtens sjukdomar. Men menniskohand har ge-
nom olika mekanisk behandling frambragt en mängd dylika
former, som ej förekomma i naturen, hvarpå Hvitkål, Rot-
kål m. fl. äfvensom spalier-former torde vara tillräckelige
exempel. De äro långt talrikare än man förmodar. Vi skola
här blott anföra några ur Pil-slägtet , som uptagas i vår flo-
ra, så t. e. är Salix purpurea L. en sådan konstprodukt af S.
Helix y S. viridis corallina (trädlik med röda grenar) af S.
viridiSf S. Ruselliana pr. p. af S. fragilis. — Salix Helix

^

98

L. är den naturliga formen, som är högvextare, risgrenig,
med grå bark, bredare blad, större hängen; men planterad
på jordvallar, ned till jordytan afhuggen hvart annat eller
tredje år, blir den naturligtvis lågvextare, men skjuter långa
raka vidjer från jorden, som af den raskare vexlen få hög-
röd färg; och i sammanhang med del långsträckta i grenarne
blifva äfven bladen längre och smalare , och hängena min-
dre på de svaga vidjerne. Så upkommer af den i vilda till-
ståndet busklika S. viridls odlad som träd öfverallt på Skån-
ska slätlen varieleten corallina, d. v. s. i stället för glesgre-
nig med brun bark o. s. v. får den en tät krona af långa
vidjelika högröda grenar o. s. v., men att den är en följd af
den ofta uprepade "kappningen" (Skånsk provincial-benäm-
ning) kan väl icke undfalla någon sedan orsaken en yång är
upyifven. Samma förhållande eger rum, då S. fragilis ofta
kappas; alla våra S. viminales hafva till stor del deraf sitt
egna utseende ; *S'. lanceolata antar ostympad snart aS". Ca-
prcBCE utseende; genom ofta förnyad rothuggning får man
S. clnerea , aurita ^ nigricans viminaliska; ja S. repens blir
det i minialur på ängar der den årligen afslås. — Sä äro vå-
ra talrika fruktsorter mindre beroende af jordmån än af en
primitivt olika behandling, hvarpå redan de s. k. Trollrin-
garne förete exempel. Som sådane blifva sedermera kon-
stante , tvekar man ofta huru många species man af Priinij
Pyri etc. skall antaga; svaret synes dock M^iix så många som
bestämda vilda typer fiiinas, utan afseendc på om kullurfor-
mer äro konstante eller icke. Ty det märkvärdigaste härvid
är, att efter en längre fortsatt konstlad behandling antar den
böjliga naturen sjelf denna typ, som sedan blir ett outplånligt
anlag hos individen och äfven bibehåller sig genom fort-
plantning. Flera genom kultur frambragte former återgå ej
ånyo förvildade till den vilda urformen, utan urarta till en
ny förvildad form. Huru genom konst frambragte lyten eller
inlärde vanor, äfven bland djuren, kunna blifva ärftliga, vitt-
na hundar födda svanslösa, då föräldrarnes varit afhuggen,

och hästar födde passgångare. Nu veta vi ock, att en till
början onaturlig behandling frambragt de så kallade flathuf-
vade Indianernes ovanliga hufvudbildning. Äfven till de olika
menniskoracerne äro väl orsaken snarare än uti olika klimat,
alt söka i olika bruk, vanor och lefnadssätt, att förtiga en
olika psykisk riktnings oberäkneliga inflytande.

2. Förslag till ett bestämdt betecknings sätt af de
olika begrepp , som hittills varit förvexlade un-
der namn af varieteter ; af E. Fries.

Sedan vi i föregående afhandling sökt utreda och be-
stämma ofvannämde begrepp, ämna vi i särskilda smärre up-
satser utveckla de frågor eller delar af nämnde ämne,
som dermed stå i nödvändigt sammanhanhang, men som i
förstnämde afhandling måste frånskiljas, på det den icke
skulle vexa till större vidd än som passade för en tidnings-
artikel. Det ämne som främst torde komma i fråga, är väl
det här upgifna.

Linné, som skapade en helt ny konstruktion för veten-
skapen, måste, i följd af sakens natur, i synnerhet i sina för-
sta skrifter lägga mesta vigt på det formela, och allt det
egentligen egendomliga i Linnés Fundamenta Botcmica rör
sig deromkring. Liksom klasser j slätjten, äfven arter i Lin-
nés systematiska verk skulle hafva sina bestämda nummer,
(deraf numrens omkastning och användandet af bokstäfver för
de nya f. e. i Systema VegetabUiiim) , så gaf Liimé också
sina varieteter en bestämd nummer-följd genom användande
af Grekiska sitfror eller grekiska alfabetet. Visserligen kunde
detta halva sina beqvämligheter om ej nya uptäckter ständigt
måste ändra och nya åsigter uphäfva nummerföljden. För
längst tillbaka har man öfvergifvit detta för slägten och ar-
ter; det är hög tid, att göra detta äfven i frågan om varie-
teter. Hvem förstår nu hvad man menar med blotta tilläfget

100

-^, y, (J', o. s. v. af någon polymorf art, dels för varietels
begreppets egen tvetydighet, dels för dess olika tillämpning
hos olika författare. Som dessutom dels varieteterne sjelfva ,
dels deras serier äro olika i olika länder, är någon öfver-
ensstämmelse i tal- eller nummer-följd icke möjlig. Särskildt
är det nödvändigt att öfvergifva grekiska siffertalet, som,
utom andra olägenheter (till och med i typografiskt hänseen-
de), genom dess mångfaldiga olika användande nu mer är
endast förvillande, äfven som hvarje betekningssätt, som af-
ser bestämd nummerföljd, är skadligt. Verkliga afarter må-
ste betecknas genom egna namn, ej genom siifertal. Arter-
nas nummer hade betydelse tills artnamnen blefvo antagne
och sen man antagit varietets-namn äro några nummer för
dem utan all nytta.

Att man likväl måste hafva något beteckningssätt för de
olika gradationerne bland hittills så kallade varieteler, är klart,
och derföre föreslå eller rättare rekommendera vi till allmänt
anlagande följande af flera redan använda. Fast äldre Bota-
nister, som i sina skrifter redan användt det gamla beteck-
ningssättet, svårligen kunna lösgöra sig från dess band, så
vore väl att yngre eller hädanefter som författare upträdande
icke låta insnärja sig i dess intrasslade garn.

Att olikheter efter ålder, olika individuela eller blott lo-
kala skilnader, icke särskildt, utan blott i generela beskrif-
ningen, böra anmärkas, synes vara i sig klart. Äfven med
artförändringarne tyckes detta i flesta fall tillräckeligt , såsom
variat major et minor, foliis latiorihus et angustiorihus ,
capsulis glahris et sericeisiy^ båda dessa återkomma hos alla
verkliga afarter af S. repens, nigricans o. s. v.). Vill man
särskildt tala om någondera af dessa, är väl tillräckligt sätta
S. repens v. (varietas) lejocarpa o. s. v. I Herbarier och
samlingar torde detta vara tjenligt, men knapt i systematiska
verk. Som artförändringar dessutom blott visa sig uti nå-
gon viss del och derföre vanligen så åtskiljas att den ena
är motsatt den andra och derigenom utegluter en tredje, kan

101

gerna den typiska anföras som a. , d^en sällsyntare som b. , f.
c. S. repens a. eriocarpa; b. lejocarpa: Turritis hirsuta a.
genuina, b. ylaberrima o. s. v. Och då sådana artförän-
dringar äro analoga hos flera närslägtade arter nytlje man
för alla dessa samma benämning, som då genast antyder de
analoga formerne.

Deremot böra afarter alltid särskildt utföras efter artens
diagnos; och då dessa mycket olika förhälla sig i olika län-
der, samt aldrig böra så framställas att de utesluta nya, kan
härvid aldrig utan olägenhet någon slags nummerföljd använ-
das. Jag föreslår betekna dem med — framför afartens
namn, f. e.

. Sal. repens (a. eriocarpa. b. lejocarpa),

— fuscata.

— argentea.

Vid en artförändring , hvars skillnad alllid kan antydas
med ett enkelt ord, benämnes denna alltid efter den afvi-
kande karakteren, äfven om den förut erhållit eget artnamn.
Således benämna Wimmer , Meyer m. fl. S. Lambertiana
riktigare S. purpurea latifolia, än «S^. piirp. Lambertiana
o. s. v. Men med afarter är ett annat förhållande , dels kan
deras benämning icke fullt innefatta olikheten, dels kunna de
från annan synpunkt (som vanligast af andra författare sker)
betraktas som arter. För dessa bibehålle man lika samvets-
grant som för arter upfinnarens benämning , och andre det
icke efter sitt eget tycke (ty det är fullkomligt subjektivt) till
något mera passande. Häruti försynda sig vanligen de flesta
författare; men det är verkligen lika nödvändigt att de blif-
va fixerade, som arters. Antingen man betraktar en annan
författares afart som art, eller dess art som afart, bibehålle
man dess gifna namn.

Att betekna underarter med * före namnet brukades af
Vaillant och har i sednare tider af de flesta blifvit antaget.
Att således derifrån afvika vore intet skäl; således:

103

1. Pimpinella Saxifraga (a. et b. dissecta).

— alpestris.
* P. nigra.

2, Pimpinella magna (a. et b. dissecta),

Hvad benämningen beträffar måste den lika samvetsgrant
bibehållas, som afarters.

Reichenbach beteknar Hybrida arter med Xi hvilket vi
anses böra antagas (men större delen af dess hybrida vexter
anse vi för af- och under-arter). Under-arter ställas under
hufvudarten; bastard-arter särskildt, men utan eget num-
mer; f. e.

2. Verbascum Thapsiforme (b. albiHorum).

— condensatum.

X Verbascum seminigrum (nigro-thapsiforme).

4. V. nigrum.

X V. eollinum (Thapso-nigrum) ; o. s. v.

Kan en bastard-art icke ställas omedelbart imellan båda
föräldrarne, ställes d«n efter den, hvilken den mest liknar.

Monstrositeter anmärkas icke särskildt i systemet. En
annan gång torde vi dock få meddela en systematisk up-
ställning, dock ej efter systemet, utan efter de missbildade
organerne, på de vigligaste hos oss funne missbildningar,
med upmaning till våra flitiga yngre Botanister att icke lem-
na dessa den ringa upmärksamhet, som hittills förhållandet
varit. Deras beskrifning är af vigt för fysiologien.

Vill man , som i synnerhet i kulturvexternes historia är
nödigt, särskildt anföra afven de förändringar som af kon-
sten blifvit frambragte , så utmärkas de som artförändringar
eller afarter, allt efter som ett organ eller hela vextens ut-
seende blifvit förändradt. ,

103

3. FortegneUe över Phanerogame Planter og Brmg-
ner i Skiens fjordens Omgivelse^ af M. N. Blytt.

(Slut fr. N:o 3.)

' Carex pilulifera, alm.

— digitala, alm.

— ornithopoda, Brevig.
Typha latifolia, Langesund.
Sparganium uatans, Skien, Pors-
grund,

— simplex, Laugesund.

— ramosum , Skien , Pors-

grund. /
Urtica dioica, alm.

— urens, alm.

Alnus glutiuosa Brevig, Lange-
sund.

— incana, alm.
Myriophyllum spicatuni, Skien, Pors-
grund.

-^ verticillatum, Porsgrund.

Betula alba, alm.

Quercus Robur , alm.

Fagus silvatica , et enkelt Trae i Sko-
ven ved Vestvig ved Frier-
fjorden lige över for Pladsen
Bökekaasa.

Corylus avellana, alm.

Piuus silvestris , alm.

— abies, alm.

Salix pentandra, Skien, Porsgrund,

Langesund.
. — amygdalina, Porsgrund.

— repens, alm.

— phylicaefolia, alm. — jJ. ni-
gricans, Skien.

— glauca, Langesund sparsamt.

— aurita, alm.

— caprsea, alm.

— cinerea, alm.

— limosa, Skien sparsomt paa
Myrene ved Börssöen.

Empetrum nigrum, alm.
Myrica Gale, alm.

Humulus Lupulus, Fjaerestrand, Ski-
en, Porsgrund, Brevig.
Populus tremula, alm.
Mercurialis perennis, Skien spar-
somt ; almindelig ved
Porsgrund, Brevig og
Langesund.
Juniperus communis, alm.
Taxus baccata, Porsgrund ved Vest-
vig naer Frierfjord og ved
Lönevand-, Langesund på klip-
perne ud imod Havet.
Atriplex litoralis. Langesund.

— angustifolia, Brevig, Pors-

grund.

— patula, Skien, Porsgrund

Brevig.

— hastata, Brevig, Langesund.
Fraxinus excelsior, alm.

Acer platanoides, alm.
Polypodium vulgäre, alm.

— Phegopteris, alm.

— Dr opteris, alm.
Aspidium Thelypteris, Skien paa My-
rene ved Börssöen.

— cristatum, med forrige.

— Filix Mas, alm.
=— spinulosum , alm.

— Filix femina, alm.

— fragile, alm.

104

Woodsia ilvensis, alm. Lycöpodium Selago, Skien, Pors-

— Bhyperborea,' revig, Lan- grund, Langesund.

gesund. — annotinum, Skien, Pors-

Aspleniura septentrionale , Skien, grund,

Porsgrund. — clavatum, Skien, Pors-

— Ruta muraria, alm. giund, Brevig.

— Tricliomanis , alm. — coniplanatum, Porsgrund

— viride, Skien, Porsgrund. paa Skaatet.
Pteris aquilina, alm. Equisetum arvense, alm.
Struthiopteris germanica , Skien, — umbrosum , Skien, Pors-

Porsgrund. grund.

Blechnum Spicant, Skien, Pors- — silvaticum, alm.

grund, Brevig. — palustre, alm.
Botrychium Lunaria, Skien, Pors- — limosum, Skien, Pors-
grund, Brevig. grund.
Ophioglossum vulgatum. Lovö og — liiemale, Skien, Porsgrund,
Sandö ved Brevig. Helieaasen ved Brevig.

Vtgifvarens tillägg.

Man har gjort anmärkningar dervid att de af Prof. Blytt
benäget meddelade vextförteckningarne blifvit intagna, eme-
dan de, liksom alla blotta register, sakna intresse. Utg. har
upfattat saken från en annan sida; han anser ingenting sakna
intresse , som kan bidraga till noggrannare kunskap om Skan-
dinaviens flora; och bland de tre skandinaviska rikena är
Norges flora i närvarande stund minst känd. Särdeles under
de sednaste decennierna är detta, i så många hänseenden in-
tressanta, land väl i de flesta direktioner genomrest och un-
dersökt af dels landets egna dels främmande botanister; men
man saknar icke blott en flora öfver hela landet, hvartill
ganska rikhaltiga materialier väl äro att tillgå, men de ligga
strödda på en mängd olika ställen ; utan äfven öfver vegeta-
tionen i enskilda trakter sväfvar man i okunnighet. Bland
dessa är hela kuststräckan från Kristiansand till Kristiania;
och det är för att härom skaff'a kunskap, som Prof Blytt på
min begäran meddelat mig de af honom upgjorda förteck-
ningar öfver vexterne i trakten af Arendal och Skien. Men
jag ansåg deras offentliggörande äfven i andra hänseenden
af intresse. Så t. ex. ådagalägga de den olikhet i vegetatio-
nen, som inom ett obetydligt afslånd visar sig mellan trak-
ter, der öfvergångsformation (såsom vid Skien) är herrskande,
och de der urformatioaen (såsom vid ÅrendaO råder. Vidare

lOS

lemna dessa vextförteckningar ett godt tillfälle att anställa
jemförelse mellan vegetationen på Norska kusten och den
gent emot liggande Svenska, o. s. v. — För närvarande må-
ste jag inskränka mig till en allmän mera rapsodisk jemfö-
relse mellan vegetationen i dessa trakter och på några punk-
ter i Sverge , hvartill jag så mycket helre valt Göteborg och
Gotland , som man st väl öfver dessa stallens flora eger nog-
granna underrättelser*), som de ock båda äro mer eller min-
dre underkastade samma yttre momenters inverkan som de
ifrågavarande trakferne i Norge; alla ligga de vid hafvet,
under nära nog samma latitud, ega obetydliga berg, hvartill
kommer att på Gotland och i Skienslrakten är öfvergångs-
formationen herrskande , under det urformationen råder kring
Göteborg och Arendal. Omfånget af dessa ilorors gebit är
ock ej särdeles betydligt olika. Som Dovrefjelds flora är
väl undersökt och känd**), har jag äfven tagit den i betrak-
tande, att den olikhet må synas, som eger rum mellan kust-
och fjäll-floran i Norge. Inom dess gebit är skiffer herr-
skande. — Gerna skulle jag önskat att hafva tillgång på nå-
gon fullständig upgift öfver vegetationen i någon mellanlig-
gande trakt, t. ex. Mjösens omgifning, för alt "derigenom bil-
da liksom en öfvergang mellan de bada ytterligheterna : men
som en sådan saknas och jag ej heller har tillräckliga mate-
rialier rörande vegetationens beskaff'enhet på vestkusten (t. er.
Bergen eller Trondhjem) och derjemte i närvarande stund
icke eger tillgäng till Sommerfelts Flora öfver Salldalen ; så
måste jag inskränka mig till de åfvan upgifna trakterna.

I följande jemförelse äro de naturliga vcxlgrupperna be-
gränsade pa samma sätt. som i de af migf ulgifna: Adnotata
in geogr. plant, inträ Sueciam distribiKionem , och arterna
äro äfven i alla flororna tagna i samma omfång.

Vid beräkning af antalet af de för de särskilda Irakierna
anförda vexterna befinnes, att Golland har 793, Göteborg
721, Skien 622, Arendal 520 och Dovre 430 kolyledona vex-
ter , deribland inberäknade Filices el atf. Se vi på särskilda
grupper och deras förhållande till vegetationen i hvarje af
de ifrågavarande trakterna, visa sig följande förhållander:

•j Areschoug, Plaiit.-e Cot. Floras Go(hnbiir:,r Lund issr,, och tillägg i
Bot. Not. 1840 IN.o 2-, Säve Svnops. hlorx Gothlanrlicae. Ups. 1837.

■'*} Blytt, Dovrefjelds Flora i Ny it iVIagaz. for Nal Vid. Kristiaiiia 1837
i;stc Bind (i. i70 lolj.

iSé

Grupp.
Monoc.crypt.
— phancr.
Dicotyl.
Filices
Gramin.
Cyper.
Orchid.
Araentac.
Polygon.
Chenop.
Labiat.
Scropbul.
Borag.
Ericin.
Synanth.
Unibellit.
Saxifrag.
Rosac.
Legum.
Caryoph.
Crucit.
Ranunc.

Goll.

30. 26

207
356.

14.

71.

68.

2S.

13.

13.

17.

2G.

32.

13.

16.

70.

30.
4.

36.

36.

30.

43.

2S.

4
3,S

56,6
11,1
14,1

28,3
61,
61,
46,6
30,4
24,7
61,
49,5
11,3
26,4
198,2
22,
22,
26,4
18,4
28,3

G:b:g

30. 24,3

179.
512.

15.

62.

52.
4.

19.

21.

13.

22.

26.

1...

13

66.

19.
4.

38.

32.

37.

31.

20

4,02

1,4

48,

11,6

13,8

180

37,9

34,3

55,4

32.7

26,1

48,

r.5,4

10,9
37,9
180,2
18,9
22,5
19,4
23,2
36,

Sk.

30.
160.
432.

20.

5'l.

57.

11.

17.

13.
S.

20.

21.

15.

13.

59.

16.
'I.

36.

22.

28.

25.

17.

30,7

3,8

1/i
31,
11,5
10,9
56,5
36,5
47,8
77,7
31,
29,6
41,4
47,8
10,5
38,8
153,5
K,2
28,2
22,2
24,8
36,5

Ar.

23.
124.
373.
14.
42.
44.

3.
13.
11.

5.
16.
19.

7.
14.
50.
13.

3,.
29.
22.
24.
21.
12.

22,1

«,1
1,39
37,1
12,3
11,8
173,
40,
47,2

14,
32,5
27,3
74,2
37,1
10,4
40,
173,3
17,9
23,6
21,6
24,7
43,3

Dovre.

26.
121.
303.
13.
43.
45.
10.
20.

8.

1.

7-
14.

7.
14.
42.

6.
11
22.
13.
27.
24.
17.

O.

17,4

3,7

1,4

34,6
10,4
10,
45,
25,5
56,2
450,
64,2
32,
64,2
32,
10,7
75,
40,J)
20,4
3 'i, 6
16,6
18,7
26,4
S. V.

Denna tabell visar att familjerna, med hänseende till «r-

särskilda floror följa på hvarandra

temas antal, inom dessa
i nedanstående ordning:

Gotl.
Gramineae.
Synanth.
Cyperac.
Cruciferae.
Rosacete.

Göteö.
Synanth.
Gramine».
Cyperac.
Rosaceae.
Caryoph.

Leguminosae Legumin.
Scrophul. Cruciferae.

Skieti.
Synanth.
Cyperac.
Gramin.
Rosaceae.
Caryoph.
Crucifera;.
Legumin.
Scrophul.
Filices.
Labiatae.

Umbellif. Scrophul.

Caryoph. Labiatae.

Ranuncul. Polygoneae

Orchideae. Ranuncul.

Labiatae. Umbellif.

Chenopod. Amenticeie. Umbellif.

Ericinae. Bori g.Filices. Boragin.

Arendal.
Synanth.
Cyperac.
Gramin.
Rosaceae.
Caryoph.
Legumin-
Cruciferae.
Scrophul.
Labiatae.
Ericinae.

Amcntaceae. Filices.
Ranuncul. Amentacese

Umbellif.

Ranuncul.

Dovre.
Cyperaceae.
Gramineae.
Synanth.
Caryophyll.
Cruciferae.
Rosaceae.
Amentaceae.
Ranuncul.
Ericinae.
Scrophul.
Legumin.
Filices.
Saxifrageae.
Orchideae.
o. s. v.

Ett annat förhållande upslår deremot, om man afser in-
dividerna, hvarvid man dock bör skilja mellan dessa, så-
vida de till följe af sin storlek, vexesutt, blommornas färg
o. d. bestämma traktens karakter och allmänna utseende, och
dessa, såvida de till antalet äro talrikast, ehuru deras liten-
het o. s. v. kan göra att de icke på något särdeles i ögonen
Mandö sätt utmärka trakten, I förra hänseendet måste \äl

107

första rummet tilldelas Coniferm , AmmtacecBj Graminece,
utom på Dovre, der Coniferee träda tillbaka och Ame?itacea
Cgenom Salicc^ intaga dess plats; i denna flora utmärka sig
i detta hänseende äfven Ericinm , Cijperacca , Rammcula-
cem , Saxifragcm. I fråga om individernas antal måste väl
Gramhipos erhålla främsta platsen inom alla 5 flororna , hvar-
efter Conifer<2 , Amentacem, CyperacerB följa, ehuru Dovre
äfven här gör ett undantag i det att de 2 sista familjerna öf-
verträffa ConlfercB.

Liksom annorstädes i Skandinavien , så ådagalägga äfven
inom de nu ifrågavarande flororna Orchidem den inverkan ,
som grundens beskaffenhet utöfvar på deras förekomst. De
äro talrikast på Golland , dernäst i Skien trakten , så på
Dovre; i trakterne af Arendal och Göteborg äro de högst
sparsamma. Öfvergångsformalionens förmonliga inflytande
uppenbarar sig äfven i flera andra, ehuru mindre frappanta ,
hänseenden. — Saxifragem och Amentacea innehålla en
mängd arter, som endast trifvas i fjälltrakter, hvadan de på
Dovre framträda talrikare än i de andra trakterna.

Familjer, som höra till Skandinaviska halföns flora, men
saknas i alla de 5 nu i frågavarande trakterna, äro : Ari-
stolochicSf Santal acetr j ElfSognecB^ AmarantJiacem , Verbe-
nace(E; endast inom endera af flororna förekomma: Gotland:
Globularieoa , Apoct/neee , Resedace^, Cncurhitacem , Clsii-
nem; Dovre: Polemoniacece > Tamariscina ; Göteborg: Cera-
tophijllece: inom tvenne finnas: Gotland och Göteborg: Hy-
drocharidea , Orohanchem; Golland och Dovre; Melmtha-
ceiB ; Gotland iEnomjmns) och Arendal (Ilex): Celastrinm ;
Göteboro; och Arendal: Loheliacece. — Gotland och Göte-
borg sakna: Thymelece ; Golland och Dovre sakna: Aroi-
decs; Dovre saknar: CharacecR (någon Chara upgifves väl
icke heller för Skien och Arendal, men finnes der ulan
all fråga), Rhizocarpoe , Lemnacece , Asphodelem , Iridea ,
Plumbaffinece , Solanace^B , Comwlviilacea ^ Jasminetzi, Ly-
thrariem , Rhanmere, Acer in fs^ Hypericince, \, TiUacecd^ Mal-
vace(E , hinecB , Nymphieacem , BerberldecB.

Framdeles torile jag blifva i tillfälle all mera delaljeradt
framställa så väl de nu anlydda olikheter, som ock ålskilli-
ga andra förhållandcr, hvilka framsiå genom jemförelsen mel-
lan dels dessa r» floror , dels dessa och andra punkter i INor-'
ge och Sverge. Norge erbjuder i vexlgeografiskl hänseende
flera intressanta företeelser; men ehuru många materiaiier än
blifvit samlade, återstår dock ännu myckel alt undersöka och
observera innan del blir möjligt, alt till ett någorlunda sam-
manhängande helt förena de spridda, iakttagelserna; sålunda,
för att blott anföra ett exempel, ega vi icke någoa fuUstän-

108

dig vextförteckning öfver någon trakt på hela vestkusten förr
än Saltdaleq i Nordlanden; och att man, förr än en eller
helre flera sådana blifva att tillgå, icke kan framställa någon
allmännare vextgeografisk öfversigt, är lått att inse; äfvenså
skulle en någorlunda noggrann flora öfver Hardangerfjällen
i detta hänseende vara af högt intresse. Vi böra dock hop-
pas, att Prof. B lytt , hvilken redan gjort så mycket för att
sprida kännedom *om Norges vextförhållander, också drager
omsorg derom att de nu antydda, äfvensom andra, brister
blifva undanröjda.

4. Strödda anmårhningur öfver några Svenska Vex-
ter; af E. Fries. (Se N:o 3*).

1. Anthemis tinctoria linnes i Upland icke blott med
bleka (var. ^ Wahl.) , ulan och fullkomligt hvita stråblommor
SS. vid Salnecke , Upsala vid Slottet. — Denna sällsynta art-
förändring, som hittills endast upgifvits frän S. Ryssland, är
insamlad för Herb. Norm. VI. Den öfverensstämmer med det
exempl. vi sett af Anth. maritima Retz. Scand.

2. Den vid Upsala vexande Anthemis arvemis, äfven
som figuren Engl. Bot. t. 60'2, öfverensstämma med Wallr.
art; underarten agresfis W. år eljest vida allmännare i de
flesta trakter.

3. Metitha latifolia Nolte in Fl. Dan. t. 2 156 är en-
dast en hårig form af M. sativa. Fullkomligt motsvarande
nämnde figur finnes den vid Fryeleds å i Småland. Bladen
äro nästan hjerllika. Den förhåller sig i detta fall till ]}'L m-
tiva som M. agrestis till M. arvensis.

4. Siberiska exemplar af Primula siberica Jacq. öfver-
ensstämma fullkomligt med Pr. norvegica Retz. och Pr. fin-
markica Willd. — Det första namnet som äldst bör före-
dragas.

*j I nämnde iN:r rättas: sid 3ä rad. a läs Halque-, sid 38 r. 15 i stäl-
let för "anmärkes i texten" sätiP? "icke anmJirkes, ly lexfen hör till
(l6D rätta Et, ucutanum."'

109

5. Då Prirmila farinosa vexer i bergs- eller Qäll-trakter
blir den mindre utbildad. Exemplar af Primula scotica
Hook. Fl. Lond. t. 133, sände af D-.r Greville från Skott-
land, ölverenssläninia fullkomligt med sådana exemplar, som
jag icke anser på något sätt kunna skiljas från den vanliga
frodigare slältlandsformen af Pr. farinosa.

6. I sumpiga gropar vester ut från Thorsberg ned vid
Fylleå {\ gränsen mellan Lidhults och Femsjö soknar) har jag
mycket sparsamt funnit en Utricularia, som jag tvekade hu-
ruvida den skulle vara en storvext TJ. intermedia eller U.
vulgarh (som ja(/ aldrig funnit uti magrare skogs- och bergs-
trakter). Den är fullkomligt Vtr. neglecta F/. Dan. t. 193 J.
Den rekommenderas till nogare granskning, då jag nu troli-
gen knappt sjelf får tillfälle på stället undersöka den. Kan
den fJhic. vvlyaris man upgifver från flera bergstrakter va-
ra denna?

7. Heracleum Sphondylmm Engl. Bot. t. 939 förestäl-
ler äfven H. Sphondylium mente Kochii , och icke den Up-
saliensiska eller H. sibericum.

8. Sisymbriitm Araboides, foliis radicalibus rosulatis
lyrato-pinnatifidis subhirsutis, caulinis sparsis linearibus,
cauleque ereclo ramoso subglabris, siliquis linearibus erectis
strictis pedicello duplo longioribus, Hook. Fl. Bor. Am. p.
63. t. 21, ex quo Arabis lyrata Linn. Spec. Pip. 929;
är samma vext , som vi i Sverige känna under namn af ^ra-
bis Thaliana ^. — Hooker tog den först (I. c. p. 42) för en
varietet af Arabis petraa; men genom nogare undersökning
fann han den, genom den annuella roten, hjerlbladens läge i
fröet, vara vida mera beslägtad med Arabis Thaliana hvarifrån
den endast afviker genom rotbladen , större vext, blommor och
frön, hvarigenom hjertbladen tydligare blifva incumbentes.
— Den är mycket allmän i nordligaste Amerika, der aS'. Tha-
lianum icke förekommer. Denna olika geografiska utbredning

^ty i mellersta och sydtfga Europa, der S. Thalianum är all-
män, förekommer icke S. Araboides) synes visa, att den för-

110

tjenar antagas som en egen medeläft tlrellaYi Arabis petraa
och Sisymbr. TliaUamim ^ helst öfvergångar icke blifvit funne.
9. Viola umbrosa. Den stora öfverensstammelsen som
herrskar öfver allt i den arktiska zonens ^egetafion <är redan
förut känd. Skandinaviens nordliga och alpina trakter hafva
knappast någon art, som ej tillika förekommer i tie arktiska
länderne. Sa är förhållandet icke blott med de äldre LinnaB-
anske vexterna, ulan äfven de i sednare tider uptäckte haf-
va samtlige nästan samtidigt blifvit funna i de öfrige arkliske
länderne , såsom de Wahlenbergske , Eriopliorum Chafnis-
soiiis , Saxifraya hieracifolia , Braya alpina *), Sisymbriurn
Araboides, Artemisia nori^eyica (på klippiga Bergen i Nord-
Veslliga Amerika); ytterligare bevis derföre lemna Viola um-
brosa 3 Stellaria al pestris , Rubus caatoreiis , att förtiga så-
dana arter, hvars synonymie redan är känd och uptagas i
Siberiska och Amerikanska floror. Viola umbrosa är utom
Skandinavien äfven hemmastadd i N. Europeiska Ryssland
(Fischer! in litt. V. b o realis Weinm.! in Linn. et FL Pe-
trop.) ^ öfver hela nordliga Siberien (V. Gmeliniana d\?
cordifolia Dec. Syn., V. suavis Fisch., V. salina Turczanni-
noif. !) och i Canada (V. Selkirkii Goldie). — V. epipsila
synes hafva samma geografiska utbredning.

10. Viola hirta. Den vid Upsala allmännaste formen
af denna är lågvext och har de mellersta kronbladen bara;
den passar fullkomligt till V. collina Koch. Syn. — Som art
bör den likväl aldrig skiljas och äfven Reichenbach hänför
den som afart till V. hirta. Till den hör ock Engl. Bot.
L 894.

11. V. canina Engl. Bot. t. 620 hör till underarten V.
silvatica. Om man än skiljer denna som verklig art, kom-
mer i min tanka ändå V. montana att iörenas med den egent-
liga V. canina. V, Ruppii står också vida närmare sistnäm-
de än någon af de ljus- eller hvilblommigc. All Bertoloni
i sin Fl. Ital. ej känner dessa Nordiske vexter är tillräckeli-
gen klart af dess citerande af synonymer.

12. Cucnbalus maritimus skiljes nu ånyo af. Hooker i
dess Engl. Flor. ed. 4, hufvudsakligen efter fröen, som yngre
på den äro violetta, men på C. Behen hvita. I min tanka
ligger den väsentligaste skillnaden i dess pcrennerande sljelkar
(den är en suffiulex humifusus) , hvadan ock i alla bladvecken
om hösten utbildas små bladrosetter (ofullkomliga knoppar), som
följande året utvexa till nya grenar. Pistillerne och fröhu-

*) De aiktiske slägterne Braya, Plati/pcL^kkun och Eulrema utgöra liMSi
vår öiverlygelse eit enda naturligt, och utom de mer eller mjndre
utbildade skidorne äro de svära att skilja som arter.

111

sets rum äro oftast S. — Sen man öfvergifvit, med allt skäl,
att bestämma Alsinaceernes slägten endast efter pistillerne,
så torde vara tid äfven söka en bättre indelningsgrund för
Sileneernes slägf^^n. T Chioris Hannov. skiljas de dorföre mest
elter (ruhusbris^rum , men hjelper föga. Cncuhalas mariti-
mus skulle efter den der upgifna karakter höra till slägtet
Viscaria (Lychnis viscar.). Vi skola vid ett annat tillfälle
gifva förslag till en ny diagnoslik af dessa slägten efter Arow-
bladens läge och bJomfodrets beshaffenhet , som redan skilja
de utmärktaste slägten bland dem f. e. Dianthus, Gypsophila
o. s. v.

13. Stellaria alpestrh. Öfverensslämnier fullkomligt med
St. borealis Bigelow , till hvilken Hooker in Fl. Bor. Am.
p. 94 , 95 hänför som synonym Sperffulastrum lanceolativm
Mich. (detta slägle, som Pers. kallar Micropetalum , afviker
från Stellaria endast genom 4 stift och små försvinnande
kronblad) och Sp. lanceöl åtal oney. Hooker anmärker äfven att
folia ofta öfvergå till bracteae, och att den då svårligen kan
skiljas från St. lonf/ifoUa Miihlenb., Cdenna sednare är
Speryidastntm ijramineum 31ich. , och St. graminea Bot. A-
mer. ; den äkta St. (jraminea skall ej förekomma i N. Ame-
rika), hvilken utmärker sig endast genom panicula terminalis
och smalare blad. Båda hafva vanligen 4 pistiller ^et flores
facie Stellaria, nligiiwsce.'''' Beskrifningen af St. lonyifolia
Muhlenb passar på det nogaste till St. alpesiris a. Fr. Nov.
Mänt., som visst icke är en tillfällig, utan ganska bestämd
form, ymnig i Norra Lappmarken, ofta s«nd under namn af
Stell. hmgifofia Fr. från hvilken den dock är skild.

14. De af Sagina procmnbcns i Nov. Fl. S. anförde af-
arter äro väl tecknade i Fl. Dan. t. 2103. Fig. 1 föreställer
hufvudarten; f. 2 afarten fontana; f. 3 afarten maritima.

15. De trenne olika vextställen som upgifvas för Geni-
sta germanica äro ett och samma olika upgifvet. Enklast
och lättast att igenfinna är det således: mellan Sperlingsholm
och Enslöf i Fostad gärde, samt på Mikedala berg i Vapnö
S:n. Det sistnämde är nytt, först upgifvet af Mag. Ringiiis.

10. Primus insititia Engl. Bot.Ft. 841 föreställer den
Blekingska formen; och P. domestica 1. c. t. 1783 afarten
riistica, efter allt livad jag kan finna. Frukten är klotrund,
mörkblå.

17. Ehuru Kock ånyo skilt A. oleraceiim complanatum
som egen art under namn af Allium carinatum (efter Hal-
lers synonym), så förblifver jag dock bestämdt öfvertygad om
dess identitet med Allium oleraceum; Linné citerar jemte
Hallers synonym äfven Clusii , som uppenbart hör till den
Svenska. A, carinatum Engl. Bot. t.. 1658 hör till AU.

112

oleractum complanatum; men Fl Dan. t. 2009 föreställer vår
Allium cannatum.

18. Af Potamogeton marinus L. et Fr. Nov. fl. Su. fin-
nes en ypperlig figur i Fl. Dan. t. 2106.

19. Någon Agrostis liknande A. setacea Engl. Bot. t.
1188 finnes icke i Sverige. Den kommer i utseende närmast
Anindo lapponica. (Denna sista upgifv^s nu i England just
från samma trakter).

20. Chara hispida Engl. Bot. t. 463 föreställer den
större, ej den mindre CL aspera Willd. — Jemte det jag
tillönskar Lector Wallman all lycka till dess monografi öfver
släglet Chara, inslämmer jag äfven gerna i dess triifl"ande
yttrande, att '''' IV allroth sjeJf genom sin egna och besynner-
liga terminologi gjort sin Ch. papulosa oigenkännelig.''^ För
min del måste jag tillstå, alt vid begagnandet af Wallroths
sednare arbeten jag väl förstår en dels, men ock en dels må-
ste profetera. Mitt exemplar af dess Fl. Crypt. Germ. är nu
hos Lector Wallman, sa att jag ej kan jemföra dess beskrif-
ning, men jag påminner mig han säger: "primo inluitu phy-_
seumatibus verticillorum articulatis ibique similibusspinulifor-
mibus obsessis habituque prorsus horrido recognoscenda."'
Förmodligen har deraf Charernas berömde monograf i5r«?/ w
sökt den i en form af Ch. aspera. — Som Ch flexilis y. pa-
pulosa Säve Fl. Gotl. i min tanka icke kunde förenas med
Ch. flexilis , anförde jag i No v. Mänt. att den derifran måste
skiljas Cjag anmärkte, att jag ej sett original exemplar af Cä.
papulosa Wallr. och att benämningen således var provisorisk);
att den stod Ch. hispidfc grupp närmare än någon Ch. flexi-
lis; att den äfven i afseende på taggarne och bracteerne tyd-
ligen hörde till den förra; att jag selt den nedra stjelken po-
lysifonisk. — Det fagnar mig att finna denna min åsigt i allo
gillad af, Lector Wallman (i N:o 4 af denna tidskrift); äfven-
som jag bör tillägga, att den Gotländska artens skillnad från
Ch. Pouzolsii aldrig betviflats.

II. Myarjehaiida.

Magister J. E. Areschoug har nu under titel Algoe
Scandinavic(B exsiccatcR utgifvii l:sta häftet af en exsiccat
samling af Alger. Det innefatlar 25 arter chvaribland några
nya) , och finnes till salu i Gleerups bokhandel i Lund för 3
R:dr B:ko. Vi skola framdeles närmare redogöra för dess in-
nehåll.

(Med detta nummer följer ett bihang.)
léundt tryckt uU Berlingskä Boktryckeriet, ii4«.

BIHAIVO

TILL ■^'^^S^^

BOTANISKA NOTISER, .,»..

Jnli 1840.

:■>>•

vL^

liiteratur.

i. Prodromus Systeinatls naturalls Hegyti vegeta-
hilis ; Auciore A. P. DeC andolle. Pai^s sep-
tima j Sectio posterlor. Paris , Treidtel et Wiirtz
1839. ij. 331—801.

Det kan ej annat än på det högsta fägna hvarje botani-
kens vän, att åfvannämnde i alla hänseenden och för alla
tider klassiska arbete af Europas utmärkfaste Botanist med så
rastlös ifver fortgår och nalkas sin fulländning. Närvarande
del innehåller slutet af Calyci/lorcc och innefattar följande fa-
miljer: Stijlidiea , Lobeliacem (jemte de tvenne följande
bearbetade af Alp hons De Candolle), Campanulacea ,
Cyphiacem (ny familj som utgöres af det enda slägtet Ctjphia),
Goodenoviecc , TtoussfeacecB (likaledes här först framsläld med
ett enda slägte och en art Roussma simplex), Gesneriacea ,
Sphenocleacem , Columelliacece , Napoleoiiece j, VaccinieeB (be-
arbetad dii Dunal), Ericacem, Epaiyridea , Pijrolacece , Fran-
coacecBj Monotropea. — Ref. vill här blott i korthet anföra
hvad som specielt rörer Skandinaviens Flora. Lobelia med
173 arter uptager äfven L. Dortmamia ; alla skandinaviska
Campanula äro bibehållna i detta slägte, som eger 182 ar-
ter, oaktadt flera arter blifvit hänförda till andra genera,
hvaribland Wahlenbergia med 94 species. F«cc/??mm har 85
arter, hvaribland våra nordiska, utom V. oxycocciiSj, hvilken
under namn af Oxycoccus palustris jemte 2 amerikanska bildar
ett eget slägte. — I Arctostaphy los uptagas de båda skan-

114

dinaviska arterna. Andromeda poUfoUa (med flera variete-
ter) bibehålies jemte två amerikanska i det ursprungliga släg-
tet, hvaremot A. calycidata, jemte en amerikansk art, bil-
dar slägtet Cassandra; och A. tetrafjoim och hypnoides
hänföras till Cassiope. Calluna vulgaris bildar sitt eget ge-
nus, hvaremot de 2 andre skandinaviske Ericcc bibehållas i
detta slägte, som här upträder med 429 arter. Menxiesia ca-
rulea heter numera Phijllodoce taxifoUa Salisb. — Loise-
leuria antages med den enda arten proctimbens ; deremot få
Rhododendruin lapponicum och Ledum palustre qvarbli i si-
na slägten. — Pyrola uniflora heter nu Bloneses rjrandlflora
Salisb.; Chimaphila antages med arten C. iimbeliata jemle 2
amerikanska; de öfriga skandinaviska arterna af Pyrola för-
blifva i detta slägte. 31onotropa hypopitys kallas Hypopitijs
midtiflora och M. hypopheyea benämnes Hypopitys ylabra.

2. Flora Danica. Fascictilus 38. HavnicB 1839,
Tab. 2221—2280,
Detta klassiska planchverk, som utgör en heder för Dan-
mark , påbörjades 1763 och har sedan dess alltjemnt fortsatts,
sedan 1803 under EtatsRådet £^0 7' /i em öww.? inseende. Huru
det med hvarje nytt band vunnit i precision och fullkomlig-
het vet en hvar, som kastat ögonen i detsamma; och när-
varande häfte utgör äfven härpå ett talande bevis. — I detta
häfte äro följande fullkomligare vexter afbildade. Tab. 2221
Veronica agrestis L. 22. Glyceiia distans Wahlenb. 23. Kö-
leria cristata Pers. 24. Cuscwta lupidiformis Krock. 23. Or-
nitoy. pratense Pers. (O. stenopet. Fr.). 26. Atriplex angu-
stifolia Sm. 27. Allinm vineale L. (A. aren. L. Fr.). 2S. Ru^
mex conglomeratus Murr. 29, Rum. Nemolapathum L. Fil.
30. Polygonnm minus Huds. 31. Arenaria marina Web. CA.
marit. /?. L.) 32. A. media L. (Ar. marina Sm. — Båda des-
sa synes tillhöra former af Ar. rubra L. , åtminstone motsva-
ra de icke någondera fullkomligt den vext , som företrädes-
vis bör heta A. marina), — 33» Rosa inodora Fr. 84. Po'

t&ntillä pulehella Brown (é Gröhlaridia). aS. Fragaria vesca
L. 36. Ranunc. circinatus Sibth. 37, Thymus chamcedrys Fr.
38. Mclampyr. pratense L. 39, Elatine alsinastrum L. 40,
Geran. pyrenaicum L. 41. Limaria rediviva L. 42. Eutrema
Edwardsii Br, (Draba lapvis Cham. Ledeb. — e Grönlandia). —
43. Hedysarum Onobrychis L. 44. Medicago sativa L. 45.
Lathyrus aphaca L. (in dumetis prope Odense). 46. Ama'
ränt hus Blihim L, 47. Carex acuta L. 48. Car. ampidlacea
Good. 49. C. Hornschuchiana Hoppe. 50. Aspidiiim. monta~
num Sw. 0'n alneto ad Knapstrup Selandiaej. 51 — 52 Junger-
mannier. 53—55 Lichener (6 arter). 56—64. Alger (12 arter).
65—80. Svampar (42 arter — dessa äro ritade efter Schuma-
chers äldre teckningar och utgöra den minst tillfredsställande
delen af detta häfte ; isynnerhet är den mikroskopiska analy-
sen icke motsvarande närvarande lids fordringar).

3, Naturhistorisk Tidsskrift. Udgivet af Henrik Krö-
jer. 1 Bind (1 — 6 HefteJ Köpenhamn 1836 — 37,
2 Bind (1—6 Hefte) Köp, 183S-39.

Icke utan grundad anledning har man klagat , alt natur-
vetenskaperna i Danmark under sednare åren icke omfattats
med samma ifver och intresse, som i de flesta andra länder,
och det oakladt att detta land alltjemnt egt enskilda män ,
hvilka hvar inom sin gren varit alt räkna bland Europas ut-
märktaste. För alt motarbeta delta förhållande och bidraga
att mera allmänt lifva och sprida intresset för naturens stu-
dium, beslöt H:r Kröjer att utgifva denna lidsskrift och han
synes hafva lyckats uti sitt bemödande. Åtminstone tyckas
de många ganska intressanta afhandlingar, hvilka innehållas
i de hittills utkomna Ivenne banden, vitsorda, att äfven bland
de yngre finnas många flitiga och skickliga naturforskare. —
Visserligen utgör Zoologien föremål för de flesta afhandlin-
garne; men Botaniken är icke lottlös; och det är hithöran-
de upsatser, för hvilka Ref. nu i kötlhet vill redogöra.

116

Af EtatsRådel Prof. Eornemann förekomma följande:

1. Om Flora Dcmica(\. sidi B. sid. 105— 137 , 417—475).
Innefattar en historia öfver detta arbete, hvars utgifvande bör^
jades 1763 af Hallers lärjunge G. C. Öder, hvilken utgaf
10 häften, hvarefter Otto Fred. Muller, som dock var
mera zoolog än botanist, öfvertog arbetet, hvaraf 6 häften
under hans iipsigt utkommo. Linnés utmärkte lärjunge Mar-
tin V a hl fick derefter sig updraget att fortsätta detsamma,
hvaraf han äfven besörjtle 6 häften, hvilka i alla hänseenden
utmärka sig. Sedan han 1804 dödt 53 år gammal, blef ut-
gifningen af Fl. Dan, öfverdragcn till J. H\ Hornemann
som sedan alltjemnt dermed fortfarit och hitintills utgifvit 16
häften. — Arbetet graveras på Konungens bekostnad, hvil-
ken ock bekostar resor inom landet till arbetets komplette-
rande. De för detta ändamål af de särskilda utgifvarne före-
tagna resor, hvaribland de alla äfven en eller flera gånger be-
sökte Norge, omtalas; äfvensom uplysningar och anmärknin-
gar meddelas till alla de särskilda häftena, och förekomma
häribiand flera rätt intressanta upgifler.

2. Om de Danske , Norske o(j Holstenske Botaniker o(j Bota-
nikens Yndere j som have ny dt den ^re, at deres Navne ere
blevne tillagte Planteslcegter till Erindritig om dem. (l:staB.
sid. 550—595). — Här upgifvas, jemte biografiska underrät-
telser, dels 51 döda, dels 24 lefvande personer, som blifvit
upkallade, hvilka dock icke alla varit infödda", utan äfven
sådana, som utifrån inkomne varit bosatta i Danmark, Her-
tigdömena och kolonierna.

3. Forsög till en Fortegnelse över de vildvoxende , men
i celdre Tider in förte Planter i Danmark, samt om dem,
hvis Oprindelse är uvis. C2.a B. sid. 639—650). Denna up-
sats är ännu icke afslutad; öfverraskande är, att bland Dan-
mark icke ursprungligen tillhöriga vexter finna den allmänna
Asken anförd.

Följande upsatser äro af S. Dr ej er:

117

4. Botaniska Bidrag Cl:sta B. sid. 217—232). Dessa
angå: 1. Scirpus lialustris L. och >S'. uniglumis Link, hvilka
betraktas som former af samma art; för S. pal. upgifvas föl-
jande 3 former: a.fossarum (f. coarctata), §. stafjnontm (i.
intermedia 1. (ypica) och ;'. riparum (f. uniglumis). — 2.
Poltjijakij hvaraf tre arter antagas förekomma i Danmark:
P. vuh/aris (med P. oxyptera som var.), P. depressa och
P. amarcc Cmed P. iiUtjinosa och ambhjptera). — 3. Eii-
2)hrasia officinalis L. Denna anses innefatta 2 arter, hvilka
på följande sätt karakteriseras: E. gracilis Fr. corollae tubo
(curvatulo) labium inferius superante , foI. ovali-lanceolatis
acute crenatis, floralibus concavis capsulam oblongam sube-
marginatam arcte includentibus lacinias cal. acutas aequantibus,
E. officinoUs: cor. tubo iabio infer. breviori, fol. ovato-cor-
datis superioribus praesertim laciniisque calycinis cuspidato-
crenatis , floralibus subplanis concaviusculisve , capsula mul-
tiformi folia subsuperante. — Af denna antagas 5 former;
«. ericetorum, /?. arenaria, y. segetalis, d. jivateiisis , e.pa-
lustris.

5. Nogie BemcBrkninger om Slcegten Pohjgonum (l:sta
B. sid. 345—350). Afse P. minus Huds. (hvaraf antagas 2
former: en ljus-form och en skugg-form), P. lapathifolium
och P. Persicaria.

6. Notice om iStelfaria grami7iea(l:sta. B. sic\. 350 — 352).
Af den antagas 2 former: en feminina (parviflora) och en
masculina (grandiflora). Förf. har icke sett någon form med
båda könen lika utbildade.

7. Botaniska Noticer af Lector Blytt i Christiania
(l:sta B. sid. 353—357). Några utdrag ur Blytts berättelse
om dess resa i vestra Norge 1833, som är införd i Magazin
for Naturvidenskaberne, Anden Raekkes 2 t. Bind.

8. Fortegnehe /;«« en deel nye eller sjeldne Planter ,
som i de sidste Aar ere fundne i Danmark (2 B. sid 170 —
191). Följande nya upgifvas, dock utan diagnoser eller be-
skrifningar, som Förf. säger sig vilja annorstädes meddela:

118

Poa adspersa; Junctis inundatns (nårh J. filiformisj ; .1. atri-
capillus (^nära ./. alpinvs) ; Rtimex Helolapathum , Stellaria
n. sp.? (nära S. crassifoUa) ; Potamogeton n. sp.? (nära P.
natans). — Lycojmd. alpinum L. angifves som sänd från
trakten af Hjörring i Norra Jutland.

0. Bemoerkninger över nogle arter af Lathynis. (2. B.
sid. 282 — 295). 1. Latliyrus pratensis L. Sedan Förf. gran-
skat L. sepium Scop. Koch och L. HaUesteinii Baumg. äf-
vensom halten af' de iipgifna karaktererne,' upsläller han »
former af L. pratensis: a- villosa, parvistipida; mmoY^Qom-
paclior, fol. oblongo-ellipticis, slipulis hastatis; (i. subseii-
ceuj typica: fol. lanceolatis, sUp. sagittatis ; y. glabruj gran-
distipula; gracilior 1. robustior, glabra 1. glabrescens, fol.
longioribus, slip. (sagittatis? 1. hastatis) longissimis: />. ^ejomwi
Scop. L. flallersteinii Baumg. L. prat. §. grandistipulus
' Rochel. Sydeuropeisk. — 2. h. maritimus Bigelow; Förf. vi-
sar att denna icke kan föras till Plsum, utan måste flyttas
till granskapet af L. paliistris.

10. Fhristiskt Vdbytte fra Aaret 1838. (2. B. sid. 416
— 431). Med anledning af Utricularia neglecta Lehm., som
blifvit funnen i Jutland, framställas skilnademe mellan denna
och närslägtade arter ; som V. neglecta äfven lärer förekom-
ma i Sverge, torde det icke vara ur vägen att här anföra
dessa skilnader. V. vidgaris: öfrerläppen rak något län-
gre än gapet, undra läppen temligen kort med nedböjda si-
dor Chvarigenom kronan får ett något kantigt utseende); spor-
ren af underläppens längd med divergerande spets (d. v. s.
mera nedåtböjd); kronan i det hela mera långsträckt och sam-
mantryckt från sidorna; småstjelkarne Cpedicelli) (4—8—10)
efter blomningen nästan horizontalt utstående ; bladen myc-
ket tätt samman. — V. neglecta : Öfverläppen med spetsen
något inböjd, dubbelt längre än gapet, med sidorna något
tillbakaböjda , så att den midtpå bildar en fall eller trubbig
ränna på den bakåtvända sidan (se Fl. Dan. t. 1981) ; undra
läppen utbredd, nästan parallel med den dobbelt kortare

119

sporren; båda läpparne i kanten fint vågiga; kronan mera
utsträckt i bredden; de afblomstrade småstjelkarne upåt rik-
tade (adrecti). Bladen fina, temligen frånskiljda. Antherer-
na hos båda fria, hopstötande. — U. ifitermedia och nefflecta
skiljas: hos förra herrskar tvådelning hos bladen; hos sed-
nare fyrdelning; scapus hos förra utgår från sidan af sljelkea
(hydrocormus) , hos sednare från ryggen; hos förra har blott
roten, hos sednare blott bladen blåsor. — Bland andra an-
märkningsvärda vexter, som anföras i denna upsats, äro: Co-
rydalis claviculata Willd. funnen nära Helsingör äfvensom
på Fyen bland buskar, och en, troligen ny, art af Corallor^
rhiza funnen på en ljunghed mellan Köpenhamn och Kjöge.

11. Dr. Springs Udviklmg af de systematiske Eenhe-
ders Bcgreh og deres Anvendelse ^ kort framstillet af S.
Drejer. (2 B. sid. 437—463}. Utdrag ur Springs afhandling;
tJber die naturhistorischen Begriff^e von Gattung, Art und
Abart. Leipz. 1838.

F. Liebman har meddelat följande bidrag:

12. Om et nyt Genus Erythroclathrus af Algernes Fa-
milje. 2 B. sid. 169—175). Noggran undersökning af lefvan-
de exemplar af Vernicaria rubra Somf. Fl. Dan. t. 1952 f. 2
gjorde för Förf. klart, dels att Fries med allt skäl skiljt den
från Lafvarne och öfverflyttat den till Algerna, dels ock alt
dess byggnad aflägsnar den från Pahnella, dit Fries, förledd
af den ofullständiga och inkorrekta flg. i Fl. Dan., hänfört
den. Palmella består nemligen af en gelatinös massa, sam-
mansatt af korn, som ulan ordning ligga strödda om hvaran-
nan; deremot ulgöres nu ifrågavarande vext af en läderartad
crusta , som vid tillräcklig förstoring visar sig sammansatt af
konfervartade parallela trådar. Den kommer således alt ut-
göra ett nytt slägte Erythroclathrus ^ som af Förf. hänföres
till Nostochinoi och betraktas såsom prototypen till Zonaria.
Det karakteriseras sålunda: Fröns gelatinoso-coriacea, crust»-
formis, rubra, e filis rectis simplicibus parallells agglutinatis
composita. Fila articalala. AiticuU in filis agglutinatis op-

120

positi. Som Förf. sedan fann, att Chcetophora pellita Lyngb.
och en ny af Schoiisboe vid Tanger iiptäckt och i dess mscpU
till Zoiiaria hänförd art, äfven höra till detta slägte , så kom-
mer det att omfatta 3 arter: 1. Er. rivularis (vexer i sött
vatten). 2. E. 2K'llita och 3. E. Schousboei (vexa båda i
salt vatten). — (Cmoria Fr. Fl. Scan. p. 316—317, dit Fries
hänfört Chce-toph. pellita ^ tyckes sammanfalla med detta släg-
te, såsom utgörande en högre fruktbärande status deraf).

13. Algologisk Bidrag. (2 B. sid. 274—281). Linckia
Zoster<2 Lyngb., för de fleste känd endast af den ofullkom-
liga flg. i Hydrophyt. Dan. , har af Agardh förts till Rivida-
ria ^ af Fries till ett eget slägte Aegira; i sistnämnda åsigt
^nstämmer Förf., som dock anser karakteren böra förbättras.
Det får sin plats bland BatrackospermecB vid Draparnaldia.

14. Bemcerkninger og Tillceg til den Danske Alge-
flora. C2 B. sid. 464—494 med en planch). — Ehuru Skan-
dinaviens Alger genom Agardhs och Lyngbys bemödanden
blifvit så väl kända att knapt något annat land än England
i detta hänseende dermed kan mäta sig, så hafva dock söt-
vattens algerna blifvit mera än tillbörligt försummade , hvar-
till Ehrenbergs försök att till djurriket vindicera Diatomacece
äfven i sin mån i sednaste tider synes bidragit. Det är så-
ledes en närmare kännedom om dessa uti Dannemark, som
utgör närmaste föremålet för närvarande upsats, hvari Förf.
dels för en del anförer vexeställen, dels diagnoser och be-
skrifningar för sådana , som för Danska floran äro nya eller
varit förblandade, dels slutligen några arter, som här första
gången beskrifvas. Dessa torde här böra anföras: Tetraspo-
ra crassa (T. cylindrica Fl. Dan. t. 2073 f. 1. nec. Ag.), Tetr.
didijma; Callithamnion pyramidatum (med fig) står närmast
C. corymbosum j, funnen på Rhodomela subfusca vid Hel-
singör. Slägtet Myxonema Fr. antages (liksom Förf. i all-
mänhet i fråga om begränsningen af Confervernes slägten föl-
jer Fries Fl. Scan.) och en ny art 31. curvatum (med fig.)
upställes; Scytonema variegatum. (med fig); Oscillatoria

121

Friesii Ag. hänför Förf. , i likhet med Fries (Syst. Orb. Veg.
p. 353) , till Scytonema under namn af Se. Banffii (år dock
skiljd frän S. Banyii Ag.). Siradium n. g. Fila simplicia
tenuissima plura circumvoluta el agglulinata fasciculuni funifor-
mem formantia, apice et hic illic sparsim discrela. Fila sin-
gula arliculata , arliculis diametrum subaequanlibus hic illic
articulo globuliformi aliernantibus. — Inter Sphaerozygam,
Microcoleum et Scytonema intermedium, sed a quoque aeque
dislans; — med en art S. intricatum (med fig). Callothrix
brevis; Lynrjhija lutescens (med fig.). — Afhandlingen skall
fortsättas.

Utom dessa upsafser förekomma 4 mindre för Skandina-
viens flora af underordnadt intresse : neml. Nekrolog öfver H.
C. Lyngby af Hoffman-Eang (2B. sid. 1 -7.). — Öfver Engels-
mannen Dr. Carey, stiftaren af ]5ot. Trädg. i Serampore. af Yoigl
(1 B. sid. 233—2423 ; Botaniska nyheter från Oslindien i bref
från Yoigt till Horiiemann (2 B. sid. 269—273) ; samt anmärk-
ningar öfver allmännaste vägvexter och ogräs i Brasilien af
Dr. Lund (2 B. sid 53—67).

Det anförda ma vara nog att antyda det intresse denna
tidsskrift äfven för Svenska botanister bör hafva, för hvilka
den borde vara mera känd än den verkligen är. Ref. skall
icke underlåta framdeles återkomma till densamma.

4. Leerebog i den botaniska Terminologi o g System-

Ictre; af S. Drejer , Korresp. Medl. af det Kongl.
Bot. Celsk. i Regensburg. Kjöb. Schubothe 1839.
XXII och 413 sid. 8:o.

5. Lmrcbog i Naturhistorien for Sholer. Af S. Dre-
jer , Loirer i Zoologi o g Bot. i Efterslfsgtssel-
skabets Realskole og i det von Westenske Insti-
tut, o g P. Bramsen. Kjöb. Heltzel 1840, X o g
{Dyrerlg.j 276 , sa.,U {Flante- og Miner al-r Ig.)
227 sid. 8:o.

1^

Bland Danmarks yngre botanister är Förf. till dessa tven-
ne arbeten säkerligen den, som mest bidragit till lifvande
och spridande af Botanikens studium i detta land. Liksom
han genom sin år 1838 ulgifna Flora excursoria hafniensis
lemnade en passande och efter nuvarande tidens fordringar
affattad handbok att begagna vid exkursioner på Seeland, så
har han i det under N:o 4 uptagna arbete meddelat en, sär-
deles hvad terminologien angår, god handbok, för hv ars in-
nehåll Ref. i största korthet vill redogöra. — I inledningen ut-
vecklar Förf. dels lärobokens syfte, dels isynnerhet termino-
logiens betydelse och grunden för dess indelning. Den är
visserligen baserad på morfologien , men dock derifrån skiljd
såsom mera subjektiv; den är icke heller underkastad något
successivt framskridai.de, utan upfatlar de af morfologien
lemnade resultater såsom i hvarje period afslutade och i och
med detsamma liksom stillastående, hvadan den ock i hvarje
olika period måste framstå under en ny form. — Beträffande
terminologiens indelning anmärker Förf. att som i Botaniken
förekomma dels sådana uttryck, som ensamt tillhöra denna
vetenskap, eller liknelsevis begagnade erhålla en för den egen
betydelse, dels ock sådana som äro lånade från andra veten-
skaper eller från språket i allmänhet och begagnas i den van-
liga betydelsen, så måste terminologien indelas i 2 afdelnin-
gar: den förklarande iT. explicaliva) för förra och den be-
skrifvande (T. descriptiva) för de sednare uttrycken. — Förf.
framställer slutligen i inledningen det sätt, hvarpå boken bör
begagnas, hvarvid han vidrör de föihållander, som ega rum
vid åtskilliga nml>>'tsexamina , der Botanik fordras som un-
derordnad beståiidsdel; hvad härom yttras gäller i allmänhet
i Sverge om alla examina der någon botanik kommer i

fråga.

Sjelfva läroboken sönderfaller i 2 delar: Terminologi och
Systemlära. Den förra delas i 2 böcker: neml. den förkla-
rande terminologien (= morfologisk-terminologiska uttryck)
C$ 1—73} sid. 1 132); och den beskrifvande (= predika-

ter, allmänna uttryck för att beteckna yttre rumförhållande,
utan afseende på organ-olikheterna) (§ 74—99; sid. 133 — 178};
hvarefter som bihang följer: Fragment af den fysiologiska
terminologien, såvidt den innehåller uttryck, som företrädes-
vis användas vid systematiska bestämningar: uttryck att be-
teckna vexternas tids- (lifs-) förhallander (§ 100—108; sid.
119—189). — I systemläran framställas: 1. Nordiska systemet
rs Linnaeanska sexualsystemet; 2. Fransyska; = Jussieuska
systemet, hvarvid äfven redogörés för sä väl Decandolles som
Bartlings iramslällning al detsamma: 3. Tyska zz Reichen-
bachska. Vid hvarje af dessa upgifvas klasser , ordningar och
familjer, hvarjemte vid Decandolles och Reichenbachs liera
slägten upräknas under hvarje familj och ordning; men nå-
gra karakterer framställas icke, ulom vid de sista (öfversta)
ordningarne och dess grader inom Reichenbachs metod , "för
att åtminstone bänlyda på de många förhallander , genom hvil-
kas innerliga sammanstämning del naturliga så klart och har-
moniskt framträder" i detla syslem , hvilket Förf med förkär-
lek omfattat och om hvilket han yttrar att 'det väntar (och
knapl förgäfvesj att finna allmänt insteg." — Slutligen följa
2 register; ett till terminologien och ett till systemläran (p.
293—413).

Denna läroboks hufvudsakliga förtjenst ligger i Förf. sträf-
vande att på ett skarpt och bestämdt sätt fixera termino-
logien; ett sträfvande, som i sanning förtjenar att värderas
och berömmas. — Huruvida ett blotl upraknande af de sär-
skilda klasserna, ordningarna o. s. v. i flera särskildta syste-
mer upfyller de fordringar man har af en lärobok, eller i
allmänhet medför särdeles nytta, är en annan fråga.

I N:o 3, af hviiken Ref. endast fäster sig vid vextriket,
upgifvas först de vigtigaste momenterna af terminologien och
morfologien, hvarefter Reichenbachska systemet framställes,
hvarvid de vigtigaste familjerna och grupperna i korthet ka-
rakteriseras samt exempel af jiitiiurande vexter anföras, utan
alt Förl. likväl ingir i någon redogörelse för vexternas nytta

124

i medicin, hushållning, o. s. v., hvilket annars plägar utgö-
ra ett mycket vigtigt och voluminöst moment i sådane läro-
böcker.

6. Prodromus Monoyrttphice Lemuacearum i uuctore
M. J. Schleideii. (Linnéea 1839. 4:s Helt. p. 384

—392).

Enär det är Red. afsigt att hufvudsakligen fästa upmärk-
samheten på sådana arbeten och afhandlingar , hvilka Runna
vara af specielt intresse för skandinaviska floran och dess dyr-
kare, så vill Red. för denna gäng, bland de i sista årgången
af Linnaea förekommande flera intressanta upsatser, inskränka
sig till åfvannämnda afhandling , hvari Förf. , sedan han an-
visat Lemnacece sin plats såsom en tribus bland Aroidem ,
på följande sätt indelar och upställer hit hörande slägten och
arter:
t. Vasa spiralia Iransituria i. nuUa. Piantie novellae nudae.

A. Frondes rima 1. basilari hianles. Flores in pagina fron-
dis superiori erumpentes.

Gen. 1. Wolffia Horkel (Horkelia Keiciij. -- W. Delilii
ex .^gypto.

B. Frondes rimis binis basilaribus hiantes. Flores e rima
lateraliter prodeiintes.

Gen. 2. Lemna: Flor. masc. 2. allero in evolutione praeco-
ciori; Filamenta filiformia recurva. Ovarium uniloculare
unioYulatum ; ovulo crecto , horizontali-hemianatropo. —
Stylus elongaliis recurvus. Fruclus : utricuhis monosper-
mus indehiscens. Semen in fundo affixum, horizontale;
embryo conirii>, radicula vaga.
Sp. 1. L. minor L. Frondes obovato-siibrotunda* crassiuseuls
3-4-natim rarius phires cohaprentes monorhiz*; stipite frondis
novellae discrelo fragili. — />. ci/closiasa Elliot. L. minufa
Kunth. L. minima Chev. L. conjmjala Willd. Herb.
Öp. 2. L. trisulca L Frondes lanceolatte apic^ repando-den-
tatfB, tenues^ in slipilem elongalum persistenlem attenuatae

I2ä

ideoque multifariam aggregatet, exclusis floriferis submersae. —
Staurogeton Reich, — L. intermedia Ruthe. — L. crucia-

ta Roxb.

Gen. 3, Tclmatojihace. Spadix brevissimus sed discernen-

dus. Flor. masc. 2. Filamenta reciirva medio dilatata.

Övar. l-lociilare 2-00-o\ulatuin , oviilis erectis analropis.

Stylus elongaliis recurvus. Fructiis: capsula membrana-

cea, dehisceiiUa circiimscissa, 2-poly-spernia. Semina

erecla, albumen paicissinium ;' embryo ovatus, plumula

maxima, radioula infera.
Sp. 1. T. f/ibba: Frondes obovalse I. suborbiculatae , adultae
inferne vesiculoso-convexae ; stipite frondis novellae discreto
fragillimo ideoque frondibus adullis subsolitariis. — L. gibba
L. — §. trichorrhiza: fronde superne rubenle, radico longis-
sima. L. trichorrhiza Thuill.
ff. Vasis spiralibus in tota planta conspicuis. Fronde no-

vella stipulis binis (inferiori et superiori^ membranaceis

aucta, polyrrhiza.
Gen. 4. Spirodela: Fl. masc. 2 Filamenta inferne angu-

stala. Fl. fem. ; Övar. 2-ovulatum . ovulis erectis anatro-

pis; Stylus — , stigma — , fruclus — .
Sp. 1. S. polyrrhiza: Fröns planiuscula, nervis palmatis,po-
lymorpha, orbicularis -- obovata, apice obtuso 1. acuto. —
L. jJolijrrhiza L. - L. bannatica W. K. -- L. orbicnlarix
Kit. — L. thermalis P. de B. — L oibimdala Roxb.

Äppendix: L. arrhiza Mich. , secundum observationes
Cl. Hoffman bona species, asservanda esl, sed cui generi ac-
censenda, incertum remanet, cum flores et fruetus adhuc de-
siderentur. Non magnopere a veritate aberrare mihi videlur,
qui hane speciem generi meo Telmatophace subjungat. — Ex-
stat in Steudel Nomencl. bot. adhuc L. punctata Meyer,
cujus originem extricare non licuit. — L. obcordata P. de
B. et Wahl, nec non L. dimidiata Rafin. maximo errore tan-
tum Lemnaceis adnumerantur, cum utraque secundum inspec-

iié

tionem speciminum ab auctoribus ipsié ottörum Ricciae spé-
cies habenda sit.

7. Al^es Scandlnavicm exsiccat(B, quas distribuit

John Erh. Areschoug , Phil Dr., ad Acad. Carol.

Botan. Docens :, H^ff' ^f^f^- ^ot. Batisb. 3Iembr.

Fasciculus primus. Gotkobiirgi Prylz 1840. Fol.

— Vend. Lund. Gleerup. — 3 R:dr B:co.

Redan för några år sedan påbörjade Mag. Areschoug
en exsiccat samling af skandinaviska alger, hvilken dock icke
kom i bokhandeln af den grund, alt han ej af alla arterna
egde ett tillräckligt antal nog instruktiva exemplar. Han har
derföre,med undertryckande af denna, påbegynt en ny dylik
samling, hvaraf förslå fasciklen nu utkommit, i hvilken in-
nehållas följande 25 arter i väl valda specimina :

1. Fucus serratus L. 2. F. canalicidatus L. 3. F. vesi-
cutosns L. var. 4. Gigartina plicata Grev. 5, Dictyosiphon
foeniculaceus Grev. 6. Asperococcus Turnei^i Hook. 7. Cla-
dostcphus spongiostis Ag. 8. Callithmnnion Rotldi Lyngb. 9.
Polysiphonla btdbosa Suhr. 10. P. byssoides Grev. 11. Eii-
teromorpha intesthialis Link. 12. F. clathrata Lk. 13. Co«-
ferva Lhium Roth. 14. C. cannabina Aresch. 15. C. fucicola
Velley. 16. C. pannosa Aresch. 17. C. bombyclna Ag. 18. C.
rupestris L. 19. C. Vadorum Aresch. 20. Mougeotia genu-
flexa Ag. 21. Mesogloia riibra Ag. 22. Corynephora marina
Ag. 23. Callothrix fasciculata Ag. 24. Oscillatoria (Rstuarii
Lyngb. 25. lAchina confinis Ag.

8. Synopsis Flörts Gothlandicm. Quam, Pr€es. Doct.

G. Wahlenberg ^ p. p. aucior Carolus Säve. P.
1, II. Vps. 1837. 34 pag. 8: o.

9. PlantfB Cotyledonem in Paroecia Ostrogothim

Kärna , q v as secundum methodum natur. Cel Fri-
esii disposuit atque congessit Carolus J. Wessén ^
PhUos. Mag. Ups. 1838, IV et 62 pag. 8:o,

127

10. Plantm Cotyledme^ Pafoeci/B Rosla^im Bro,
qvarum enumerationem , Prms. El. Fries y p. p.
Auctor Jnhfmnes Ang. Schagerström. Par.s prior.
Vps. 1839. 16 pag. 8;o.

Svårigheten alt erhålla de vid Universiteterna utkom-
mande disputationer, har gjort, att förestående trenne speci-
alfloror först nu kunna anmälas. Ehuru innehållande blotta
vextförteckningar utan några egentliga fytografiska anmärk-
ningar, äro de dock af intresse. N:g 8, som framställer ve-
getationen på den i så många hänseenden intressanta ön Got-
land, är upstäld efter Linneanska sexual-systemet, arterna
äro upfattade och begränsade helt och hållet på samma sätt,
som i Wahlenbergs Flor. Svec. ; för sällsyntare äro vexestäl-
len anförda i noter. Deri upräknas 760 arter jemte många
varieteter , hvilka enligt andras åsigter förtjena betraktas så-
som egna arter, så att man kan upskatta arternas antal till
omkring 790, hvaribland icke äro inberäknade mossor, laf-
var, alger eller svampar, hvilka icke i nu ifrågavarande ar-
bete äro uptagna.

N:o 9 och 10, hvilka båda äro upstälda efter naturliga
metoden, sådan den i Fries' Flora Scan. är framstäld, och
hvari Cmed undantag af Equisetum och Chara) endast verk-
liga fanerogamer upräknas, äro intressanta, såsom lemnande
underrättelser om vegetationens förhållande inom trakter, som
förut i detta afseende varit ganska litet bekanta. N:o 9 up-
räknar 564 arter, i allmänhet begränsade i öfverensstämmelsc
med Fries' åsigter, med speciela vexeställen anförda vid
hvarje art samt flera fytografiska anmärkningar, hvarjemle
äfven de vexter äro anmärkta , som , ehuru icke funna inom
florans gebit, dock förekomma i tillgränsande trakter. Af
N:o 10 är allenast första delen ännu utkommen , hvari vex-
terna till CaryophyUem upräknas med de sällsyntares vexe-
ställen uptagna i noter.

138

Hos C. W. K. Gleerup i Lund finnas till salu :

Banko R:dr sk.
C. A. Ayardh, Lärobok i Botanik. 8:0 i:sta afil. Organografi

Malmö 1829 — 30. 3:

2:dra afd. Vextbiologi.
Malmö 1830—32. 3:

— , Essai sur le développement interieur des plan-

tes. Lund. s:o. ,, 'iO.

— , Essai de réduire ia pliysiologie végotale å des

principes londanientaux Lund. 8:0. ,, 32.

— , Antiquitales Linna;ana\ Lund 1826. Fol. ,, 32.

_i^ Om inskrider i lefvande träd. Lund 1829. 8;o ,, io|.

J. E.Areschoug, Flora Gotlioburgensis. Lund 1836. 8:0. ,, 40.

— , Algae Scandinavicce exsiccatae, Fasc. L Göteb.

1810. Fol. 3 : ,,

J.P. Arrhenius, Monographia Ruborum Sveciae. Ups. 1840. 8:0. ,, 32.
S. Drejer, Flora excursoria Havniensis. Halniif 183S. 8:0. 2: ,,

— , La;rebog i den botaniske Terminologi og System-

laere, Kjöb. 1839. 8:0. 4: lo.

_^ og r. Bramsen, LcTrebog i Naturhistorien Jbr Sko-

ler. Kjöb. 8:0.
E. Fries, Lichenograpliia europa?a. Lund i83i. 8;o (Y.bd)

. ^ ' Epicrisis Systemalis Mycologici. Ups. 1836 — 38. 8:0.

— ' Noviliae Floras Svecicae ed. altera. Lund 1828. 8:0.

' Noviliariim Fl. Suec. Mantissa prima. Lund J832. 8:0

' Kovitiarum Fl. Suec. Manti.^^sa altera. Upsala 1839. 8:0

— I Flora Scanica. Upsala 183.>. 8:0.

' Anteckningar om ätliga svampar. Upsala 1836. 4.0 ,, 36.

— ' Botaniska Antiquariska excursioner. 1. om Grekernes

Nynipli3paceer. Ups. 1S36. 4:0. ,, la.

Förhandlingar vid det af Skandinaviska Naturforskare och Läkare

hållna möte i Göteborg 1839. Göteb. i840. 8:0. „ 4a.
C. J. Har t man, Handbok i Skandinaviens Flora, 3:dje upl., 2

delar. Stockh. isss. 8:0. 4: ,,

H. Kröjer, Naturhistorisk TifisskrilC. 2 Bind. Kjöbeuh. 1836 —

39. 8:0. 11: 16.

N. Lilja, Skånes Flora. Lund 1838. 8:0. 3: ,,

Flora ötver Sveriges odlade vexter. Stockh. 1839. 8:0 i: I6.

— ' Tidning lÖr trädgårdsskötsel och allmän vextkuUur.

Lund 1840. 8:0. 1: ,,

A. E. Lindblom , Adnotata in geograph. plantarum inträ Sve-

ciam distributionem. Lund 183.5. 8:0. 1: „

— , Botaniska Notiser. 8:0. is39 1 R-dr. — is'j(0: 1: 82.

A. Noring, Quarlalsskrilt lör Landlbnik. 8:0 r. årgångar å «: ,,

Physiographisk' Sällskapets Tidsskrilt i:sla Bandet. Lund 183" —

35^. 8:0. 3: ,,

G. Wahlenlierrj , Flora Suecica. Ups. 1831—33. 8:0. 6: 20.

_, ' Flora Upsaliensis. Ups. 1S20. 2: 20.

P. F. V ali}l) e r<j , Anvisning fiil Svenska foderväxternes kän-
nedom. Stockh. 1835. 8:0. s: ,,
A. S. Örsfed, Planterigets Naturhistorie. 3 Hefter. Kjöb. 1839.

8:0 «: 3-

m. fl.

3:

1.

3:

32.

4:

24.

2:

11

11

32.

11

32.

2:

2li

I<und, tryckt uti Berhngska Boktryckeriet, 1840

BOTANISKA NOTISER

LTGIFNE AF
AI.. ED. Iillif DBI.6M

->^* 8. fjiinci den I Aug^usll 1840.

I. OriglEial-Aniandling'.

Skandinaviska Nutvrforskarnes sammanträde i

Köpenhamn 1840.
Enligt det beslut, som den 20 Juli 1839 fattades på pre-
limlnärmötet i Guleborg, skulle Skandinaviens Naturforskare
och Läkare detla år sammanträda i Köpenhamn, och hade
den utsedda styrelsen (beslående af Ordförarne Konferens-
Rådet Örsted och Professor lS'c/^ o ?/w samt Sekreteraren
Professor Eschricht) af förekomne anledningar utsatt sam-
manlrädets början till d. 3 Juli. — Sedan Ledamöternes an-
lekning försiggått, hvarvid 300 sig anmålle, neml. 184 från
Köpenhamn, 43 från andra delar af Danmark, 53 från Sverge,
15 från Norge och 5 från andra länder, öpnades mötet på
den bestämda dagen med ett tal af Konferens-Rådet Örsted,
hvari han framstalde den nylta, som genom dessa samman-
träden kan åstadkommas. — Äfven blef Professor Holst
från Kristiania vald till Norsk och Prof. Nilsson från Lund
till Svensk Sekreterare, hvarefler medlemmarne fördelade sig
i sektioner, hvilka åter inom sig valde Förmän och Sekrete-
rare på följande sätt;

Fysisk-Kemiska sektionen: Förman: Friherre ^er2:e//M* från

Stockholm.
Sekreterare: Dansk-Norsk: Profes-
sor Han st e en fr. Kristiania
Svensk: Friherre Vrede fråa
Stockholm.

290

Botaniska

Geognostiska

Medicinska

Zoologiska sektionen: Fuinian: Professor Nilsson från

Lund.
Sekreterare; Lektor Boeck från
Kristiania.
^ Förman; Professor Fries från

Upsala.
Sekreterare: Dansk-Norsk: Bot.
Doc. Jjiebman från Köpenh.
Svensk: Bot. Dem. ,h Agardh
från Lund.
"^ Förman: Professor Forchham-

mer från Köpenhamn.
Sekreterare ; Godsegare floff-
mann- Bung från Fyen.
■ Förman: Etats-Rådet Banr/ från

Köpenhamn.
Sekreterare: Dansk -Korsk: Prof
Heiberg från Krlsliania.
Svensk: D:r Sondén från Stock-
holm.
'' Förman : Apotekare Forshcpll

från Lund.
Sekreterare: D;r Burmann-Bec-
ker från Köpenhamn.
Enär tidningarne redan redogjort för förloipet af sam-
manträdet och sjelfva föi handlingarne med möjligaste första
komma att genom trycket olFentliggöras, torde del här vara
tillräckligt att bland de föredrag, som höllos på de gemen-
samma sammankomsterna, omnämna ett af Professor »S^e/"-
ferns den sista dagen eller d. 9. Juli, hvari han på ett lef-
vande sätt framstälde nödvändigheten att på något sätt åstad-
komma en lifligare bokhandels-kommunikation så väl mellan
de skandinaviska rikena inbördes, som mellan dessa och ut-
landet, för hvilket ändamål han ansåg inrättandet af en bok-
handelsburs i Göteborg såsom den lämpligaste och tjenliga-
ste åtgärden.

Farmaceutiska

2dl

l)en botaniska sektionen höll sina sammankomster j
botaniska lärosalen belägen i den botaniska trädgården. Så-
som deltagare i dessa möten hade följande 39 sig antecknat:

Bot. Demonstr. J. G. Agardh från Lund.

Bot. Doc J. Arrhenius från Upsala.

Rect. Scholas Björn från Nyborg.

Assessor Boje från Köpenhamn.

Stud. Bramscn från Köpenhamn.

Professor BredsdorfF från Soröe.

Bot. Doc. S. Drejer från Köpenhamn.

Bot. Doc. Baron M. v. Diiben från Göteborg.

Mag:r C. Dybeck från Lund.

D:r Fangel frän Köpenhamn.

Pastor Freuchen från Möen.

Prof. Fries från Upsala.

Provinc. Läkare C. J. Hartman från Gefle.

Apotekare Hauberg från Köpenhamn.

Godsegare Hoffmann-Bang från Fyen.

Etats-Råd Hornemann från Köpenhamn.

Bot Doc. B. Kamphövener från Köpenhamn.

Apotekare Köster från Randers.

Bot. Doc. L Liebman från Köpenhamn.

Stud. IS. Lilja från Lund.

Akad. Adj. A. E. Lindblom från Lund.

Adjunkt G. Marklin från Upsala.

Mag-.r Mathesius från Skara.

Mag:r Eb. Munck af Rosenschöld från Lund.

Bot. Gartner Blörch från Köpenhamn.

Cand. pharm. C. M. Paulsen från Kiel.

Slots-Gartner Rothe från Fredensborg.

Polyl. Cand. Rothe från Köpenhamn.

Professor Schouw från Köpenhamn.

Apotekare Steenberg frän Helsingör.

Professor Slefl ns från Berlin.

Kaplcn J. N. v S Jir från Sleswig.

292

Apotekare K. F. Thedenius från Stockholfff.

D:r Thienemann frän Dresden.

Bibliolhekar J. Vahl från Köpenhamn.

Brigadläkare Wolff (rån INorge.

Apotekare "Wulff från Köpenhamn.

Cand. A. S. Örsted från Köpenhamn.

Sektionen höll fem sammanträden, på hvilka följande
föredrag skedde *) :
Den 4 Juli.
Professor Fries öpnade sektionens sammanträde med
en framställning om den riktning, som Skandinaviens Bota-
nister böra följa för att iipfylla den plats, som af sjelfva na-
turen tyckes vara dem anvisad; han ansåg deras verksamhet
hufvudsakligen böra \ända sig åt bearbetandet af kryptoga-
merna och de fanerogama shigten, hvilka mera egentligen till-
höra den arktiska zonen. Han omlalade dereftcr behofvet
af en skandinavisk flora, för hvars sydliga gräns han ansåg
Eyderen böra antagas.

Demonstrator Atjardh ådagalade genom förevisade spe-
cimina det egna tillvexningssätt, som eger rum hos Lomi-
naria digitata , hvars undre del, som är mycket tunn och
påtagligen yngre, liksom genom en sammansnörpning är skiljd
från den öfre, som är tjockare nästan läderartad och uppen-
bart äldre; denna sednare ansåg han äfven hel och hållen
utgöras af fruktifikation; han anmärkie det egna och besyn-
nerliga deri, att den äldre fastare delen liksom upskjutes af
den yngre vekare; del är också blott hos den äldre och öf-
re delen som delning förmärkes, hvilken börjar nedifrån och

*) Att redogörelsen för dessa föredra? har blir korl och mindre full-
ständig, torde så mycket hellre ursäktas, som_ afsigten icke är att
här mera än angitva deras innehåll, och det dessutom icke
för Ref. var möjligt alt pä stället med lika noggrannhet iipfatla
dem alla. Som de i de tryckta handlingarne komma alt utförligt in-
lagas, så lår Ref. dit hänvisa dem, som om desamma önska taga
fnllständijj kännedom.

193

går upål, fuljaklligen icke kan befraktas såsom genom yttre
anledningar npkommen.

Docenten Liebman anförde, att detta tillvexningssätt,
som äfven eger rum hos andra arter af Laminaria , bäst tor-
de förklaras deraf, alt de yttre cellulerna småningom utvexa
och utvidgas, hvarvid de liksom upskjuta de äldre. — Ge-
nom en series af torra specimina visade han derefter att den
så kallade biilbus hos Lambiaria bulbosa npkommer på det
satt, alt en membran, som något ofvanför roten liksom en
ring omgifver stammen, småningom utbreder sig och slutligen
öfverlacker och liksom omsluter roten samt det grus och
småstenar denna med sina grenar omfattat, hvarigenom det
hela lill slut får utseende af en bulbus. — Åfven förevisade
han en ny art af Carex från Island, hvilken hörde till sam-
ma följd som C. maritima och C.salhui; ehuru nära slägt med
den i Flora Dan. afbildade C. Lynybyei , syntes den dock
derifrån väl skiljd, hvaremot den troligen är samma som C.
Romatuotvii Cham (Bland de grönländska arter J. Vahl sam-
lat och ännu äro obeskrifna, finnes en art, som synes iden-
tisk med den nu förevisade).
Den 6 Juli.

Slols-Garlner Rot/ie höll ett längre furedrag rörande bä-
- sia och ändamålsenligaste sätlet all beskära träd.

D:r Tlii enemann förevisade en af honom författad och
i Acta Naturae Curiosorum införd afhandling om ett nytt släg-
te Chwnyphe , hvaraf han funnit och beskrifvit tre arter,
hvilka alla vexa i snön och hvaraf han äfven förevisade spe-
cimina; möjligen Iiur den sä kallade röda snön till samma
slägle.

Den 7 Juli.

Kaplen Suhr förevisade: l:o flera nya arter af Alger sär-
deles från Goda Hopps udden; 2:o feckninger till den mo-
nografi öfver släglet Pohjsiphonia , som han har under arbete.

Docenten Dre} er framstälde: l:o skiljakligheterna mel-
lan 2:ne former eller troligen arter af Corallorrhiza ^ af hvil-

294

ka den ena vexer i bokeskogar på Muen, den andra blifvit
funnen på en ljunghed mellan Köpenhamn och KjOge; jemte
det han af båda förevisade figurer, upmanade han sektionens
medlemmar atl med sin upmärksamhel följa de former af det-
ta slägte, som kunna förekomma dem; — 2:o skiljakligheter-
na mellan Conjda/is fahacea , Halleri. och cava ; — 3:o ge-
nom förevisade exemplar af Carex paclfica Drej. Fl. Havn.
sökte han ådagalägga att denna utgör en från C. aespitosa
skiljd art, hvilken bland annat derifrån utmärker sig genom
de undra bladen , som äro vida kortare än de öfra och bracteae,
som alla äro auriculalae.

Apotekare Tkedenlus meddelade i korthet de observa-
tioner han anstalt öfver Najas marina och hvilka i Vet.
Akad. Handl. för år 1837 finnas införda.
Den S Juli.
Docenten Bilben utvecklade de skilnader han funnit
mellan arterna af slägtet Elaiine (se Botan. Not. 1839 N:o
7), hvaraf han afven förevisade spccimina.

Bibliotekarien V a hl framstälde några anmärkningar rö-
rande arter af slägtet Ra nu nen Ins. Han ansåg Ii. reptans
såsom skiljd från i?» flammula, ehuru af denna sednare före-
kommer en liten krypande form , som har mycken likhet
med den förra. Han förevisade äfven exemplar af R. sul-
phureus , hvars synonymi han upplyste.

Botaniske Gartner Mörch höll ett föredrag rörande de
olika sätten att beskära fruktträd.

Professor Scliouw framvisade Gesnrria spicata , ulur
medelnerven af hvars blad ett nytt blad utvecklade sig, hvil-
ken företeelse diskuterades och ur olika synpunkter förkla-
rades.

Professor Fries företedde en så kallad pietra fungaja
eller svampsten, hvilken af Prof. Schouw blifvit meddelad från
Italien. Porta jemte flera äldre författare ansågo den såsom
en verklig sten, till dess Micheli visade alt den utgör ett
svampmycelium , i hvilket en mängd andra ämnen såsom sten

295

grus, trädbitar o. s. v. äro konglemererade till en massa, hvil-
ken torr blir hård som sten. Gasparini åter, af hvilkenProf.
Schouw mottagit det nu förevisade exemplar, anser den icke
såsom myceliiim, utan som en egen sjelfständig svamp, hvar-
emot dock Prof Fries ådagalade, att den icke är annat än ett
perennt mycelium till Polyporus tuberaster, som under gyn-
nande omständigheter alllid derutur framvexer. I samman-
hang härmed Iramstålde Prof. Fries åtskilliga interessanta an-
märkningar öfver svamparnes utveckling och andra dermed
analoga företeelser.

Magister Mathesius förevisade exemplar af Stlpapen-
nata , hvilka han under resan från Skara till Köpenhamn
samlat i Veslergötland, der detta gräs, hvilket i Linnés lid
der anmärktes men sedan försvunnit, under de sednast för-
flutna åren på tvenne olika ställen återfunnits.
Den 9 Juli.

Docenten Arrlienius utdelade bland sektionens med-
lemmar den af honom ulgifna monografi öfver Svenska ar-
terna af slägtet Huhus , hvarvid han äfven redogjorde för de
grunder han följt vid arternas begränsning.

D;r Hartman förevisade så väl figurer som specimina
af en tvåfaldig monslrositet hos blommorna af Salix nhjri-
cans , i det nemligen dels i honhängena förekomma anthe-
rer, hvilka utvecklat sig ur germen, dels ock hos hanblom-
morna den ene antlieien förvandlats till kapsel.

Demonstralor Arjardh företedde exemplar af Fttciis na-
tans med både rot och frukt; dessa voro samlade vid New-
Foundland och ännu högre opp, hvarigenom således den
ovisshet och tvist synes häfd, som rådt rörande vextstället
för denna alg, som i stora massor finnes kringsimmande i
Atlantiska oceanen mellan 23—35° lat.

Docent Liebman höll ett intressant föredrag rörande
vegetationen i och vid de varma källorna på Island. Oscit-
latoriem tåla högsta varmegraden, deribland en ny art Scrj-
tonema (som i flera hänseenden motsvarar Se. Chthonoplastes)

396

Växer i vatten af nära 102° C — Vid en teinp. af 50° C. börja Jun-
germanier och Mossor visa sig ungefär i följande ordning: Bryum
argejiteiim, J ang er mannia scalaris, Pdhjtvichumstricltim, her-
cynicum, Hypnum sqnarrosnm, o. s. v. Slutligen omgifves käl-
lornas yttersta rand af en frodig fanerogam vegetation. Bland
mossor, som bekläda den svafvelbiindna jorden omkring källor-
na, förekommer Weisia volcanica, alldeles densamma som
förut är funnen på Isle de France. — Af Grimmia torquata j
som förut är funnen endast steril i Norge och Sweilz,
hafva fruktbärande exemplar erhållits från Island, hvilka åda-
galägga, att den måste hänföras till slägtet Zyyodon.

Studerande Lilja meddelade några anmärkningar om
arterna af Clarkia och Calandrinia.

Docent Kamphövener höll elt föredrag om bladens
utveckling hos Coniferm och Berberis.

Kandidat Paulsen förevisade åtskilliga vexter från Dan-
mark, hvaribland äfven en art af Carex med 2 märken fun-
nen i trakten af Köpenhamn; den syntes utmärkt från öfriga
kända arter, bland hvilka den icke tycktes kunna hänföras
till någon annan än möjligen den i Drejors Flora Havniensis
framstälda C cemulans , hvaraf hittills allenast några fä spe-
cimina blifvit funna.

Vid det sista allmänna sammanträdet utsågs genom öp-
pen omröstning Stockholm till ställe för nästa sammankomst,
som skall hållas i Juli år 1842. Vidare ansläldes medelst
omröstning med slutna sedlar val af Ordförare och Sekrete-
rare för samma möle, hvilket ulföll så att till l:sle Ordförare
utsågs Friherre Z?^?r.:e//2/j', till andre, General-Direktör EA-
itrömer och till Sekreievare Vroiessor Anders R et zinsj
åt hvilka det äfven updrogs att framdeles närmare bestäm-
ma dagen , då sammankomsten skall taga sin början.

Redan vid preliminärmötet i Göteborg ventilerades frågan
om åstadkommandet af en för skandinaviska rikena gemen-
sam naturvetenskaplig och medicinsk tidskrift, och man blef

ense om vigten och nyttan af en sådan ; men som sedan dess
icke nagonling biifvit vidgjordt för realiserandet af densam-
ma, så blef samma fråga nu ä nyo \äckt ocli på Ordforarnes
förslag beslöts, att en komité af 5 ledamöter från hvar-
dera af de trenne rikena nu skulle väljas, som egde att un-
der de Ivenne år, som förflyta intill nästa möte, dels livar
inom sill land, dets ock gemensamt vidtaga de åtgärder och
tillgöranden som äro nödiga, för att så bereda saken, att
anstalt om ulgifvandet af en dylik tidskrift vid nämnde möte
skulle kunna definUivt fogas; denna kommifé fick äfven sig
updraget, att i allt annat bevaka och befordra sällskapets
intressen under kommande tvenne år. Ledamöter i ofta nämn-
de kommité utsagos genom omröstning med slutna sedlar,
på det sätt att på kommiterade från hvardera riket röstades
allenast af de medlemmar som voro frän samma rike. Valet
utföll på följande sätt: för Danmark valdes: Vr of essor Se hotuv^
Konferensråd Örsted, Professor Eschricht, Professor
Forchhammer, Etatsrad Banij. — För Norge: Professor
Hanste en , Fiofessor Keilhau ^ Le]\lOT B o e c k , Professor
KeyseVy Professor HoLst. — För Sverge: Friherre Ber-
zelius, Professor Frirs, General-Direktör Ekströmer ,
Friherre Vrede. Professor Anders Retzius.

Sedan förhandlingarne sålunda voro slutade och samman-
komsten fur denna gång uplöst, förelogs d. 10 Juli en resa
till den i geologiskt och botaniskt hänseende lika intressanta
öen Möen. Denna resa, hvari onikring 40 ledamöter delto-
go, anstcildes pa en derlil af Konungen lemnad kongl. ångbåt.
Under bortresan gjordes af botanisterna och geologerna ett
kort besök pa Slevens klint, hvarest bland andra vexter an-
märktes: Eclänosp. Lappnia, Eiiphorbia exUjiia , Stachijs
arvensis , Reseda laleola ; några betydligare fynd hindra-
des dock af regnvädret, hvilket i allmänhet mycket be-
svärade under denna resa, som annars skulle varit högst
angenäm. Den 11 Juli tillbragtes på Möen och hufvudsakli-

298

'gen på -den i många hänseenden märkvärdiga klinten. Lik-
som Professor Forchhammer för geologerna var en säker väg-
ledare, så hade äfven botanisterna i Pastor Freuchen och
D:r Mackeprang goda vägvisare. Bland de anmärkta vexter-
na, torde det vara nog att här anföra följande: Aira can/o-
phyllaa, Orchis itsUilata , latifoUa , militär is (afblommad),
Platanthera clilorantha , Gijinnadfnia connpsea ; Hermi-
niuin monorchis ; Corallorrliiza; Ceplialantltera pollens , ru-
bra ; Epipactis atrorvbens : Nr ni tia; Salix lancrolnla ; Hip-
jwphaé rhamnoides; Scrophularia aqjiatica ; Ajvija reptans ;
Primula elatior , acmilis ; Galium Molluyo ; Filarjo germa-
nica ; Cirsiiim lancpolafum var. nemorale , Scaiidix Pecten;
CaucaUs daucoidrs ; Vicia temiifolia; Arabis o rr.nosa; Ra-
mmctdi/s Philonotis, Eqniseium Telmateja ; Nockera crispa
C. Ir ; o. s. v. På aftonen d. 11 återvände sälskapet mot Kö-
penhamn, dit ankomsten skedde d. 12 tidigt på morgonen;
hvarefter församlingen först kunde sägas vara fullkomligt
uplöst.

II. IjfCeratur.

1. Bryolofjia Europma sen Genera Musconun mo-
nographice ilhistraia Anctorlhus Driich et W.
P. Schimpcr. Fascic. / — IX. Sfuttgartim, Scliwei-
zerbart 1837—39. 4: o.

Bland de så kallade akotyledona vexterna äro inga, som
med den ifver bearbetats och öfver hvilka så många skrifter
utkommit, som mossorna. Ty, för att icke tala om mindre
afhandlingar, liafva Hedwiy , Bridel, Schwäyrichcn ,
Ilornscknch, N ees von Esenb ecji , fValker - Ar-
nott, Hooker, Hiib ener gjort dessa till föremål för
egna arbeten, hvarjemte flera exsiccat-samlingar af mossor
på olika håll utgifvits. Det nyaste och derjemle det instruk-

293

tivaste och intressanlasle arbetet öfver denna familj, är det,
hvilket vi nu i korthet vilja anmäla och som alltjeml försattes.

Författarne iiafva gjort sig till föremål att så väl genom be-
skrifningar som noggranna mikroskopiska analyser sprida kun-
skap om de europeiska mossorna, deras utveckling och hela ve-
getation. För delta ändamål hafva de så inrättat arbetet, att
hvarje grupp eller sli^gle afhandlas monograflskt för sig i en
flera särskilda fasciklar allt efter gruppens eller slägtels om-
fång och artrikhet; stundom innefattas ett par grupper i sam-
ma fascikcl. Texten, som för hvarje häfte fortgår med egen
paginering, innehåller först en latinsk slägtkarakter, derefter på
tyska och franska språken en mer eller mindre vidlyftig noggrann
framställning af slägtets vegetation och historia, hvarefter de
europeiska arterna upräknas, vid hvardera af hvilka fram-
ställas på latin artkarakler, synonymi, vextställe, samt en
kort beskrifning, som hel och hållen refererar sig till den
lemnade figuren; derefter förekommer ofta uplysande och
kritiska anmärkningar på tyska och franska. Alla arterna
äro på de bifogade vackra litografierade planscherna utmärkt
väl framstälda med de noggrannaste mikroskopiska analyser;
oftast uplager hvarje art en plansch, men icke sällan äro ock 2
eller flera arter på hvarje framstälda. — De hittills utkomna
9 fasciklarne innehålla följande slägten:

Fasc. 1 : Gruppen Phascuccm med slägterna Archidium
Cl art på 1 plansch), Phascum (20 arter på 7 planscher)
Bruchia och Voitia (med hvardera 1 art tillhopa på 1 plansch).
BuxbaumiacecB med Baxiaumia (med 2) och Diphyscium
(med en art, tillsamman framstälda på 2 planscher).

Fasc. 2, 3: Gruppen Ortliotrichacece med slägterna Or-
thotrichum (34 arter på 18 pl.) ; Ptijcliomilrium (2 arter på
1 pl.) ; Coscbiodon och Glyphomitriiun (med hvardera 1 art
tillhopa på 1 plansch).

Fasc. 4. ZyyodontecR med Zyyodon (5 arter på 2 plan-
scher). — Encahjptece med Encalypta {% dÄ{^\ på 8 planscher).

aoo

Fasc. 5. Bryacea med iT//««ww (14 arler på 13 planscher).

Fasc. 6 — 9. Bryacece med Bnjinn (45 arter på 41 plan-
scher).

Hvad sjelfva begriinsningcn af släglen och arter angår
hafva Förfaltarne icke hyllat det splillringsbegär, som i sed-
nare tider gjort sig gällande särdeles i Tyskland; sålunda (för
att anföra några exempel) förenas under Bn/nm de af andra
författare såsom egna slågten framslålda fVebero , PohUa^
Cladodhun, Pfychostomnm ; Cinclidlum förenas med illnium;
under Bryvm acnminatii.m sammanfjittas Poltlia acuminata ,
minor , pohjpia , xonthocarpa , pulchclla , teuella , arcuata
Hoppe et Hornsch. , o. s. v.

Mod sårskildt hänseende till Skandinaviska floran vill
Ref. anföra följande, dervid utgående från den i tredje up-
lagan af Hartmans flora lemnade nyaste framställning af Skan-
dinaviens mossor,

Phoscnm piJiferwn Schreb. hänföres som varielet under
Ph. ciispidalum Schreb., hvaremot P. Flörkeumnn^ .^.\it-
iraktas som egen art hörande till en annan afdelning ån Ph
piliferum. Ortliotriclmm piimilum Sw. framslälles under
namn af O. fallax Briich såsom skiljd art från O. pumilum
Schwägr. — O. curvifolium Wg.; antages såsom skiljd från
O. Ilutchinsim H. T. — O. strlatum H. kallas O. lejocarpum
B. et Sch.; och O. .hdlandicum far namnet O. phtjUanthitm.
— Tricitostonivm poltjpliijllitm hånföres till det nya slägtel
P tiichomilrhim. — Grimmia cribrosu Hedw. utgör ett eget
slågle Coscmodon pulvinatus Spr. — Gymnoatomum lappo-
niciim hänf()res till Zyyodoji. — Encahjpia alpina Wg. åf-
vensom E. afflnis Schwaegr. hänföras till E. comnnUata IN. et
Hornsch. , under afdelningcn peristomio nullo. — E. hnyicolla
Br. et Scli. och E. procera Br. et Sch. äro två nya arter , som
af Knrr blifvit funna vid Kongsvold påDovre iNorge.— Cin-
clidium sfyyium Sw. heter 31n. stygimn. Mn. orthorynchum Brid.
CMn. serralum p' Schwaegr.) uppgifves från Norge. — Bryum cer-
nmim (Didymodon Sw.), B. inclitiatnm cPohliaSw), B.pal-

lens Sw. , Br. Watneum Bland, och B. m/er/nedinm Bn(\. an-
lagas som skiljda arter. — B. uliffiuostini Br. et Schp. (Cla-
dodium Brid.) är af Hiibner meddelad från Trondlijems stift.
— B. hnfjlcoUum Sw. hänföres som var. under Br. crudum
med frågetecken. — Br. horeale Schwaegr. (från Norska fjäl-
len) antages som var. af B. pallescens Schwgr. , men skiljd
från B. capillare. — Br. Schleicheri Schwgr. uptages som
en var. under B. turbinatum.

Når fortsällningen erhåiles, skola vi återkomma till detta
arbete, som år oundgängligt fur en hvar som specielt vill
studera mossorna. Det torde böra anmärkas, att man, om
man så vill, får köpa hvarje monografi särskildt.

2. Planlerifjets Natiirhislor\e , en ahnfenfaltelig
Framstillmrj af de vUjtiffSte Plan t er i deres For-
hold. til Menneskene og Jorden , nfErmest ud-
urheidet til Bra g ved TJnderviisnmg i Real-
skoler og til i^elv.stadiam ; af A. S. Orsted, Cand.
Philos. Kjöbenh. Klein 1839. 8:vo XVI och 384
sid. samt 34 tabeller mcrl trädsnitt.

Då åtskilliga Danska arbeten i föregående nnnimor au
mälles hade Ref. ej tillgäng till det, hvars titel här ofvan blif-
vit anförd, hvadan Ref nu får i korthet redogöra för det-
samma. Sedan Fylotomien, Fysiologien och Organografien,
Patologien och Vexlgeografien i stor korthet och kanske nå-
got för ytligt blifvit afhandlade på de Gl första sidorna, öf-
vergår Förf till framställning af systemläran, der han, efter
att hafva kortHgen definierat begreppen individ , art, afarl
o. s. v., först angifver Linneanska sexualsystemets klasser och
ordningar, samt derpå upgifver grunderna för Jussieus naturliga
system. Sidan 72 börjar Författaren genomgå alla de naturliga
vextgrupperna efter Jussieus system, hvarvid han för hvarjegrupp

först angifver karaktererne och geografiska ulbredniiigcn samt
derefter iipräknar de Ull li varje familj hörande vexler, som i
ekonomiskt, medicinskt eller annat hänseende äro anmärk-
ningsvärda; och det är vid detta moment som Förf. mest up-
pehåller sig, så att närvarande arbete i detta hänseende ut-
gör en motsats till Drejers i förra numret anmälda lärobok.
Visserligen kan det vara roligt nog alt på lediga stunder lä-
sa i en bok af denna beskalfenhet, men till lärobok duger
den lika så litet, som dess författande förutsätter någon verk-
ligt vetenskaplig insigt i eller kunskap om ve^^tverlden; ty
den är icke annal än en utur andra arbeten gjord kompila-
tion, hvilket äfven Förf. sjelf i företalet medgifver; och det
är allenast ulur denna synpunkt, som den kan göra anspråk
på värde. — Trädsnitt, som på särskilda planscher äro lem-
nade till uplysning och åskådliggörande af det i boken fram-
stäldta, synas ock, åtminstone till största delen, "vara lånade
från andra arbeten, väl äro många af dem groft utförda, men
det är dock fägnande att se det denna konst, som särdeles i
England oeh Frankrike hunnit en betydlig grad af fullkom-
lighct, äfven i norden börjat någorlunda väl ulföras.

ÄSi»

1. Da den oförgätlige E hr// nr t (hvilken äfven svenska
floran har att lacka för de flesta och vigligaste uptäckter
ujider hela sednare hälften af förra århundradet) under sin
lefnad helt och hållet missförstods af Tyskarne och i allmän-
het af en samtid, hvilkcn han stod vida framom, och der-
före i dess skarpsynlhet endast såg nyck och förflugenhet,
och det så mycket helre, som han ingalunda skonade, utan
tvärtom med Sweitzisk öppenhet och kärnfullhet skarpt giss-
lade allt charlataner! och förnäm tillgjordhet inom vetenska-
pens område Chvilket på så många ställen vitsordas af hans
än i denna stund mycket intressanta Beilräge zur Naturkunde);

så torde del intressera iifveii svenska läsare att erfara ett
nyare sannare omdöme öfver denne ovanlige man, hvars bo-
taniska bana börjades i Sverge under Linnés ögon, bland
hvars ntmärktaste lärjungar, men ingalunda blinde efterföljare,
han alltid måste räknas. — ''3111 rvenhjen IVorten einen
Lorbeer mif das Grub des tretflichen Fr i ed nr i ch E hr -
hart zu leyen; dessen vortmjlichc Ely ense haft en nnd Ver-
dienste , nie alhjemehi behamit und betrauert ist ^ wävend
er lebte, so wenlg Ancikennunfj f anden, habe ieh aus dop-
pelten Grunde fur P/Ucht erachfet. iWk/e dlese dankbare
Erinnerumj selne Asche siihnen mit der Sc/iuld Jener , deren
JSame mit ihrem Tode erloschen , ivährend die Jahresbiicher
der IVissenschoft den ISameri des Tief</ekränkten der Unster-
blichkeit zvfiihren." — Meyers Chloris Hanoverana.

2. Bland allmännare vexter, om hvilkas arlrättighet fur-
faltarne icke tyckas vilja blifva ense, hörer Carex Öderi
Ty under det Ht)ppe, Koch, Reiciienbach, Hartman utan tve-
kan antaga den såsom skiljd från C. flaxa, och andra t. ex.
Schkuhr och Hooker väl uptaga den,' men derjemle för-
klara, att de icke kunna finna några nog karakteristiska och
konstanta skiljemärken , så betraktar Fries den som under-
art, och Wahlenberg samt Kunth som blott varietet af C.
(lava, och Wimmer knapt som sådan. — De fleste författare
citera Ehrhart som auktoritet förnamnet, hvaremol andra
(Hoppe, Reichenbach, Hartman) i denna egenskap anfura Ret"
2eM*; dessa sistnämnde måste hafva orätt; ty i 2:a editionen
af Prodromus FloraB Scandinavia? pag. 220 hänför Retzius sjelf
sin C. Öderi ed. l;a? såsom synonym till Carex pilnlifera,
något som Schkuhr (Riedgräser l-.r Th. p. 67), Smith (Engl.
Bot. ad tab. 1773} och Gaudin (.Fl. Helv. 6. p. 95} anmärkt.
Då nu författarne derjemte icke tyckas vara alldeles eniga om,
att Öders fig. i Fl. Danica, tab. 371 hörer till C Öt/mEhrh.,
så tyckes denne vext med skäl behöfva att kritiskt granskas
och jemföras med sina samslägtingar; liksom den äfven kan

294

komma alt afgifva elt nyll bevis på del oriktiga i all efter
förfallare upnämna arter.

3. Man synes icke sakna all anledning alt bland kurio-
siteter hänföra en under titel: Vernandsckaft znischfu Thlaspi
arvense und Sinapis alba von Em. V. Bery in Neukirclien i
Bolån. Zeiliing 1840 N.o 15 införd upsals, hvari furfallaren
påslår att bland 210 frön af Thlaspl arvense, hvilka han ut-
sått i blomslerkruka, sedan han förut så behandlat jordett)
hvarmed denna fylldes, alt groddkraflen hos alla andra deri
möjligen varande frö dödats, hade af ett bland dem utvecklat
sig en planta af Smnpis alba. Alt man i närvarande tid på
allvar vill framkomma med elt dylikt påstående och på köpet
göra del till föremål för ett föredrag i en vetenskaplig samman-
komst Cafhandlingen är neml. upläst i botaniska sektionen
af Tyska Nalurforskarnes församling i Pyrmont), synes dock
något för skarpt, helst i sjelfva afhandlingen icke framslälles
någon tillräcklig borgen derför, alt ju icke 'något frökorn af
Sinapis alba insmygl sig antingen bland frön af Thlaspi ar-
vense eller i den begagnade jorden

4. Till den upgift på Botanister, som under förra året
aflidit, hvilken vi i elt föregående nummer meddelat, få vi
nu ytterligare tillägga följande: Allan Cunnin (/kam,
känd genom sina resor i Australien, dog i Sidney på nya
Holland den 27 Juni 18r?9, 48 år gammal. - Med. D:r och
Statsrådet i Ziirich Joh. llegetschweiler , lörfaltare till
flera arbeten rörande Sweilsiska floran och sednast en först ef-
ter hans dod af Oswald Heer afslulad, Fkra der Schweitz ,
född den 14 December 1789, afled i Ziirich den 9 September
1839 elt offer för de inre orolighetcr som skakade denna
kanton. — Statsrådet V>.x Bonfjard , författare till åtskilli-
ga i Pelersburgska Vetenskaps-Akademiens handlingar inför-
da botaniska afhandlingar, afled i Petersburg i November
förra året.

I., und, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet, isio.

BOTAr^lSKA NOTISER ^

UTGIFNE AF
AL. El>. I.INDBI.OM

M 9, l^iiiid den 1 ISeptember 1840»;;^
I. Ori^inal-Afliandling'ar. ^

y. Svenska Plkirlerne efter Tmturliya förvandtskä'
pen anordnade , jemte kritiske anmårkrdngar ;
af E. F r i e s.

Starr- och Pil-slägtet äro bland Fanerogamerne de Text-
typer, som naturen mest mångfalldigat i de Nordiske län-
derne. Genom segheten i sitt vegetativa system, sina tidiga
diklinska blommor och hastigt mognande , på egendomligt
sätt bevarade*), frön äro båda särdeles afpassade för ett
hårdt klimat och nordens korta blomningstid. Alla sådana
större vextgnipper , egna för hvarje olika land , böra före-
trädesvis studeras i deras egentligaste hem, der de äro form-
och art-rikast. För Nordens Botanister är det derföre en
pligt att egna synnerlig upmärksamhet åt de båda nämde
slägten; mötande svårigheter afskräcka aldrig, utan endast
egga en sann Botanist till alfvarligt studium ; ty endast ge-
nom svårigheters besegrande blir ett studium lärorikt — och
vanan att endast fästa sig vid bekantare utmärktare föremål
leder till osäkerhet i hela kunskapsförrädet.

*) I afseende pä Pilslugtets karaliter Iiafva vi långt Tör detta anmärltt
det lelaktiga, nu allmänt erkända, i upgiften alt lionungsglandel
endast skulle finnas lios hanplantan. Ännu återstår att rätta ''se-
mina aj/ice coinosa" eller "i toppen fjunbärande''' ; håren omgifva
tvärtom fröns basis och äro en beklädnad som omger fröen.
Dessa jemte flera uplysnmgar till Ameiilacearum karakteristik
äro redan lemnade i Fl. Scan. , men öfversedda. Saken_ är dock
af stor vigt i morfologiskt hänseende.

146

Starrarterne hafva ock med förkärlek blifvit bearbetade,
så att deras kända inhemska artantal iipgår till mer än dub-
belt med de kända Pilarlernes ; men grnnden härtill ligger
icke blott i dessas mindre mångfald, utan äfvcn i de olika.prin-
ciper man "följt vid artbestämningen. Som Starrarterne äro
mindre föränderlige har snart sagdt hvarje ulmärktare form
blifvit ansedd för egen art; bland Pilarne åter har man för
formernes mångfald endast urskiljt hufvudtyperne och ej säl-
lan tagit medelformer för öfvergångar. Ville man behandla
Starr-slägtets arter efter samma grunder som Tilslägtets ,
kommo en stor del af de förra*} att endast anses för under-
arter, visserligen icke af högre betydelse än flera endast som
underarter ansedda Pilar. Just derigenom att de förras utseende
är så enformigt öfverser man bland dem så lätt mellanfor-
merne, hvilka bland de stora trädariade Pilarne så lätt falla
i ögonen."

Icke blott den stora föranderligheton i Pilarnes vegetati-
va system, icke heller svårigheterne som upstå af deras
olika blomnings- och bladbildnings-tid 0'viika under resor
icke kunna på samma ställe observeras) har invecklat deras
artbestämning, utan hufvudsakligen den oriktiga riktning de-
ras studium tog genom en falsk och arlificiel indelnings-
grund. Hade Linné , som först säkert bestämde arter, lagt
fruktifikationen till grund för indelningen och art-definitio-
nen, så skulle sannerligen slägtets studium tagit en annan
gång; Linneanska arterne skulle da icke blifvit så förvexlade
och misskände, äfven af Linné sjelf^*). Att efter bladen in-

*) f. e. Carex ornithopoda, speiroslac/iia , Oederi, lära, livida,
TOtundata , piilla , saxatilis, stricla et air. , Gebhardi, viretis ,
glareosa , tcretiuscula o. s. v.
**) Sä f. e. igenkände Linné aldrig i de ölver liela riket högst allmän-
na former af S. aurila ocli 5'. nigricans samma arter som han i
Fl. Lapp. beskrifvit. Deremot trodde lian sig funnit de endast JVor-
diske S. arenaria , fusca och Myrlilloides i former af den van-
liga S. repens. Hade man attenderal till fruktifikation skulle aldrig

141

dela och bestämma arterne är besfämdt skadligt, liksom allt,
som under sken att underhålla ett studium aflägsnar en na-
tursann up fattning.

Författaren af dessa rader sökte först, sedan Prof. Wah-
lenberg förut hänvist på fruktifikationens vigt för indelning
och iirtbestämning, lemna en naturlig indelning af detta släg-
te, hvilken sedermera af Koch och i Nov. Mänt. 1. vidare
blifvit utförd. Men sedan grunden till en sådan blifvit lagd,
återstår alltid flera enskildta drag att utreda, emedan alla vä-
sentliga skiljemärken icke på en gång framstå klara. Så
hoppas jag nu det lyckats mig hafva funnit en bestämd skil-
nad 1 stift och märken mellan S, viminales och Capreae,
som hittills saknats, hvilket bestyrker den för hvarje natur-
ligt system vigtiga regien, att det är ett större fel att öf-
verse frändskapen, än karakterernes afvikelse. ,

Så nödvändigt ett system är för vår inskränkta fattnings-
förmåga af naturens omätliga enhet, så vigtigt är äfven att
inse , att hvarje syslem ändå är ett lappverk , ett Alex-
anders svärd , som afhugger de för oss ouplöslige knutarne;
att alla såkallade naturliga systemer ändå äro inga systemer
eller artificiela. Från vetenskapens högsta ståndpunkter för-
svinna alla systemer, fast de för nybörjaren Coch äro vi i
det hela icke sådane alle) äro oumbärliga; det förra är ve-
tenskapens esoteriska, de sednare dess exoteriska lära. För
min del har jag, uprigtigt sagdt, aldrig trott eller tror på
några systemer, hvarken i Filosofi, Botanik eller annan ve-
tenskap, hvarken andras eller egna, såsom något absolut,
ulan blott som provisoriska och subjektiva upfattningar af
den Eviges helgjutne, hvilket ingen menniskotanke kan fatta.
Derföre kunna icke blott flera systemer bestå jemte hvaran-
dra och ecfci lika värde, utan äro alldeles nödvändige för
att afleda från den ensidighet, som är oskiljaktig från hvarje

S CO po Ii framstäkll den gissning, att alla låglandets Pilar härstam-
ma frän frön af S. serpyllifolia, som nedflugit från högsta fjällen.

148

entusiasm för , eller blind tro på något visst sf/stem. Det
gifves flera vägar för närmandet till ett förbättradt system.
Att man i den stränga conseqiience jag fordrar i ett system
kunnat finna — löjligt nog — något mystiskt, är så mycket obe-
gripligare, som jag deremot på det bestämdaste i förväg pro-
testerat, och temligen oförtäckt antydt det vara den skarpa-
ste otro på allt systematiserande med de absoluta ansprå-
ken på annat än subjektiv sanning; och tillika en protest
mot nphöjandet af det subjektiva tycket till objektiv prin-
cip. Så dömde ock redan Linné (se dess Classes Planta-
rum) om sin tids Entusiaster för något visst så kalladt abso-
lut system; och de sednare tallösa hafva mer bestyrkt än
vederlagt dess omdöme. — Mina botaniskt-systematiska åsig-
ter äro , för att tala i en politisk tids språk , monarkiska un-
der bestämd princips tvång i alla allmänna, men med största
frihet (oberoende af karakterer) i de enskildta förhållanden;
de af tiden mest gynnade åter äro republikanska: fullkom-
ligt subjektiva i de allmänna, med mycken ofrihet i de en-
skilda. Båda borde afstå från att påstå sig vara både abso-
lut naturliga och den enda rätta formen, som ligger långt öf-
ver dem båda. Alla former är menskliga inskränkningar,
men derför icke förkastlige. Men alla former utan upfalt-
rnn^f af den i dera lefvande andan förstena: to yQä/nfiu u-
noyiieivei , to öe Tivsvfia ^MonoisL

En fullständig beskrifning öfver Svenska Pilarne ligger
för oss renskrifven , ämnad att införas i dessa Blad, men då
den vuxet till större omfång än som passar sig för en tid-
ningsartikel, anföres endast sjelfva upställningen , med ute-
slutande af alla beskrifningar , vextställen och öfverflödiga
synonymer*), jemte grunderna för mina bestämningar, nu
mer så mycket öfverflödigare, som Koch antagit och er-

*) I synonymers citerande herrskar mycken godtycklighet , hvaruti nå-
gon enhet vore önskelig. Naturligtvis bör här olika princip herr-
ska i olika arbeten , olika i ett allmänt syslem , olika i ett enskildt
lands Flora. Vanligen citerar man författare, som afvika i bestäm-

149

kändt dem; endast sådana, som i Sverige blifvit satte i tvif-
vel , skall jag här söka nöjaktigt bevisa , då rummets inskränkt-
het ej tillät det i Nov. Mänt. 1. Arternes och afarternes be-
skrifning m. m. finner man derstädes, men här uptagas en
del afarter af några polymorfa arter, hvars former vi icke
då tilltrodde oss bestämma.

Afdelningarne bland Salices böra i vår tanke aldrig öf-
verses vid arternes anordning, fast svårigheter skulle möta
att bestämma ofullständiga exemplar, utan fröredning, till sin
plats, ty på den grund borde man öfvergifva JJmbellaternes ^
Cruciferernes m. fl. slägten , och i vår öfvertygelse äro Pi-
larnes afdelningar lika väsentlige och bestämde som nämnde
slägten och måhända äfven mera naturligt begränsade. Vi
börja med de högste, hvilkas egentliga hemland är de tropi-
ske länderne och nedstiger till de lågvexte fjällpilarne, som
vid yttersta gränsen för den lefvande naturen bilda den sista
och iågaste trädvegetation. Jag påminner mig intet trädsläg-
te , som har så vidsträckt geografisk utbredning. Pilslägtets
historia erbjuder dessutom en mängd intressanta facta, så-
som lagarne för deras förändringar, deras beroende af olika
behandling, den olika utbildningen efter olika klimat, deras
ombyte af kön m. m., som rummet icke här tillåter uprepa.

Att afdelningarnes skilnad må klarare framstå torde vi
här särskildt böra sammanställa deras kännetecken, helst vi
vid deras bildande måst fästa oss icke blott vid de inhem-
ska utan alla bekanta arter.

I. Amerina CEgentl. Pilar*). Hämjenen utvexa från

ning och benämning-, mer skiil vore väl citera dem som bestyrka
lörfattarens åsigt. I en enskild Flora, f. e. en Svensk, borde väl
jemte artbestämmaren , alltid citeras första källan lör uptagande
af en art som inliemsk, derjemte iniiemska figurer och exsiccater.
Alla öfriga torde kunna räknas till barlast , då Irågan icke är om
kritiska vexter.
*) Det torde fortjena anmärkas alt i Skandinaviske språken eger Pil-
slägtet flera egna namn än i sydligare länders, der Pilarnes befy-

150

spetsen af årets bladiga sido-qvistar, Hämjefjällen gulgrö-
na^ icke svedde i spetsen, mest bara eller endast hårbräd-
dade. Uonimgsfjällen 2^ motsatte. Ståndare vanligen flera,
men i norden ofta endast 2, alltid fria, med gula knappar.
Stift och märken korta.

Till denna mycket naturliga afdelning, som innefattar
träd eller högre buskar, i förra fallet mycket bräcklige i
grenvecken, höra nästan alla Pilarter från varmare klimat.
De äro likväl mest analoga med fjällpilarne; att ytterligheter-
ne i köld och varma frambringa likartade förhållanden derpå
hafva vi talrika exempel.

A. Fragiles. B. Amygdalinae,

II. Helix (Rödvie). Hängen utvexa från sidorne af för-
ra årets grenar, men få utvexte bladige (mer eller mindre)
utdragne skaft. Hängefjällen qvarsiltande , svarlbrände, föga
hårige. Hommgsglandel enkel. Ståndare 1 eller 2 , samman-
vexta; knappaiiie eftei' af bl omstringeji svartnande. Fröhusen
icke eller kart-skaftade , med qvarsittande stift och märken.

Afser man endast de här vexande aS". purpureae, som
stå midt imellan S. amygdalinae och viminales , synas dessa
för få att bilda en egen afdelning; betraktar man åter hela
verldens kända arter, blir den högst utmärkt, innefattande
största delen af N. Amerikas egendomliga Pilar. Afdelnin-
gen S. Griscae hafva vext och utseende alldeles af *S'. fra-
giles y ehuru öfverensstämmelsen med S. purpiireae är omiss-
kännelig.

C. Griseae Borr. D. Purpureae.

III. Vetrix (Vide-Pil). Rangenen från sidorne af fjor^
årets grenar, oskaftade och vanligen bladlösa. Hänge fjällen

denhet försvinner i den rikare vegetationens månglald. Så haF Pil
mig veterligen intet motsvarande i de ölrige Eiiropeislie språkea.
Latinarnes Salix återfinna vi i vårt Sallc eller Scilg (Eng. Sallow y
Tyska Sol, Fransk. Saiilc) ; Vetrix i \ årl Vide (Tysk. Weite eller
vanl. yVeide , Engl. Willoiv). Värt Hilster eller Jelsler torde vara
slamiörvandl med Grckernes éh^.

151

svarlbrända, qvarsitlande , mycket tätt och ulligt hårige. Ho-
mmgsfjlandel enkel. Ståndarne 2 , fria, med gulnande knap-
par. Fröhnsrn icke eller kort-skaftade (skaft knappt längre
än honungsglandlen). Stift ntdrmjct , hårsmalt, jemte de
mycket lånr/a smala jemnbreda märhen afjållande från det
mogna fröhuset.

Träd eller högre buskar, med mycket tidiga ulliga hän-
gen, före blomningen inneslntne i ovanlujtlstora , denna af-
delning egendomliga, knoppar. Stift och märke skilja den
lätt från följande, med hvilken den eljest synes sammanflyta.
Få arter tillhöra egentl. Norden ; för afdelningen synes med-
lersta Europas flodgebit vara rätta hemlandet, derifrån så väl
denna afdelnings som föregåendes samtliga Viminallska arter
härstamma— eller den långsträckta frodigavidjelikavext, som
utmärker dessa, har endast utbildats i Europas varmare flod-
dalar, då Nordens kalla skogskärr hopkrympa sina egen-
domliga arter till ett knutigt risaktigt utseende. Exempel
lemnar den hithörande *S'. Lappomun, som orikligt hänföres
till S. FrUjklae; äfven i geografiskt afseende är den icke
någon egentlig fjällpil; den är tydligen en förkrympt vimi-
nalisk Pil , som sydligare odlad får dessas vext. Den för-
vandla S. incana blir äfven i kallare regioner torulosa, ej
viminalis. Se Wakl Veg. Ilelv. !

E. Chrysanthae. F. Viniinales.

IV. Caprea (Viden), Hängenen från sidorne af fjorårets
grenar, äldre vanligen skattade {i högre norden, inträdande
i fjällpilarnes region , få de vanl. likt dessa bladiga skaft).
Hängefjällcn svedda, qvarsitlande. Honung sglandel enkel.
Ståndare 2, fria, med gula knappar. Fröhusen långt och
tydligt skaftade , med smalt skaft, dubbelt eller flerdubbelt
längre än honungsglandlen; märken korta , tjocka, ägglika,
tillika med del slyfva ofta omärkliga stiftet qvarsitlande.

Dessa äro talrikast i kallare ländernas inferalpina regio-
ner, lätt skilde genom sina under blomningen redan tydligt
skaftade fruktämnen och korta märken. Utom den vanliga

152

indelningen efter det olika \extsältet (incuhaceae , f. e. syn-
nerligast i den mer drifvande södren , rosmarhtifoJki , aiujU'-
stifolia, frodiga former af S. repens o. s. t. motsvara tydli-
gen de Viminaliske i föregående sectjoner) , kunde en kan-
ske bestämdare framställas efter stiftet, då de analoga arler-
ne parallelt motslälldes hvarandra *}.

G. Capreae. H. Incuhaceae.

V. Chamelix. (Fjäll-Pilar eller Sirka , för att upta-
ga en Lapsk benämning på Lapska arter). Hävt/en i spetsen
af de bladiga årsqvistarne. HänfjefjäUen svedda, trubbiga,
gvarsittande. Honnnysfjlandler vanligen 2, samsittande. Stån-
dare 2, stundom flera, med efter afblomslringen mörknande
knappar (under blomningen ofta blå!). Fröhusen nästan
oskaftade (skaft kortare än honungsglandlen), yngre vanli-
gen korta trubbiga, äldre utdragne ofta hornlikt (detta är
ett mot de förra motsatt förhällande, livilkas fruktämnen re-
dan i första åldern äro långa, men smala och sedan up-
svälla). Stift och märken smala , vanligen klufne.

Bladen yngre vanligen långhåriga, äldre glatta, nätåJri-
ge; stammen vanligen lågväxt, endast S. glauca hinner nå-
gon betydligare höjd. Denna afdelning innefattar alla egent-
liga Fjäll-Pilar, hvilka icke, som de föregåendes, om de äf-
ven finnas i lägre fjällregioner, nedstiga till låglandet. Äf-
ven i detta afseende afvika S. Loppomim och luistata; de

*) i) Citierascetites, med gråaktigt, under torkning alldeles icke mörk-
nande eller svartnande, utseende, bladnerverne på ölre sidan in-
sänkta, stift omärkligt (S. Caprea , grandifolia, rinerea, auritay
livida, incubacea, finmarkica , myrtilloidcs). IIJ ISigricantes ,
gröna (eller ludna hvita) under torkning mörkare eller svartnande,
bladnerverne på öfre sidan upliöjde, med tijdliyl stift (S. silesi-
aca , S. nigiicans , S. laurina , S. ph\jlic(PJolia , S. hastata, S.
fusca, S. repens, S. anyustifolia och rosmarinifolia). Bladens
svartnande beror af små resinösa punkter-, ju tydligare dessa äro,
desto mer svartnar arten f. e. S. Ilelix ; ulltildas de till här mörk-
nar dea mindre.

153

upstiga väl i Lägre fjälltrakter, men deras egentliga hem-
land är nedom fjällen.

L. Frif/klae. M. GlaciaUs.

Att icke förmycket på en gång trötta läsaren iipskjuta
vi de närmare detaljerne till ett följande nummer.

2. Förteckning öfver de pä Spetsbergen och Beeren
EiUmd anmärkta vexter ; af Utgif våren.

Sedan Herr J. Vahl i Köpenhamn, hvilken under åren
1838 och 1839 var såsom Botanist följaktig den Franska ve-
tenskapliga expeditionen till Norden, benäget meddelat till
införande i dessa blad en upsats på alla de af honom under
vistandet på Spetsbergen anmärkta vexter, har Utg. ansett
sig skola öka intresset, då han, såvidt de för honom härstä-
des tillgängliga literära hjelpredor medgåfve, på ett ställe
upräknade alla hitintills af särskilda resande i dessa nord-
liga trakter anmärkta vexter. — De källor, som varit alt tillgå,
äro följande :

1. Reise nacli dem Nordpol , von C. ,/. Phips. Aus
dem Englischen. Bern 1777; p. 108—110 uptager vextför-
teckningen af Solander; de här anförda vexter äro här nedan
utmärkta med P. — Engelska originalet finnes här ej att tillgå.

2. Rob. Brown Verzeichims in Spitzberyen gefumle-
ner P/lanzen, utur Account of the Arctic Regions, by W.
Scoresby, införd i Rob. Browns vermischte Schriften, iiber-
setzt von Nees von Esenbeck l;r Band p. 3G4— 366; de häri
anmärkta planfor äro i följande förteckning utmärkta med B.

3. Some account of a Collection af Arctic Plants
formed bg Edward Sabine By W. ,h Hooker ; införd i
Transactions of the Linnean Society of London. VoL XIV.
Lond. 1823 — Spitsberyen Plants, p. 385—388. — Dessa
hafva vi betecknat i del följande med H.

4. Bidrag til Spitsberyens oy Beercn-Eilands Flora,
efter Herbarier medhrayte af 31. Keilhau, ved Christ. Som-

154

merfelt; införd i Magazin for Naturvidenskaberne ; Anden
RjEkkes l:ste Bind. Kristiania 1833. p. 232—245 — häri
uptagna vexler utmärka \i med S.

5. Forter/nehe över de paa Spitzberyen i Aarejie
1838 ofj 1839 samlade p>lanter af ./. Vald, i m:scpt benä-
get meddelad. Dessa vexter utmärka vi med V.

Som Utg. icke eger tillgång till Mårtens Spitzbergische
Reischeschrcihumj , så har han ej heller för närvarande kun-
nat särskildt anmärka de få i nämnde arbete uptagna Spets-
bergska vexler.

Som Beeren-Eilands flora hyser största öfverensstämmel-
se med Spetsbergens och då Sommerfelt i sin förteckning
äfven uptagit några endast der samlade, så har utgifvaren
icke ansett sig här böra förbigå dem, men för att särskildt
utmärka dem, ha de betecknats med f — De vexter, hvil-
kas arträttighet synts misstänkt eller i annat afseende äro
tvifvelakliga, har anförts utan nummer. — Vid upställningen
är Decandollska systemet följdt.

Dicotyledoneje:
Raiiunculacece.
1. Ranunculus glacialis. S.
1. R. sulphuieus. P. B. S. V.
R. cuueatus Somf.-S-prioris si-
ne dubio forma.

3. R. nivalis. H. V.

4. R. pygmjeus. H. S. V.

5. i R. hyperboreus. S.

PapaveracejB:

6. Papaver nudicaule. B. H. S. V.

CrucifersB :

7. Cardamine pralensis. S. V.

8. C. bellidifolia. B. H. S. V,

9. Draba aipina B. H. S. V.
D..«lgida. S.

D. glacialis. S.-Utraque forsan
lefereiKla ad D. alp ; cujus

certa varielas est

D

. oxycarpa Somf. S.

D

, micropelala Hook.
ignota.

H.

mihi

10.

U. arctica Vahl. V.

11.

D. coiynibosa S. V.

•

D. oblongata S. An

ad

prio-

rem referenda?

12.

D. muricella V.

13 a.

D. hirta H. V.
p. hebecarpa V.

13.

Cochlearia oincinali

,s S,

. V.

14.

C. danica P. H. V.

\r>.

C. feneslrata V. ]
dubio pertinent

fluc

sine

C. anglica B. S. et

c.

Grön-

landica. P.

16.

Eutrema Edwardsii V.

15ä

17. 1'latypetalum imrpurascens V.

Caryoiihylle;e.

18. Lychnis apetala II. V.

19. Silene acaulis S. V.

20. Spergula saginoides V,

21. Alsine rubella H. V.

32. A. biflora V. -ad hane 1. pri-
oreinrelerenda A.arcticaS.

23. A. slricta? S.

24. Arenaria ciliata norvegica Y.

25. Stellaria Edwarsii S. V.

26. Cerastiumalpiiuiin. P.B.H.S.V.

27. c. vulgatum S.

Rosaceae.

28. Dryas octopetala B. H. S. V.

29. Poteiililla emarginata S. V.

30. P. pulchella V. -an ad hane

perlinet
P. Keilhaui Somf. S.

31. P. nivea H.

Crassulaceae.

32. f Rhodiola rosea S.

Saxifrageae.
83. Chrysosplenium allernifolium

S. V.
3'i. Saxifraga oppositifolia P. B.

H. S. V.

35. S. csspitosa P. B. H. S. V.

36. S. nvularis P. H. S. V.

37. S. cernua P. B. H. S. V.

S. siberica? S. an prioris var.?

38 S. slellaris comosa H. S. V.

(S foliolosa HookJ.

39. S. hieracifolia S. V.

40. S. nivalis B. H. S. V.

41. S. ilagellaris V.

42. S. Hirculus S. V.

43. S. aizoides V.

Compositic.

44. Erigerou pulchellus /J uuala-

46

46.

47

48
49.
50.

51.

r.a.

53.
54.

55.
56.

57.
58.

60.
61.

6e.

63.
64.
65.
66.

67.

schkensis DC. V.
Taraxacum phymatocarpum
Vahl. V.

Ericineae.
Andromeda tetragona B.

Rhinanthacea?.
Pedicularis hirsiita B. S. V.

Polygonea;.
Polygonum viviparum H. S. V.
Oxyria reniforniis H. S. V.
Königia Islandica P. huc sine dub.
pertinet "Tilljea aquatica."

Enipelreaj;
Empelriiin nigruni V.

Ainentace;e :
Salix reliculata V.
S. herbacea P. S.
S. polaris B. H. S. V.
Monocotyledoneje:
Junceas:
Juncus biglumis S. V.
Luzula hyperborea H. S. V.

huc sine dubio
L. campestris P. B. -et forsau
L. arcuata S.

Cyperaceae:
Eriophorum capitatum S.
Carex iagopina? V.

Gramineae:
Alopecurus ovatiis /S. niuti-

cus Somf. S. V.
Phipsia aigida P. S. V.
Calainagrostis stricta S
Holcus arcticus Somf. S.
Aira alpina S. V.
Poa alpina S. V.
P. pratensis S. V.
P. läxa? H. V.
P. abbreviala Blytt. V.
P. angiistata Brown? V.

136

68.

69.
70.

71.

72.
73.

7».
75.
76.
77.
78.
79.
80.

81.

82.
83.
6^.
85.
8G.
87.
88.
89.
90.
91.
92.
93.
94.
95.
96.
97.
98.
99.

100.

Festuca ovina. V. ' loi.

/?. vivipara V. 102.

F. rubra /S. arenaria S. V. 103.

Trisetum subspicatum V. io4.

Cryptogamae: lOS.

Lycopodiacese. : 106.

Lycopodium Selago S. V. 107.

Equisetaces: los.

Equisetum arvense JS. S. V. 109.

E reptans V. 110.

Musci: 111.

Sphagnum acutifolium V. 112.

Splaclinum vasculosum S. H3.

Spl. urceolatum S. V. ii9.

Encalypla rhaplocarpa V. iis.

Grimmia apocarpa V. 116.

Gr. pulvinata V. 117.

Trichostomum lauuginosum P. iis.

(Bryum hypu.) B. S. V. 119.

Tr. pililerum V. 120.

Dieranuin congestum V. 121.

D. eloiigatum V. 122.

D. scopariuin S. 123.

U. Yiiens S. 124.

D. purpureum V.

Didymodon glaucescens V. 12.>.

Toitula muralis V. 126.

T. ruralis S. V. 127.

Orlhotrichum affine? V. 12S.
Aulacomnion turgidum S. V. 129.

A. palustre S. V. 130.
Paludella squarrosa V. I3i.
Mnium affine V. 132.
M. cuspidatum S.

M. marginaluin S. 133.

Bryum nutans S. V. 134.

B. bimum S. 135.
B, pseudo-triquetrum B. CB.

ventricosum). 136.

B. (urbinatum V. 13".

B. CcTSpiticium H. S. V.
B. argent^um V.
Bartramia itliyphylla V.
B. fontana V.

Polytrichum alpinum H. S. V.
P. Is vigatum S.
P. juniperinum V.
P. commune P.
Climacium dendroides B. S. V.
Pterogonium filiforrae S.
Hypnum parietinum S.
H. stramineum S. V.
H. nitens S. V.
H. sarmenlosum S. V.
H. spiendens V.
H. rugosum S. V.
H. cupressiiorme S. V.
H. cordifolium S.
H. cuspidatum S.
U. moniliforme V.
H. aduncum P. S. V.
H. uncinatum V.
H. rufescens? B.
Andra?a alpina V.
Hepalicse:
Marchantia polymorplia S. V.
I j\I. liyalina Somf. S.
Juugermannia trichophylla V.
J. seliibrmis V.
J. julacea. P.
J. concinnata V.
J. quinquedenlata V.
J. ciliaris S. V.
Liclienes:
Usnea spliacelata' B. V.
Evernia ochroleuca S. V.
E. jubdla chalybeiformis P.

B. V.
Cetraria aculeala B. S. V.
C. islandica P. S. V.

1S7

138. C. nivalis P. B. S. V. 17«.

139. C. ciicullata V. 175.

140. PeKigera aphthosa S. V. 176.

141. P. canina P. B. S. V. 177.

142. P. \enosa V. 178.
1513. P. crocea B. V. 179.

144. Parmelia saxatilis V. iso.

145. P. Fahhmensis S. I8I.

146. P. stygia B. V.

p. lanata S. V. I82.

147. P. recurva Ach.? B. 183.

148. P. centrifuga V. I84.
i'i9. P. brunnea V. 185.

150. P. hypnorum S. V. 186.

151. P. clirysoleuca b. opaca V. 187.

152. P. elegans S. V. ~ iss.

153. P. nuiroriim p. B. V. ' 189.

154. P. chlorophana V. 190.

155. P. niolybdina b. ereutica V. I9i.

156. P. cervina S. V.

157. P. taitarea S. V.

158. P. subfusca S. V.

159. P. badia B.(Endocarp.sinop.)V 192.

160. P. sophodes V. 193.

161. P. ventosa V.

162. P. varia polytropa S. • 194.
P. varia parasitica V.

163. P. vilellina S. V. 195.

164. P. scruposa V.

165. P. Sommerfeltiaiia Flörke S. 196.

166. Stereocaulon alpinum S. 197.

167. S. demidatura S. 198.

168. S. tomentosum P. B. (St. 199.

pascliale); V. 200.

169. Cladonia pyxidata B. S. 201.

170. C. cornuta? P. (Lich. corn.), 202.

171. G. gracilis S. V. «03.
C. gracilis vermicularis V. 204.

172. C. fimbriata V. 203.

173. C. furcata B. S.

C. cornucopioides S. V.

C. deformis V.

C. macilenta V.

C. rangiierina B. S. Y.

Biatora atrorufa? V.

B. decoloraiis V.

B. uliginosa V.

B. icmadophila? P. (Lich.

ericetorum).
Lecidea albo-ca?rulescens S.V.
L. contigiune var. S.
L. atro-alba V.
L. geographica B. V.
L. sabuletorum V.
L. parasema V.
L. confluens V.
L. citrinella V.
t Unibilicaria hyperborea S.
U. proboscidea P. (Lich. po-

lyrrhizosl ; B. V.

— — c. arctica S. V.

— — (i. cylindrica Y.
U. erosa B. S.

U. vellea S. Y.

— ~ y. hirsuta B.
Sphsrophoron coralloides P.

B. S. V.
Yerrucaria maura V.

Alga?.
Fucus vesiculosus S. Y.
Lamiiiaria digitala S. Y.
L. ophiura V.
L. esculeiita Y.
Haiymenia palmata S. Y.
H. rameiitacea Y.
Sporochnus aculeatus Y.
Chordaria flagelliformis Y.
Rhodoraela dentata Y.
Scytosiphon compressus y.

Lyrigb. S.

158

206. Ulva Lacluca? S. Fungi:

207. U. cris|ia S. V. 2io. Agaricus puniceus V.

208. Hiitchiiisia stricta V. 216. A. laccatus V.
30f». Cojiferva Melagonium V. 217. A. eiicetoriim V.

210. G. iiioinerala /S. marina V. 213. A. lastibilis V.

211. G. hormoides V. 219 A. liypnoruni V.

212. Zygiiema bipunctatiim V. 220. Ganlharelliis lobatus S.

213. Nosloc coniiimne V. 221. Lycoperdon Bovisla V.
2l<'/. Trolococcus nivalis V. 222. Sjjlifeiia punctiformis V.

223. S. heibaruin S.

II. ITtflrag* isr iitläiiclska arll>eteii.

Tillägg och förbättringar till Synopsis Florm Ger-
manicfB el HelvetlcfB ; af Tiofrådet Koch i Er
hingen. (Se Flora 1840 N:r 23, 24}.

Den högt förtjeiUe författaren till Synopsis Florce, Ger-
mwncce , långt ifrån att anse detta klassiska verk såsom af-
sluladt, arbetar alltjemnt på att göra det ännu noggrannare
och fullständigare Redan i Flora öder allg. botanische Zei-
tung 1838 N:r 1—2 har han infört åtskilliga tillägg och för-
bättringar, men som inga bland dessa voro af något speciell
intresse för skandinaviska Horan, har det synts öfverflödigt,
att i dessa blad referera något om dem. Ett sådant intresse
ega deremot de nyligen af honom publicerade förbättringar
hvadan vi skynda att af dem i utdrag meddela hvad som an-
går äfven skandinaviska vexter.

I Synopsis tillägges Valeriana oficinoUs en radix fibro-
sa , men som Förf. sedermera erhållit exemplar med tydliga
rotskott, så har han sett sig föranlåten att öfver denna all-
männa vext anställa nya iakttagelser, hvilkas resultat i kort-
het är följande. Bland de under namnet Val. oficinalis L.
förr inbegripna vexter förekomma tre särskilda former, hvil-
ka skilja sig genom vexesältet och småbladens antal; af des-
sa har Val. sambucifoUa redan länge varit såsom eget spe-

159

cies framstäld och är numera allmänt såsom sådan antagen;
de andra båda , som deremot i allmänhet hafva sammanfat-
tats under V. otficinalLs , skilja sig derigenom, att den ena
saknar rotskott, har mänga stjelkar från samma rot sam!
blommar sednare; den andra åter eger rotskott, har blott en
stjelk från roten och blommar omkring 1 månad tidigare;
Till den förra hörer V. officinalis var. a Synops. F. exal-
tata Mikan. V. altissima Horn. Hört. Hafn. (V. altissima
Mikan. finnes icke, utan har detta syn. genom misstag influ-
tit i Syn.) ; till den sednare höra Val. offlc. varr. j3 y Syn. ,
af hvilka särdeles den sistnämnda eger de utmärktaste medi-
cinska egenskaperna, hvadan Förf. anser namnet Val. offici-
nalis rätteligen böra hitföras. — Dessa trenne arter karakte-
riseras sålunda :

1. V. exallata Mikan. radice multicauli stolonibus de-
stituta, foliolis 7—11 jugis. — (Flor. Juni— Aug. — V. al-
tissima Horn. V. officinalis L. Koch Sijn.).

2. V. ofjicinalis: radice unicauli stolonifera , foliolis 7—
11 jugis. - (Flor. Maj— Juni).

3. V. sambucifolia Mik. radice unicauli stolonifera, fo-
liolis 4- 5 jugis. — (Koch Syn. excl. syn. V. exalt. Mik)

Den här sålunda såsom V. officinalis antagna art sönder-
faller 1 två varieleter: neml. u. major (V. offic. ^S media
KqcJi Syn.) med rotbladens småblad bredare, tandadt- så-
gade — och ii minor (V. off. / angustifolia Koch Syti.) med
smalare nästan aldeles helbräddade småblad — denna sist-
nämnda är den äkta och verksammaste otficinalvexten*).

*•) Det törtjenar undersökas otn alla tre dessa arter eller former före-
komma i Svergc. För min del har jag ännu icke iakttagit någon
Val. ofjicinalis med rad. stolonifera. Vid Ronneby i Blekinge har
jag mänglaldiga gånger och sednast i nu förll. Aug. undersökt den
der, särdeles pä öarne, allmänna vexleii. 1 laidten af nämnde
månad blommade den som bäst och visaJe tvenne former, af hvil-
ka den ena var i — i ^ aln hög med liera stjelkar frän hvarje rot,
8 — 12 par äggrundt-lanselllika (sljelkMadens nästan jemnbreda) en-
dast pä ^tlra sidan med få små tänder försedda småblad, stor ut-
bredd blonivippaj den andra formen var deremot i aln hög med
blott en stjelk frän roten, 4—5 par äggrunda (stjelkbladens smala-
re) groft djupt tandade småblad, liten hopdragen blomvippa; hos
ingendera formen visade sig några stolones. Utg. anm.

160

Brosera obovata betraktas nu af Förf. såsom var. af D.
lomjifoUa , sedan lian varit i tillfälle jemföra ett större antal
exemplar från Sweitz.

Sedan Förf. funnit att såväl TormentiUa erecta som T.
reptans ofta variera med femtaliga blomdelar, anser han att
delta slägte bör indragas och arlerna hänföras till Potentilla.
Med afseende på skilnaden mellan Pof. j)rociimbens Sibth.
(Torm. reptans L.) och P. reptans anmärker han, att det
skiljemärke, som i Synops. hämtats från de fina knölar,
hvarmed den sistnämndas karpeller äro försedda, icke är hos
den mogna fruklen så tydligt; deremot har han funnit ett
annat mera tydligt, neml. alt håren på fodrets nedra hela del
hos P. procnmbens äro tilltryckta, men hos P. reptans ut-
slående; äfvenledes är yttersta tanden pa småbladen hos den
förra längre än de båda nästa, på den sednare deremot lika
lång med dem eller kortare. Slutligen anmärker Förf. att
stjelkarne hos P. procumbens , sedan frukten mognat, trycka
sig fast vid jorden, shi rutter och på dessa ställen utveckla
ännu flera blad, hvarefler stjelken dör bort, men de vid le-
derna utvuxna rötterna och bladen furblifva och till våren
bilda nya stånd, så att dessa slutligen bli lika många som de
leder, som slagit rot. Något sådant eger icke rum hos Pot.
Tormentilla^ hvarigenom dessas artskilnad än ytterligare sät-
tes ulom allt tvifvel.

Genom erhållna instruktiva exemplar har Förf. blifvit öf-
vertygad , att Cirshnn LachenalH och C decoloratum endast
äro modifikationer af en och samma art, hvadan den sist-
nämnda bör hänföras under C. LachenaVu såsom var. statu-
ra humiliore, foliis sinualo-pinnalifidis, pinnis breviler lobatis.

Hos Taraxacum teiuufoJlum , som i Synops. betraktas
såsom en modifikation af Taraoc, ofjicinale i livklum , har
Förf. nu funnit ett tydligt kännemärke , som han anser kon-
stant, med anledning hvaraf han upställer följande diagnos.

Tarax. tenvifolium: acheniis lineari-obovatis striatis
apice minute squamuloso-muriculatis, striis exteriorum basi
obsolete tuberculalis, inlerioruni L^evibus, parte rost ri dcco-
lorata lonf/itudinem partis coloratce, achenii non attbujente ,
foliis lineari-lanceolatis linearibusque in petiolum altenuatis
integerrimis 1. remote denticulalis. — Hos T. officinale är
pars rostri decolorata parte achenii colorata haud parum
longior.

Slutligen anmärker Förf .att han vid de flera såningsför-
sök, som han under sednare åren anslält med T. palustre,
väl funnit bladen variera än rundtaggade än helbräddade,
äfvensom foderbladen än smalare än bredare, än tilltryckta
än utstående, men dock icke fullständigt tillbakaböjda.

Tittnd, tryckt uti B e rlingska Boktryckeriet, 1840.

BOTAIVISKA NOTISE «:,•.&

UTGIFNE AF
All. EI>. X.INDBLOSI

^<:i§

i^

4

"n:,,:;-

' ' •'-^:;

# ,v.:J

M lO. l^ifind den 1 Oktolber 1840.

I. Original- Af ][iandling'ar.

/. Strödda anmårkningar öfver Svenska vexter ; af

E. Fries.

(Se N:r 7").

1. Den i No v. Fl. Suec. 1. beskrifna Bromus commu-

talus är obestridligen den verkliga Schiaderska arten under
delta namn, fast den sedermera allmänt blifvit förenad med
Bromus racemosus Rec. , sedan Mertens och Koch ansett den i
Deutschl. Fl. för en form deraf och der beskrifvit en af-
art af Bromus patulus som den verkliga Br. commufatus.
Sedan nu Koch sjelf i Sf/n. Fl. Germ. återkallat sistnämde
bestämning och erkänt min Svenska för den äkta Bromus
commutatus , torde det nu först vinna någon upmärksamhet
om jag ånyo framställer min åsigt af denna art, hvilkenjemte
följande lemnas i Herb. Norm. VI. — Br. com?nutafus Schrsiå.
synes till utseendet stå midt imellan Br. secalinus och ar-
vensis; men skiljes lätt från den förra genom de längre och
smalare småaxen och blommorne, hvilka ligga alltid tätt till-
tryckta öfver hvarandra; från den sednare genom bredare
småax och mycket olikstora kronskal; hos Br. arvensis äro
dessa lika långa. Svårare är den att skilja från Br. race-
mosus; man vakte sig framför allt att vid dessa arter läg-
ga någon vigt på den yfvigare grenigare eller smalare enk-
lare vippan , ty den varierar hos alla ; äfven Bromus secali-
nus förekommer ofta med klaslik vippa, ja med ett enda
småax i toppen! En sådan enklare form af Bromus commu-
tatus är Br. pratensis Ehrh. ! Cganska bestämdt efter dess

#

162

Gram. cxs. n. 16! ; jemf. Mey. Chl. llannov. som intygar a^f
alla de talrika exemplaren i Ehrliarts eget Herb. tillhöra Bi\
commutcdus och icke Br. racemosus) , Bromus shnplex
Gaud. , hvilken vanligen furvexlas med racemosus. Som nam-
net Br. pratensis är 1) äldre, 2) säkrare (ty Schrader od-
lade sjelf och gaf Br. patulus för sin Br. commutatus) , 3)
icke förvexladt, som commutati (nomen iihiqxic commutatum)
och 4) mer karakteristiskt i jemförelse med B. secalimis
och B. arrensis , ansåg jag detta i Nov. ed. 2. ega företrä-
de. — Jemte denna kring Lund (äfven på gatorne) allmänna
art, finnes mera allmänt i S. Sverge en annan

2. Bromus raeemosiis Engl. Bot. t. 1079. Reich. ic.
T. 1590. Koch. Syn. p. 820 (excl. syn. Ehrh. Roth. et Wah-
lenb.), hvilken skiljer sig från föregående genom meia sam-
mandragen vippa, kortare grenar, kortare och bredare små-
ax och blommor, hvars yttre kronskal i kanten är jemnt,
utan den utskjuiande tydliga, fast truhbk/a , vinkel , som
utmärker föregående art. För denna art bibehålla vi, i brist
på bättre och bestämdare, namnet racemosus , ehuru det en-
dast afser enkla former, ehuru Linnés art icke med visshet
kan bestämmas, och ehuru under det samma äfven förstås
enklare former af föregående , ss. hos Smith i Engl. Fl. der
Br. pratensis med densamma förenas ; hos Gaudin Fl.
Helv., der B. simplex dermed förenas; äfven i Dentschl.
Flora äro de förenade (Mertens bestämde ål mig exem-
plar af den föregående till Br. racemosus). — Bromus race-
mosus L. hän föres af IVahlenbcrg till B. mollis ^. kordca-
ceus oph utdragna exemplar af den gå oftast under della
namn hos oss; men Engl. Bot. hor icke till denna, utan tili
den ofvan antagna B. racemosus.

Anm. Bland upgifterne för min resa i Skåne sistför-
flutne sommar var utredandet af våra Tritica på S. hafssträn-
derne. Vi funno flera, äfven hittills ej anmärkte utmärkta for-
mer , hvilka vi skola egna en egen afhandling, sedan vi i

163

Herb. Norm lemnat prototyper. Tritlcum affinc Deth. antaga
vi fur en god art.

3. Vid iitgifvandet af Nov. Mänt. 2. var jag villrådig
antingen jag skulle anse Ghjceria jdicata för egen art eller
underart af G1. fluifans. Jag kände neniligen då endast dess
bäst utbildade form, men icke dess hela varielets serie genom
hvars jemförelse denna fråga först kunde fullt besvaras. Från
Skåne egde jag under namn af GL flidtans en medelform
emellan båda, till vegetationen lik Ghjc. ftultans , till fruc-
tificationen GL pllcata. Den anmärktes anf. st. under namn
af GL fhdtans Poreformis. Vid min nedresa till Skåne för-
flatne sommar var dess utredande en af de frågor jag före-
lagt mig. Lyckligtvis hade Adjunkt Lindblom redan funnit
nämde 'poccformis vid Lund och hänfört den till GL j)licata ,
till hvilken den ock ulan tvifvel hörer , men som en märk-
värdig mindre utbildad afart. Blomningen, kronskalen och
alla blommans delar öfverensstämma fullkomligt med GLpli-
cufa; men storleken och bladen (de äro dock platta fast
sällan fållade , ej dubbelvikna) med Gl fluitans. Den för-
Ijenar derföre alt särskildt utmärkas som en märkvärdig art-
förändring af G. plicata. Sedermera funnos af H:r Kamp-
hövener och niig flerestädes i Skåne talrika former af Glyc.
pliccda , alllid tydligt och på långt afstånd skiljbara från GL
fluitans , så att ju flera former som insamlades j, desto ut-
märJitare hlef den. Detta anser jag för det säkraste bevis
på en verklig art, hvarför jag nu anser GL plicata med
dess afart iioceformis. Den står ungefär i samma förhållande
till GL fluitans som Platantliera chlorantha till PL hifoJia ,
men fördomsfritt betraktad är den ändå mera utmärkt — bå-
da äro lätlare alt åtskilja än mellanformerne af GL maritima
och distans.

Ii. Caiabrosa aquatica har jag ofta funnit enblommig ,
och i Skånes torfgrafvar synes detta vara normala förhållan-
det. Vi anse likväl icke sådana exemplar böra framställas
som någon verklig afart; men på hafssträn derna i Halland

164

finnes en var. saUna, lågvext, tufvig, smalbladig, srnåaxeii
alltid enblommiga. Den är analog och förekommer alllid
under samma förhållande med GL distans pulvinata.-^TiQV'-
emot har jag aldrig selt den mångblommig. Hvad äldre Eo-
tanister kallade så, var, som bekant, Glyceria distans; hvad
nyare så benämna torde vara Gl. conferta.

3. Af Zostera nana Roth. (Z, Noltei Horn.) har jag af
Studeranden Afzelius (son af Pref. Ad. Afzelius) erhållit tven-
ne sköna rikligen fruktbärande exemplar, insamlade i Bo-
hus Län 1788 enligt äldre anteckning. Måtte den ånyo up-
sökas och insamlas i tillräckelig mängd!

6. I 39 Häftet af Fl. Dan. afbildas en Juncvs som ny
art under namn af J. inundatus^ från Jutland. Den är fi-
nare än J. filiformis, med enkel vippa, men frukt och foder
ehuru mindre, likna ./. balticus. Den uptäcktes äfven sistlid-
ne sommar vid Köpinge åns utlopp blandad med den vanliga
Juncus balticus j hvars afart den olvifvelaktigl är.

7. Redan för många år tillbaka erhöll jag af tillförlitli-
ge personer (fast icke Botanister) den underrällelsen att iN^ffr-
cissus yseudo — Narcissvs skulle vexa vild på sidländta än-
gar i Göinge härader i Skåne; Herr Lilja intygar detsamma
i sin Skånska Flora. I anledning deraf tror jag mig böra
fästa upmärksamheten på en öfversedd upgift hos Linné i
dess Amoen. acud. VIII. p. S att den vexer i närliggande
Småland på Mycklanäs ängar. Äfven der skall den enligt
upgift ännu förekomma i mängd. Vext-geografiska grunder,
vid hvilka jag i frågan om dylika vexter, som kunna förmo-
das vara förvildade", hufvudsakligcn Hister mig, göra det icke
osannolikt, att denna vext i nämnde trakt skulle kunna vara
vild, åtminstone verkligen naturaliserad. (Man synes miss-
förstått min upgift om Lilium Martagon i Fl. !^can., som
skulle jag anse den verkligen vild på de upgifna vextslällen.
Jag anser den visserligen förvildad , och just derföre upgif-
ver jag som skäl för dess uptagande det geografiska förhål-
landet, alt den förekommer verkligen vild i Tyskland så

165

Jängsl mot norden som urbergs-bildningen träder i dagen och
att jag derföre icke vågar helt och hållit förneka att den
skulle så kunna förekomma hos oss).

S. De hillills förvexlade båda Platanther(e (bifolia och
chlorantha) , hvilka Baron Duben hos oss först urskilt , hade
äfven jag tillfälle jemföra sista sommar och tvekar icke att
de kunna skiljas som verkliga arter, helst de stundom finnas
på samma lokal och af P. chhrontha äfven finnas småvexta
exemplar. För mig blifva dylika förvandte arter ncke klara
genom betraktande af deras utmärktaste former, utan genom
jemförelse af deras analoga utbildnings sviter.

9. På sylt (Danskt uttryck för låg hafsslrand med fuk-
tig, gräsklädd botten) vid åens utlopp nära Skateholm i Skå-
ne vexte Alsine salina, men öfverallt i den torrare strand-
sanden fick den mucro och blef Alsine ruhra ; öfvergången
mellan dessa synes oss tydlig och omärklig, ehuru bestämd
efter karaktererne A. salina föres till A. marina.

10. På Skånska hafsstranden f e. vid Skateholms fiske-
läge (öster om åen) hade jag i sommar tillfälle för flera Bo-
tanister visa den utmärktaste formen af Cerast. glutino-
surn , utmärkt stor, grenig, höggrön och klibbig, vexande
blandad med C. semidecandrum , men så tydligen skild, att
hvar och en måsfe inse orimligheten af dens förening med
denna. Att likväl Gurtis C. tctrandrum endast är en tillfäl-
lig afvikelse deraf, liksom C. tetrandrum Grev. (Fl. Dan.)
af C. scmidecandrum , visar forsla blicken på Gurlis figur.

11. Dianthus superbus v. pumilus Fl. Se. , hvilken man
lättsinnigt (d v. s. utan undersökning) velat hänföra till />.
arenarius , hvilken alls icke finnes i samma trakt, är iden-
tisk med J). superbus /?. caespitosus Drey ! Fl. Havn. p.
150. *)

*) Liksom I812, 1817, isas fans is'iO Ununi usitalissimum humile
i niiiDgrl i iikrar vid straiiiJeii iiielhn Trelleborg och Dybeck. Äf-
ven Ur lidJiiji/iuLener biel' under en excursion i denqa Irakt up-
marksam pä detta föriiällande.

12. Draha trhhella Bot. Not. 1839. N:r 4. Denna för
Skandinaviens Flora utmärkta nya art finnes ock på Spelsbergen
och Grönland enligt exempl. af / Vald. Den har tvenne
former en större med längre utdragen klase, en mindre med
sammandragen jemnhög. Möjligen sammanfalla Dr. oblomjata
Br. och Draba conjmbosa Brown enl. Vahl med denna, men
ingendera af dessa arter äro funne med blommor ocli be-
skrifningarne lemna ingen tillrackelig visshet. Jemf. 1. c.

13. Nasturtiwu SiifoUum Reichenb. et Koch insamla-
des flerestädes i Skåne, skönast mellan HaslemöUa och Ef-
verlöf, flera fot hög, uprält, med mycket långa nästan lan-
celtlika småblad. Smaken var äfven kårfvare än hos den
vanliga Nashirtium olJulnalc Tills vidare anser jag likväl,
liksom i Fl. Scan. , den endast för underart. Den vexer icke
blandad med N. opcinale.) som dess Mw.wicrophyUum, äf-
ven ej sällsynt hos oss.

14. Helosciadium inundatnm v. flmtans , med utdrag-
ne mycket greniga stjclkar , alla bladen hårfint delte utdrag-
ne — vexer i vattudrag mellan Tullstorp och Kallhus.
Juncus obtnsi/lorus finnes ock här och längs södra Skånska
kusten ej sällsynt.

15. Den Skånska Orobanche major L. , hv liken redan
Svartz bestämde till Smiths O. datior , liänföres af Mcyer i
Chl Hamiov. efter Ehrhartska oc!i Wahlenbcrgska exemplar
till O. carfjoph/jUacea Smith och O. vulyaris Decand , och
O. elafior uptages som skild frän den samma, med O. ru-
bens som var. Detta är fullkomligt oriktigt. Vår Skånska
Orobanche passar icke på n:;gon enda af de lahika Tyska
arter Koch anför; också uptager icke Koch O. elatior ,

ivilken tvifvelsutan är identisk med O. major L. Siiec. eller
len Skånska.

16. Af Jasione peremns fanns eU par stånd på en ält-
hög vid Tullslorp. Eliuru den hade tydligen artens alla ka-
rakterer (perennerande rot, med sido-skott; inga blad-roset-
ter i blad vecken o. s. v.) fann jag der min i Nov. Fl. Sv.

167

p. 270 yttrade åsigt "vidctiir omuino J. montancs status per-
e?mans" än mer sannolik, hufvudsakligen deraf att den all-
tid finnes hos oss i enskilda exemplar, aldrig i mängd på
något ställe. Med ./. montwia lUoralls kan den alls icke jem-
föras, de afvika åt motsatt håll från den' vanliga; Jas. per-
ejinis är just en storvext perennerande , ./. montana litora-
lls en finare mer flyktig (fugax) status af den samma.

17. Redan för flera år tillbaka meddelade Herr Mag.
fVessén mig en Cirslum lanceolatuni med (älven blomman-
de) klotrunda hufvud, hvaruti jag igenkände Cirs. nemorale
Reich. och Koch. Jag antog den likväl endast som varietet
af C. lanceolatum , under hvilket namn den förekommer i
Slirpes Par. Kävaa. Sistlidne sommar hade jag tillfälle se
den lefvande; jemfures den på Möen vexande med den i
Smålands bergstrakter vanliga , som liar capUula virginect
conica , är den visserligen utmärkt, men den på Skånska
slätlen och dess lundar förekommande förenar tydligen
båda till en art: capitida virfjuwa globosa , florentla ovata.

IS. Frön af Tragopoyon pratensis var, undidatiis Fr.
och T. minor Fr. afvilva icke från den vanliga Tr. pratetisis.
Den förslnämde förblandas oriktigt i Meger Chl. Uannov. med
den vanliga tillfälliga formen af Tr. pratensis med vågiga
och vridna blad, från hvilken den genom kronornes form,
gulhvila larg o. s. v. är tillräckeligen skild. — Underarten
■udnor är visserligen ån mera utmärkt, och i flera trakter
kring Malmö, Kupeahaiiin o. s. v. synes endast denna före-
komma, öfvergångar finnas icke, så att den i min tanka rättare
som i Fl. Scan. anses for en underart, än för blott afart
såsom i Nov. Fl. Suec. 1. eller som art af Miller.

19. Utan att yttra mig om artskilnaden tror jag mig
böra anmärka , alt Erigeron glahraliis Hoppe är den sam-
ma som E. ulpinus p' Wahl. — Tioligcn sammanfaller Eri-
geron VUlarsii Thcd. et llarlm. mod den sistnämnde.

20. Autheinis arvensis saiina , med parblad igt klufna
költiga blad, nedliggaude sljclkar zn ./i. maritima Smith sec.

168

Gay in litt. A. anglica Spreng. S. Veg. finnes på hafsstran-
den vid Varberg. Förhäller sig till den vanliga som Chnjs.
itiodomm /? Linn. Spec. 2. p. 1253 till Pijrethmm iiiodorum
och som Matricaria maritima Linn. 1. c. p. 1256 till Pyr.
ambiguiim Ledeb. Fl. Alt.

2. Tillägg och rättelser till Handbok i Skandinavi-
ens Flora ed. 3; af C. J. TJ artman.

BOTÅNOLOGIEN.

Sid. rad.

CLVI 20, 26, 28, 29, 31, 38, 39, 47, 52 bör />C. förändras
till Koch , hvilken Förf. följt i föregående fram-
ställning af De Candolles syslem.

Floran.

XIV 48 står: Lund, läs: Upsala.

XV 11 läs: R. K. Greville Flora Edinensis.

— 44 — Ed. 1: Erlang. 1791, 95; ed. 2: 1800, 04. 2
delar.

XVI 1 — Ed. 2: 1821 och 1837. 2 delar.

XIX 17 ~ Römers och Schultes Systema Vegelabilium [se
Römer] fortsattes från 6:te vol. af Schultes.
6 — Pinyuic. alpina, hufvudarten är, enl. Lect, Wall-
man, äfven funnen på Gottl. vid Gothemsåns myn-
ning af Stud. S. W. Moberg.
8 — efter Miliwn införes:

Stipa L. Foder af 2, oliklånga, spelsade eller
borstuddiga skal. Krona af 2 skal , det yttre slutl.
slyft, utdraget i en mycket lång, lodad och vri-
den borst.
Blyttia /'>. Foder af 2, liklånga, åtskilda, borst-
lösa, köladt sammantryckta skal. Krona örtartad
[grön och fast; icke hinnaktig, som hos Agro-
• slis] , hårlös, föga kortare än fodret, af 2

169

Sid. rad.

liklånga skal, det yttre med kort borst under spet-
sen. Märken af kronans längd eller längre.
Agrostis L. [förändras sålunda]. Foder af 2 åt-
skilda, borstlösa skal. Krona tunn, hinnaktig, hår-
lös, kortare än fodret, af elt enda eller 2 olik-
långa skal. Märken kortare än kronan.

10 — Lolium, läs: Småax ensamma oskaftade flerblom-
miga, vändande kanten mot axfästet.

12 — Schoenus ferrug : Tillägg vid vextst. — N. Blili

Toten.

13 — Eriophor. russeolum. Namnet ändras till E, Cha-

missonis Ledeb. såsom det äldsta publicerade.
Efter Scirpus ovatus tillägges: För många år till-
baka samlad af Bohr, utan upgift på speciela
vexestället, och sedermera icke återfunnen oaktadt
af flera efterferskad.

14 _ Sch'p. Carlcis. Vid vextst. tillägg: — N. Toten

(enl. Sommerfelts Herbar.).

15 — Scirpus pumjens synes vara osäker Svensk då den,

en 1. Fries Mänt. 2 , ej hirer finnas på Örö. Hvad
Förf. derifrån erhållit är en form af Se. glauciis.

15 — Alop. offvrstis. Tillägg vid vextställena : ÖG. Slaka

sn. Sliiderand. Moberg, enl. ex. af Lect. Wall-
man; Halque vid Upsala : HolFman— Bång enl. Fries.

16 — Efter Mlllum införes:

Stipa pennata L. blomn. vippa; kronborsten gan-
ska lång, ledad, vid basen glatt, den öfra 2 gån-
ger längre delen hårig. 2^ 5, 6. Fig. E. B. 1336,
Torra äng. åkerren, r. CVG. Vartofta i Åsaka sn.
Segerstad sn. mellan Billingen och Musseberg:
Mag. Maliiesius.)

*Blyttia suaveolens Fr. 2f G. Fig.

Fukt. lundar, r. (N. Guklbrandsdalen, Ringebo vid
Herrisjöelf nära Stulsbroen ; Österdalen vid Aamot.)

170

Sid. rad.

Agrostis svaveoL Blytt. — Jemnf. tillägg, i Flo-

ran, sid. S35.
18 — Calamagr. strigosa från Södml. är en form, med

korla kronhår, af C. flalleriana. Enl. ex. från

Allengård af Kyrkoh. Laesladius och från Over-

halden af Prof. Blylt blir diagnosen:
C. strigosa fin. Vippan smal och tät, fodcrskalen

långspetsadc ; kronan nära basen borstbärande och

något längre än håren.

21 — Arena subalpestris. Tillägg som synon. Av. al-

jieslris Handb. ed. 2.

22 — Aria flexuosa y uiiginosa anfures af Koch såsom

skild art: A uiiginosa j utmärkt af n. liklanga fo-
derskal och utdraget, langspetsadt bladsnärp, hvil-
ket i förening med det mycket olika utseendet sy-
nes rättfärdiga en sådan åsigt.
24 __ Blolinia. Sjdan Prof. Fries i Mänt. 2 utredt flera
former af delta slägle (Glyceria Fr.) torde de hit-
hörande kunna pa följande sätt framställas :

31. distans fin. småaxen aflånga 2— 7 blomm. , kro-
norna äggrundt aflånga, med mycket trubbiga fem-
nerviga skal; vippans nedre grenar 3 — 3 tillsam-
mans, sluil. nedsperrade; stråen tufvade och up-
stigande. 2f. 6, 7. — p' puhinata: strået lågt,
med korta, föga utslående, mest parvisa vipp-
grenar Fig. Fl. D. 231 . E. B. 980. [^ H. N. fasc. 5, N:r 93.

Ji. conferta fin. småaxen 3 — 8 blomm. , kronorna
aflåtigt jemubreda, olydl. 3-nerviga, tvärhugget
trubbiga eller otydligt 3-flikiga; vippans grenar
omkr. 3, uppslående, myckel slräfva; slråen tuf-
vade , med rotskoll. 2^.

Fet dyjord, v. (Sk. Broby nära Ingelstorps (jäst-
gifi. Skild frän lU. tuurit. ined breda och platta
blad j aldeles trindt vipp fäste ocft tvärhuggna

171

kronor; frän M. distans med större vext , längre
bladsnärp , vipptjrenarne mindre uthojda men
mijpket sträfvave, samt med smalare och lämjre
kronor. Enl Fries.
M. maritima Hn. småaxen aflånga, 5— S-blomm. ,
kronorna lancettlika, med snedskurcn något spetsig
lopp; vippans nedre grenar parvisa, något ensidigt
utstående; strået uppstigande, styft med krypande
rotskott. 2j. 7. — ^ festncfEformis : spädare till stjelk
och blad; småaxen dubbelt mindre, blekgröna. Fig.
Fl. D. 1626. H. N. f. 5, Nir 94; § 95.
Hafsstr. r. (Blek. Sk. Hall. Boh. — N. Krageröe^
Langöen; Arendal etc. — /:? Hall. vid Varberg. Öl.?)
Öländska ex. af Mol capillaris liafva blomkro-
nans form aldeles lik ^ , lanceltlik och mera spet-
sig , afvikande från 31. distans, kvar före Förf
är böjd att anse den tillkura Mol. festucceform.
som synes böra utgöra en egen art.
«7?7. remota Hn. vippan ensidig, slakt lutande med
långa n. hårfina slnifva grenar; småaxen aflångt
jemnbreda, något glesa 4— fi-bloram. med iippliöjdt
7-nerviga, sargadl trubbiga kronor; bladen mjuka,
på båda sidor slräfva, med kort snärp. % 7. Fig.
Linn. instit. skrift.
Fuk?. och sku^fg. si. r. (Tn\ Asker vid Stockerelv,
Lillehamnier vid Mesne-elv ; Ringebo på Örsanden
vid Laugcn. Österdalen i Åmot sn. vid Björnstad:
B lytt). 3—4 fot högt, men spä dt gräs; småaxen
mindre än hos följ., mera violett färgade , starkt
nerviga; foderskalen mer olik st or a. — Gbjceria
rem. Fr. GL norvegica Sumf. Mol. pendul. p'
Handb. ed o i bih.
M. pendalina Hn. vippans grenar glatta, n. hår-
fina, något nedböjdt hängande; småaxen aflanga
5_7_l)lomm. med åtskilda, otydl. nerviga kronor;

172

Sid. rad.

bladen något styfva glatta, med utdraget snärp;

strået nedtill rotslående. 2*. 7. Fig.

Elfstränd. r. (Toriieäelf från Hietaniemi till Turtula
GästgiO. Alnshögt, något yroft glatt gräs; vip-
pan yfvig-) med nedlumgaude grenar och topp;
småaxen gulgröna^ under blomn. mycket öppna
glesa och derigenom n. äggrunda ^ 3 lin, länga
och n. 2 breda. — Glyccria IVg.

M. maxima Hti. vippan stor och jemnt utbredd ,
med mycket sträfva grenar; småaxen aflånga 5—9-
blommiga; krön. upphöjdt 7-nerviga trubbade;
bladen breda, med kort snärp; strået upprätt.

3J. fhdtans Hn. vippan ensidig gles, med 1—3,
under blomn. horizontala, n. glatta grenar tillsam-
mans; småaxen jemnbrcda, n. cylindriska 8—13-
blomm. ; kronorna lancetllika, trubbiga med kort
spels, 7-nerviga; strået nedtill kulligg. rotslående;
snärpet utdraget.

M. plicata Hn. vippgrenarne nedtill 4—5 tillsam-
mans; småaxen jemnbrcda, n. cylindr., 8— ll-blom-
miga; krön. äggrundt aflånga, upphöjdt 7-nerviga,
rundadt trubbiga; bladsnärpet kort; strået som
föreg. 2|. 7, 8. Fig.

Gropar och dik. r. (Sk. vid Lund och Lackalänge.
Hall. Warbcrg.) Mycket lik föreg. men med bre-
dare blad (3 lin. och mera), flera vippgrenar
tillsammans ; kronorna I del kortare, bredare och
trubbigare, mera upphöjdt nerviga, snärj^et myc-
ket kortare. — Glyceria Fr.
24 — Poa remota Fors. bor få namnet P. hybrida
Gaud. till förekommande af förvillelse med Moli-
nia remota, som är tecknad i Linn. Instit. skrif-
ter, ehuru beskrifn. och i synnerhet exemplar från
Fmnl. tillhöra Poa remota ell. hybrida.

173

Sid. rad.

27 _ Festuca pratensis har en mager afart med små-
axen utan skaft, i en enkel axlik klase, ej olik ett
Lolium. Denna form, tagen \id Eskiltuna, är
F. loliacea Dre). Fl. Uafn. enl. Danska ex. och
troligen den som tagils för denna art i Sverige.
30 — Triticim. Sedan Förf. sett de flesta sv. arterna
lefvande, anser han dem böra bestämmas så som
, följer:

T. junceum L. axstjelkens bräddar glatta; foderska-
len i spetsen tvärhuggna 9-nerviga , längre än half-
\a småaxet; blomkronorna trubbiga, utan borst;
bladen rännformiga, slutl. hoprullade, nerverne of-
vanpå tält besatta med flerradiga korta borst. —
Vexer älven, enl. Wallman, på Gotll. vid Lumme-
lund.
T. rifjidum Schrad. axsljelkens bräddar skarpa;
småaxen nedtill långt åtskilda, dubbelt längre än
de tvärhugget trubbiga, 7— 9-nerviga foderskalen;
krön. som föreg., bladen platta, slutl. hoprullade,
med en rad korta borst efter nerverna.
T. cf/fine Beth. småaxen åtskilda; (oderskalen 5— 7-
ncrviga trubbiga, längre än halfva småaxet; kro-
norna, särdeles de öfra, spetsiga; bladen platta,
ofvanpå med flerradiga fina borst på nerverna. 2|.
7,8. H. N. fasc. 2, ^^r 80.
Sand. hafsslr. (Sk. Kåscberga, Helsingborg etc.)
Nedlifjfjande strå, Umxjt ax ; stora småax; ax-
sfjelken varierande glatt, struf, eller stundom på
den convexa sidan luden.
T. repens L. småaxen närsittande äggrunda platta;
fodret 5-nervigt, vanl. sylspetsadt; krön. merändels
spetsiga eller med rak borst ; bladnerverna enradigt
håriga; roten långt krypande.

174

Sid. rad.

T. violaceum Horn. småaxen tällsittande; fodr. 5-
nervigt, jemle de 4 — 5 kronorna borstspetsadt;
roten tradig, föga krypande; bladen som fureg. %
Fig. Fl. D. 2044. H. N. fasc. 5, N:r 99.

Fjäliv. r. (N. Dovre, kring Kongsvold samt Jer-
kind. Vindhfellen i Leirdal Bergens st. Lindbl.). i
aln hög j med mer och mindre violett ax ; borsten
kortare än sitt skal. En smal och kort, krypan-
, de rottråd förenar stundom stråen. Knapt skild
frän föreg.

T. canimim L. axet något slakt, med närsiltande

"småax; fodret 3-nervigt, borstbärande; krön. med

fierböjda borst, längre än sitt skal; roten tradig;

bladen som föreg.

31 10 läs: stjelkbladen skiftevisa eller nedtill motsatta.

33 2 — oskafiade stenfrukter.

34 — Efter Plantago major införes:

P. minor Fr. axet aflångt eller cylindriskt; fröhu-
sen mångfröiga; bladen smalt jemnbreda, helbräd-
dade , otydligt en-nerviga ; stängeln Irind , omärk-
ligt strimmad. O H. N. fasc. 4, ]\:r 27.

Torra st. (Öl. på Alvaren, ymnig). J—2 tum hög,
med knapt 1 lin. breda blad ofta längre än stän-
geln; axet synes sällan bli f ca en tnm långt. Frön
O 8. — Pl. major y angustissima Wg. Su. ed. 2?

37 28 skärmbladen; läs: svepebladen;

38 _ Potam. oblongns. Vid vextst. tillägg : — N. Aren-

dal : Tromö, Sandvigen etc.)

39 p. sparganifol. anses numera af Kyrkoh. Laestadius

såsom en monslrositet af Pot. natans.

41 _ Vid Potam. marinus tillägg som synon. P. fili-

formis Horn.
— — Jtui)pi{^ tvänne hufvudformer anses nu allmänt som

skilda arter;

175

R. maritima L. ståndarknapparne aflånga; frakter-
na äggrunda, föga sneda. 2^ 7, 8. Fig. Sv. B. 650,
N:r 1 , 2. Fl. D. 364.

Hafvet. (Sk. — Boh. GottI — N.) Liknar till ör-
ten , äfvensom följ. art, en smalbladiq Potamog.
pectinatus ; båda variera ined hlomskaftet spiral-
vridet och utdrafjet mycket längre än bladen,
hvilket lärer bero af vatteuköjden: R. marit. [i
Ilandb. ed. 3.

R. fdstellata Koch : knapparne rundade ; frukt,
vid basen bukiga, tvärt afsnialnande i en sned
spets. 2^ 7, 8. Fig. Sv. B. 650, ^:r 3. Rcicubnb.
f. 306.

Hafvet. (Sk. — Gefle i Holmsundsviken. — N. till
Trondlij.). Till alla delar mindre än förey. hvars
frön äro större och mera rakspetsadc, dä dennes,
enl. Prof. Fries' s uttryck, ära halfmäiilikt äyg-
runda. Fortsattes.

II. HyaFjelianda.

1. Bland anmärkningsvärdare vexter, som under innevaran-
de års sommar blifvit funna i särskilda trakter af Sverge och
för dessa äro antingen nya eller sällsyntare, vill Utg. bland
dem, som kommit till hans kunskap, nämna följande:

Enligt underräilelse frän D;r Har t man är Opkrys my-
odes funnen 2 mil frän Gevle.

Prof. AYikström meddelar alt han i mängd funnit Rii-
bns arcticus på en skogsäng vid Stockholm (redan för flera
år tillbaka togs den af Prof. Sunde vall på dervarande
Djurgården) ; äfven hafva i nämnde trakt funnits Bromus
sterilis , Gerastium. arvense och Epipactis rubra, samt Epip.
ensifolia återfunnits. Enligt samma benägna upgift har H:r
Nyman funnit i myrorna på Gottland ^n smalbladig Iris.

176

Kring Ronneby i Bleking fann Ulg. Aspidmm Thelyp-
teris , samt, i sällskap med Docent Arrhenius, Rubus sub-
erectus^ thyrsvideus , Badida, Wahlbergii och en för
Skandinavien troligen ny art; hvilka H-.r Arrhenius äfven,
med undantag af R. thyrsoideus , samlat i trakten af Hel-
singborg. — Bland vexter , för hvilka nya vextstäl-
len anmärkts i Skåne, vill Utg. allenast anföra: Apium gra-
veolejis vid Malmö: Ringius; Galiiim silvestre vid Aren-
dala : Kamphövener; Orobanche elatior och Orchis ustu-
/fl<a återfunna i Fågelsång, den förra af Sth^. Eneman,
den sednare af D:r Hartman, samt Epipactis ensifolm
mellan Röddinge och Ramsåsa af H:r Kamp hövener o. s. v.

2. Resande Naturforskare. Danske: Med den fregatt, som
i slutet af Augusti månad frän Köpenhamn afgick till Rio Ja-
neiro och Chili, var \\.\ Kröijer , utgifvaren af Tidskrivt for
Natur-Videnskaberne, fuljaktig i egenskap af Naturforskare,
hvartill han erhållit understöd af Konungen i Danmark. Väl
är H:r Kröyer hufvudsakligen Zoolog, men man kan vara
försäkrad att äfven Floras rike får till honom meddela af sina
skatter. — Bot. Docenten i Köpenhamn F. lAebmann anträ-
der i denna månad en botanisk resa till Mexiko , hvilken sä-
kert kommer att lemna högst intressanta resultat. —Svenske:
Med. Kand. Magister Eberhard Munck af Rosenschöld är så-
som Läkare anlagen å det fartyg, hvilket, af Premier Löjt-
nant Oxehufvud ulrustadt i ändamål alt bilda och öfva blif-
vande sjömän , snart kommer att från Stockholm afgå för att
företaga en längre resa, mest i södra hemisferen. Ehuru
H:r Rosenschöld "gjort Zoologien till sitt hufvudstudium, har
han dock äfven med framgång vinlagt sig om Botaniken,
hvilken vetenskap han vid de tillfallen, som under resan
erbjuda sig, icke tänker lemna ulur sigte. — Botanices De-
monstratorn ./. Agardh har nyligen erhållit 2 års tjenstledig-
het till förelagande af en resa förnämligast åt S. Europa. —
Professor Zethrstedi och Docenten Daldbotn äro i dessa
dagar återkomna från den resa de i sommar företagit till
Jemtlands fjälltrakter och hvilken de äfven utsträckt till Le-
vanger i Norge. Oaktadt den mindre fördelaktiga väderle-
ken*^ äro de dock belåtne med den under resan gjorda fång-
sten', hvars ordnande och beskrifvande nu sysslosätter dem.

liuad, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet, 184&.

OTANISKA NOTISER

(TGIFNE AF
A i. E ö . Xi I H I> B II Q M.

^ä' II. fjimd deis ^ ]%ovember 1840/v ^.i- .

v- -^

I. Orig^iiinI-AOiasidllng-ar.

/. StieusJia Pilurterne; af E. Fi'ie!s.

(Forts. fr. N.r 9).

Flere ar!er, som hiltills endast varit kände som plantera-
de, f. e. S. fragil is, alha,Daphnoidis var., känna vi nu som
verkligen inhemské äfven i Skandinavien. Fast dessa, liksom
Berberis, Aquiletjia, Rosa pomifera m. fl. i slättlands provin-
ser icke förekomma annorledes än odlade eller förvildade, är
intet tvifvel om att de i vara bergs- och fjäll-trakter äro verk-
ligen inhemské. Att afgöra hvilka vexter som äro ursprung-
ligen inhemské, så vidt denna fråga någonsin kan besvaras,
är visserligen en bland de svåraste upgifteri vexternes hi-
storia (iili Vexl-Geografien hör den icke) och utredes icke
af empiriskt iycke, ntan endast genom klar insigt i artens
historia och af anmilnna vextgeografiska förhållanden. Vår
flora är faltig, södern är vida rikare, men just deraf förle-
des man så lätt att för alla vexter vilja söka ett sydligare
ursprung, och anse en vext för förvildad blott derföre att den
tillika odlas. Likväl äro Apnim graveolens , Aspar agus ,
Pastinaca, Bellis och otaliga andra, som odlas, obestridligen
infödde , då deremot en mängd icke odlade och till och med
mycket ymnige f. e. Buntas , Salvia pratensis m. fl. i sed-
nare tider äro införde. Hvarje vext, som blir föremål för
allmännare kullur, måste derigenom synas som egentliyen
vikit vexande försvinna. Detta är ett märkvärdigt förhållan-
de, som väl förtjenar uplysas genom en egen afhandling;

17^

härigenom förklaras, hvarföre de flosfa kwlturvexier nu icke
ega bestämd Patria; hvarföre man f. e. i Tyskland betviflar
huruvida Brassica, CameJbme m. 11. der äro vilda; hvar-
före man icke i Skåne erkänner, liksom i hela öfriga Sverge
snart jagdt , Vicia satlvo. för vild, emedan den på förra släl-
tet allmänt odlas. Som likväl ännu några Pilarter återstår,
hvilka man icke funnit fullkomligen vilda hos oss, uptaga Vi
i följande upställning alla, som förekomma på oupodlad
jord, äfven om de ursprungligen äro planterade. Af en del
finnes endast ena könet; i delta fall visar honplantan på ett
sydligare , hanplantan på ett nordligare ursprung. Redan der-
af borde man insett, alt de i S. Sverige vanligen eller en-
dast förekommande hanträden af S. tdba, S. fragiUs^ S. a-
mygdcdlnn, S. daphnoides, o. s. v. hrnvisa på ett subalpinskt
ursprung. Möjligen skulle likväl en del arter, hvaraf
endast honplantan finnes hos oss, kunna vara vilda (i Tysk-
land finnes vanligen endast honståndel af S. mollissima, liip-
jjophaefoUa o. s. v.), liksom af flera vexter endast honplan-
tan utbildas i norden, men i alla fall antyder detta att den
der är utom sin naturliga region. Man jemföre hvad vi annor-
städes utvecklat om könsförändring inom Pilsläglet, härledd
af klimateriska orsaker.

Af flera bland de mest månglynne-arter har det, som
jag hoppas, lyckats mig urskilja vissa bestämda kli'vateriska
afarter, mera utmärkta då man betraktar naturen i stort än i
enskildta exemplar i herbarier; men just derigenom märkvär-
digare än de efter bladens, fruktämnenas beklädnad o. s. v.
vanligen antagna artförändringar. — Jemte det jag i det föl-
jande framställer dessa, får jag äfven tillfälle att utförligare,
rättfärdiga sådana af mig i foregående arbeten gjorda anta-
ganden, hvars grunder ännu icke af andra synas vara fullt
insedda. För mig var det särdeles smickrande att den ädle
och berömde Koch^ som förut bearbelat de europeiska Sa-
lices , i sin Synops. Fl. Germ. icke blott antagit våra be-
stämningar utan äfven öfvergåtf till min åsigt öfver S. Bus-

179

^^limia, viridis, mignstifoUas Waldsteinianay o. s. v., h vilken
säkerligen eljest af mängden blifvit förkastad. Ännu återstår
likväl oss imellan några smärre afvikelser, som jag nedanfö-
rc skall söka uplysa. — Jag öfvergår nu till upställningen af
de Skandinaviska arterna.

1. Amerina. " Fragiles , med slutligen affallande
hängefjäll.

1. S. pentandra L. Fl. Lapp. t. 8 fig. z.

* tetrandra Linn. It. Öl.p. 13 — Fl. Lapp. t. 8 fig. b.

Anm. Underarten (för sjelfständig art anser jag den ic-
ke, som man lätt af citatet i flartm. Fl. skulle tro) är in-
samlad på Linneanska vextstället, så att detta namn är full-
komligt säkert; mycket ovisst är omiS'. cuspidata Schultz
hör hit (jemf. Meyer Chl. Hannov.^,

2. S. fragilis L. — It, Scan. p. 200. Herb. Norm. /.
n. 60.

— decipiens. S. decipiens Flofm. SmitL S. vitellina
Linn. sed synon. ad analogum statum S. albae.

* pendula Ser. — Linn. Suec. ed. I. n. 812.

Anm. Tyska författare anse afarten decipiens^ med un-
der gröna blad, för typiska formen, men hososs är denna en-
dast sedd på elt par ställen i Skåne, då vår, af teoretiska
grunder, antagne hufvudform rjemf. S. amygdalina) tillika är
allmän öfver hela landet utom norra orterne: i V. Upland,
Weslmanland, Dalarne o. s. v. synes den verkligen vild.
Deremot är underarten pendula den, som mest förekommer i
de magra vestliga provinserne samt Norge. Den är S. Ehr-
hartiana Smith efter Meyer, hvilken anser den verkliga S.
Rmseliana för en bastard af denna och S. alba. De Kochska
exemplar jag sett af S. Rnsseliana komma närmare S. alba
än någon i Sverige funnen form. Detta jemte flera förhållan-
den göra, att den bestämda och ytterst trätTande benämningen
af Seringe af mig furedrages; Rnsseliana afser flera olika
former.

3. S. viridis Fr.— Nov. p. 28. Herb. Norm. L n. 61.

180

— corallina, med tät krona, sega korallröda grenar.
Anm. De i alla åldrar iiprätta hängenen Sskilja denna

tydligen från samtlige förvandla arler. Tillhör Göta rikes
skogstrakter, fast den vid Kalmar går ut till hafvet; vild bil-
dar den en hög buske-, odlad jemte S.alba^-A Skånska slät-
ten blir den ett träd, som genom kronans förnyade afstymp-
ning bildar var. coralUna.

4. S. alba L.

— saliva L. It. Scan. p. 200. Herh. Norm. I. n. 62. \
^4wm. Stamformen eller den vilda typen af denna art,hvil-

ken finnes vid Lerelfven i Norge, har kortare och breda-
re blad än den odlade, som utgör en märkvärdig afart. Den
står i samma förhållande till den vilda, som S. fragiUs *
pejidula till den hos oss vanliga S. frarjUis. — Det är just
denna vilda busklika form som Smilh forstår med *S'. alba,
då han skiljer den från S. coeriilescens eller den odlade hög-
stammige. Ingen förf. har i min tanka hittills förstått dessa
Smithska arters förhållande till hvarandra, utan har man sökt
båda i den odlade.

* * AmygdaUnre hängefjällen quarsitlande.

5. S. amyydalina L — Siiec. n. S81. Ilerb. Norm.
lU. n. 51.

— angustata. — b. Nav. Mcmt. (undulata Flartm.').
Anm. Normalt äro bladen hos oss alllid under hvit-

eller is-grå, tillfälligtvis har jag dock sett dem äfven under
helt och hållet eller till hälften gröna. Meyer i Chior. Hann.
antager hos denna , S. fraglUs o. s. v. den under gröna for-
men för den typiska, den isgrå för en afart. Vi äro öfver-
lygade, att så väl af dessa, som S. phyUc(EfoUa, repens och
öfrige arter, den under isgrå formen alltid är den typiska.
Mera märkvärdige synes mig afvikelserne i bladformen. En
småbladig artförändring med ellipliska föga spetsade bladCiS".
amygdalimi Smith Engl. Fl.) finnes i de högre bergslrakter-
ne; en storbladig med afl^ngt lancettlika långspetsade blad
C*S'. Hoffmauniana Smith) finnes vid flodernes nedra lopp och

181

odlas i de södra provinserne. Afarten anrjustata iir mera
smalbladig än *S'. triandra Smith. Den har blifvit förvexlad
med följande art, men bladen äro icke vågiga. Ehuru arten
egentligen tillhör Norrlänska elfverne finnes den icke i Lapp-
land för än inom Ryska gränsen åt Kemi.

6. S. lin cl nia t a Ehrh. — Nov. Mänt. p. 62. Flerb.
Noi^m. III. n. 5o.

* S. hippophaéfolia ThuilL

Anm.l Södra Sverge är den endast sparsamt odlad, men på
S. Öland är den ymnig på pilvallar; kring Mälaren linnes den
åter llerestädes vid stränder och på åbräddar. (S. fragilis 9.
Myrin Coroll. Fl. Ups.j — I min öfvertygelse hör ^S". hippo-
phaéfolia hit som underart; den. står fullkomligt i samma för-
hållande till S. ujidulata som S. pnrpurea till S. Ilelix ;
bangenen nemligen äro dubbelt mindre och bladen otydli-
gare sågade. Vexande blandade skiljas de icke genom något
olika utseende, hvarföre E hr hart icke heller skiljde dem.
Att den af mig i Xov. Mänt. beskrifna *S'. hippophai^folia är
samma som Kochs, vittnar hvarje ord i beskrifningen ; den
skall lemnas i Herb. Norm.

II. Ilelix. (Af* Grisem Borr. finnes ingen inhemsk
art).

* * PurpiirecB.

»I* S. rubra Huds. — S. viminalis A. Liljehl. Sv. Fl!

Finnes endast odlad i Skåne, V. Götland o. s v. men
ingenstädes förvildad eller i den mängd alt den kan anses
inhemsk. Lemnar likväl bättre vidjor, helst till finare korgar-
beten , än någon annan art. Förtjenar att odlas i mängd.

7 *S\ pnrpurea. L. — it. Scan. p. 9J2. Herb. Norm.
II. n. 50.

— Helix. L. — Herb. Norm. II n. 57.

Anm. Egentligen är S. Helix stamformen, -6". Lamber-
tiana Smilh en bredbladiyare artförändring de! af, och S.
purpnrea en genom kappning frambragt aCart, liksom S. vi-
ridis corallina o s. v.

III. Vetrix. * Chrysantha^ risgreniga, högnordiska
Celler alpinska) arter.

8. S. Dnphnoides Vill. — Sov. Mänt. I p. 46. Herb,
Norm. VI.

* S. aciilifolia fVilld.

Anm. Den på sydliga fjiillarne förekommande ludna af-
arlen finnes icke i Norden; den glatta Äter vid Glommen ocli
flera elfvar i mellersta Norge — och vid Dalelfven på slrand-
ängarne i Mora Sn. af Dalarne finnes en form med lancetlli-
ka slipler, som tydligen hör till eller visar ufvergång till S,
cicidifolia , hvilken odlas flerestädes i S. V. Sverige, ehuru
nyligen införd. Den förhåller sig till den egenll. S. Dapk-
noidrs fiiUkomligen som S. pendula till den vanliga S. fra-
(fllis. I iVeinm. Fl. Petrop. anföres äfven S. Dnphnoides
som vexande på flodslränderne, och S. acnl/folia som en smal-
blailig vid bvarne odlad var. deraf. — Det var uti en sam-
ling af blommande pilquistar meddelade af Herr Notarien
Claesson vi furst fingo spaning på denna art som Svensk;
genom de talrika blom- och blad-exemplar som Dcmoiselle
Arosenins i år behagat insamla för Ilerb. Norm. T/ kun-
na vi bestyrka att denna sköna art äfven tillhör Svenska
floran.

9. S. I anat a L. — Fl. Lapp. n. o 68 t 7. f. 7.

— glandulosa iVahlenb.
* depolita JVaJdenb.

Anm. Ehuru olika och olvifvelaktigt skilda, är svårt
upgifva någon bestämd karakter emellan denna och föregå-
ende. Bladens form, beklädnad, bangenens livit- och gull-
hårighet o. s. v. variera lika hos bada. Underarten depolita
har äggrunda eller hjerllika blad, ulve.xfa fullkomligt glatta,
under isgrå, yngre jemle hängeucn finlndna (icke långulligaX

10. S. Lapponum L. — Fl. Lapp. n o 66. t. 8.
j, t. — llarhii. S. limosa IVahlenb.

— ovalifolia Wimm. (bladen mest bara).

■^ S. leucophylla Uilld. — L. Lapp. n 362. i.S.f.o.q.

183

Anm. Åfvea Prof. Trauvetter har anmärkt (utan att
kunna känna Doktor Ilartmans be$lämning^ att Linnés S.
Lapponnm måste höra till denna art. — Underarten, hvilken
IJnné antog för egen art, har hos nyare alldeles forsvunnit,
men är så utmärkt, att flera sämre olta erkännas för arter.
Hufviidformen (och det är endast den jag erhållit från Lapp--
land) är mera risgrenig, bladen (ofia jembredt-lancettlika}
lika afsmalnande ål båda ändar, ulvexta utmärkt styfva, på
öfre sidan langsefier fårade, mörkgröna, under torkning
svartnande, på undre sidan klädde med tjockt intrassladt
ludd, i kanterne vågige och nedböjde; bangenen blommande
äggrunda, fruktbärande korta, ofta krökte, med tätt packade
utspärrande spetsiga fröhus; stiplerne, om de finnas, hälft
hjerllika. Underarten har smala vidjelika grenar, bladen be-
lydligen bredare synnerligen mot basen (ägglika) endast up-
åt spetsade, yngre fint nätådrigt skrynkliga äldre släta, plat-
ta, ljusgröna, under torkning icke svartnande, alltid utmärkt
mjuka och böjliga, under snöhvilt silkesharige; blommande
hängen aflånga, fruktbarande kortskaflade utdragna raka; frö-
husen efter stiftets affallande trubbiga, icke utspärrande; stip-
lerne , om de finnas, små ägglika. Synes mest tillhöra Norr-
land, Dalarne, Wesimanland (Sjösfraiid), men den Upsali-
ensiska är, som E hr har t redau anmärkt, S. Lappomim.

n. *S', cane.scens s. S. Linna^ana Fr. Nov. Mänt.
p. oS C1832). Salix. Linff. Lapp. n. o67 et Ihrh. Linn.
''Species distincla" Smith. S. Caprca -t*. Llun. Suec. n. 900.
S. cinerea A. LiljrbJ.! Sv. Fl. 2. p. ^Ö^J. S. limosa cinera-
scens Whluh. Fl. Suec. ed. 2. S. cinerea [j. Laestad.! in
Nov. Act. Ups. XI. — Hcrb. Norm. F. v. (IL

— oblusifolia, bladen omvändt äggrunda trubbiga n.
glatta. L. Fl. Lap. t. 8. f. ,u. S. oblusifolia fFilld. S. capreo
— limosa L^sfad. ! in litt.

* Lsstadiana, bladen stora hinnaktiga lancettiikt-aflånga
hclbräddade spetsiga fint mjukhåriga , äldre på öfre sidan
glatta jemte de smala \idjelika grenarne mycket mjuka, frö-

husen mindre spetsade. S. citiereo-Iimosa Lr^st. ! in Uti.
Liknar ganska mycket S. Serimieana^ svårligen skiljbar; men
motsvarar fullkomligen IcncoplnjlJa under föregående.

Anm. 1. Hufvudarlen finnes i N. Lappmarkerne flere-
slädes, men sparsamt, och, enligt So mm er fel t , i Salt-
dalen. Den liknar mest S. clnevea .^ men står i naturlig fur-
vandtskap närmast S. Lapponum , hvilket åfven bestyrkes af
den fullkomligt öfverensstämmande varietets-cyklen. Afar-
ten obtusifolia liknar mer S. Coprea olpestrls ; den är fun-
nen i Torneå-Lappm. af Liljeblad! och vid "Pawrajaur i
Luleå Lappmark" af Pastor Laestadius; underarten en-
dast af den sistnämnde vid Arfvidsjanr, Långträsk, men spar-
samt. Beklädnaden är hos alla mycket föränderlig; hufvudar-
ten har jag med långa smala blad vlaii ett enda hår ens
under lupien; äfven afarlen finnes glatt; (hufvudarten af *S'.
Jjopponum finnes på öfversvåmmade ställen äfven utan nå-
got enda hår på bladen).

Anm. 2. Denna af Linné furst uptäckta art benämnde
jag först S. Limifeana (se ISov. Mänt.); men sedan de
några och go pilbenämningarna gifva på — ana lyckligen
försvunnit, ville jag icke öka deras anlal, utan kallade den
S. canescens, såsom mest karakteristikt. vSedan Willdenows
S. canescens försvunnit *o//f.//7<y redan anmärkt i Nov. Mänt. .^
eller blifvit uplöst i flera arter efter dess herb. (men den ty-
piska, i Berlinska trädgården! odlade, hör bestämdt till den-
na grupp, ej till S. Seriiir/eann, jeinf. I^ink Hört. Ber. och
Kocli Sal. Eur.)^ så bör del!a namn rättast behållas hår, åt-
minstone finnes ingen anledning att införa eit nytt; vida nöd-
vändigare vore då alt förkasta S. acnmmata Smith och o-
ialiga andra, som förut varit tillagde andra arter. Skulle
man ändå önska ett nytl namn, sa borde väl det efter förste
vptächaren af förste bestämmaren jöreslac/na eller ^S". Lin-

nccana bibehållas.

* * Viminales, med raka vidjelika grenar. Sf/dli ff e^ mesl

odlade arter.

183

12. S. mollissima Ehrh. — Fr. Nov. p. 283. Herb.

Norm. 1. 71. 63.

l^. S. v i mina Ils L. — Suec. n. 90 1. Herb. Norm. /•

n. 64.

Anm. S. viminalis v. lafffolia Retz. ! Siippl. Scand.
liör, enligt de exemplar han under delta namn sjelf odlade
i Paradislyckan, till S. stipularis Smith, men att han dermed
förenade eller i Fl. Oec. förvexlade följande, är uppenbart.
S. stipularis liknar i hast mest följande, men är bestämdt
närmare S. viminalis. Den lär blifvit planterad på flygsan-
den i Halland.

14. S. lanceolata Dec. Fr. (e loco: Parisiis! sed
exclus. syn. et descr. Seringei, ad S. Seringeanam referendis).
Fr. Hall.

— Smithiana. (S. Smithiana Willd. S. mollissima Smith.')
H. N. I n. 63. II. n. 59.

— Kochiana. S. mollissima Kock in Beg. Bot. Zeit.

Anm. Yi egalre former af denna art; en lågvext risgrenig
med mindre på båda sidor grå-ludna blad, som är stamformen
och vexer i kärr (se Nov. Mänt. IJ,- S. Smithiana iki den
vanlisa kulturformen, med större vext och blad, hvilka of-
van äro glatta; slutligen en med brungiila glattare grenar
och gröna, på båda sidor nästan bara blad. Kock, som
först bcskref den under namn af S. vwllifisimfi, har sjelf för-
enat den med S. Smithiana. — Vanligen hänfures efter sy-
nonymet Decandolles S^ lanceolata till S. Serimjeana ^ nun
denna alpinska art linnes visst icke kring Paris på jordval-
lar, hviikct är det enda vextställe DecandoUe för sin S. lan-
ceolata upgifver.

V. Capr ea. — '^'Tx-åå eller buskar med tydliga stammar,
uprätia grenar och Oypiskt) sågade blad.

15. S. Caprea L. — Lapp. n. 365.

— sphacelata. S. sphacelata fVilld.

— alpestris Nov. Mänt. 1. S. Caprea ^3. Whlnb. Carp.

186

Anm. Afarten alpestris bör hvarken förvexlas med föl-
jande eller med S. Coprea coatcmea, h vilken är en tillfällig
form, som äfven är funnen i Skåne. I fjälltrakter har Herr
Laestadius funnit en lägvext eller förkrympt (alltid, som
det synes, steril) form eller S. Caprea v. subdepressa Lsest.,
hvars grenar äro solfärgade.

16. S. (jrandifolia Ser. Saul. n. 20. — Linn, Lapp.
n. 3 IS t. S. f. a. opiima!

Bladen aflånga eller omvändt — Jigglika mycket uldragne
åt båda ändar spetsade med kor!a skaft, papperstunna, nag-
gadt sågade, ulvexta på bada sidor glatta, på öfra sidan glän-
sande, pä undre endast yngre jemlc quislar och knoppar fin-
ludne, stipleri^e stora njurlikt-hjerilika, blommande hängen
äggrunda, fröhusen ganska långt skaflade n. syllika silkes-
ludna med omärkligt stift.

Anm. En något tvifvelaklig art, som närmar sig både
föregående och följande och förekommer endast sporadiskt;
jao" uplager den efter Koch som egen art, emedan den
1) odlad i sydligare klimat bibehåller sig oförändrad och 2)
förekommer endast i den (jäll-region, der S. Caprea blott
Iramlräder som förkrympt buske eller var. subdepressa. Se
Reijensb. Bot. Zeit. 1830. p. 130. Denna äter har hela ut-
seendet af en frodigare S. Coprea, men bladen äro mera
aflånge, spetsade, på båda si^lor gröna. Hvad jag af Herr
Laestadius erhiUil under namn af /S'. Coprea v. cbiere-
aeformis torde äfven vara en yngre form häiaf. — Beskrif-
ningen pa S. fa</ifolia ("med omärkligt slUV) i JVald. Fl.
Corp. passar på del nogaste liil vår S. (jrandifolia.

17. S. cinerea Linn. — Snec. v. 902. (;>. b. se ne-
danför).

— virgala Fl. Hall. la. b.)

Anm. Alarten vir(/ata tillliör veslra kusten ; den är högst
utmärkt genom sin risgreniga vexf, yngre tunna, äldre glatta
under isgrå blad, små stipler. Sa \äl af denna som af den
vanliga formen förekomma motsvarande artförändringar, en

187

hied smalare lång-spetsiga blad, en med bredare omvändt —
äggformiga trubbiga blad. Till dessa artförändringar af den
vanliga höra S. acuminafa HofTm. och S. aquatica Willd. et
vulgo ; af virgata S. oleifolia Smith och S. aquatica Smith. ,
hvilken icke är identisk med Willdenows under samma
namn, men väl med S. rufncrvis Decand. Af virr/ata eger
jag äfven en glattfrnklig artförändring insamlad vid Näs jern-
verk 1 Norge.

18. S. a ur i t a' \i. — Lapp. n. 360.
— nem orosa Nov. Mänt. 2.

— uliginosa. S. uliginosa Willd.

* S. ambigiia Ehrh.! — S. ambigua "ad S. auritam ac-
cedens" Kocli Comm.

— sublivida Ltsst.

Atim. 1. I likhet med S. cijieroa d.[[ng&i denna art märk-
bart i frodighet emot Norden och finnes ej i Nordliga Lapp-
markerne eller fjälltraklerne Calldeles motsatt i detta hänse-
endet är den mer analoga än affina S. depressa). Deraf har
S. ulifjinosa Willd. upslått, som är e,n frodig buske, med
mycket stora uprätta gropigt skrynkliga vågigt grofsågade el-
ler i kanten krusiga blad , äldre på öfre sidan glatta ofta
glänsande, under gröna, sådan den allmänt finnes i S. Sver-
ge ; den är en klimaterisk artförändring. Att Linné, som an-
såg S. aurita eridaU för Norrlänsk, räknat den sydliga lill
S. cine.rea är så mycket säkraro som den är söderut den
allmännaste arten och det ekonomiska användandet, som till-
lä gges S. cinerea i Fl. Sv., tillhör egentl. S. aurita.

Anm. 2. En annan ytterlighet af denna art är S. am-
hifjua Ehrh., som vanligen förenas med S. itimibacea L. och
till bladformen och stipl>rne svårligen kan skiljas derifråu,
hvarföre ock Kock antager tvenne former af denna : en som
står närmare S. aurita, en annan närmare S. repens. För min
del är jag i "likhet med Seriinje, Trauvetter m. fl. öf-
vertygad, all den förra eller S. ambirjua Ehrh. ej kan skiljas
från S. aurita, men väl den sednare (ehuru Ser inge miss-

188

tager sig deruli, att han förenar den med *S'. spatlmlata
Whlnb.)- Äfven S. spatlmlata Willd. hänföra vi till S. aii-
ritcB underart; ly den är "en 5 föls hög uprätt buske, med
under ludna blad" o. s. v. och i Berl. Baumz. afbildas den
med i spetsen treklufne stipler, som är ett vanligt förhållan-
de äfven hos S. cinerca vinjata, då stiplerne blifva smala.
— Vår S. pUcata, som icke är Kochs S. amhHjua, utan var.
deraf enligt koch, har underjordisk krypande stam, att den
liksom S. repens bildar en tät skog i jordbrynef, bladen un-
der tilltryckt silkeshåriga och dubbelt kortare och tjockare
fröhus. Vill man ej antaga den som art borde den snarast
hänföras till S. repens. Jag förmodar alt våra Inhemske för-
fattare, som icke lemnat någon upmarksamhet ät vår skillnad
af S. ambbjva och S. plicata.^ icke haft tillfälle se den förra
vexande. I Skåne Janns S. ambiyaa furst sistledne sommar

vid Köpinge as utlopp.

(Fortsattes).

2. JSåffrn ord om Viva rrispa Lifjhtf. och Lyn g-
bya m u r alls J(j. ; af John Erh. Arescho a g.

Då jag i början af sistlidne September insamlade några exem-
plar af Ulvacrispa Liglhf. , och fann Lynghija muralis Ag. stå-
ende lätt bredvid, föranledde mig M<??/e72.y bekanta påstående,
att den förra upkommer genom en metamorphos af den sednare
att lägga litet af dem båda under mikroskopet. Jag fann då såväl
hos Viva crispa inblandade trådar af Lynj/bija muralis, som hos
denna sednare små exemplar af den förra, men häruti intet
som talade fur Meyens mening. Vid närmare undersökning
befunnos imedlerlid alla mina förhanden varande exemplar af
Ulva crispa utbredde öfver ett underliggande slratiim af
Lynijbija muralis; tråd irne, hvaraf denna sednare bestod, vo-
ro af en högst olika både bredd och inre slruclur; några
liknade fullkomligt dem hos Lynybya muralis, tagen på an-
nat ställe; andra åter, och dubbelt bredare, visade de träns-

189

rersela strimmorne antingen hela, till en del eller helt och
hållet sönderfallna till gröna gryn; ett tredje slag af en än-
nu betydligare bredd och, så vidt jag kunde se, helt och
hållet platta (månne ej den hos Meyen omtalade Scytosiphon
velutinus?) hade inre structuren fullt öfverensslåmmande med
den hos Viva crispa. Mellan alla slagen voro tallösa mel-
lanformer. Häraf föreföll mig nu klart, att Meyen ej så alde-
les gripit sitt påstående i luften, eller åtm'ns'.one till en del
sett hvad han sagt. — Alt strimmorna hos Lyiujbija muralis
delas till gryn och den från början trinda tråden slutligen
blir bandformig, är den slutsats man här synes berättigad att
göra. Vidare intet att säga; ty — är den \älbekanta Lyvg-
bya muralis en sjelfständig art, ehuru fiiUkomligen lik och
oskiljbar från cotyledonerne till Vira crispa, då dessa befin-
na sig uti ett visst utvecklingsstadium? eller är allt hvad man
hitintills kallat Lynybya muralis allenast att anse som grodd-
trådar till (Jlva crispa? — äro de frågor man under närva-
rande omständigheter kan upkasta, men ej förmår besvara*}.

II. lifiteratur.

Elementa Phyliolo()lm. Dlsserlatio hifniguralis Bo-
tanica. Auct. Salom. Th. N.Drejar. HafnifB 1840
75 paff. S:o.

Bland de yngre män , hvilka synas låfva ait gifva nytt
iif åt Botanikens studium i Danmark, intager Förf. till det ar-
bete, hvars innehåll vi nu kortligen vilja referera, ingalun-
da lägsla rummet. Han har redan förut inom botaniska lite-
raturen gjort sig kand genom åtskilliga arbeten (Flora Hav-
liiensis, Laerebog i den botaniska Terminologi og Systemlaere,
m. fl.), i närvarande dissertation söker han mera speciell ut-
veckla läran om bladen.

Sedan Förf. i inledningen (p. 1 — 9) dels visat, att när-
varande lid fordrar, att den formela terminologi, hvarafboia-
niken så länge varit belastad, måste lemna rum för den typi-

*=) Se vidare härom: Meyen i Linnsea isai p. 388 följ. Ag. Spec. Alg'
vol. II. p. X LIV.

li)0

ska: d. v. s. botaniken fordrar icke endast beskrifningar ock
benämningar på formerna, utan en framställning af deras na-
turliga utveckling och denionslrering af deras öfversta och
lägsta gradationer ; dels ock, utgående från den satsen, att na-
turen fordrar frihet såväl fur organerna som för anden, hva-
dan plantan utur fröet och knoppen, hvarest den lefver
liksom elt sammandraget lif och underkasladt andra omstän-
digheter, höjer sig tilf en fri utveckling af sina organiska
motsättningar, framställer såsom högsta regeln för vextorga-
nismen att dess väsende består i individualisering. ('^essentia
organismi veirelabilis josiia est in individualisatione'"'}, hvil-
ken han ansel- gällande så väl för hela organismen, som för
dess särskilda delar, något som han, med afseende på bladen,
genom sin .-^fhandling önskar ådagalägga, skrider han när-
mare till detta sitt föresätta mål. Härvid framställas i 1 Kap.
(p. 10—29;) "terminologica pauca'' med afseende på bladen
hos PhylloWostfF.. Bladens inre elemenler äro nerver och
diaclnjrna; de ytre elementerna eller organiska dimensionerna
bestämmas af nervernas eller kärlfasciklarnas flera gånger för-
ändrade direktion i bladet, i det dessa då de utgå från stjel-
ken först divergera, sedan konvergera och fortgå parallelt,
derefler slutligen åter divergera och grenas i alla direktio-
ner; härigenom bildas tre dimensioner: vayina, petiolns och
lamhia, hvilka ('elär dock hos olika vexter äro mer eller
mindre tydliga. Som nerverna utgöra bladets skelett, så kom-
mer deras fordelning (nerratlo) att utgöra liksom skelettet
för afhandlingen, hvadan äfven Förf. härvid särdeles uppehål-
ler sic^ och ulgar i sin framslällning frän fol. penmnervmm,
i fråga hvarom han, i stället för de hittills brukliga benäm-
ningarne ner m/s medhis, n. laterales och venoi, antager ut-
trydven iruucus nervL rami och ramuli. Såsom härmed be-
slåfftade former framställas: fol. palmato-pennhiervia ("plures
ner^vi ejusdem validitalis laminam percurrunt apicemque ver-
sus convergunl) ; f- mixlinervla c'Hres nervi e basi laminae
exeunl fere ut in triplinerviis, sed nervi laterales non ita a-
picem versus diriguntur, ut in illis, recla fere via autem ad
mar^inem excurrunt latere inferiore ramos emittens" t. ex.
Tilia^europcTa:) och /' peclmervia ("petiolus, ubi laminam in-
trät statim in 2 ramos dividitur, tertio minore lis interjecto ;
rami sursrm ramos secundarios emittunt" — t. ex. Tussilagi-
nes etc 1 Han framställer derefler öfriga typer för nervernas
fordelning hvaraf han antager 2:ne neml. Fol. bcmnerviwn
(inquo plures nervi simul e caule folium intrant, et aut invi-
cem aul cum margine parallell ad apicem usque sese exten-
dunt^^ - t ex Plantago major) ; samt Fol. raimficatonervium
rm quo petiolus, dum laminae alfigitur, statim plures ramos
dimittit^O Dessa, hos hvilka truncus nervorum icke förekom-

191

mer annorlunda än såsom reducerad till en punkt eller nodiis,
sönderfalla åter i 2 slag: fol. palminervivm (''petiolas mar-
ginalis est, a quo nervi laterales exeunt." ex. Malvaceae) ; och/'.
kfllhienuum ("e peliolo intramarginali nervi divergentes ad
lotam perlphffiriam diriguntiir , quasi radii e cenlro''' — t. ex.
Ilydrouotyle vulg.). — Bladen hos Acrohlasic^. hafva enkla
nerver, som iiro parallela sinsimellan eller med kan-
ien, hvadan de kallas fol. paralleliiierria. — Bladen hafva
hittills betrtiklats blott med afseende på skelettet; Förf. öf-
vergår till andra niodifika'ioner hos bladen, som bero
af nerveringens beskalfenhet; neml. bladens delning, i hvil-
ket afseende bladen delas i niklci och .uimmansalta ; de för-
ra åter i fol. peritoma (dentata, crenala, serrala), och fol.
mci.sa 1. parlita, af tre slag: fol. lohaia, laciniata
och spcta. De sammansatta bladen erbjuda följande
hufvudfori!>er : fol.pinnata (hvars foliola motsvara nervgrenar-
ne hos fol. pemibwwia)^ fol. dUjitaia (motsvara fol. palmi-
nervia) och fol. rotafa (motsvara f. stellinprvia — t. ex. Lu-
pinarler). Beträffande skilnaden mellan fol. secta och com-
posita yttrar Fuif. att den enda verkliga beslår i gradatio-
nen af delarnas atskilnad, så alt delarne hos fol. sscla vunnit
en mindre, hos f. composita en större grad af individiialisering.
I Andra Kapitlet (p. 29— 75) framslälles ''cvolutio foliorum
per rcgnum vegetabile." Gående frän de lägre till de högre
uch sedan han anmjiikt att hos inophijta (svampar och laf-
var) icke finnas några rudimenicr till blad, upställas såsom
törsta graden Chlovophyta; bland dessa möta först Algerna,
ji.os hvilkas lägsta ordning Gongylophyci ännu ingen bladut-
veckling b srjat, hvaremo» den börjar framträda i den andra
Ascophyci; bland dessa liksom förutsågas ;i!ia bladformerna.
Hos mossorna nå bladen en högre grad af individualisation ;
i)lad och s^jelk åtskiljas, den gröna färgm inlinner sig; men
särdeles längre hinna de icke hår. IJos Filices äro väl blad
och stjelk åter intimt förenade; i det frondes genom ner-
vering, diachyma o. s. v. utgöra blad, men derjemte genom
frambringandet af fruktifikation visa sig bibehålla naturen af
stjelk; den inre stnikluren är längre hunnen än hos de före-
gående, i det a't elementar-organerna [nerver och diachyma)
i.ro lyi^lligt åtskiljda och allt omgifves af en egen epidermis.
— På denna bladens första gradation herskar forma penni-
nervia, som divergerar till mixti- och pedi-nervia, hvaremot
ringa spår finnas till forma palminervia. — Hos Acrobla.stcEj
som representera den andra gradationen af bladens utveckling,
framträder åter en motsättning mot den första, i det att bla-
den, hvilka hos Filices framställ sitt stråfvande att gifva ner-
verne divergens, utbredning och förgrening , nu på den andra
gradationen återgå till enkel nervbildning; hos acroblastae rö-

192

jer sig i allmänhet ingen skilnad mellan petioliis och lamina;
bladen hos dem äro ock, till följe af de icke greniga ner-
verne, typiskt alldeles hela. Säsom typer fur de metamorfo-
ser, som bladen inom denna grad undergå, framställas A-
roideae, gräsartade vexter och Palmerna. I allmänhet kunna
bladen pä denna grad sägas representera peliohis; men hos de
särskilda typerna visar sig en olika yltring häraf.

Förf. öfvergår derefts^r till P/ujIloblasfm, hos hvilka blad-
utvecklingens 3:6 och högsta grad framträder; här kan man
dock ej visa fortgången af denna utveckling med tillhjelp af
vissa bestämda familjer, hvadan man måste gå en annan väg
än vid behandlingen af de 2 första gradalionerna; för alt nå
sill syfte upställer och utvecklar Förf. några allmänna satser,
neml. med afseende på hela organismen följande : 1 omnis
organismus centrum sibi formare conalur; 2. Omnis organis-
mus eo tendit, ut membris suis quasi vim propriam tnbuat ;
samt med särskildt afseende pa bladen : 1 folium apicem ver-
sus tendil; 2. folium laminae partes in orbem redigcre cona-
lur; 3 proprius foliorum nisus est acro-amphigenelicus. Så-
som resultat af dessa sa'ser framstår följande: '^folium per-
fectisshiium pxtrorsmn proryiis Umitatwn (a caule separatum
et cum 60 Sii^iilum roctum elficiens), introrsum plenearti-
cidatum (in peliolum et laminam diductum, ita ut hae arti-
culalione disiinguantnr angulumcjue definitum elFicianl, lami-
nam_ compositam reddens), apice exade radiatiim esse de-
bet.'' Med ledning häraf framslällas typerna för nervfördel-
ningen bland Phylloblasiae i följande ordning: FoL bashier-
via; lol. petininervia ; Fol. ramificatonervia , de 2 sednare
med sina underordnade slag så att fol. steUmervia blifva de
högsta och fullkomligaste. — I fråga om "bladens större el-
Jer mindre fnllkomlighet i afseende på delningen upställas föl-
jande gradationer: Fol. peritomn, fol. inci.sn, fol. romposUa.
— Såsom slutligt resultat framstå lies: Folium perfectissimum
est rotatum, såsom hos flera tropiska träd särdeles af Bom-
baceernas och Slerculiaceernas. familjer.

Kumme! tillåter icke att utförligare utveckla gången af
Förf. dedukiion och den vidare tillämpningen deraf, hvadan
vi afslutarefereringen af denna afhandling, som måhända redan
blifvit väl vidlyftig, hvilket torde ursägtas, då man betänker
svårigheten att i korthet redogöra för ell arbete af detta slag,
som redan i sig är koncist, men hvilket Ref. så mycket hel-
re önskade göra något mera kåndt, som det måhända kom-
mer alt dela del öde, som vanligen drabbar afhandlingar ut-
gifna i form af disputation , alt neml. förbli obekant för ve-
tenskapens fleste idkare.

liund, Iryckt uti B e rlingska Boktryckeriet, isto.

BOTANISKA NOTISER fo ^

UTGIFNE AF
j».!.. ED. lilNDBIiOH.

-^e 12. ijuiid den 1 I>eceml>er 1840.

I. Orii^inal-Anianclling-ar.

Svenska Pilar terne ; af E. Fries.

(Forlsättnii)g och slut fr. N.o il).

19. S. Silesiaca IVUld. — Nov. Mattt. 1. — Linn.
Lapp. n. 35S.

Anm. Ehuru de papperstunna, fullvexta på båda sidor
glatta och gröna bladen, jemte tydliga stiften synas närma
denna art Itll de följande, står den S. Caprea och grandi-
folia vida närmare. Jemf. fVhlnb. Fl. Carp. — Den före-
kommer mycket spridd: i H:r Lindbloms på Norrska fjäll-
pilar rika samling såg jag blott ett exemplar deraf samladt
nära Mandal i S. Norge, och Sommerfelt sände den med
påskrift : "Salix. Non est Caprea. Unica arbor." Utom den
normala formen , finnas från skilda orter några snarlika, som
icke med full visshet kunna bestämmas i brist af frukt, f, e.
Salix Rudbeckiana Laest. in litl.

20. S. niyricans Smith. — Nov. Mänt. 1. p. 52.
— Linn. Lapp. n. 350. Herb. Norm. V. n. 62 (var. campe-
slris). S. phylicaefolia et S. nigricans altera Whlnb. Lapp. n.
482, 485.

Anm. J . Af denna m;\nglynne-art böra, efter Wahlenb. Fl.
Sv., följande tvenne utmärkta kliniateriska afarter åtskiljas:

— borealis, med frodigare vext, bladen mera långsträckte,
yngre jemte de äldre grenarne håriga, bangenen stora samti-
diga med bladen, de utvexta frukterna ganska stora. Delta är
den bäst utbildade Lappska formen; S. rnpestris Smith (S-

194

niyrirans cinerccnformis Laeslad.) är en alpinsk form deraf
med blad på bada sidor grå sträfludiie.

— canipestiis Whlnb. har spensligare vext, bladen mest
rundade, stundom lijerllika, årsgamla grenarne glatta, endast
årsqvislarne finludne , Iiångcnen sanitidige med skärmblad,
fnikterne dubbelt mindre än föregåendes. Det är denna, som
finnes uti alla skogs- och bergs-trakter 1 riket; S. Anderso-
nlana, Forsterkma. Invta och CotonifoUa Smith äro former
deraf

— majalis Whlnb. ! Svec. (excl. syn. Fl. Lapp.) qvistarne
jemte knopparne glatta och glansande, oftast gulbruna; bla-
(ien glalla föga (eller sent) svartnande, hängen mycket tidigt
blommande på bar qvist utan både skaft och skärm. Det är
denna som finnes i kusttrakter eller vid större väften, der
väl våren tidigt börjas, men sakta framskrider. Vid Hässlnn-
da i Skåne blommar den 14 dar innan bladen börja visa sig.
— Härtill kommer en lokal alart i täta och fuktiga lundar,
hvaraf den beror :

— prunifolia Liljebl. bladen funna äfven ufvexla hinnaktige
och på båda sidor gröna; blommar med fiillvexta blad och
småbladiga bangen. Denna sistnämnda är S. damascena For-
bes et Hook. Vi ärofullt förvissade, alt amenta praecocia och
coaetanea hos denna och alla förvandla arter bero af vårens
förhållande i den provins eller lokalitet, hvarpå de vexa. —
De utmärkt långa fröhus-sliaften, de ntmärht låinja stiften,
de hvilaktige silkesUkt tilltrijckta håren på yngre bladen,
som under torkning svartna utmärka lätt denna art från alla
förvandla. Hårigheten aflager från norden till södren (liksom
hos S. depressa) , [men under blomningen äro bladen alltid
hårbräddade, bladskaften förlora aldrig fullkomligt hårighe-
ten; på de yngre torkade svartnade bladen bildar den vanli-
gen en hvit fläck eller rand långs medel-nerven. Hängefästet
uUhårigt, liksom hängefjällen, äfven hos var. majalis! Den
sislnämdas frukt är alltid glatt, de öfrige afarternes varierar
äfven luden.

195

A7im. 2. Afven den "S. majalis vera' e Vestrobothnia ^
som Herr Lmstadius sändt, synes mig för de utmärkt lån-
ga fruktskaften höra till afarten majalis, ehuru de yngre bla-
dens gulaktiga färg närma den till S. temiifolia. Månne de
''''fullständiga" exemplar Kock i sin Synopsis omtalar höra
till denna? Dereniot strider likväl att Weu Lcestadius ef-
ter eget intyg aldrig insamlat den i fullständiga exemplar.
Genom Prof Wahlenbergs gunstiga tillstånd att jemföra
originalerne i dess samling, är jag fullt öfvertygad, alt han
haft exemplar af S. vigricans under ögonen, då han förer
S. majalis till denna ar!, men att han i Fl. Lapp. riktigt be-
traktat dess S. majalis som skild art.

21. S.punctata Wahl! Lapp. n. 481. FL Dan. 1. 1052.
Anm. Den fullkomliga glattheten (äfven hängefäsfet och

hängefjäilen äro bara), de på båda sider gröna och glänsan-
de bladen, som på öfre sidan äro uphöjdt nätådrige, knopp-
bärande hängeskaften och hela utseendet af *S'.f?j?/rj/w//<'^ skil-
ja denna art från föregående. Den är efter Prof fVahlen-
hergs egen anmärkning en tvifvelaktig art, men då denne
utmärkte Forskare, som studerat den i naturen, behåller den
som egen art, anser jag mest skäl att följa förste uptäcka-
ren. Ilorr L{Bstadius anser den for en bastard-art imel-
lan S. nigviruns och S. myrsinites. Den står 1 samma för-
hållande till S. nigricans, som S.hastata hyperboreaj S. fu-
sca myrtoides till sina stamformer, eller som S. glabra Scop.
till S. phyliccvfolia.

22. S. phyliccefolia Linn. — Smith! Fr. Nov. Mani.
— Linn. lapp. n. 3öL — S. laurina Smith ! S. nigricans
Whhib. Fl. Lapp. n. 485 (excl. nigricanle dasycarpa}.

— lepiophylla, bladen tunna hinnaktiga. S. punctata?
Sommerf.! in Ii t. S. tenuifolia Smith blott till en del, nem-
ligen den håriga formen.

Från S. nigricans skiljes denna genom de aflånga
styfva mest uprältstående bladen, som yngre äro finlud-
ne, men aldrig tilltryckt silkeshårige eller efter torkning

H»6

svarlnande , iilvexla under gra , samt i synnerhet genom
sina märkbart kortare fröhus- skaft och stift; — i det hela
står den följande närmare, men redan den kortare stiften skil-
jer den, samt föröfrigt de yngre ludne qvistarne och bladen;
de förra äro mörkbruna ojemna; de sednare mörkgröna haf-
va vid utslåendet den stora rotbnma fläcken, som utmär-
ker/S', caprea, cinerea o. fl. af de föregående; denna saknas
alldeles hos de följande; men som äldre och torkade exem-
plar ofia äro ganska svåra att åtskilja, och dessa formers
förhållande icke ännu synas mig nog utredt, har jag ansett
mig böra här, liksom i Kov. Mänt., upföra ,S. ienu/foiia som
underart af S. phyllcafolia. Fröhusen har jag endast sett
silkesludne.

* S. temi ifolia Linn. herb. — TAnn. Lapp. n. 352.
— Fr. Nov. Mänt. Herbar. Norm. III. n. 54. S. arbuscula
Whlnb. Lapp. n. 476.

— majalis. Whlnb. Lapp.! n. 483. (non S. phylicaefoL
maj al. Fl. Svec).

Anm. Skild från föregående genom sina i spädaste ål-
der glatta glänsande grenar, bladskaft och blad; de sednare
yngre utmärkt tunna gulaktige genomskinlige, iitan rostbrun
fläck y äldre mörkgröna, men under torkning icke svartnande,
korta fröhusskaft, långa stift. Varierar i likhet med de före-
gående: vid stränder får den frodigare vext, jemte tidiga,
oskaftade bladlösa hängen; mot fjällen åter blir den lågvex-
tare , blad och blomning blifva mer samtidiga samt hänge-
skaften slutligen småbladige. Salix n. 48—61 Hook Brit.
V. höra till denna och föregående.

Salix Wulfcniana Willd. eller rättare S. ylohra Scop.
är en medelart imellan föregående och följande. Äfven den-
na har odlad på låglandet, enligt Willd. Berl. Baumzucht,
tidiga och bladlösa hängen; i fjälltrakter åter blifva de sani-
tidige och bladigt skaftade. Enligt Fellman skall den finnas
i Kola-distriktet i Finnmarken; måhända menas likväl var.

197

ma;ahs a! S. tenuifolm, till hvilken Willdenows beskrifning
på det nogasle passar.

23. S. hastat a Lhm. — Fl. Lapp. n. 364. H. N.
111. n. 53 . (var. cjothica). Har i likhet med de flesta arter
i denna afdeining flera bestämda klimatenska afarter. Uti
Norrland och Lappska skogstrakten förekommer hufvudarten,
men i Götarikes (Jiitlands o. s. v ) djupa kärr utbildas den
lill en utmärkt afart:

— Gothica, lågvexf, bangenen tidiga (före bladen) nästan
oskaftade med små skärmblad, bladen mest hjertlika [äfven
blommande grenantes] utvexla tjocka glänsande uphöjdt näl-
ådrige, tätt och djupare naggsåggade. Odlas i Botan. Trädg.
under namn af S. kastata ; derstädes förekommer hufvudarten
under namn af S. serrulata. — Dess motsats är

— alpina, lågvext, bladen små lancetlika n. helbrädda-
de, med samtidige och bladigt skaftade hängen. På fjällar-
ne. — Än märkvärdigare är;

* Hyperborea , qvistarne jemle de utdragne smala och
glesa bangenens fjäll glatta, fröhusen korta äggrunda med
ganska korta skaft och stift. Den förekommer jemte de ana-
loga S. punctata, myvtoides i Finmarken ned till Lyngen
(Laestadius) ; har smala blad, mycket små stipler och fröred-
ning af S. amygdalina eller frayilis.

** InciibacefB. Lågvexta buskar, med smala nedliggan-
de eller vidjelika utspärrade grenar, normalt helbräddade blad.

Anm. Eh.iru skillnaden efter bladens kant hos en del
former utplånas, så är dock tydligt att helbräddade blad är o
de typiska i denna ofdelmny ; endast de frodigare rotskotts-
bladen äro glest tandade. Efter stiftet kunde en bestämda-
re, men mera konstlad, indelning hämtas. Se första stycket.

24. S. dep res sa Linn. Sv. n. 899. Nov. Mänt. i- V,
56. — Linn. Lapp. n. 461. S. livida cinerasc. Wahlenb.

Anm. Till motsats emol S. aurita ulbildas denna art full-
komligare i högre Norden. I fjalllrakterne vexer den som en
nedliggande buske, med stora tjocka trubbiga på båda si-

19S

dor (jemte qvfslarne) tjockt och slraft grisludne blad. Då har
den äfven de största och längst skaftade fröhus och i följd
deraf glesaste hängen. Det är omissliänneUyen denna form,
som Linné i Fl. Svecica beskrifvit för S. dcpressa!. Den
är snarlik former af S. caprea och lånat a , med hvilka
den blifvit förvexlad. Nedstigande till tlodbiaddarne och
låglandets lundar blir den ett spensligt triid med veka ned-
böjda grenar, släta tunna slaka mot båda ändar spetsade
blad, yngre jemte qvistarne endast finludne och äldre glatta.
Båda dessa farmer hafva motsvarande hos S. aurita. Denna
sednare form är 07niss/iänli(jen den i Linn. Lapp. n. 461
beskrifna^ hvilket äfven af Linnés Hcrb. är satt utom tvi(-
vel; och då Linné sjelf förenat den med sin S. depressa ^ så
kan jag omöjligen inse någon grund liuiu della synonym kan
betviflas.

* S. livida a. Whlnh. — Linn. Lapp. n. S56. Herbar.
Norm. V. n. 63. Denna underart är spridd ända från södra
Lappmarken till Skåne, allt jemt likväl aflagande i frodighot
mot södren, der den slutligen liknar smärre former af S. re-
pens och sedermera icke sydligare förekommer. Den fram-
träder äfven under tvenne afarter, den egentliga v. livida,
frodigare, med gula utspärrade grenar, gulakliga släta blad
och v. (jlaucescens , mera nedligg.inde , med bruna grenar,
under isgrå blad. Den furra förekommer mest i Norrland. —
S. bicolor Ehrh. påslås väl ånyo af Meyer vara identisk med
den sistnämde, men det är mera troligt, att den tillhor S.
phyliccBfolia.

25. S. incubacea Linn. iSvec. n. 898. Fr. Nov.
Mänt. 1. p. 66. S. plicata Fr. Hall

— plicata. — Uerb. Nornt. II. n. 38.
Anm. J. Stamformen till denna art, som är en 1—2 fots
hög buske, med nedliggande mycket utspärrade smala gre-
nar, och tumslunga lancettlika blad, synes knappast vara be-
skrifven af nyare författare (S. glauca Enyl. Bot. t. 810,
tanligen hänförd till S. Lapponum, foreställer åtminstone ef-

199

ter figuren, med korla iiggruncla oskaHade märken, ingen an-
nan än denna}; i V. Smäl.ind och S. Halland är den likväl
icke sällsynt i skogslrakierne ; men vid Maiiieberg vid Halm-
stad äfven i sand, och alt Linné på förslnämde ställe insamlat
den synes sä mycket sannolikare, som den redan anföres i dess
äldsta skrifter, men ingenstädes specielt namnes i dess sed-
nare. Denna och ingen annan passar på det nogaste till Lin-
nés beskriining på *S'. incubocea. Likheten med S. Lappo-
mim, de grågröna grenarne, de äggrunda stiplarne — allt Lin-
nés egna ord — skilja den bestämdt från alla smalbladiga
artförändringar af S. repe/is.

Anm. 2. Afarten plicataHi mera allmän öfver hela, sö-
dra och mellersta delen af riket. Den är icke identisk med
*S'. ainbkjaa Koch, utan med S. ambitpia allera ad S. repen-
tem accedens Koch Comment^ d. v. s. förhåller sig till S.
umbiyua Ehrh. (hvilken vi upptagit under S. aurita) som S.
virklis till S. Russeliana, hvilken sednare vi först förde till
S, frafjilis, ehuru äfven den länge förvexlades med S.viridis.
En artförändring af S. plicata med glatta fröhus finnes i
mängd vid Eftra i Halland (är dock icke S. finmarldca Koch,
hvilken vi efter original-exemplar räkna till S. rcpeusj. —
Båda afarlerne innefattades under S. plicata Fl. Hall., der
denna art först tijdliyen åtskiljdes som Svensk, fast man i
Sverge icke vågade följa det goda radel sapere ««f/e förr än
man fick utländsk auktoritet harud, liksom i frågan om S. vi-
ridis och otalia andra fall (men vanligen deremot trott sig
hafva gjort en ny uptackt, som man bör skynda lillegna sig,
då man hos utländske författare finner någon afvikande åsigt
f, e. om Cirsiiim decolorans , Potentilla procumbens m. fl.,
af hvilka den förstnämde ändå till slut blir en afart eller på
sin höjd bastard af Cirs. acaulel). — Som likväl Linnés S.
incubacea , en för sednare författare okänd art, ganska väl
passar till denna, ja ''med all den sannolikhet nu står att vin-
naT' är just denna, så är väl rättast återtaga Linnés benäm-
ning. Genom följandet af denna grundsats hafva vi nu lyck-

200

ligen fått flera vaga Linneanska arter bestämda; då deren>ot
det motsatta bemödandet, att söka Linneanska arter i obetyd-
liga former af allmänna arter och sedan beskrifva de verkliga
under nya namn, (hvaruppå flagrant prof uti alla Linnés brun-
fruktiga bägarlafvar hänförde till Cl. pyxidata Flörke, som
sedan gaf Cl. pyxidata, cornuta L. etc nya namn), vunnit
föga bifall. -:- Mig synes förtjenslfullaie, alt fixera obestäm-
da arter än blott gifva dem nya namn.

26. S. Finmarkica Willd. e fonte. — Nov. Mänt. 1.
68. S. paludosa Hartm. Scand. nec Schleich. nec Link nec
Nuttall.

Anm. Willdenoiv bestämde efter Vohl, som fann
denna art i Finmarken , en Pil till S. finmarkica, och som i
Finmarken och hela norra Skandinavien ingen annan art fin-
nes, som till den kan hänföras, kan visserligen ingen annan
art bibehålla detta namn ,$ än den i Finmarken vexande (ex
analogia flieracii sabaudi etc); — och då bland de obestäm-
da former, som blitvit tagne för S. finmarkica ingen sjelfstän-
dig art finnes, så är icke heller minsta anledning att förkasta
detta namn, — Hvad jag sett, sändl af Koch till Dr. Hart-
man för S. finmarkica, är en form af S. repens! , men den
är icke S, finmarkica Link et Hört. Ber. — Troligen är den
Berlinska ej införd från Finmarken och således utan all vigt
för bestämningen.

27. S. Myrtilloides L. — Lapp. n. 357. CFör-
•vexlades af Linné med former af S. repens, se Fl. Svec. n.
889, Fl. Akeröensis o. s. v.; lyckligtvis har man dock ej
deraf tagit sig anledning att förbyla dess namn).

28. S. fusca L. (optima). Fl. Lapp. n. 364. t. 8.
f. R. CHufvudformen med ovala trubbiga blad, utan spets,
jemle de glatta fröhusen under torkning mörknande : S. myr-
tilloides IJljebl.l Sv. Fl 2.p. 306 "bladen yngre håriga" etc.)

— major, bladen dubbelt större, lanceltlika, med utdra-
gen rak spels, föga svartnande, fröhusen silkeshårige. fJerb.
Norm. III. 71. 56.

201

— versifolia, bladen aflånga eller elliptiskasnedspelsade, un-
der torkning mörkare, fröhusen gleshårige. S. versifolia Whinb.

* Myrloides Fr. Nov. Mänt. 1 (skiljes som sjelfstän-
dig art af Dr. Hartnian).

Anm. 1. Förekommer först ofvan S. repentis nordliga
gräns , icke sällsynt i Dalarnes, Jemllands och Lapplands skogs-
traktor; i kärren kring Karesuando en af de ymnigast före-
kommande arterne Den är otvifvelaktigt en sjeifsländig art
(Meyer har, troligen efter Seringe, olyckligt förenat den med
S. plicata) och lika sa mångformig som aS" rep. — Dr. Lund-
mark I har 1780 hemfört en form under namn af »S*. arena-
ria, som är analog med följandes v. anjentea ; vi hafva äf-
ven en krypande smabladig form, endast genom stidet skilj-
bar frän *S'. repens. Att denna art, som blifvit hemförd af
nästan alla, som besökt norra orterna, af Prof. IV a h len-
ber g först fanns under dess sista resa, hufvudsakligen egnad
åt skogstraktens undersökning, berodde dcrafattde förra re-
sorne voro mera egentligen egnade åt strand- och fjäll-regio-
nerne.

Anm. 2. Att denna art ej skulle vara Salix Linn. Lapp.
n. 364 (tons S. fuscaelj "in humidis silvarum Lapponiae" är
väl omöjligt alt betvifla, så vida någonsin beskrifnings och
vexeställens öfvertinsstämmelse skola ega vitsord, i synner-
het då den icke kan dragas till någon annan i Lapplands
skogskärr förekommande. Men lika obestridligt det är, att
Linné furvexlat former af S. repens med de Lappske S. Lap-
ponum, S. myrtiUoides o. s. v., lika klart är ock, alt lormer
af S. repens en tid blifvit räknade till S. fusca. Att Linné
dock efter ulgifvandet af Fl. Sv. 2. funnit, alt S. repens är
den öfver hela nedre landet allmännaste och S. fusca endast
Lappsk, finner man sa väl af flera sednare best.imningar, som
af dess Frutetum Svecics , der förhällandet riktigt upgifves
så vara; liksom S. repens anföres i FL Anglica, men S. fu-
sca i ingen af Linnés sednare special-floror. Smiths beskrifning,
efter Linnés exemplar, hörer tydligen hit, men Borrer, som

202

rättat flera Smiths bcslämn ingår af Linnés Salices, anmärker
iitiryclvligen att den Engelska S. fiisca är S. vepenlis var. ,
och skild frän d^w Linneanska.

29. S. repens Linn. — Svec. n. 896: Cfr. Frut. Svec.
(a. eriocarpa, b. lejocarpa).

— parvifolia, nedliggande, krypande, bladen små utan
stipler och tydlig spets, under silkesludne. Bladens form tilli-
ka med fruktens beklädnad varierar i oändelighel; äfven qvistar-
ne stundom uprätta. Mujligen, men icke bevisligen, kan Linné
någon ging förvexlat dess former med S. iucubacea (som dock
ingenstädes af Linné sednare speciell angifves ; den var af
Linné långl tillbaka skild, tioligen redan i S. Smaland^, ehuru
beskrifningen omisslydligen anvisar på en annan. Deremot
är bevisligt att smalbladiga former deraf blifvit tagna för S.
rosmarinifoUa.

— glabrata, upstigande, bladen kretsrunda eller ellipti-
ske, platta, glatta, ulan spets; fruktämnen glalta (hos alla de
öfrige afarterne an ludne än glallaj. Förvexlad med ^S*. myr-
tilloides f. e. i Linn. Fl. Akeruens., Osbeck Hall. etc. ; kun-
de med lika grund anses fur Linnés S, nujrtilloides som föl-
jande för dess **>. fusca.

— fuscata, grenarne uprätla, bruna, bladen större ellip-
tiske med sned spels, under silkesludne. S. fusca Linn. Sk.
resa p. 79 och Herbat. Upsal. , men icke den ursprungliga
från Lapplands skogskärr, som ock Linné sednare insett, se
Fnit. Svec.

— argentea, lik föregående , men qvislar ocJi blad öfver
allt ludne och silkeshvila. S. arenaria L. enligt sjelfva bö-
namningen och Gotll. resan p. 206, Sk. resa p. 237 , Frutet.
Svec, FL Anyl., Fl. Dan., FL Behj. med uteslutande af
diagnos och syn. ur Fl. Lapp.

Anm. Slorvex are pa torra, lägre på fuktiga ställen: v.
fiiscata mest på slättland; v. artjentea i flygsand vid hafvet.
Underjordiska stammen alltid krypande, hvarföre den bildar
en tät småskog i jordbrynet! Bladspetsens snedhet finner

jag icke konstant; den h,ir stundom runda blad ulan spels.
Att särskildt anföra någon alart med galta fröhus anser jag
orätt; den förändringen återkommer bland alla afartevne; äfven
den hvilaste aryentea finnes vid Halmstad med glattaste frukt-
ämnen. Blommar hh\^ på bar qvist och samlidigt med bla-
den; på öfversvämmade ställen först med fuUvexta blad fram-
på sommaren. Härmed bör ej forvexlas ett på Halländska ku-
sten ej sällsynt förhallande, att den blommar om igen frampå
hösten med gamla blad, som man äfven Cförr åtminstone) år-
ligen såg med en buske af S. nimjfjdcdina vid Ver[iinge nära
l.und.

30. S. anynstifolin IValf. — Fr. ^'ov. p. 285. Hh.
ISovm. II. n. (JO.

— elatior, större vext; med Uj rätta vidj.-lika gula gre-
nar; bladen bredare lancettlika. Ilerb. Norm. V. n. 65.

Anm. Den vanliga foruicns blad likna S. vbmnalis, af-
artens S. stipidaris. Anses vanligen för S. incubncei L. ,
med hvilken den ock i bladformen nära öfverensstämmer —
och vexestället i Frut. Svec. t"i flygsand jemte ^S*. arenarii")
passar till den fullkomligt; men beskrifningen afviker tydli-
gen, så att den åtminstone icke kan vara den ursprungliga.
När Linné ulgaf Fl. Svec. I. hade han icke besökt någon
punkt der denna förekommer. — Smiths upgift att denna
skulle ligga i Linnés Hoib. for aS*. arbusciila har Borr er fun-
nit vara oriktig; den är Iväiloin den rätta S. arbniscnla.

31. S. r os marin ifolia Linn. — Fr. i\ov. I. p. 285.
Anm. Den af oss upgifna karakleren af de under blom-
ningen små klotrunda hämjenen är artens säkraste kännemär-
ke. Linné kände den ej som Svensk, endast som Finsk.
Artförändringen concolor har på bada sidor glatta blad: i
kärr vid Råslätt i Skåne. En större och bredbladigarc art-
förändring är i år funnen på Gottland af Herr Nyman.

Anm. 2. S. rosmarinifolia Engl. Bot. t. 1365 (hvilken
synes fullkomligt identisk med *S'. arbuscula Engl. Botan. t.
1366, om man uleslular de nedre till S. Imstata höiande

204

bladen) kan icke citeras till vår art; ty den har bågformigt
krökta liängen och harstammar egentl. från Amerika, liksom
iS. petlolaris. Mycken oreda herrskar öfverde Engelske pi-
larne, derföre alt Linneanske exemplar ofta blifvit lagde till
grund fur figurerne och beskrifningarne, ehuru de Engelske
derifrån afvika, och att nästan alla exemplar som erhållas
från England aro odlade, men derfur icke af Engelskt ursprug.

V. Chamelix. * />/y/V/<e, blomqvislarne utgå äfven från
sido-knoppar.

32. S. yl au c a L. — Lapp. n. 363. Herb. JSorm.
III. n. 52. (a. stipulata s. appendiculata. b. exstipnlata).

— nivalis, Nov. Blant. S. glauca y. Lapponum IVlilnb.

* pullata, bladen aflanga eller lancettlika, tält små-såga-
de, spetsiga, gleshåriga, under isgrå efter torkning svartnan-
de O synnerhet yngrc^, fröhusen tydligare men korl-skaftade
Ca. silkesludne; b. glatta!}, yngre smala syllika tillspetsade,
hängeskaften korla bladiga CS. nigricanli-glauca). Lcest. (äf-
ven från Funnesdalsbergct i Herjeådalen Thedenius^.

-**pallida, bladen lancettlika, helbräddade, spetsade, glän-
sande, i spadaste ålder jemle qvistarne fullkomligt glatta, ef-
ter torkning höggröna, hängeskaften korla med skärmblad,
bangenen tälblomslrige, ståndarknappar och stift gula. Nov.
Mänt. 1. (S. phylicaefolio-glauca).

Anm. Underarlerne/^w/Za^a och pallida torde vara bastarder ;
de böra icke öfverses eller förtydas, som redan skell med S. pal-
lida, emedan den bloit anfördes i Nov. Mänt. som afart; den är så
utmärkt, att om den af andra blifvit framstäld som ail, vi verk-
ligen knappt skulle tvekat erkänna den som sådan. De för-
hålla sig till hvarandra fullkomligt som S. p/iylicafolia till jS. ni-
yricans. Hufvudformen af S. ylauca har ludua qvistar, ull-
håriga fröhus, yngre bladen silkesludne af långa tilltryckta
hår; fast de äldre blifva glalta, kunna de aldrig jemföras med
S. pallidce,. Att båda mest närma sig S. ylauca vittna de
kortskaftade fröhusen, de dubbla honungshusen, luklufna stift
och smala märken.

205

33. S. arbuscuta Linn. Herb. — Spec. Pl.p.1445. y.
- Fl. lapp. v. 360. t. S. f. M. — flerb. Norm. V. n. 61.

S. prunifolia Smith sec. Fr. Nov., der artens synonymie
först bestiimdes.

— vaccinifolia Smith!, lågve.xt, krypande, med små glest
men djupt naggade blad, fröhusen agglikt-koniska, slutligen
glatta.

Anm. Tillhör mest ^'or^ska fjällen, ehuru icke uplagen
som ^'orrsk hos Dr. Hart man ^ men ,äfven på Svenska si-
dan finnes den nära högsta fjällryggen i Herjeådalen {Sj'6-
strand! Thedenius!) samt i Piteå och Torneå Lappmar-
ker (LfFstadiiisl). Utbildad blir den cr 3 fots hög bu-
ske, till utseendet då närmast S phylicafolia., så att lätt in-
ses hvarföre de blifvit förenade. På S. Europas subalpinska
berg blir den än frodigare, får större tunna tätt småsågade
blad, så lika S.depresscc, att de knapt äro skiljbara; ^e Nov.
31cmt., (äfven Kock förenar nu den som afart). Denna är
utom Sverge den allmännaste och mest bekanta af de arter,
som blifvit räknade till S. arbiisciila ; af Svenska Botanisler-
ne har den varit föga känd iS. arbuacida B. Liljebl. Sv, Fl.
I. hör hit: men S. arbuscula sjelf och var. ^. hos Liljeblad!
höra till S. depressa) tills Kyrkoherde Loestadius visade,
alt denna var Linn. Lapp. n. 360, qua? "crescit in formam
arbusculfB," hvilken både af Linné sjelf i dess Herb , i Fl.
Lapp. ed. 2 och af de flesta antagils för den genuina aS*. ar-
buscula. — S. arbvxcida Whlnb. Helv. el Carp. höra äfven
hit, men icke Fl. Svec. och i Fl. Lapp. iroligcn endast det
Finmarkska vextstället.

34. S. myrsinites Linn. — Fl. Lapp. n. 353. Hb.
Norm. V. n. 66.

— larbutifolia (Nov. Mänt. 1. c.) bladen smärre omvändt
ägglika, trubbiga, yngre mycket långhårige, n. helbräddade.
Likna till storlek och form Uva ursi.

* procumbens Forbes CNov. Mänt. 1. c. b), bladen tun-
na ovala släta platta, bangenen kortskaftade , fröhusen ko-

2Ö6

niskt syllika silkeshårigå med kort stift och Iriibbiga mär-
ken.

Jmn. Unf-erarlen har mycket eget iilseeiide, efter Hoo-
ker (ciii *S\ Icrvh) odlad oförändrad, möjligen egen art. Den
finnes både i Norge och Torneå Lappmark. Det var den som
Kyrkohcrd. Lcest adius först tog för S. arcfica.

»5. S. fnjrennica * norref/iea Fr. Nov. Blont. I. p. 77.

A7nn. Bladexemplar öfverensstämmande med S. arctica
Brown och sannolikt äfven Pallas, som fann den i Siberien
vida utspridd, nro meddelade ^f S ommerfelt från Lom i
Norge; Bly 1 1 förmodar sig äfven hafva tagit den, men en-
dast en gång fruktbärande, på Dovre.

** Glociahs ^ blomqvistarne från grenarnes spels (iit-
vexa från förra årets yttersta knopp, som bildas mellan ytter-
sta Wadet och det egna blomskaftet}.

36. S. reticiilata Linn. — Fl. Lapp. n. 359.

37. S. retvsa * sarmentaeea Fr. Nov. Mänt. Lp.74.

38. S. herbac ea Litm, — Fl. Lapp. n. 355. llerh.
Norm. V. n. 67.

Anm. Herr Adjunkt Jjindblom har funnit på Dovre
en utmärkt artförändring med håriga fröhus. Den finnes dock
med n. glatt frukt på samma stam.

39. S. jiolaris Wahlenb. Lapp. n. 473. Herh. Norm.

r. n. 6S. S. herbacea A. LiljebK

Atnn. Pilarterne förtjena ytterligare noggrann gransk-
ning; de talrika nya tillägg det lyckats oss bestämma, sedan
man ansåg något mer för slägtet ej vara att göra, har hos oss
stadgat den öfvertygelsen, att ännu flera outredda Filar åter-
stå odi att bland de anförda under- och bastard-arterne torde
önnas äfven verkliga arter.

207

11. IJteratiir.

Dissrrtotio aradcmlca in geo^raphica p1anlan(m per
partem provincim Casanensis dislribidione iUustraU'
da yericidum sistens ; avct. J. E. A. JVirzén. Hel-
singfors 1839. 129 pa;2^. 8.o.

Ju ofpllständigare kännedom man eger om vegelalionen
i elt land, desto kärkomnare är hvarje bidrag, som tjenar
alt sprida ljus deröfver; det är af denna anledning, som Kef,
icke vill dröja alt redogöra fur den akademiska afhandling,
hvars titel h;!r åfvan är angifven, och som lemnar ingalunda
förkastliga bidrag till kunskapen om vegetationens förhållan-
de i det inre af det vidsträckta, men i botaniskt hänsende
för det öfriga Europa snart sagdt okända, Ryssland.

Den del af provinsen Kasan, som utgör föremal för af-
bandlingen , ligger mellan ,T5°12' och 36° 17' nordl. lat. samt
06° 20' och 69° 10' long. ; den begränsas i öster af floden
Viatka, i söder af l.ama och i vestor af Volgal; nordliga grän-
sen utgöres af skogar och kärr. Hela trakten består af en
nästan jemn yta, med bloll obetydliga kullar i synnerhet längs
floderna, hvilka dock knapt höja sig mera än 33 fot öfver det
öfriga landet. Volga är, på det ställe der Kasanka dermed
förenar sig, icke mera än 124,67 fot öfver hafvets nivå. Här
äro blott få småsjöar; men aar och bäckar i mängd. Jord-
månen består i allmänhet af mylla, innefattar omkring 40 pro-
cent humus; dernäst är lerjord allmännast, särdeles i södra de-
len ; sand förekommer spridd här och der. Kalk är sällsyn-
tast: den bildar åsar längs Volga och Karna, och så snart en
kulle höjer sig öfver slätten bildas den af kalk, som äfven
utgör de få smärre stenar, som förekomma spridda. Förf.
anför vid hvarje af dessa jordarter de vexter, som synas före-
trädesvis tillhöra dem. Såsom bidrag till åen i sednare tider
mycket ventilerade frågan om vexternas förhållande till jord-
grunden , särdeles kalk, torde det icke rara ur vägen att här
upräkna de vexter, hvilka Förf. angifver såsom i denna trakt

208

tillhurande kalken; de äro: Delphhi. pahnatifidiim, Alyss^iim
,saxatile, Draba lutea^ Lepid. latifol.^ Viola montana^ hir-
ta, coWma, Cuciibalvs baccifer , SHene Otites, Gprav. sanyu.,
Genista thict., Medkago Ivptd. , Trifol. mont. , Astragnlvs
CAcfr, Itubus cceshis^ Potent, opaca, Rosa spmosiss. , cinna-
momea, Libanotis montana, Siler trlJobum, Asperida cynmi-
cldca, Prenanthps ramo.sisfiima, Picris hieracioides , Hiernc.
sabmidum, Aster AmeUus, ImUa pnlicarla , Chrysanth. co-
rymbosum. Centaurea panimdala.^ Aacleidas Vincetox., Gen-
tiana crnciata , amarella v. prat. , Omphalodes scorploi-
des , JJfIwsp. off'. , Tournefortia Aryinia, Echhwsp. casa-
vense, Sal via verticill. , Cypriped. Calceolus , guttatnm,
macranthon; m. fl.

Skogarne ulgöras i norra delen af tall, gran, björk, al,
ask; i södra af ek, lind, alm, lönn, hassel. Landskapet är
mycket odladt och hiigst fruktbart. — Jordtemperaturen varie-
rar mellan -j-6° och -j-6°3C. — Enligt observationer anstäl-
da i Kasan 4 gånger om dagen under åren 1828—1833 utgör
årets medeltemperatur -i-2^,22C. Årstidernas medeltempera-
tur är följande: vintern — 13°,()8C., våren 4-2°,32, somma-
len 4-l7°,60, hösten -h2°,94. Året 1830 var bland dessa 6
det varmaste, 1832 det kallaste; varmens intensitet är störst
klockan 3 e. m., utom 1830 då den var det vid middagen.
Januari är den kallaste, Juli den varmaste månaden; under
April — Oktober står qvicksilvret öfver, November— Mars un-
der nollpunkten; källossningen börjar efter vårdagjemningen
och slutar omkring 23 April; löf^^pnckningen fulländas med
Maj; skörden sker i Augusti; såningen i slutet af September;
löffallningen sker 1 Oktober; jorden fryser i November och
floderna något sednare. Flera tabeller ärq bifogade för att än
specielare uplysa temperatur-förhållanderna.

Traktens belägenhet på gränsen mellan Siberien och
Europa, samt mellan stepperna och skogsbygden åstadkom-
mer naturligtvis en stor mångfald i vegetationen. Förf. anför
följande vexter, som han anser leda sitt ursprung från slep-

209

peina, livilka begränsas af Kärnas södra sirand: Corispevma,
Veronica cana, Qhidlohis imhricatus, Riimex maritimus, Sile-
ne OtUcs, S. procumbens. Anujf/datus nana, Spircea hyperici-
folia, Nepcta vcranica, Phlomis tuberosa, Cytims biflonis ,
Ceiitaurea panhiihda , Echinops spharoceplt. , Pidmonaria
mollis, Evoiujiniis verrucosus, Pedicularis comosa, Alyssimi
saxaUlv, Serrcdnki coronata, Aster dracunculoidcs. — Föl-
jande deremol iipräknas såsom liärstammande från Siberien :
Irix siberica, Cep hed aria tatarica^ Planta (jo maxima , Ecld-
nosperimtm casancnsp, Tournefortla Avf/nzla, Campan. slbe^
rlca, Cfrnolopfdum Flsclicrl^ Coniosel. Fhcheri, Pleurosperm.
tiraeulse, Sllene tatar Ir a, Arenarla låter I flor a , Amelancld^
er ,sai)f/uhtea , Arabis peiidula, Turritis sahmjbwsa^ Delpldn.
palm(dif., Ueranhim sib. , flierac. sib., Cacalia hastata ,
Imda dijserderica , Cypriped. r/nttatiim , C. macranthon. —
Förf. öfvergar derefler till iipråknande af de fan ero ga ma vex-
ler, som han under åren 1S33 — 3.1 i denna trakt anmärkt.
Förteckningen, som är upstäld efter Decandollska metoden,
innehåller G<iO arter (genom misskrifning står G5S), vid hvar-
dera af hvilka upgifves vexeställe. De äro på följande sätt
fördelade på klasser och familjer:

D i c ot ijlu don e (C

514.

Ca] \jc i floret:

225.

Tlialamijlorw

117.

Rhamncae

2.

Rununciil.iccie

21.

Lcguminoiae

24.

Nymphaeaccsa

2.

Rosaceae

33.

Fumariaceie

2.

Onagrariae

5.

Cruciferne

29.

Ilalorageae

5.

Violaricse

8.

Lythrarieae, Paronycli.,

Cras-

Dioseraccae

3.

siilac. , G

rossularicce —

Caryopliylleae

34.

hvardera

2.

Malvaccre

3.

Umbellifene

25.

Hypeiicinca;

2.

Caprifoliaceae

3.

GcraniaccEe

7.

Riibiaccae

II.

Pupaver. , Polygaleee, Linccc,

Dipsacese

4.

Tiliaccae, Acerinaj, Bal-

Synanthcrie

80.

samincöe och Oxali.deas —

Campanulere

10.

hyardera

1.

Ericcae

10.

2!ö

Celaslriiise, Ccratopliyll , Saxi- Enpliorbiacest i.

frag., Araliaccae, V;ileii- UrtircK 3.

ancfe — hvardcra !. AuKotaccre 10.

Cornlliflorce tOti. Conifcrx ^ 3.

Gentiiineae 6- Tli3'mcl., Sanfal.ic. — hvartlera 1.

Convolvulaceaj 4- Monocoty/e ctonefs lAil

Boragiiicse IH. Orrhidcx 15.

Solaiiaccse Bartl. 3. Iridese 3.

Scropliiilaiinae Baitl 3.'. A>i[);n ap;ene (j.

Labiatx 31. AsphoileUre Bartl. 6.

Priraulaccje 9- Junccte 10-

Apocjn., Polemoniac, Lcnir- Cypcracene 34.

l)iilari;e — iivardera 1. Gramineae 52.

Monochlamijdcai fiU. AHsmace.-e 6.

Plaiilaginc;e 4. Hydrocliarideae !?.

Amarantliaccae 2. Typliaccre 4.

Cheiiopodcse 12. Aioidcre 1.

Polygoncae 14. Potamcfe 4,

AristolocliicK 2. Lemnaccse 3.

TTeiine nya arler aro beskrifna:

Stellaria inoUis ; canle diiriT^o lenni Kttj ranioso , fol. gla-
bris ovato-oblongis, pedimeulis a.xiilaii-leiminalibiis siibsolila-
tariis ebractealis ereclis, pelalis profunde biparlitis, sepalis
trinerviis brevioribus, capsulis ovatiscalyce duplo longioribu-,

Stellnr. iihf/inosfe aflinis,

EcJiinosprrrinim ca.yaiirnsp, caiile bispido superne ramo-
so, fol. inferioribus spalhiilato-hinriformiis , siiperioribiis lan-
ceolatis, omnibus hirlis, corollis calyce duplo longioribus, flo-
ribiis pedicellatis, pedicellis in flore longiliidine calycis, in
fruclu calyce (riplo longioribus, caryopsibiis aculeis gloehida-
lis biserialibus ereclis.

E. LappidfB et E. het er a c ant ho inierserendum.

Jnniperus comnumis saknas alldeles inom denna floras
område.

III. llYösJelaaiitla.

1. Det för Norska floran rika ocb vigfiga berbariism,
bvilket Pastor S. C. Sommerjelf i Ringebo eflerlemnade ,
är nu fur en summa af SOO N. Spcciedalcr ClS«i6-. 32 Sv. Ban-
ko) af Universitetet i Kristiania inköpt (ör alt förenas med de
redan förut vid Botaniska trädgarden pa Töyen varande sam-
lingarne. Framdeles torde U!g. bli i tillfälle att lemna nog-
grannare underrättelse om detsamma.

2. Enligt erhållen underrättelse har Professor Blijtt
den af honom under längre tid bearbetade Flora öfver trak-
ten kring Kristiania nu i manuskript färdig; den innehåller

n\

800 fanerogamer och ornibunliärtade vexter och blir af stör-
sia vigi sa väi fur Norska (loran, som i x-iilmanliet för kän-
Jiecloni om vexfernas scograOska lUbredning. Matte den snart
blifva tryckt och Förlattareti dercfter genom ntarbelandet af
en flora öfvor hela Norge rikta den botaniska literaturen med
ett arbete, hvars behof länge varit kiindt och ufverklagadt.

3. JJerr J. Fahl, kand genom sitt fleråriga vistande
och derunder gjorda talrika och högst intressanta botaniska
nptäckter i Grönland (med utarbetandet af hvars flora han
är sysslosall), äfvcnsom genom sina r^sor i mellersta Europa
och S|!ct>bergcn , hlef redan i våras ninämnd lill Bibliote-
karie och Consirvalor vid Botaniska trädgarden i Köpen-
hamn.

S. Följande naiurforskare halva under årets lopp afiidifcj
Dr. flelfcr frän Trag mördades den 1 Jan. af infudingarne
på en a( Ädamanöariie i Ostindien. — Fviedr. Josrf Fr z.
Xav. v. Miliilx. Kongl. Saxisk Kammarherre, Författare till
Handbok i jjolaiiiska literaiuren, dog i Dresden den 6 Mars.
É^icrrc Jean. Franc. Tvrpin , känd genom många botaniska
arbeten, dog i Paris den 3 Maj; han var född i Vire i Cal-
vados d. 11 iMars 1773. — Den genom flera botaniska prakt-
verk öfver Roserna, Liliaceerna o. s. v. bekanta vexlmalaren
Redonte afied likaledes i Paris i Juni månad. — F. Ju-
lius F. Meyen, Professor i Berlin, allmänt känd genom
sin resa kring jorden, sin vextfysiolo^i, vexlgeografi, m. fl.
arbeten, dog i Berlin d. 1 Sept. 3(; år gammal. Han efter-
lemnade en fullsiändigt utarbetad afhandling om vexlernas
sjukdomar, af hans monografi öfver Algerna med planscher
är blott fiirsta häftet ntkommel. — Likaledes d. 1 Sept. afled
i JMiiaclien Dr. ,/.v////6' Ilrrrman Schultes , hvilken fortsat-
te det af Römer och Schultes (fadren) påbörjade Systema ve-
getabiliiim ; han var 3(» år gammal.

R ä t i e 1 s e r :

{N;o 2) sill. 22 lad. 9 nedifrån: .sättes (;) eflev cristatus , ixicn ulslry-

kcs cftpr former.

— 23 — 10 opifiån ; läs: närsläglad.
(N:o oj — 35 — 3 ■— läs: Hakpic.

— '6>6 — 15 — slår: anuiärkcs i texten: läs: icke ari-

inärkcs, ty te.Kten liör till den rätta
Erod. ciciilariiim,
(N:o 6j — i^ili — 2j — slår: 2:i(', läs: 250.

(No ') — It!) — 3 u^difiän": läs: Phifypclalum.
(N:o ^' ) l^ngiiicrinpcn i dcfla niiminer uuilriis frän 290 etc. till 130 — 144.

sid. 13! U'Ji)iatl. ji ncdifVän; läs: F. Licbinan.
(N:o 9) — 147 — 2 opifiän : t>lär: undcrliälla, läs: underlätta.
(Nro 10) — no — 13 — slår: Aria, läs Aira,

— 175 — 10 — läs: rostellata.

212

Register öfvcr Botaniska Notiser tö;' 1.839 orh ibåO.
(1. betecknar årgången 1S39; 2. åigången ISiO),

A/ h and/ ål f/ ar.

Areschoug, Bidrag och anmärkningar till Göteborgs Flora 2. 17.

— Några ord om Ulva crispa och Lyngbya muralis 2. 18S,
Arrhenius, om de karaklerer, som kiiima tagas af se-

niina vid bestämmande at Rubus-arter . . '2. 92.

Blytt, Fortegnelse över phanerogame Piauler og Bneg-

ner, samlede ved Arendal 18.38 .... "2. 1.

— Fortegnelse över phanerogame Planler og Brreg-

ner bemaerkede i Sommaren 1.^38 i Skions-
Jjordens Omgivelse "2. 23, 4(>, 103,

T, Diiben, Öfver de svenska artenia af Fiafunliiora och

Elaline L 87.

Fries, Bidrag till bestämmande af do (»lika begrepp,
som innefattas under vanelcts-beaämn in-
gen 2. 5'å, S5, 97.

— Förslag till bestämdt beteckningssätt af de oli-

ka begrepp, som hittills varit förvexlade

under namn af varieteter 2. 99.

— Svenska Pil-arterne efter naturliga föi-vandtska-

pen anordnade, jcmte kritiska anmärknin-
gar 2. 143, 177, 193.

— Strödda anmärkningar öfvcr några Svenska

vexter 2. 33, 108, Kil.

— Underrättelse om Ivobresia nardina Horn. . . 1. 14.

— Vårens antag 1. 3. 2. 63.

— Ytterligare några ord öfver Zannichelli<e ... 2. 72.

Hartman , Tillägg och rättelser till' Handbok i Skandi-
naviens Flora ed. 3 2. I(i8.

— Undersökning rörande några af Linnés om-
tvistade vextarter 2. 81.

Lilja, En ny Orobus ]. 32.

— Tvenne nya vextslägten 1. 38.

Lindblom, Berättelse om Skandinaviska Naturforskarnes

sammanträde i Köpenhamn 1840 .... 2. 129.

— Bref under en resa i Norge . 1. 33, 5ö, 63, 73.

— Carex punctata Gaud. ny för Skandinaviens
flora; jemte anmärkningar rörande några an-
dra arter af detta slägle 1. 98.

— Förteckning öfver de på Spetsbergen och
Beeren-Eiland anmärkta vexter .... 2. 153.

213

Lindblom, Tillägg Ull Blylts voxl-förteckningar ... "i. 102.

— Öfversigl af Skandinaviens Drabcr . 1. 15, 17, 49.
Wallinan, Chara coronata och Ch. Pouzolsii, tvenne

för Skandinaviska floran nya arter från Norge 2. 49.

— En ny Zannichellia 2. 42.

Ångström, Anteckningar under en resa i Nordlanden och

Lappland 1. 89-

Anmäklta Arheten.

Agardli, Recensio specierum generis Pteridis .... 2. S.

Areschoug, Algas Scandinavicas exsiccataj, Fasc. L . . 2. 12(j.

— De Hydrodictyo utriculato .:.,..!. 82.
Arrlienins, Monographia Ruborum Sveciai 2. 7G.

Bruch et Schimper, Bryologia europaea, Fasc. I— IX. . 2. 139.

De Candolle, Prodromus systematis naturalis regni ve-

getabilis, P. 7 sect. poster 2. 113.

Drejer, Elementa Phyllologiae 2. 189.

— Lajrebog i den botaniska Terminologi og Sy-

stemla?re 2. 121.

— Upsatser i Rröjers tidskrift 2. 117.

— og P. Bramsen, Laerebog i Naturhistorien for

Skoler 2. 121.

Flora Danica , Fasc. 38 2. 114.

Fries, Epicrisis Systematis mycologici 1. 62,

— Herbarium Normale, Fasc. 4. 5 l. 24.

— Novitiarium Flonie Svecicpe Mantissa altera 1. 40. 2. 12.

Hornemann, Upsatser i Kröjers tidskrift 2. 116,

Koch, Röhiings Deutschlands Flora, 5;r Band l:r Ab-

theilung 2. 59.

Kröjer, Naturhistorisk Tidskrivt, Bind. 1 — 2 .... 2. 113.

Liebman, Upsatser i Kröjers tidskrift ...... 2. 119.

Schagerstrum,Plant;ie colyledoneffi Paroeci;c Roslagi;!' Bro 2. 1£7.

Schleiden, Prodromus monographife Lemnacearum . . 2. 124.

Sommerfelt, Glyc.eria norvegica Somf. och Agrostis sva-

veolens Blytt 1. ;S0.

Sävc, Synopsis Flor» Gothlandicse 2. 12(i.

Thedenius, Anmärkningar om Ilerjedalens vegetation 1. 27.

— Bidrag till kannedom om Najas marina . 1. 43.

— et Sillen , Musci Svecicfe exsiccati ... 1. (iS.

Wessén, Plantan cotyledonea? in paroecia Ostrogothias

Kärna 2. 126.

Wirzén, Geograpliica planlariim per partem provinciae

Casanensis dislribulio 2. 207.

Örsted, Plaiiterigcts Nalurhistorie 2. 141.

2 Ii

Brfordrinyar :

j E Arcsclioug 1. (i4. — J. P- Arrlicnius 2. 6:). — K. Fries
i>' 03 '_-■ J. Vahl 2. 211. — J. W. Zetterstedt 2. 16, 62.

Bioyra fitik itolLs:
S. C. Souimerfell ^ 9.

Döds fall:
Bono-ard 2. 14i. -^ Chamisso 2. 80. — Cuiiningham 2. 144. —
Funok 2. SO. — Hesetschweilsr 2. 144. — Helfer 2. 211. —
Meyen 2. 211. - JMiUilz 2. 211. — Redoulo 2. 211. — Reum 2.
gQ __ Sohultes 2. 211. — Sleinheil 2. 80. — Stenibcrg 2. 80.
- Turpin 2. 21!.

Re.sande JSaturfoiwkarp :
J A<^ardh 2. 176. — H. Kröyer 2. 176. — F. Liebiiiaii 2. 176.
_!• e". Munck al' Rosenschöld 2. 176. — J. W. Zelterstedt och
A. G. Dahlbom 2. 06, 176.

Mindre vpxatser ock vfdrafj ur andra arbeten:

B ref från Linne 1. 13.

Anmärkningar om Carex Öderi Auclor 2. 143.

Annuela praklblommor på kali jord hos N. Lilja . . 1. 48.

v. Berg, Om Thlaspi arvense och Sinapis alba ... 2. 144.

B*lomm°o'rnas utveckling kring Lund våren 1840 ... 2, 80.

Endlichers och Schleidens åsigt om vexternas befruktning 2. 38.

Hornschuch, Om trädgårdskmislen i Sverge .... 2. 93.
Koch Tillägg och förbättringar till Synopsis Florae

German 2. 138.

Meyers yttrande om Ehrliart 2. 142.

Preliminärmötet mellan Skandinaviens Naturforskare och

Läkare i Göteborg 1-39 . . . . . . . I. 46.

Sommerfelts herbarium inköpt af Universitetet i Kristiania 2. 2!0.

Steinheils bearbetning af slägtct Zannichellia ... 2. 75.

Tillkän':agirvande om Herbarium normale 2. 64.

Underrättelse om Blytls flora öfver Kristianiatrakten . 2. 210.

Vextställen anmärkta i Skåne 1838 I. 48.

Vextställen anmärkta 1840 2. 173.

Annons om försäljning af Rabéns Herbarier .... 1. 71.

Bokannonser -• 128.

TJ t märk lare vextnamn *)
Ao-rostis 2. 169. — Agr. rubra L. et canina L. 2. 81. — Agr. se—

*) Här uptagas allenast sådana vexter, om livilkas vcgttalion ocli ka-
raktcrer, synonymi eller geografiska ulbrcdniiig nägol hlifvit an-
märkt. Dä fhra ailer af ett slägte i s.imnaa afiiandling giansknf ,
uptagai dessa i allmänlict icke hrur för sig.

213

lacca Etigl. Bot. 2. 1 j2. - Agr. svaveolens Blyll J. ao, 41. 2. 170.
— Aira uligiiiosa 2. 179 — Alisma rananciiloiiles var. 2. 35. —
Alliiim olfraceiim ot carinatuni 2. 111. — Alopeciirus agrestis
2. 35, 109. - Alsine salina 2. 165. — AnUiemides 2. 108, IGT.
'-- Arenaria rubra /i. L. 2. 38.

Blyilia Fr. 1. 4. 2. 168, 169. — Braya alpina 1. 14. Bro-
mus pratonsis et afT. 2. 3 5, 161.

Calamagrnslis strigosa 2. 170. — Cardaminc hirsula 2. 38.

Carex caespitosa 1. 100. — C. evoluta ]. 102. -- C. nardina Fr.
1. 15, 93. — C. pacifica 2. 134. — C. panicea ]. loi. — C
puiictata 1. OS. — C. rigida 1. 101. — C. Oileri 2. 143. — Ca-

labrnsa aquatica 2. 163. ■ — Cerastium glulinosum 2. 163.

Chara coronata 2. 49 — Ch. hispida Engl, Bot. 2. 112. — Ch.
papulosa 2. 31, 112. — Cli. Pouzolsii 2. 50. — Cliimaphilfe 2.
37. — Cirsium Lachenalii et decoloratum 2. IfiO. — Girs. lan-
ceolalum et neinorale 2. 1G7. — Cucubalus niaritiinus 2. 110.

Diaiilhiis superbus var. 2. 165. — Drabae 1. 15 ocli följ. Dr.
Irichella Fr. 1. 14, 20, 92. 2. 166. — Drosera obovata 2. 38, 160.

Echinosperinum casanense 2. 110. — Elatine 1. 88. 2.19. — Epi-
lobium alpiniim et aff. 1. 42. — Erigeron giabratus 2. 167. — Ero-
dia2. 38. — Erylliroclathrus 2.119. — Euphrasia otTicinalis 2. 117.

Festuca ovina et alT. 2. 33. — F. pratensis 2. 173. — Fucus na-
tans 2. 133.

Genista germanica 2. 111. — Glycerife 1. 42. 2. 170. — Gl.
norvegica Sommerf. 1. 31. 2. 171.— Gl. plicata Fr. 2. 163. —
Grimmia torquata 2. 136.

Helosciadium inund. var. 2. 166. — Heracleum Sphondylium 2.
109. — Hydrodictyon 1. 86.

Jasione perennis 2. 166. — Juncus inundatus Drej. 2. 164. —
Jungerrnaunia Hartmaniii Thed. 1. 71. — J. lielerocnlpos Tlied.
1. 30. — J. immcrsa Ångstr. 1. 96. — J. pålens Sill. 1. 71.

Kobresia nardina Horn. 1. 14.

Laminaria 2. 132, 133. — Lathyrus prateiisis 2. 118. — Lemna-
ceae 2. 12i. — Lolium arvense 2. 33. — Lyngjiya muralis 2. 188.

Mentha lalifolia Nolte 2. 108. — .MoliniaB 2. 170 och följ.

Narcissus pseudo-narcissus 2. 164. — Nasturtium siifolium 2,
166. — Neckera intermedia Thed. 1. 70. — Neraophila 1. 39.

Orobanche elatior 2. 166. — Orobus prsecox Lilja 1. 32. —
Oscaria Lilja 1. 39. — Oxycocci 2. 37.

21(i

Pholistoma aiirita Lilja 1. -10. — Pmguicula alpina '2. 168. —
Planla"-o minor Fr. 2. 174. — Platanlher» 1. 87. i>. 1«5. —
Poa c«sia Eng. Bol. 2. 34. — Polygona 1. 41, 43 2. 117. —
Polyporus luberasler 2. 13o. — Potamogelones 2. 35, 174. —
P marinus 2. 112. — Polentilla prociimbens et reptans 2. 160.
_ Primula 1. 39. — Pr. scntica 2. 109. — Pr. siberica, r.or- j^
vegica, Finmarluca 2. 108 — Prunus insititia 2. 111. ^^

Ranunculns replans 2. 134. — Rnsa tomenlosa Kocli 2. 95. — <
Rut)i 2. 92. — Rubus VVahlbergii 2 38. — Rumices 2. £0 följ.
R. aquaticus Angl. 2. 36. — Ruppiae 2. 174.

Sa^^ina prooumbens 2. 111. — Salices 2. 145 följ. S. Daphnoides
2 ^63. — Saxifraga hypnoides 2. 38. — .Scirpi 2. 169.— Scir-
pus paluslris 2. 117. — Siradium 2. 1'2]. — Sisymbrium ara-
boides 2. 109. — Stellaria alpestris, borealis, longifolia Miilil.
2. 111.'— St. grarainea 2. 117. — St. mollis 2. 210. — Stipa
2. 135, 16S, 169.

Taraxaciun tenuifolium 2. 160. — Tragopogon pratensis et mi-
nor 2. 167. — Trilica 2. 162, 173.

Ulmi 2. 35. — Ulva crispa 2. 188. — Utriculariae 2. 109, 118.

Vacciniura 2. 36. — Valerianaj 2. 158, — Val. sambucifolia 2.
j7. _ Weissia volcanica 2. 136. — Viola? 2. 110.

Zannichellife 2. 42, 72. — Zostera nana 2. 164. — Zygodon
lorquatus 2. 136.

Å 12 ^'ummer af Botaniska Notiser för år 1841
kan med 1 R:dr 32 sk- B:iiiko prenumereras: i Stockholm
hos Fritxe et Bagye ; i Upsala hos Limdeqvist: i Linköping
hos Sahhtröm; i Lund hos Gleerup; i Malmö hos Cron-
holm; 1 Köpenhamn i Gyldendalsha Bolihandeln; i Kristiania
hos Med Kand. Fr. SchilbeJer, samt, med tillagg af postarvo-
de, på alla postkontor i riket. — Tidskriftens form blir den-
samma, som under detta år; hvarje nummer skall utgöra ett
ark; någon gång lemnas 2 ark.

J^uiKl, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet, 1840.

,.,.......^ ^^^i>

FÖR AR 1841,

MED BITRÄDE AF

1I:rr fries, BORGSTRÖM, HARTMAN, HOLMGREN ocn LINDGREN,

XJTGIF>E AF

^a, aa, aasjaaacDai*

TRACRT UTI BERLIIVGSKA BOKTRYCKERIET ,

1841.

.^^

T xV N I S K A NOTISER

LTGIFNE AF

All. r,Si. 1.IKDBI.0:

1. l^tiiid Januari 1841.

■^^■■

a;!r

ig^iiQa£-At liaiifiBiiig.

Bidrag och anmurJmingar till Skandinaviens Flora;
af Utgifwiren.

S^\\\\v{\ mera an ett år furflutit efter återkomsten från min
sednaste vandring i de Norska fjälltrakterna, har jag dock
saknat så väl tid som tillfälle alt fullständigt redigera och i
ett sammanhang framställa de observationer jag derunder
gjorde. På det att likväl denna, äfvensom de tvenne före-
gående jag i samma land företagit, och hvilka alla för mig
enskildt varit af högsta intresse och nytta, icke måtle för
Skandinaviens Flora blifva utan all vinst, har jag ämnat i
smärre upsatser framställa de observationer, hvartill de lem-
nat tillfälle, ulan alt dervid binda mig vid någon bestämd
ordning. Till en början vill jag här meddela beskrifning på
en furut icke i Skandinaviens Flora uplagen vextart, äfven-
som anmärkningar öfver några andra dermed mer eller min-
dre närsläglade.

]. Cirsium ccmum All. caule superne ramoso ramis
elongatis oligocephalis, foliis elongatis oblongo-Ianceolatis de-
currenlibus spinuloso-ciliatis supra viridibus subtus cano-to-
mentosis, inferioribus pinnatifidis laciniis elongatis acutis,
superioribus elongato-lanceolalis denlatis, capitulis ovatis
ebracteatis pedicellatis , squamis involucri adpressis sublan-
ceolatis exterioribus mucronulatis.

C. canum All. Pcdem. I. p. 151. Bieb. Taur. Canc. 3.
p. 556. DC. Prodr. 6. p. 644, Kock Stjn. p. 394. Relch.

exc. n. 1897. Wim. Grcib. FL Siles. 2. p. S9. Wim. Flora
v. Schles. cd. 2. p. 231. — Cardnus canus h. Mänt. p. 108.
Riclif. Cod. JÄnn. p. 786. Jacq. Fl. Aiislr. I. p. 27. tub.
(42)43.- Cniciis canus WWd. Sp. 3. p. 1664. Bieb. Taur.
Cauc. 2. p. 274. n. 1657. — Cirs. pralense DC. Bot. Galt.
ed. 2. I. p. 286? Prodr. 6. p. 645? (vide infra).

Hab. in lalere orieiitali nionlis SaelnaBsfjeld versus prae-
dium Pasloris Grölteii Romsdalia' Nor\egi«, ubi 28 Sept,
1839 legi.

Radicem et folia radicalia haiid observavi. Caulis orgya-
lis, inferne digilum crassus, erectiis, caviis, sulcalo-angiila-
lus, obscure \iridis subpiirpurascens, basin versus substrigo-
sus, de cetero parce araiieosus, inferne dense foliosiis, su-
perne ramos floriferos pliirimos eniidens. Folia margine im-
dique spinuloso-ciliala, supra glabrescenlia viridia, snbtus lo-
mento brevi cano dense lecla nervö virescente hand spinii-
loso , apice prolracta acuminala; infima in peliolum brevem
decurrentem atleniiafa, oblongo- 1. obovato-Ianceolata , fere
iisque ad nerviini pinnalisecla; intermedia oblongo-lanceolata,
decurrentia alis spinulosis exslantibus basi rolundatis, pro-
fiinde pinnalifida; laciniae foliorum infimorum et inlermedio-
rum praeserlim in medio foiio elongatae versus basin et api-
cem decrescenles, palenles angulum reclum saepe formantes,
interdum sursum subarcualaj, e basi ovafa lanceolalae 1. line-
ari-lanceolatje, aciitae, infra medium lacinula (i. si mavis
dente magno3 una alterave anlice inslructae, saepissime sal-
lim, ubi e lamina folii egrediuntur lacinias, adest lacinula ova-
la; laciniae, lacinulae et dentes spinula validiori albido-lute-
scente parum pungente terminantur. Folia superiora elon-
gato-Ianceolata, parum decurreniia, inciso-dentata, apice sub-
integra longe protracta; suprema demum lineari-lanceolata,
acuminata, amplexicaulia auriculis rolundatis, spinuloso-den-
tata. Rami floriferi 4—7, erecto-palentes, elongati pedales
I. spilhamaei, apicem versus araneoso-tomentosi cani, foiils
minutis bracteiformibus spinuloso-ciliatis basi latiore ample-

->¥*

clentibijs 1. sessililjiis hinc inde obsiti. Capilula versus api-
cem ramorum 1—3, pcdicellis 1— 2-pollicaribiis canis suf-
fulla, magna, ovata, ebractea(a. SqiiamaB involiicri adpressae,
niargine lenuiier villosaj exsiccalae siipra tenuissime papillosae
(ut suspicari liceat, eas in stalii vivo glulinosas fuisse, quam-
vis planlam legens banc rem baud attenderim), basi et mar-
ginibus lutescenti-pallidas, apicem versus purpurascentes; ex-
leriores ex ovata basi lanceolat», mucroniiiata? ; interiores
oblongo- I. liiieari-lanceolalap,, anle apicem scariosum palu-
lum subcallosaj. Corolia3 piirpiireaj, inagqiiales lacinia nempe
ima profundiore. Anlberas alba? ; fiiamenta lanuginosa. Stig-
mata brevia, subovata, Semina ovato-oblonga , niteiilia, Ix-
vissima, lutescenlia; pappus plumosus, sordide-albidus.

Denna art synes mycket iilmarkt genom sin storlek och
sina stora blomster, som alldeles likna dem bos C. hetero-
jjlnjllmn j utom det att stylus bos denna iir längre utdragen
iin bos den förra. Bland de skandinaviska arterna står den
ulan fråga närmast nyssnämnda, men skiljer sig dock lätt
derifrån genom de tydligt och långt nedlöpande mycket de-
lade bladen och de talrika långt utdragna blomsterbärande
grenarne. Genom dessa karakterer skiljer den sig äfven från
de utländska Cirsium rwidare All. och C. amblfjmun All. ,
med hvilka den i öfrigt mycket öfverensslämmer, hvarföre
jag länge tvekat om den icke borde hänföras till någon af
dessa; men enär sättet, hvarpå bladen är fastade på stjelken
synes inom närvarande slägle erbjuda en hufvudsaklig och
konstant karakter, har jag ej med någon af de nyssnämnda
kunnat, förena den, ehuru den med hänseende till bladens
delning mest nalkas dem. Genom hela sitt utseende afviker
den dessutom från C. rivulare sådan denna föreställes i Al-
lionii Fl. Pedem. t. 35 (som enligt Gaudin och Dec an-
dolle hör hit och icke till Cardmis per6onata) , äfvensom i
Hallers fl/sl. Stirp. Helvet. Vol. 1. tab. 4. fly. 1. Figuren i
Jacquins Flora Austr. t. 91 skiljer sig äfvenledes genom den
uptill nakna enkla stjelken,'- blommornas ställning, dei nedra

4

långskaftade bladen och sluUigen afven genom den breda
föga utdragna bladspetsen, — ]\Ien också från de beskrifnin-
gar och figurer öfver C. cammi , hvilka jag varit i tillfälle
jemföra. skiljer sig den norska vexten hiifvudsakligen genom
de mycket och djupt inskurna bladen. Jacquins fignr t.
42, som föreställer den mindre formen af denna art med en-
blomstrig sljelk och fullkomligt hela blad, liknar alldeles icke
den noiska; tab. 43 öfverensstämmer deremot så väl med
hänseende till blomstergrenarne och de öfra bladen, som
bladens allmänna foim , ehuru de här endast äro djupt lan-
dade; i sjelfva texlen p. 27 yttras likväl: "admodiim haec
planta variat nunc sesquipedalis I. paulo allior, et uniflora 1.
omnino pauciflora, nunc iterum hinnana) fere altitudinis et
ramosa. Foliis subintegris, et magis minusve profiinde scr-
ratis, aut etiam pinnalifide sinuatis omnibiis. Villo magis I.
minus conspicuo aliisque momentis.'' Och finnes äfven på
tab. 43 ett dylikt pinnklufvet blad särskildt altecknadt; detta
synes tydligen hafva varit fästadt högre opp på sljelken (i
bladvecket synes nemligen nedra delen af en afskuren gren),,
hvaraf latt kan förklaras, att detta ej är så djupt klufvet,
som på de nedra bladen af den norska plantan, hvilket i öf-
rigt betyder föga, enär bladens flikighet betydligt varierar
hos arterna af Cirsmm. Blomhufvudena på fig. äro också
mera rundade än på den af mig samlade.; men på denna sed-
nare voro de nästan afblommade, då de deremot på den
förra äro dels nyss dels alldeles icke utslagna, och det är
kändt, att hos arterna af detta slägle ändra de under den
vidare utvecklingen icke så obetydligt sin form, hvarpå C.
lanceolaUtm lemnar ett tydligt bevis. Af dessa skäl och då
alla de väsendtligare karaktererna öfverensstäma, anser jag
mig med säkerhet böra hänföra den norska vexfen till C. ca-
num, ehuru den torde böra uplagas såsom en var. dissecta
af densamma. Denna form , som säkert är identisk med den
hvilken fVimmer i 2:a ed. af Flora von Schlesien p. 231
omnämner, tyckes äfven vara samma som C. cannm ^ Reich.,

hvartill såsom synonym hänföres C. pvatense DG. , till hvil-
ken åter Decandolle (Prodr. G. p. 644) anser C. canum
AU. höra som varietel, ehuru Allionius till sin art cite-
rar Jacquins flgurer, hvilka afven af Decandolle hän-
föras till dess C. camun Bieb. , dit de afven af Bieb er-
st ein (Fl. Taur. Cauc. n. 1657) citeras {.''Jacqu. t. 43, 44" är
lydligcn tryckfel i stallet för t. 42, 43); säkerligen höra bå-
da, så som Reichenback antager, till en och samma art;
i diagnoserna förekommer åtminstone ingenting, som talar
häremot.

Cirsium canum är hittills funnen i norra Italien , södra
Frankrike (så framt C. pratemc hör hit), Österrike, Ungern,
Bömen, Saxen, Slesien och Taurien. Den åfvanbeskrifna
noiska fann jag i den intressanta fruktbara Romsdalen på
öslra branta sluttningen af (det nära den här t;:tt invid hafs-
fjorden laga snögränsen nående fj;illet) SiBlnaesfjeld midtemot
Grottens presigård; den vexte i infLralpina regionen blanda I
fflod Cardamlne hirsuta , Difjitalis j)uvimrea , Hierachim
boreale a et [j , Fl. prenanthoides , Cirsium heterophylhim 3
Carduus crispus var. Cse nedan), Calamagrostis Ualleriana,
C. Epiyejos , Aspidium ampdare , fdix mas, Slrutliiopteris ,
Onoclea crispa , m. 11., hvilka alla voro ovanligt frodiga.
Den var icke särdeles ymnig.

2. £n annan listelart, som vid första anblicken hade ett
eget utseende, vexte i grannskapet al den nyss beskrifna,
ehuru något högre opp på fjällsidan. Dess blommor voro
ännu icke här utvecklade , men den kan icke vara annat än
en form af Carduus crispus L. — Jag vill i korthet be-
skrifva äfven den:

Carduus crispus L. — var. lonrjifoUus: Caulis 1 — 14-
pedalis, erectus, ob folia densa decurrentia undique alatus et
spinulis longiusculis lutescentibus superne densissimis tectus.
Folia omnia ambitu oblonga, sinuato-pinnalifida, laciniis
subovatis angulato-lobatis, fol. infeiiorum plus quam dimidi-
am folii latitudinem attingentibus; folia infima 1— lå spitham.

longa, ill pelioluin latuiii deciirrenteni altemiata , iilrinque
Yiridia pilosa; siiprema lineari-oblonga , suhtiis villoso-caae-
scentia. Capitula (liaiid explicala) subslobosa aggregata.
Sq'iama3 involucri e.xleriores ovata?. — Die 28 Sep!. 1839 legi.
3. Cirsinm heteropliijllum DC. Att äfven denna art i
flera hänseenden varierar, är allmänt kändt. Det är i syn-
nerhet bladen som visa sig föränderliga med hänseende till
deras helhet eller sönderdelning. Med anledning häraf hafva
några ForfaUare t. ex. Allionius (Flora Ped. 1. p. 132)
deraf bildat tvenne arter: C. heterophyllam (1. c. N:p 354 t.
34) med mer eller mindre flikiga blad, och C. heleniokles
(1. c. n. 533 t. 13) med hela blad. Andra deremot hafva up-
stält tvenne varieteter, t. ex. Haller, Decandolle, Gau-
din, fVimmer. Denna art är allmän i Norge och äfven i
Sverge under båda formerna, mellan hvilka lalrika öfvergän-
gar ega rum; det synes mig dock, som den form, h\ilken
har hela blad, förekommer ymnigare i högre fjälltrakter,
hvaremot den andra är vanligare i lägre trakter (t. ex. vid
Kristiania och andra delar af Norska kuslen, Skåne, o. s. v.).
Flera författare, såsom D ccandolle (Prodr. G. p. 633),
Wimmer et Gr abo.wski (Fl. Siles. 2. p. 82), Gaudi\n
(Fl. Helv. 5. p. 197), tillägga' den antingen helt och hållet
eller till hälften klotrunda blomsterhufvud; jag har dock al-
drig märkt dem, fullt utslagna, hafva annan form än bredt .
äggrund vid basen intryckt. De yttre stralarne af fröfjunet
hos kantblommorna äro stundom endast sträfva af små upåt-
vända tandlika hår; hvaremot de öfriga äro fullkomligt fjun-
lika. — I sydveslra Norge på Häckfjeld har jag samlat nå-
gra exemplar, hvars blomsterskaft uptiU äro försedda med
liera små jemnbredt-lansetllika långspeisade blad, hvilka äro
nästan lika långa med foderfjällen eller kortare, och om-
gifva blomslerhufvudet liksom svepe. — Ällionii figur t.
13 afviker från alla exemplar jag observerat dels genom de
långa blomsterskaflen, som utgå från öfra bladvecken (i della
afseenue afviker äfven fis. i Fl. Dan. t. 109 — vanlicen äro

blomslerskaften mycket korla), dels ock genom äggrunda ut-
stående foderfjäll , hvaraf de nedersta synas nästan tillbaka-
böjda. — Tab. 34 skiljer sig äfvenledes genom bredt ägg-
runda fodertjäll samt det vid basen ovanligt breda fodret. —
Figuren hos Haller (Hist. Stirp. Helv. 1. t. 7) är den bä-
sta jag sett; blomsterhufvudet är allenast något mindre än
det vanligen förekommer; men i detta hänseende varierar
denna art, liksom med afseende på bladens mängd och stor-
lek ; stundom är stjelken från basen nästan ända till toppen
tätt besatt med blad; oftast är likväl nästan halfva stjelken
uptill bar, försedd blott med några få små smala blad; stun-
dom är äfven sljelkens nedra del endast glest bladig. — Bla-
den, som vanligen äro bredt elliptiskt-lansettlika, äro stun-
dom ända frän basen sm ilt lanseltlika. — Blommorna har jag
aldrig sett annorlunda än purpurröda; Haller upgifver der-
emot i beskrifningen på Cirsium n. ISO ^ (C. heteroph. ^
incisum) 1. c. p. 78 "flosculi albidi;''' jag skulle knapt tro att

han härtill förletts af de hvita ståndarknapparne.

(FortsäHes).

II. Imiterat ur.

/. Flora von Schlesien prenssischen und österrei-
cldschen Antheils. Nach naturUchen Familien etc.
Von Friedrich Wimmerj Professor. Breslau, Htrt.
1840. XLVlll, 404, 84 sid. och en bergskarta. 12:o.

Redan åren 1827 — 1829 ulgåfvo IV im ni er och Gra-
bowski en Flora Silesice, i 3 delar författad på latinska
språket och upstäld efter Linneanska sexualsystemet; deri
framstaldes vid hvarje art diagnos, temligt utförlig beskrif-
ning, noggranna vexlställen samt några synonymer, särdeles
ur arbeten som rörde Slesiens Flora. Några år derefter, 1832,
ulgaf W i mm er ensam en Flora öfver Slesien på Tyska
språket äfven efter Linneanska systemet. Det är af denna

han na lemnat en ny omarbetning, likaledes på tyska, men
npstäld enligt naturliga metoden. — Till en början meddelas
en diagnostisk öfversigt af de naturliga ordningarne eller fa-
miljerna, hvarefler fuljer en upställning af slesiska florans
slägten efter Linneanska systemet med kort diagnos for hvarje.
— Sjelfva floran, som allenast innefattar de fanerogama vex-
terna , börjar med Pobjpetalce thaJamijlorai. För hvarje ord-
ning och slagte framställas diagnoser; äfvensom särskildt korta
anmärkningar och uplysningar. Vid arterna upgifves först dia-
gnos, så varieleter, om arten eger några dylika anmärknings-
värdare, derefter följa vextställen utförligt utsatta, jemnte
blomningstid och varaktighet, samt slutligen en kort beskrif-
ning. Synonymer äro endast sällan anförda, utan allenast
namnet på den, som gifvil slägt- eller art-namnet. Äfven
de allmännare odlade vexterna aro uplagna, men utmärkte
med särskildt tecken; likaledes äro såväl de, hvilka böra an-
ses såsom ursprungligen förvildade eller annorledes tillfälligt-
yis inkomna, som ock de hybrida arterna med egna tecken
utmärkta, samt frågetecken satt vid sådana, hvilkas före-
komst icke är säkert afgjord, ehuru sannolik och stödjande
sig på giltiga grunder. Alt mycken krilik är använd så väl
på bestämmandet af de vexter, som förljenade uptagas, som
ock på artbestämningarne och de upgifiia karaktererna, der-
om barer den valkände Författarens blotta namn tillräckligt
vitnesbörd och vitsordas för öfrigt af nästan hvarje sida i ar-
betet. Han hörer hvarken till dem, som finna behag uti alt
mångdubbla arterna, eller till dem , som öfver höfvan sam-
mandraga dem; öfverallt lägger han sin egen erfarenhet till
grund; han vidhänger ingalunda blindt och envist den me-
ning han lörr framslält, utan har han funnit skäl att frångå
den, så gör han det utan tvekan; men han omfattar icke hel-
ler utan noggran prölnmg hvarje ny äsigt som framställs. Vi
finna endast få alldeles nya arler aniörda ; alt här upgifva
dem , äfvensom redogöra för de flera intressanta uplysningar,
som i delta arbete innehållas , skulle föra längre än afsiglen

med denna anmälan tillåter; det iir nog att yttra, det denna
flora, liksom Författarens föregående arbeten, innefattar myc-
ket som äfven för Skandinaviens flora är af intresse.

Efter den egentliga floran följer (med eget sidotal) en
geografisk öfversigt af Slesiens vegetation. Hår angifves först
gebitets I;ige och gransor (ungefär 830 qu. mil långs Öder);
vidare höjden öfver hafvet (Öder har vid Oderberg en höjd
af 5S8 fot öfver hafvet, vid dess inträde i Mark 175 fot; Oder-
dalens lutning således 413 fot; högsta bergstopparna äro :
Schneekoppe 4930', Babia Göra 5080' öfver hafvet) och ber-
gens indelning. Derefter indelas hela gebitet i höjdregioner
efter vegetationens olika beskaffenhet; tre dylika regioner
antagas, neml. Slåttlandsregionen , som sträcker sig till en
höjd af 1500 fot öfver hafvet; de för denna mest karakteri-
stiska träd äro eken och furen; Förbergs-regionen mellan
1500' och 3600' höjd med Abies excelsa och A. pectinata
såsom mest utmärkande; Högbergs-regionen, som utgöres af
de högre bergs- och fjäll-trakterna, hvilka kunna fördelas i
följande grupper: Riesengebirge, Glätzer Schneegebirge, Alt-
vatergebirge och Babia Göra; såsom utmärkande denna re-
gion kunna antagas dvergformer af granen och några löfträd
samt Phius Pumilio Haenke ; de öfversta topparna äro na-
turligtvis beröfvade all trädvegetation. — Förf. framställer
derefter särskildt hvarje af dessa regioner och upräknar såväl
de vexter, som utmärka särskildta ställen inom dem, som
äfven de hvilka mera uteslutande tillhöra hvardera. — Vi-
dare upräknas sådana vexter , som väl förekomma i tillgrän-
sande trakter (Mären , Bömen, Lausitz och Mark), men icke
blifvit funna i Slesien. — Slutligen meddelas en tabell, hvari
uti särskilda kolumner upföres antalet på de till hvarje na-
turlig familj hörande arter, antalet på dem, som dels huf--
vudsakligcn, dels uteslutande förekomma i hvardera af de
trenne antagna regionerna; de, som äro gemensamma för
tvenne eller alla bland dessa; arternas förhallande till hela
antalet af Slesieus fanerogama vexter; äfvensom detta förhål-

10

lande uttryckt i decimalbråk , samt ändtligeii arternas antal i
en omkrets af vid pass 4 mil kring Breslau; varandes härvid
äfven bifogad en upräkning af familjerna med hänseende till
deras artrikhet. Häraf torde det icke vara opassande all an-
föra följande: Composltce har 138 arter, Graminecu 95, Cy-
peracecB 76, Papilionacem 67 , Scropludarina 6G , Umbelli-
ferce 51, Lahiatm 49, Cruciferm 48, Ranuncul aceca 4/, Dry-
aclece 37 , OrchidecB 35 , Salicina 26 , AlsinecB 25 , Boragi-
necB 24, SilenetE, 23, JuncecE oth LiliacefB 21, Poly(jonec&
20, 0. s. v. Hitintills äro 1288 arter funna verkligen vilda i
Slesien ; troligen finnas dock liera, så att Förf. vid beräk-
ningarne har antagit dem till 1300. — Till slut är såsom ett
bihang meddelad en förteckning öfver de förnämsta höjdpunk-
terna, jemte en profil-karta öfver Sudelerna och Teschenska
bergen. — Hvad del typografiska angår, hafva tydlighet och
besparing af rum blifvit lika afsedda och förenade sa att den
ena icke lidit för den andras skull. Papperet är vackert och
typerna tydliga.

2. Siipplemcute der Paedyräser { CaricesJ zu Ch7\
Schknhrs Monofjraphie in Abhildung uiid Bcschrei-
hiuifj herausgef/ehen von Dr. G. Kiutze ; öder
Schknhrs Riedgräser neiie Folge. I:r Band l:e
Liefer. Leipzig. Fleischer 1S40. — 44 sid. 10
tub. S:o.

Starrslägtet är icke blott ett bland de artrikaste, utan
äfven, särdeles för oss nordboar, ett bland de intressantaste.
Pet är derföre, som hvarje bidrag till dess närmare känne-
dom masle vara kärkommet. Väl hafva flera på olika tider
bearbetat delsamma, hvaribland det torde vara tillräckligt att
nämna iSchkuhr, JV ahlenb erg , Go odenouy k, IIop-
pe samt i nyaste tiden Kunth och Gay, men ännu åter-
står dock åtskilligl. Ty dels uptäckas allljemnt nya arter,
dels äro de till detta slägte hörande vexler så lika iivaran-

11

dra, att det är svårt att af blotta beskrifningar- åtskilja ar-
terna, så .vida man ej derjemte liar figurer att rådfråga. Det
var delta furhållande, som föranlät Scfikuhr att utgifva sin
berömda monografi öfver detta slägte , hvars alla då kända
arter han med figurer uplyste. Dessa äro väl nog mycket
hopträngda och begagnandet af monografien försvåradt der-
igenom, att figurerna icke följa samma ordning, som texten,
äfvensom hvarken namn eller hänvisning till det ställe i tex-
ten, der de beskrifvas, äro dem vidfogade; men monogra-
fien behäller dock alltid silt värde och kommer att utgöra
ett hutvudarbete för detta vextslägte. Vi äro Kunze myc-
ken tack skyldige för det han fattat och skridit till utförande
af det beslut, att utgifva en fortsättning af detta arbete, om-
fattande beskrifningar och, i harmoni med konstens gjorda
framsteg stående, figurer öfver de efter dess utgifvande up-
läckta arter. Häraf har nu första häftet utkommit, hvilket
innehåller 10 tabeller, hvarpå 15 arter äro väl och tydligt
aftecknade med analys af frukten och äfven andra delar.
Texten fortlöper på 44 sidor innehållande diagnoser, syno-
nym! och utförliga beskrifningar öfver de aftecknade arter-
na, äfvensom uplysningar om deras hemland och förhållande
till Härslägtade arter. Diagnoserna äro på latin, öfriga texten
på tyska. Yi vilja här anföra namnen och hemmet för dessa
arler :

Tab. 1 innehåller: Camx Guthnickiana Gay från Azo-
rerna (hör till samma afdclning som C. puUcaris), och C,
trinervis Degland frän Frankrikes sandiga kuster mot Ocea-
nen, beslägtad med C. ccespitosa. — Tab. 2 framställer C.
leiorhf/ncha C. A. Meyer från Daviirien, Sitcha och Unalasclika
(Dalmatien?) närmast C. muUiflora Miihlenb.; och C. hra-
cteosa Kze från Chile, som står nära C. muriccda.— På tab.
3 äro afbildade C. congJobata Kit. från Ungern ocJi Altai ^
nära C.verna Schk.; C. Steudelii Kth. från Ohio i N. Ame-
rika, som slår mycket nära C. Wddmowii Schk. — Tab. 4
innehåller C. brevicoUis DC. CC rhyncocarpa Heuff.) från

12

trakten af Rlione i Frankrike och Baniiatet, närmast C. 311-
cheJii Höst och liknar äfven C. va.ginata Tausch. — C undu-
lata Kze meddelad 1S27 från Finska Lappmarken af Fellman,
dåvarande Pastor i Utsjoki; står .mycket nära C. pallescens
och' karakteriseras sålunda: Spica masc. solitaria , femin. 2
pedunculatis ereclis ellipsoideis; utricnlis oblongis curvatulis
Irigonis striatis obtusis ore rostri brevissimi bidentato ; sqiia-
mis oblongis cuspidato-mucronatis ulriculis (maturis) brevio-
ribus; acheniis triqueiris fiiscis; bracteae infimae basi transver-
sim undulalo-plicata ; foliis pubescentibus; cnlmo triquetro
asperrimo. — På tab. 5 föreslåiies endast C. Ecklonii N.
Esenb. från Goda hoppsiidden , närmast C. extensa Good. —
Tab. (> framställer C. jmnctata Gaud. , som vexer i största
delen af sydliga och mellersta Europa och sednast funnen i
Norge; (Förf. anser Schkuhrs fig. t. Yy N:o 68 icke höra till
denna, utan till C. distans L.). — C. ImvicauUs Hochst. från
Azorerna, närmast föregående. — Tab. 7 framställer C, evo-
luta Harlm. , hvilken utom Sverge äfven är funnen vid Ulm.
— På tab. 8 är C. (jracUllma Schweinilz från N. Amerika
afbildad. — Tab. 9 innehåller C. Franka Kth. från Pensyl-
vanien, som är furvandt med C. vesicaria och bullula. —
På tab. 10 meddelas slutligen figur af C. multispicata Kze
från södra Chile , som synes förvandt med C. pseudocype-
rus L.

Vi önska och hoppas, att detta arbete oafbrutet må fort-
sättas och anse oss förvissade, att Förf. skulle göra sig den
botaniska publiken fuibunden, om han lemnade flgurer äf-
ven öfver åtskilliga bland de arter, hvilka väl redan före-
komma i Schkuhrs arbete , men der äro antingen otydligt el-
ler i mindre utbildadt tillstånd aflecknade. — Så snart nytt
häfte erhålles, skall dess innehåll genast meddelas; äfvensom
Utgifvaren vill småningom ur Gays , i Annales des Scien-
ces nat. införda, afhaudling öfver Carlces i utdrag meddela
hvad som med afseende på de Skandinaviska arterna kan
vara af intresse.

13

3. ÄUifE Scdndinavicm exsiccatfe, quas distribuit John
Erh. Areschoiifj. Fascicidus secnruhis. Gothob. IS40.

Foliu.

I likhet med första fascikeln, som i N:o 7 s. 126 för

1840 anmälles, innehåller äfven denna 25 arler i fullständiga

och vackra exemplar. Dessa äro: Delessevia sinuosuL-åmowY.^

OdonthaJia denicda Lyngb., Pohjsiphonia pcniciUata Grew.,

CaUithaminon Phmnda Lyngl). , C. roscolum Ag. , FuvccUa-

ria fasfifiiata Lamoiir. , CJiorda flum Lamour. , Chordaria

/kuielliformls Ag. , DicMoria rividis Grew., Sphacelavia cir-

rhosa Ag. , Lammaria Fascia Ag. , Porplujra laciniata Ag. ,

Fntcromorpha compressa Link, Drapanialdia plumosa Ag.,

Co77ferva floccosa Ag., C. turfosa Aresch., C. implexn Dillw.,

C. capilloris L., C. pilosa Aresch., Ectocarpns Utoralis

Lyngb., Zyf/ncma qvinmum Ag. , Riridavia licmisphcErica

Fr., Scijloiiema myochrous Ag. , CaJotlirix confeivicola Ag.,

FxiJaria foscicidata Grew., alla samlade i N. Hallands och

Bohusläns skärgård, samt några vid Göteborg. — Utg. yttrar

i ett kort förord, dels att hans afsigt endast är att upmuntra

och underlätta algernas studium , icke att utgifva någon

egentlig normal samling; dels att han åt sådana arter, hvilka

han ej efter Författarnes ofta k^orta och ofullständiga be-

skrifningar kunnat bestämma, provisoriskt gifvit nya namn,

nian att han derföre vill påstå att sjelfva arterna äro nya,

och önskar han att något omdöme öfver hans bestämningar

icke förr må fällas, än han i en särskild kommentarie hunnit

redogöra för sina grunder.

För att underlätta anskaffandet af denna exsikkat-sam-
ling, har Utg. för dem, som vilja subskribera på alla deraf
utkommande häften, nedsatt priset till 1: 24 B:ko för hvarje
häfte, således hälften mot hvad det kostar i bokhandeln. —
De, som på dessa vilkor önska subskribera, torde vända sig
antingen till Utgifvaren sjelf, eller till Utgifvaren af denna
tidskrift.

J4

III. HYarjeliaiida.

1. Enligt erhållen iinderrällelse frän Prof. Fries aro
(le vextcr, hvilka komma att iilgöia sjelte fascikeln af Her-
barlnm normale, aflagde. Enligt den redan tryckta conspe-
ctiis lemnas i densamma följande:

a et

1. Anlliemis titictoria L.

b Fr.

2. Ciiaplialiiim siiijiniim L.

3. Filago gcriiiaiiica L.

4. Hieracium Pilosella L. a. b.
r>. — X Aiiriculo-Pilosella Fr.

6. — Aiiriciila L.

7. — prffaltiiin Vill.

8. — cyniosuni f. Fr. Aov.
». — — J. Fr. No v.

10. • — colliiiiim Gochn.
iJ. Campanula baibala L.

12. fasione niontana v. litoralis

Fr.

13. Meiilha gentilis L.

i'i. GeiUiana amarella L. G. lin-
gul- Ag.

1j. — — v. laiicifolia Fr.

16. Barbarca strida Fr.

1". — Yiilgaris v. arcuala
Fr.

IS. Nasturtium anceps Reicb.

13.

— palustre DC.

20.

Subularia aquatica L.

21.

Coronopus didymus Sm.

*"*.

Lepidium Draba L.

23.

AconiUini Napeliiis L.

2*.

■ — Cammaruin L.

25.

Viola silvatica Lam.

26.

— arenaria DC.

27.

Malachium aquaticum Fr.

28.

Stellaria nemorum L.

29. Elaline orlbosperma Dub.

3».

Elaline Iriaiuira Schk.

31.

Sedum vijlosiim L.

32.

MeliluUis o!!, macrorrhiz. K.

33.

— — siheslris Fr.

31.

— arveiisis Wailr.

35.

— viilgaris Willd.

36.

Oxytropis piiosa DC.

37.

Coloueasler vulgär, v. nig

^Valilb.

38.

Sorbiis Ana Cr.

C.

— latiColia Pers.

39.

— Scandica Fr.

40.

— liybrlda L.

41.

Rosa caiiina v. nilida Fr.

42.

— — v. collina Fr.

43.

— coriifolia Fr.

HH.

Rubiis suberectus Anders.

45.

— affinis Weih.

46.

— horridus Hartm. Arrli.

47.

— riemorosus Hayne.

48.

Fragaria elatior Ehrh.

49.

— collina Ehrh.

50.

Geum intermediiim E-hrh.

51.

Sanguisorba officinalis L.

52.

Rumex aquaticus L.

53.

— maximus Schreb.

54.

Salix Daphnoides Vill.

53.

— repens L.

56.

— rosmarinifolia L.

57.

Orchis pyramidalis L.

58.

— laxiflora Lam.

59.

Gymnadenia odoratissima Br.

60.

Platanthera bifolia Rich.

15

(>1.

— clilorantlia Cust.

81.

— virens Lam.

C2.

Malaxis nionophyllos S^v.

82.

— capilala L.

63.

— Löselii Sw.

83.

Poa serolina Ehrh.

6K.

Alliiiiu carinatum L.

S'}.

— cenisea All.

65.

Aiillieiicum ramosiim L.

85.

— läxa Hänke.

C6.

.Juncus nodulosiis 'Walilenb.

86.

Glyceria remota Fr.

67.

Liiziila camp. v. pallescens.

87.

— distans Walilenb.

DC.

SS.

Bromus arvensis L.

68.

Riippia rostellala Kocli.

89.

— pratensis Elirh.

69.

Zannicliellia palusliis L.

00.

— racemosus L.

70.

Zostcra marina L. v. augu-

»1.

Triticum junceum L.

sti lol.

02.

— — v. megastacliy

71.

Caiex pediformis C. A. M

eyer.

lim Fr.

72.

— montana L.

93.

— acutum DC.

73.

— speirostachia Sm.

9'i.

— (affine Detli.?) s. Uy.

7/J.

— bullata Schk. var.

, Ic-B-

um.

virostris.

95.

— rigidum Schrad.

75.

— evoluta Ilartm.

D

— glaucum Desf.

76.

— maritima Mitll.

96.

— repens v. litorale Fr.

77,

— microstachia Elirh.

97.

• — caninum L.

78.

— paradoxa Willd.

98.

Hordeum pratense Huds.

79.

— tereliuscula Good.

99.

Equisetum umbrosum AYilld.

80.

— paniculata L. v.

sim-

100.

Chara vulgaris L.

plex.

Exemplar af denna fascikel erliålles endast genom spe-
ciel requisition hos Ulgifvaren Professor El. Fries i Upsala.

2. Följande jemförelse mellan anslagen till Botaniska in-
sliluUonerna i Upsala och Lnnd kan vara af intresse och
gifva anledning till åtskilliga betraklelser, helst som frågan
om anslag till Universitelerna väl snart kommer att af Stän-
derna afgöras:

Upsala Lund

På ordinarie stat :
Banko. Banko.

I årligt anslag: kontant 616: 32 i årligt anslag: kontant 152; —
in natura 56 famnar tall- och in natura — 'ingenting,
gran-ved.

16

På ex (ra slal :

Årligt anslag 900: — ärligt anslag ..... 430: —

hvarlill komma:
Örtagårdsmästarens lön: 75 t;r Trädgårdsmästarens lön:
säd hälften råg, hälften korn, 250: —

samt 6 famnar ved innatura.
Orangengesällen: 30 tunnor säd. Förste Irädgårdsdrängens lön:

hälften råg, hälften korn. 75: —

Två orangeri eld-vaklare: hvar- Andra d:o 50: —

dera 8 tunnor säd, hälften

råg, hälften korn.

I dessa anslag för Upsala trädgård äro inga hygnader
eller reparationer inbegripne. Yid fördelningen af det nya
statsanslaget för några år tillbaka erhöll den till nybygnader
(de nya förlräflliga drifhusen) på en gång mellan 7 och 8000
R:dr B:o. Och hvad har väl Lunds fått? Den eger bygnader,
som nästan lill ingenting duga; dess anslag förslå knapt till
betäckande af de aldra oundgängligaslc ulgiflerna. Ingen
billig lärer neka, alt Lunds botaniska institution företrädesvis
eger behof af förökade anslag, så vida någonting skall blifva
af densamma; och till följe af sin belägenhet skulle den
kunna blifva den förträllligaste på Skandinaviska hallon. Bi-
skop Agardh har vid riksdagen fört dess talan; alla, som
intressera sig för denna institution, stå derföre hos honom i
förbindelse; måtte han för den äfven kunna utverka något! —
Framdeles hoppas Utg. kunna meddela noggranna upgifter öf-
ver anslagen till Botaniska trädgårdarne i Köpenhamn och
Kristiania; nu kan han endast med afseende å den sednare
uplysa, att den har i årligt anslag af Universiletskassan 1000
Morska Specier d. v. s. 2333: 10 Svenskt B:ko och trädgårds-
mästaren en årlig lön af 450 N. Sp. i. e. 1050 R:dr B:ko.; hvar-
furutan af sista ^Stortinget beviljats betydliga medel till byg-
nad af nya vexthus. Det är i sanning något mera än de sven-
ska botaniska institutionerna hafva — men det är ock i Norge! —

På Botmiisla Notiser för 1841 , hvaraf hvarje månad
utkommer elt nummer af 1 eller stundom 2 ark, kan med 1:
32 B:ko prenumereras:' i Stockholm hos Fritze et Baxjife , i
Upsala hos Lwidecjidst , i Linköping hos Sahhtröm , i Mal-
mö Xxos B. Cronholm, i Lund hos Gleerup samt hos Utr/if-
varen; i Kristiania hos Med. Kand. Fr. Scldlbeler ; i Köpen-
hamn uti Gyldendahka Bokhandeln; samt, med tillägg af
postarvode, på alla postkontor i riket.— De, hvilka medelst
upsatser vilja bidraga till tidsskriflen, behaga insända dessa
lill Utgifvaren Akad. Adj. Al. Ed. Lindblom i Lund.

liund, tryckt uti B erlingska Boktryckeriet, isii.

o i A rVI S K A NOTISER

'■^W

LTGIFNE AF
AI.. ED. lilNDBIiOM.

M 2. l^iiiid Februari 1841.
1. Original- Aniandling*.

Bidrar/ och anmärhiinfjar till Skandinaviens Florn y
af Utf/ifvaren.

(Forts, från N:o 1.)
Iliernciam. Detta polymorfa slägtet kan med allt skäl
hänfuras bland dem, hvilka för Botanisterna utgöra en slags
pröfvo- och stöte-sten. Ty under det några äro färdiga att
till rang, heder och värdighet af egen art uphöja hvarje af
de så högst talrika former, hvilka inom detta slägte framte
sig, så hafva andra nog att beställa med att reducera dessa
lill några få' ursprungliga. Slägtet erbjuder följaktligen ett
ypperligt fält så väl för dem, hvilka genom fabricerande af
'■■nya' arter vilja göra sitt namn odödligt , som för dem, hvilka
mera se på furdelen all hafva bestämbara och begränsade
arter. - Men likaså svårt som det är för de förra att utfinna
karakterer, genom hvilka de af dem upstälda arter kunna så
skiljas från hvarandra , att del för andra forskare blir möjligt
att i naturen återfinna dem, likså mycken möda kostar det
de sednare, alt lill sina behöriga ställen återföra hvarje bland
de amlibola former, hvarpå delta slägte är så rikt, samt att
icke förblanda analoga former med afiina, helst som hybridi-
teler inom delta liksom inom flere större slägten förekom-
ma, hvilka försvåra arternas begränsning. I Linnaea för 1830
p. 447 följ. har Laxch afhandlat en del dylika hybrida for-
mer inom afdelningen Pdosella. Man kan således icke un-
dra deröfver, alt Bolanisterne ännn icke äro ense om hvad ,

Ig

som inom detla slägle skall befraktas som arl elfer såsom
blott yarietet eller form. — Skulle man döma efter blotta
antalet af de i systemet uptagna arter, voro få europeiska
slägten som kunde skryta af alt proportionsvis bafva fatt
större tillökning; ty då Linné hade allenast 32 arter, bland
hvilka flera i sednare tider blifvit hänförda till andra slrgtefij
så finnas ensamt i Tyskland enligt K o c Ji s Synopsis 45,
enligt Reichcnbachs Flora excnrsoria 65 arter; i Willde-
nows edition af Spec. Plantarum Rptagas 70 arter och i
Dec andolles prodronms 133 säkra och 55 mindre såkra
arter, bland hvilka den relativt största delen har hemma i
Enropa ; men bland denna massa äro också icke så få, hvilka,
bestämda efter ett eller annat torrt eller odladt exemplar ,
endast med svårighet kunna återfinnas i den lefvande vilda
naturen. Har man i denna studerat slägtet, sett de många
tvetydiga former, som framställa sig och bilda liksom öfver-
gångar mellan andra former, hvilka sedda hvar för sig synas
i högsta grad åtskiljda, så kan del vara förlåtligt, om man
stundom betviflar gränserna mellan vissa arter eller rättare
möjligheten att finna dessa griinsor och med ord kunna ka-
rakterisera de särskilda arlerna betraktade i alla deras former ;
jag vill här allenast nämna //. alpinum och H. murorvm,
H. boreale och 11. pjrcnanthoides - ja äfven H. auricula
och H. cymosum. Vi sätta ingen af dessa vexters artriittig-
hct i fråga; men former finnas om hvilka man stadnar i vill-
rådighet till hvilkendera bland de närstående de böra hiin-
föras. — Den väg Prof. Fries, i fråga om detta så väl som
om många andra invecklade släglen, gått, är utan tvifvel
den rättaste och den enda, som leder till något sannt resul-
tat ; men dervid är den olägenhet att den i närvarande period
svårligen vinner gehör, således icke ens bringar stadga bland
de arter han behandlat; ty det har blifvit modernt (för en
stor del till följe af den massa vexter, som från alla verlds-
ändar sammanhopas), att de, hvilka upträda som författare
med anspråk på auktoritet , icke bry sig om att studera vex-

terna i naturen , ulan endast i herbarier eller trädgårdar;
h varemot de, som i naturen samla vextcrna, icke der stu-
dera dem , knapt med tillbörlig noggrannhet anteckna loka-
lerna der de vexa; alt undanlag gifvas å båda sidor, vill jag
ej förneka; men de synas biifva allt sällsyntare, och oftare
furelagas forskningarne med ett sinne, som icke är fritt och
opartiskt, ulan insnärjdt af förut fattade meningar; man råd-
Irågar icke naturen fur alt på ett passivt sätt och ur en ob-
jektiv synpunkt upfatla dess svar; man gör det ofta allenast
för alt få sina subjektiva meningar sladfäslade , och hvad
som dermed icke sammanstämmer, förbigår man antingen
med lyslnad eller ock söker man vrida det i harmani med
ens egen favorilidé. Jag vill ej lill styrko härföre, anföra
några exempel; ty '^exempla sunt odiosa'" ; men del bör jag
nämna, all de svenske nalurforskarne synas vara de, som
mest slräfva alt från objektiv sida upfalta naturen.

Det är icke min afsigt alt anställa någon kritisk gransk-
ning af llieracii arterna; derlill får jag lillslå, alt jag < nnil
icke lillräckligt och med nog omsorg granskat dem i naturen,
ulan jag vill allenast omnämna några bland den mängd for-
mer, hvilka jag hulvuilsakligcn i ^'oIge sjelf samlat eller der-^
ifrån erhållit. De arter, hvilka i della land synas isynnerhet
erbjuda en slor mängd former äro H. oimosvni, fl. alpinvm,
II. bovpoh ; äfvenledes framstå //. vvlr/ahim och //. ;>rf*
ncoiflioidrs under flera lemligen olika skepnader.

l^len förrän jag öfvergår till framslällningcn af dessa for-
mer , torde jag böra nämna några ord om slägtets indelning.
Den af Froclich i Decand olle s Prodromus Vol. 7 be-
gagnade indelning kan svårligen godkännas, ehvad man sej.
på öfver- eller under-afdelningarne; ty karaktererna äro
hämtade frän sådane delar, hvilka äro underkastade mycken
föränderlighet och mera bero af olika lokaler, än på några i
sjelfva arlernas vegelationshistoria och utveckling grundade
förhållander, hvarigenom de särskilda indelningslederna biifva
högst artificiela och arter skiljas långt ifrån hvarannan samt

20

hänföras ttll olika afdelningar, Iiviika af andra författare be-
traktas blott sasoni former af samma art. Sjelfva hiifvud-
indeliiingen i Copholepida eller Oxijfepida , alU efter som
de inre svepefjällen iiro trubbiga eller spetsiga, är icke alltid
lätt alt fiiHia, isynnerhet på torra exemplar. (I förbigående
torde jag få anmärka ett tryckfel i karakteren på underaf-
delningen Pulmonarem I. e. p. 208 rad. 3, livarest står 7/0-
ribns nui/is' i stället for stolojnbus ntd/h'). — Den älsta in-
delningen i Piloscllm o-ch Pnlmonarece [de gamle förfat-
larne gjorde häraf tvenne slägten, af bvilka Pulmonarem
kallades Hicracimii) synes äfven vara den bästa såsom grun-
dad på arternas »lika vegetations-förhållande; del är äfven
sällan som man, vid vexteruas undersökning, af den lemnas
i sticket, ehuru visserligen någon gång former framle sig^
om hvilka man, särdeles i fall de undersökas i torrt tillstånd,
kan stadna i villrådighet, hvarlhän de böra hänföras. Bland
karakterer, som upgifvits för att skilja dessa båda afdelnin-
gar , har Fries (INavit. Mänt. alt. p. 4[3, 44) äfyen anfört
fästets beskalfenhel: detta skulle l\os PilusellrP \ ma. ''puncta-
lo-areolatum, eeterum hcve et conliguum /' deremot ho^s
Pulmonnrefp- ''alveolatum^ inlerstiliis fimbrillifero-dentatis. ' För
min del har jag hos båda afdelningarne funnit det alldeles
likadant, nemligen alveolatuwi intersliliis membranaceis den-
latis så att den fläck på fästet, der hvarje fiö är fästadt,
är omgifven af en hinnaktig krona af V till en linies höjd,
livarigeuoiM frön skiljas från hvarandra.

Jag vill nu anföra en del af de former jag aiimärkt; att
iipräkna dera alla är likså föga intressant, som det är hardi
nära omöjligt, att söka hänföra dem till några bland den
mängd arter och former, hvilka Tausch och Froelich
uptagit, så snart tillgäng saknas till dessas original-
exemplar.

1. [1. PiloseUa L. Denna art visar sig mindre mångformig
än öfriga; den varierar med och utan rotskott, äfvensom till
storlek och beklädnad Cfrån Kristiania har jag en form med

n

den sljcnilika huldcnlieleii på bladens undra sida slulligeii
rörsvinnande), o. s. v. Något märkligare är:

— //. Pelelerkiiuun DC. med stora mycket långhåriga
blad, få och korta rotskott , många stjelkar, stora blomster
med ludet svepe och blekgiila på båda sidor nästan lika fär-
gade blommor. Samlad nära Kristiania och meddelad ni Ulyti.

Ingenstädes från Skandinavien har jag sett någon form
med så stora blomster och så bsskafTade svepefjäll, som de
hos H. piloscllrcfurmc lloppe, hvilkcn alt döma af Saltzbiirg-
ska exemplar synes utgöra en ganska utmärkt form eller må-
hända egen art.

2. //. Auricula L. Denna art framträder under flera former,
genom hvilka den gränsar till de närstående arterna. De
norska former jag eger kunna bringas under följande Ivennc
underarter, af hvilka hvardera åter har åtskilliga afarter. Jag
vill här äfven anföra nägra bland dessa, af hvilka säkerli-
gen flera species hos en del nyare författare äro bildade-
Vid detta tillfälle torde böra anmärkas det löjliga missför-
stånd, som Frö lic It i DG. prod. 7. p. 201 begått, då
han vid en form af //. auricula säger att det i Valils herb.
ffjrvarade exemplar är "lectum circa Langelbladet Ornoja'M!

n. rflancescens : folia glaucesccntin, margine sparsim se-
l«so ciliata, pube slellata destituta, sublingulata. Caulis sca-
piformis plerumque basin versus glaber, decelero pilis molli-
bus horizonlalibus simplicibus raris aliisque brevioribus glan-
duliferis apicem versus crebrioribus vestitus pube brevi cana
slellata demum immixta.

— macrocpphalum: caule scapilormi 2-eephalo, capitu-
lis magnis, invohroris hemispha?ricis. — In subalpinis ad Ojlo
Yang Valders NorAV. d. 10 Juli 18r30.

— pilosum: caule usque a basi piiis horizonlalibus pel-
lucidis vestito, capilulis 3—5 subcorymbosis confertis 1.
unico longius distan te longiusque pedicellato. — Frequens in
Norvegia; in Haeckfjeld ; Yalders, Lom Gudbrandsdalias etc.

->'■»

ipse ; ad Chrislianiaj Stavanger Blytt. (Eliam in Scania et
Blekingia Sueciae).

— stoloniflorum : slolonibiis elongatis adscendentibus flo-
riferis, capitulis 3—5 aggregatis. (Optimum ad Lund Sueciae).

— maJHS Fr. Kov. : caule scapiformi l—li ped. pilisho-
rizonlalibus sparsis apicem versus rarescenlibus usque a basi
Teslilo , capitulis 4—8 subcorymbosis; foliis radie, obovato
— lanceolatis acutiusculis, marginc et carina pilosis, sappius
denticulatis; stolonibus paucis. — In alpinis ad Drivstuen
Dovrefjeld Norv. Blytt, qui eliam e flora Chrislianensi dedil.

Huc perlinet //. coUinvm Aucl. Norv. saltim pro opti-
ma parte.

^. virescem : folia virescenlia parum 1. vix glauca, ob-
longo-lanceolala , acutiuscula, denticulala, margine et ca-
rina albido — 1. fulvescenfi — pilosa, subtus praeserlim in carina
pube minulissima stellata demum evancscente parce adspersa;
caulis scapiformis 1— Ii ped. 2—3 — furcatus4— 8 — ceplia-
lus, capitulis subcorymbosis, ssepius elongato — pedicellatis.

— setosum: foliis late — oblongo — 1. subobovalo —
lanceolatis , caule usque a basi setis horizontalibus apicem
versus crebrioribus diamelrum subaequantibus vestito. — In
subalpinis ad Opdal Örkedaliae Blytt; in inferalpinis in
Toten SommerfeAt. Hiee quoque forma pro //. coUino
venditatur.

— scabrum: foliis anguste 1. oblongo — lanceolatis pilis
brevibus margine et carina vestitis, caule usque a basi pube
stellala brevi et pilis simplicibus nigris raris scabro. — In
subalpinis inter Mörkedal Voss et Vig Sogn d. 4 Aug. 1839.
Haec forma foliis et caule fere U. cymosi L. floribus vero
H. auricul(C, inter ulrumque media ad //. auric. cymoso —
aiiricula Fr. forsan referenda.

3. fl. prcEaltinn Vill Fr. Nov. mänt. 1. p. 15, mänt alt. p.
43, 44. — Af denna art, hvilken liittills icke blifvit funnen
i Sverge , förekomma i Norge åtminstone tvenne former, af

2$

livilka jag erhällit den ena dX Dlyit och selt den andra i
Sommerfe.lts herbarium

«. H. obscuriim Reichb. Iconogr. fig. 113. Exc. p. 263,
Rhizoma obliqmim crassum fibras mullas emittens. Folia
glauca erecta , radicalia exteriora obovato — lanceolala basi
alleniiata apice rotimdalo obtusa denticulata , inleriora angu-
sta(o — lanceolala sublinearia basi aequaliter atleniiata apice
acuta, omnia margine et carina 1. etiam interdiim utrinque
!. tantum subtus setis longis rigidis albidis adspersa. Stolo-
nes (in nostris speciniinibus) nulli. Caiilis scapiformis fere
pedalis gracilis stricliiisculiis teres, folio unico lineari ~
lanceolato acuminato serniampleotente margine et carina selo-
so — cihato ornatiis, setis rigidis albidis diametrum subaequan-
tibiis usqiie a basi vestitus, inferne de cetero glaber, apicem
versus pilis brevioribus glanduliferis aliisqiie raris minutis-
simis slellalis immixtis. Inflorescentia cymoso — corym-
bosa ramo florifero 1—2 poll. infra cymam inlerdum ex-
serto, ciijusloco sallim adest bractea linearis miniita. Pedun-
culi palentes 2 4 — flori pedicellique bracteati glanduloso —
et stellato — pilosi. Capilula 5—12 parva sa^pius conferta, pe-
dicellos superanlia 1. aeqiiantia. Involucra cylindracea, atro-
virentia; squamis lanceolato-- linearibiis carina glandulosis-
Flores aurei concolores qiiam ceterarum specierum minores.

In litorali Telemarki« inferioris ad Helleaasen prope Bre-
vig et in Långö ad Langesiind legil Blytt, qui specimina
descripla benigne comnumicavit. — (Cfr. Bol. Mot. 1840-

p. 47).

De exemplar af den norska vexlen, hvilkajag sett, skilja
sig från den citerade fignren genom smalare blad (i hvilket
hänseende de mera likna//, pilosel/otdes fig. 80, 81), lägre
mera fåbladig stjelk och fåblommigare vippa; blomskaften
äro icke heller så båglikt böjda.

IS. ptn-vi/lorum Fr. 1. c. II. piloscUoides fJai-fm. Sk. Fl-
cd. 3. p. 186. H. dubium var. Somf. Snppl. FL Lapp. p>
SI (ob lociim). —Till den aillartman lemnade beskrif-

24

ning har jag ej annat alt (illägga, än alt vippan på del i
Sommerfelts herb. förvarade exemplar har 18 blomster,
hvilkas skaft äro utstående. Detla exemplar är, enligt *^o /«-
merfelts egen upgift, taget i Salldalen och han sade sig
icke annorstädes hafva samlat denna form, hvaraf han ville
erinra sig hafva sändt exemplar till Harlman; hiiru det af
denne i 2;a upl. af Skandinaviens flora och dereder af /''v/^'*"
i Mänt. Nov. uptagna vextstället "Overdalen" lillkommil, kunde
Sommerfelt icke förklara. Jag inser icke heller något
skäl, hvarföre icke //. dublum a Suppl. Fl. Lapp. kan hil-
föras; den beskrifning, som der meddelas, tyckes mig tvert-
om ganska väl passa, om man undantager de små stjernlika
hår, hvilka npgifvas förekomma på de yngre bladen ; en'om-
ständighet hvarpå icke någon vigt bör läggas; sjelfva Il.au-
r/c?</« har stundom dylika hår, som slutligen försvinna; de
öfriga karaktererna 'Tolia lanceolala basi altenuata pilis albis
ad marginem et nervum crcbris in pagina superiore raris —
simis; Pubes slellata sub apicem modo caulis et in pcdun-
culis parcissima observatur; Flores corymboso — paniculati,"
öfverensslämma förlräffligl; då deremot allt som sages om
H. dubiiim /j till punkt och pricka passar in på //. cijmoswn.
Sommerfelt har förblandat båda arterna, hvilket är tem-
ligen ursäktligt, då han ej egde lillgAiig till några (alrikare
och nyare arbeten och planchverk; de af honom under //.
dubiurn a anförda synonymer måste alla uteslulas, såsom
icke hörande hit, utan till //. ct/mosum och dess former.

4.//. cjpnoswn L. Fr. Bland de arter, som höra till afdel-
ningen /^//ojr//.^ är knappast någon, hvilken i högre grad
än denna framslår under olika former eller gifvit anledning
till bildandet af ett större antal nya arler ; och ser man en-
dast ytterligheterna, så kan man visserligen vara frestad att
betrakta dem såsom egna väl skiljda arter; men har man
tillgång lill den mängd mellanformer, som förekomma och
hvarigenom dessa yllerligheter sinsimellan forbindas, sä
måste man öfvergifva nyssnämnda mening, och kanske snarare

kriiina lallenliet, att än längre utsträcka omfånget af närva-
rande species; så till ex. finnas former med ända till 50 —
blomslrig, med fä — och med en — blomstrig stjelk, med biom-
stern i den mest regiiliera cyma och oregelbundet spridda,
med temligen stora och mycket små blomster ; med stjelk
liispid af långa utslående hår och endast straf af nästan omärk-
ligt ludd; mängbladig och nästan bladlös; bladen varierande
till form och hårighet; afvensom till färg; stoloner ofla inga)
stundom langa rolslående. Att bestämma några gränsor
mellan dessa former synes mig omöjligt; jag vill dock här
nedanför upfaga dem jag eger från Norge, icke såsom jag
ansåge skiljandet, upräknandet och beskrifvandet af en mängd
former ega särdeles värde , utan endast för a!t ådagalägga
mångformigheten och lemna materialier till den, som skulle
fa lust roa sig med att vidare bearbeta dem. — Med hänse-
ende till den geografiska utbredningen inom Skandinavien är
denna art anmärkningsvärd, i det att den i Sverge liksom i
Norge synes undlly grannskapet med vesterhafvet; således är
den ingalunda sällsynt i Sverges östliga provinser, men sak-
nas alldeles i dem, hvilka ligga utmed Kattegat. På samma
sätt synes den i Norge allmän kring Kristiania — fjorden samt
i hela mellersta delen af landet, hvarest den stiger temligen
till fjälls; deremot saknas den helt och hållet på vestkusten ;
under min vandring i sydvestra Norge 1826 såg jag den in-
genslädes, likaså litet som i den del af vestliga Norge, som
jag besökte 1837 och 1839; icke heller är den uptagen i
Blytts förteckning öfver vexterna i Voss, ej heller har jag
funnit den af någon annan antecknad från de vestra trakterna
förrän vid de djupa fjordarne norr om Trondhjem t. ex. vid
Thynaes i Skogn i Vasrdalen funnen af Zetterstcdt och i
Saltdalen funnen af Sommerfelt. Den trakt af Norge,
der den tyckes visa sig mest föränderlig, är dels kring Kri-
stianiafjorden, dels isynnerhet Valders och tillgränsande trak-:
ter. De af mig kända former från Norge skulle kunna brin-
gas under fyra underarter, mellan hvilka likväl sä många öfr:

26

vergångar och mellanformer finnas, alt del synes omöjligt,
att, såsom flere nyare författare gjort, skilja dem såsom egna
arter. Någon med //. ecldoides fullt öfverensstämmande form
har jag från Norge icke sett, ej heller någon fullkomligt lik
H. fal lax , ehuru åtskilliga, som till den bilda öfvergångar.
a. piibescens: foliis sublanceolalis, acutis , pube stellata
brevi scabris , selis brevibus margine et carina interdum cili-
atis; caule paucifolio setis brevibus raris 1. nuUis adsperso ,
unacum pedunculis pedicellis et involucris subcylindraceis
pube brevi stellata vestito ; inflorescentia subcymosa, glan-
dulosa, floribus numerosis I. paucis, quoad magnitudinem
varianlibus.

— cijmigerum: foliis oblongo — lanceolatis, caule elalo
capitulis dense cymosis breviler pedunculatis mediocribus
sspius numerosis (rarius subternis); — Kristiania »S'c A ?VÄ/pr^
Sommerfelt : Drivstuen Dovrefjeld ^/?//^; Hadeland ?>.yc.

— Vaillantii. H. Vaillantii Tansch Flora 1828 Eryänz.
Bl. p. '57: foliis elongato — lanceolatis sparse breve setosis,
caule elato scabro, corymbo subcymoso multifloro, pedun-
culis elongatis glanduloso — et stellato — pilosis, capitulis
mediocribus pedicellos aequanlibus, involucris glandulosis et
stellato — pubescentibus pilis rarioribus longioribus simplici-
bus basi immixtis; stolonibus elongatis apicem versus fulvo
villosis. — Hurdalen Övre Romerige leg. et ded. Sommer-
felt. Reich. Iconofjr. fuj. 116 defectu stolonum priori, inflo-
rescentia vero huic conveniens medium inler ulrumque
tenet locum; e Blekingia habeo specimina, quae cum ea op-
iime congruunt.

— conycstum: radice s»pe mullicipile astolonosa, foliis
oblongis 1. oblongo — lanceolatis aculiusculis margine (sur-
sumsaepiusnudo) et carina setosis de cetero glabris pube stel-
lato parca demum evanescenti; caule vix pedali undique stel-
lato — pubescenle praeserlim superne canescente; ad basin
setis horizontalibus vestito, 2— Sphyllo; cyma congesla paucis
(3_8— ) flora, capitulis parvis quam pedicelli subsimplices

27

pube stellala albida dense vesliti subduplo longionbus; in-
volucris primiim canis demum nigricantibus glanduloso — et
slellalo — pilosis. — Husbergsö propc Kristianiani legit et
dedit B lytt.

— microcephaliim: radice astolonosa, foliis angusle —
oblongo — lanceolatis aculis 1. acuminalis iindique pube brevi
stellata vestitis setis rarioribiis inlerdiim ciliatis, caule ultra-
pedali gracili rigidiilo 2 — 4 —phyllo pube brevi stellata scabro
setis horizonlalibus sparsis basin versus inlerdum vestito ,
cyma simplici 1. composita, capitulis parvis quoad numerum
valde rariis, pediccllis canis variae longitudinis in diversis spe-
ciminibus; invohicris cano — 1. alro — viridibus pube stellala
et pilis glanduliferis undique vestitis. — Krisliania, Moe Gud-
brandsdaliic B lytt; Ringebo et Sollien Gudbrandsdal Som-
mcrfelt; Thynäs Skogn Yajrdaliae Zctterstcdt.— Specinii-
na Sommerfelliana cyma magis composita et multiflora, pe-
dunculis pedicellisque magis elongalis et involucris magis canis
a ceteris diffcrunl. — Ad hane formam pertinel Fl. Dan. fiy.
SIO , quae exacta est, si involucra minus bene picta excipias.

— oliyocephahim Blytt Herbar. : radice astolonosa, foliis
lanceolatis acutis (exterioribus ut apud omnes //. cymosi for-
mas obovato — oblongis oblusis) margine carina et pagina
superiore setosis subtus parce stellato — pubentibus; caule basi
sappius purpurascente gracili pedali et ultra subdiphyllo inferne
setis diametrum .Tquanlibus superne nuUis 1. valde rarescen-
tibus vestito, pube stellata basin versus parca superne den-
siori tecto; cyma simplici, capitulis paucis (1—33 mediocri-
bus, involucris e viridi nigricantibus nec non pedicellis
capitula subaequantibus pube cana stellata et pilis nigris
glanduliferis vestitis pilis longioribus paucis immixtis. — In
calcareis ad Finden Par. Torpen Land legit et dedit Blytt,
HcBC forma per formam acutifoliam (vide infra) ad varieta-
tem sequentem viam pandit.

/?. setosum: foliis lanceolatis 1. lingulalo — lanceolatis
subacutis margine carina et utraque pagina setosis pube stel-

28

lata pragserlim sublus iimuixla, caule paucilolio loto selislon-
gis horizontalibus et jnibe stellala veslilo, infloresceiitia co-
rymboso — cymosa, capitulis mediocribus, pedunculis pedi-
cellisque siBpissime longe — selosis, involucris subcylindraceis
basi villosis.

— Cohnimrc Ilcic/i. Iconogv. ffj. 34: radice astolonosa,
foliis exterioribus snbobovatis obliisis iiiterioribiis lingiilato —
lanceolalis aculiusculis basi longe atlenualis, caule elato'2 — 4 —
pedalis subdipliyllo foliis elongatis saepe acuniinatis, cyma poly-
cephala, pedunculis elongatis raniosis pedicellisque piibeslel-
lata pilis nigris glanduliferis aliisque longioribus canis sim-
plicibus Ycstitis, involucris pedicellos a-quantibus 1. brevi-
oribus fusco — virenlibus ob pilos longos canos villosis aliis
brevioribus nigris glanduliferis et pube stellata rariore im-
mixtis. — Krisliania dedil Blytt. {\\\ Blekingia Sveciae ad
Sölvesborg et Ronneby iinacum forniis ad var. a perlinenlibus
legi). — Inter omnes //. ctjmosl formas haec priniaria mihi
videtur.

— siolonlflornm: radice plures emillente stolones ad-
scendentes dense selosos floriferos, foliis oblongo — lanceolatis
acutis 1. anguste — lanceolatis acuniinatis, caule crasso ultra-
pedali setoso pube stellata et pilis glanduliferis toto el api-
cem versus dense vestito, cyma densa polycephala, pedun-
culis pedicellis involucrisque dense glanduloso — pilosis, capi-
tulis majusculis, involucris pedicellos superantibus atro-viri-
dibus vix villosis. — Kristiania Blytt.

— strif/osum: radice astolonosa, foliis ut in forma Co-
lumiue margine et utrinque valde strigosis subtus pube
stellata subcanescenlibus, caule elato praesertim basi, interdum
toto, setis longis canis vestito foliis 2— 3 anguste — lanceolatis
acuniinatis undique selosis ornalo , inflorescentia 1. dense
cymosa 1. subumbellata, pedunculis ramosis interdum elongatis,
involucris cano villosis. — Passim cira Kristianiam Blytt.
Ab //. echioidc, cui proxime accedit, difFert fpl. radie, lati-

29

oribus , caiiiinis paucioriLns, piibescentia minus lutescente,
cyma magis sparsa capilulis minns villosis.

— nigrescens Elyll Herb. ; radice astolonosa, foliis pri-
oris sed pancioribus nec tam dense setosis piibe slellala paica
demum evanescente; caule elato 1^—2 pedali inferne albido

— setoso selis apicem versus valde rarescentibus pube stellala
parca \eslilo pilis nigris sparsis snperne ornato, corymbo
cynioso hand denso (> -20 — cephalo pedunciilis simplicibus 1.
ramosis pube stellala densa cana et, pr.-esertim superne, pilis
simplicibus longis veslilis, capilulis mediocribus , involucris
nigrescentibus \illo longo cano et pilis brevioribus glandulife-
ris nigris tectis. — Ad Drivstuen Dovrefjeld : Bhjtt.

— polioirichum. H. poliotrichum Ifimmer Scitles. Fl. ed.
2. p. 443 : priori proxima, sed tolo caule selis albidis curva-
tis teclo sublriphyllo foliis lalioribus; cyma densa capilulis
plus minus numerosis, pedunculis ramosis pedicellis involu-
crisque pilis longis albis laxis subarachnoideo — villosis;
pilis glandulosis versus apicem foliolorum involucri fusco —

— virescenlis paucis. — Ad Nysluen Filefjeld : Blytt.

— acutifoUum Blyll Herbar. : radice aslolonosa, foliis
lanceolatis 1. oblongo — lanceolalis augustis s.Tpius acumi-
nalis, superne, margine Cpriesertim basin versus) et nervö
dorsali albido-setosis, subtus pube cana stellala plus minus
densa vestitis, inlerdum //. Piloscllre modo candicanlibus,
caule gracili sub.pedali toto 1. basi tantum setis canis sparsini
veslito, ob pubem brevem slellatam canescenle ; cyinas;i'pius
inordinata pauci —(;$ — ;>) flora, pedunculis clongalis pedi-^
cellisque pilis nigris glanduliferis et pube stellata cana dense
veslilis, capilulis parvis, involucris e nigro viridibus pilis
laxis canis basin versus densioribus villosis aliis nigris bre-
vis glanduliferis inunixlis. — Nysluen Filefjeld: Blytt. —
Forma) olhjoccphalce, var. pubescenlis proxima, ob involucra
villosa el caulem s«pe sparsim setosum huc relata.

— />^</»//^<w; radice aslolonosa, foliis lanceolalis elon-
galis caulem digilaleni 1— phyllum subajquanlibus undique cau-

30

leque dense selosis; capitulis 2—4 dense confertis, involucris
canescenlibiis peduncnlisque brevissirnis glanduloso — et stel-
la(o — pilosis setis longioribus immixlis. — Hovedö exira
Krtslianianv. Blytt. — H. amjuMlfoUo Hoppe proxinia videtur,
sallim si descriplionem in Gaudin Fl. Heiv. vol. 5 p. 78
respicias, nec miiltum obstant figura et descriplio ipsius
Hopjjei in Stiirm Deulschl. Fl. 1. Bändch. JO Fl. 37.

y. laxiitn: Meyer chlor. Han. sec. Koch. : foliis angiiste
lanceolalis acutis 1. acuminatis setosis 1. pilosis, caule pauci-
folio toto 1. infcrne seloso , prapserlim superne stellalo piibe-
scente ; inflorescentia läxa inordinale cymoso — corymbosa ,
capitulis varia? niagnitudinis involucris peduncnlisque stellalo
pubescentibus saepius glanduloso — pilosis- interdum setis ad-
spersis.

Hane varietatem , //. fallox Auct. comprebendentem,
ad H. prcEoltiim referunt Koch et Wlmmer , quod vero
fieri non potesl, nisi omnes liniites inler hoc cl fl. cf/mosinn
lollere velis. //. pncaltum e hirsutum Koch Syn. p. 448
in Blekingia in consortio //. crjmosi « et (i optimum legi ,
qusB forma a jNorvegicis differt tota herba canescenle, stolo-
nibus floriferis, involucris villosis. — Formae hujus varietalis
viam pandunt non modo ad ceteras hujus speciei varielates
sed etiani ad II. prfpaltinn. Sequentes e Norvegia habeo
formas, qufe omnes slolonibus carent,

' — ■ pubens: foliis oblongo — lanceolatis breviler setosis
subtus slellalis, caule toto stellato— pubescens basin versus setis
brevibus vestito, cyma minus inordinata, capitulis haud nu-
merosis parvis, involucris alro-viridibus pedicellisque densius
glanduloso — pilosis. — In Mislberg Par. Eidsvold Romenge"
Blytt. — Transitum format ad var. a.

• — ramosum : foliis lanceolatis ulririque cauleque setis
albidis longioribus sparsim vestitis sublus parce stellalo — pube-
scentibus, caule ultrapedali pube stellafa apicem versus den-
siori tecto supra medium ramos 1 — 2 exserente , unde cyma
agis quamceterarum inordinata evadit; capitulis parvis, pe-

31

fiunciilis pedicellisque elongalis involucrisque glanduloso pi-
losis sfellalo piibescenlibus el selosis. — Froen GiidbrandsdalicB
et Rejen Par. Slidre Valders: B lytt. Specimiiia e Slidre
differunt involucris cano — viridibiis magis selosis minus
glandulosis.

— f/rmidifloriim : loliis angiisle lanceolatis albido selosis
y\x stellalo pubescenlibus, caule praeserlim basin vårsus selis
albidis horizontalibus leclo pilis stellalis aliisqiie nigris glan-
duliferis inferne rarioribus superne densioribus veslito, cyma
inordinata hand multiflora, capuulis majuscnlis lale ovalis,
pedunculis pedieellisqiie cano — slellalo — pilosis immixtis
pilis nigris glandulifcris, qiiales etiam oblegnnt involiicra atro
viridia parce setosa. — Ringebo Gudbrandsdaliae : *S'ow7?ze?*-
felt. — Qiioad folia //. pra;altOj quoad flores var. siibse-
quenti proxima.

ö\ macrocephalum : radice saepius slolonifera , slolonibus
floriferis, foliis oblongo — lanceolatis aculis denticnlalis plus
minus slrigosis et stellato — pubescenlibus; caule slellalo pube-
scente scabro setis nullis 1. vage sparsis 1 — 2 phyllo ; inflore-
scenlia corymboso — cyniosa, capitulis majoribus quam praece-
dentium, alabaslris hemispbaericis, involucris lale — ovalis
basi saepe rolundalis nigricantibus 1. virescenlibus.

— thyrsoideum : slolonibus procumbenti — adscendenlibus
4 spilhamam longis demum floriferis; foliis anguste oblongo
lanceolatis basi {equaliler allenualis, margine el carina sub-
setosis subtus sparsim slellalis supra glabrescenlibus ; caule
eialo 1—2 pedali undique pube slellala lecla pilis glanduli-
fcris immixtis, basin versus selis palentibus diamelrum vix
aequanlibus interdum veslito; inflorescentia sublliyrsoidea pe-
dunculis alternis 3—6— floris pedicellisque breviter cano —
stellalis subfarinosis et glanduloso — pilosis, capitulis medio-
cribus, involucris ovato — cylindraceis canescenlibus stellato
el glanduloso — pilosis pedicellos superanlibus. — Prope Tom-
levold Land C^ Juli 18393 ; inler Frydenlund et Strand Par.

32

Nordre Oiirdal Valders (9 Juli 1S39). — Ad varielalem a
Iransituin edicil.

— tencnnn: radice aslolonosa , foliis laiiceolalis niar-
gine (prapcipue basiii versiis) pagina superiori et caiina plus
minus selosis, ulrinque 1. subtiis pube stellala parca stepe
evanescenle adspersis, raiius ghuicesceiUibus ; caule gracili
vix pedali tolo slellalo — pubenle inferne siepe setoso ,
apicem versus prseseiiim glanduloso; corymbo denso capilulis
o — S ovalis pedicellos s.Tpius superanlibus , iiivolucris atro-
viridibus stellalis ef glandulosis rarius selosis. — Infra Quams-
klev ad Öjlo Par. Vang Yaldcrs in consorlio //. cmrantlaci

(10 Juli 18r30).

— diibium Fr. Nov. p. 2or$. H. dubinm FL Dan. t.
1044. H. auricula var. Somniprf. m Maij. for Ncit. Vid. 8.
p. '252 : slolonibus 2—6 e basi prostrata saepe radicante ad-
scendenfibus florileris; foliis lanceolalis 1. oblongo — lance-
olatis undulato plicalis niargine (basin versus^ carina et ut-
raque pagina setis sappius elongalis canis plus minus con-
spersis, subtus pube slellata parca evanescente veslitis ; caule
4-— 1 pedali toto pube slellata et pilis nigris glanduliferis api-
cem versus densioribus tecto inferne setis canis borizonlali-
bus diametruni jcquanlibus siepius vestito ; infloresccntia plus
minus laxc corymboso — cymosa interdum dense cymosa, qualis
ex eadem radice variat: capitalis ovatis magnis, involucris
alroviridibus unacum pedunculis pedicellisque , ea subaequan-
libus 1. brevioribus, pilis canis brevibus stellalis et aliisJon-
gioribus nigris glanduliferis dense veslitis. — In subalpinis
Numedalias supra Vaegeli versus Tind Telemarkias (27 Juni),
inter Tonsaasen et Frydenlund Ourdal Valders (7 Juli), Ma-
ristuen Fileljeld C-3 Juli 1839). — Tab. cit. Florae Danicae
huc pertinere dubium baud est; cum spec. noslris e Valders,
unde ex mplar depictum est, optime convenit, si excipias
selas, qu?e in flg. desunt, quae vero nota tam levis est et
fallax, ut in ea haud sit haerendum , ipse quoque habeo
ejusmodi plantam, a forma jam descripta nuUo de cetero

3»

modo discrepanlem. — Tausch in Flora rS28 Erg. BI. p.
56 hane figurara ad suinn //. pratcnse ^ refert, nec male
cum diagnosi 1. c. data congruit noslra planta. Quo vero
modo Froelich in Decand. Prodr. 7. p. 202 ad U. radio-
caule Tausch eandem figuram a H. pratcnsil. YQmolAn\Q,on-:
tia ipsiim aiictorem referre polest, haud perspicere \alemus.

— ramosnm : omnia ut in priori, sed caulis ramos 1. pe~
dunculos plures elongatos exserit, quorum infinius infra medi-

'um caulis egredilur; rami infcri sunt monocephali , superio-
res 2—3 — cephali. Involucra minus glandulosa pilos
plures simplices longiusculos canos gerunt. — Infra Grind-
fjeld ad Vang Valders (11 Juli 1S39).

— xphcsrocephalum: cum forma, nomine dubll nuper
descripla, prorsus convenil; caulem vero liabet furcatum ,
capilula majora pedicellis duplo longiora, involucris hemi-
sphasricis atro — canis selis simplicibus canis pilis nigris glan-
duliferis et pube parciore stellata veslilis ; corollae niagnae
subtus saepe purpureo — lineatae. — In subalpinis inter Ber-
gesfjeld et Vang Valders (12 Juli 18;J9). — Huc forte refe-
rendum H. floribwidiim Wim. et Grabowsk. Fl. Siles. 2. 2.
p. 204.

— (finucescens : \>\'\o\'[ proximum, stolonibus numerosis
adscendenlibus floriferis basi purpurascente selosis superne
stellalo — pubescenlibus ; foliis spalhulato — 1. lale — ob-
longo — lanceolatis glaucescentibus undulato — pilicatis su-
pra glabrescenlibus, margine carina et pagina inferiori se-
losis pube stellala parce immixta; caule lureato setis et pube
stellala inferne rarioribus superne densioribus vestilo; capi-
lulis prorsus prioris, sed minus glandulosis et magis longi-
usque setosis. — In Ölberg ad Slidrc Valders (9 Juli 1839}.
— ^Msi adessent formae dnbla el sphoTocephcda ad H. auri-
cidam polissimum retulissem, ab iis vero separari haud potest.

De nu framställda formerna vitsorda tillräckligt den poly-
morfa beskaffenheten af /y. cymosum. Hvad synonymien angår,
kan del ej sältas i fräga att ju Linnés H cymosum hör till
Botaniska NoUser N:o 2. 2

34

denna art , äfvensom alt lian dernnder inbegripit åtminstone
a p, / ; alt nyare förfaltare synas tveka hvart de skola
hänföra detta synonym, är ej underligt, då de af don enda arten
fabricerat så många, att det är snart sagdt omöjligt att för
dem upleta karakterer.

Huru Froelich i Decand. Prodr. 7. p. 206, såsom grund
derföre att Linnés synonym bör hänföras till // eckioides ,
kan åberopa Fries' auktoritet, är så myket besynnerligare,
som denne C^'ovit. Fl. Svec. p. 251) uttryckligen säger om
denna form: ''haec iwn est primaria Linnaei''. Att Fr/e* un-
der sin var, «. af //. ajniosum innefattar de här förut fram-
stälda varieteterna u och /? är klart, och de skilja sig egent-
ligen icke genom annat än beklädnaden. Dessa båda va-
rieteter sammanfattas äfvenledes nf Koc/t och fV i miner \u\-
dcr //. ISestlerL — T au sch synes vid sin //. cymosmn\\\\{-
vudsakligen afse var. p\, ehuru den af honom citerade figuren
nr Fl. Dan. bestamdt hör till «; föröfrigl passar \anthodium
foecundalum subglobosum" icke in på den hos oss allmän-
naste. — Af alla de anförda formerna synes var. ö mest ut-
märkt , men den är genom mellanformer så förenad med de
öfriga, att den ej kan frånskiljas.

5. II. anrantinciim L. Fr. Nov. p. 254, Mani. alt. p. 44. Ehuru
nimärkt denna art än visar sig genom blommornas färg, är
den dock föga skiljd från föregående; bladen variera icke
allenast till formen utan ock lill beklädnaden, så att de yngre
nästan alltid äro pä undra sidan försedde med strödda stjern-
lika hår, hvilka stundom blifva qvarsittande, äfven på de
äldre fullt utvuxna; blomhufvudernes antal är äfven ganska
olika; vippan är till en början tät, men blir slutligen mera
Titbredd genom -det att blomsterskaften förlängas; blommor-
nas färg är äfven föränderlig; formen med gula blommor,
som lär förekomma i Sweilz , har dock ännu ej blifvit an-
märkt i Skandinavien, hvarest en annan form deremot är
funnen med gula blomkronor, hvilka på undra sidan äro up-
till försedda med en bred pomeransfärgad strimma. Stjelken

35

är alltid beklädd dels med sljernlikt ludd, dels med långa
borst, hvilka pä stjelkens öfre del oftast äro svarta och
i